Elskatten höjdes vid årsskiftet från 36 öre/kWh till 39,2 öre/kWh. Regeringen motiverar detta med att det är en sedvanlig indexuppräkning utifrån KPI, som blir extra stor i år p.g.a. den höga inflationen.

Detta visar på hur skadlig elskatten och dess indexuppräkning är. Höga energipriser är en bidragande orsak till den höga inflationen som alla säger sig vilja bekämpa, men ändå låter man inflationen bidra till ännu högre energikostnad i en ond cirkel.

Enligt artikel på SVT har flera av de bolag som satt i system att svindla staten på moms också blivit beviljade permitteringsstöd med anledning coronapandemin.

Som jag skrivit tidigare gick permitteringsstödet till stora börsbolag som gått med rejäl vinst. Vilket är skäl nog att ifrågasätta hela konceptet. Men nu visar det sig alltså vara ännu värre, även bolag vars huvudsakliga verksamhet är rent kriminell har fått permitteringsstödet.

Det torde därmed vara bevisat utom rimligt tvivel att permitteringsstödet var en dålig idé från början till slut. Jag hoppas att de som inte redan på ett tidigt stadium insåg att detta var en dålig idé nu har lärt sig något.

En stor del av det permitteringsstöd som infördes under coronapandemin, och som skulle gå till företag med allvarliga ekonomiska svårigheter, har gått till stora börsbolag som gått med rejäl vinst.

Särskilt intressant är att Volvo Cars fick drygt en halv miljard i stöd, samtidigt som det det gick med 9 miljarder i vinst och via skatteparadis slussar vinsten till kinesiska staten. En ny form av bistånd som kringgår SIDA:s budget?

Det verkar inte direkt som detta stöd hamnade hos krisande småföretag som riskerade gå under.

Generaldirektörerna för Finansinspektionens och Naturvårdsverket menar att utvinning (mining) av kryptovalutor enligt den gängse metoden proof-of-work är ett hot mot klimatet och borde förbjudas, se DN Debatt.

Det är sant att proof-of-work-metoden är energikrävande. Men det finns mycket som är energikrävande, utan att generaldirektörer kräver att det ska förbjudas eller regleras. Om man oroar sig för att etablering av kryptovalutautvinning i Sverige ska använda för mycket el, varför lockar då Sverige hit andra energislukande datorcenter, som Facebook i Luleå? Är det bättre om vår el används till manipulation av val och politisk polarisering, än till att utvinna kryptovaluta?

Priserna på fordonsbränsle, bensin och diesel, är rekordhöga just nu, och det det har skapat mycket uppmärksamhet och protester. Protester mot höga bränslepriser är dock inget nytt, det har förekommit i minst 40 år nu. Som nationalekonom John Hassler konstaterar lägger vi idag en mindre andel av våra pengar på fordonsbränsle än 1980, för att vi tjänar mer och att många bilar är bränsleeffektivare.

Det brukar sägas att priserna på bensin och diesel följer världsmarknadspriset på råolja. Och det stämmer. Men Sverige sticker ändå ut, våra grannländer Norge, Finland och Danmark har märkbart lägre priser och svenskar som bor nära gränsen passar på att tanka i grannländerna.

EU:s planekonomiska hållbarhetstaxonomi, som jag kritiserat tidigare, börjar nu tillämpas av svenska myndigheter i form av statliga kreditgarantier för investeringar uppfyller vissa hållbarhetskriterier.

Svenskt Näringsliv är kritiska, men man är bara kritiska till detaljer som kan missgynna svenska företag. Själva principen att staten (eller i det här fallet EU) bestämmer vilka investeringar som anses hållbara och ger dem gynnsamma kreditgarantier, verkar man gilla.

Detta visar på hur principlösa Svenskt Näringsliv har blivit. Istället för att försvara marknadsekonomi och fri företagsamhet tar man tacksamt emot godtyckligt statligt stöd så länge det gynnar svenska företag.

Biståndsorganisationen Oxfam har släppt en rapport om att ojämlikheten ökat i värden under coronapandemin. De hävdar att

covid-19 ser ut att öka den ekonomiska ojämlikheten i nästan alla världens länder samtidigt. Det är första gången det händer sedan mätningarna började för över hundra år sedan.

samt

den ekonomiska krisen är över för de rikaste. Världens tio rikaste personer har återhämtat sin ekonomi rekordsnabbt och tjänat en halv biljon dollar under pandemin

Sandro Scocco från Arena Idé skriver tillsammans med två andra ekonomer en debattartikel i Expressen och hävdar att invandrare arbetar mer än inrikes födda. De menar att debatten är obalanserad som huvudsakligen fokuserar på arbetslöshet och sysselsättningsgrad, som är betydligt sämre hos invandrare. Men de påpekar att invandrare i snitt ändå fler timmar per person. Detta beror på att en större andel av invandrarna är i arbetsför ålder, medan hos inrikes födda är en större andel barn och pensionärer. Deras slutsats är att invandringen är lönsam för Sverige, trots att invandrare har hög arbetslöshet och låg sysselsättningsgrad; och att en minskad invandring skulle skapa problem.

Som jag skrivit tidigare lägger staten ner stora summor på korttidspermitteringar. Nu föreslår regeringen också ett omställningsstöd för företag som som drabbas av minst 30 procents minskad omsättning under mars och april i år.

Så vitt jag uppfattat så är det inget parti i Riksdagen som rakt av avfärdar detta förslag, oppositionspartierna vill göra i princip samma sak men lite annorlunda. Det är bara Vänsterpartiet som antyder en principiell invändning när de talar om att företag med kapitalstarka ägare inte borde få stödet.

Utvecklingen av COVID-19-epidemin i Sverige ser inte bra ut, och det är mycket möjligt att vi inom kort behöver vidta fler åtgärder för att begränsa smittspridningen.

Jag är glad att Sverige inte har genomfört någon drakonisk lockdown som många andra länder gjort, det kan inte vara rätt att införa en fascistisk polisstat och äventyra både demokrati och ekonomi.

Hur bör man då resonera kring åtgärder? De ska vara rimligt effektiva, och ha så långa biverkningar som möjligt. Vi måste i möjligaste mån minimera inskränkningar i personlig frihet och integritet för hela befolkningen, och säkerställa att samhällsviktiga funktioner som sjukvård, läkemedel, livsmedel, el och annan infrastruktur fortfarande fungerar. Att ekonomin, företag och jobb drabbas av minskad efterfrågan på en rad varor och tjänster får vi nog acceptera i viss mån under en begränsad tid.

Regeringen har vidtagit en rad åtgärder för att mildra de ekonomiska konsekvenserna av coronavirusepidemin (COVID-19) och av de åtgärder som sätts in för att dämpa smittspridningen, se artikel hos regeringen.

Vissa av åtgärderna är rimliga och bra, som att staten tillfälligt tar över ansvaret för sjuklönen och avskaffar karensavdraget. Det är dock viktigt att dessa åtgärder är just tillfälliga och återställs när risken för smittspridning har minskat.

Andra åtgärder är mer tveksamma, och vissa tror jag är direkt skadliga. Jag tänkte här skjuta in mig på korttidspermittering. Jag har tidigare kritiserat det bakomliggande förslaget om korttidsarbete. Problemet är att nödvändig och önskvärd strukturomvandling bromsas. Och jag tror att precis samma sak gäller nu, och att förslaget är precis lika dåligt nu.

Joakim Larsson och Dennis Wedin från Moderaterna i Stockholms stad skriver i SvD om det senaste amorteringskravet på bolån, och vill lätta på kraven eftersom det råder svår bostadsbrist och många inte har råd att köpa bostäder i Stockholm.

Jag instämmer i problembeskrivningen, det råder bostadsbrist och det är svårt för många att köpa en bostad i Stockholm. Det gäller inte minst för unga som vill skaffa sig sitt första egna boende. Men att lätta på kraven för att få bolån är helt fel väg att gå, det är en kortsiktig och mycket riskabel åtgärd som riskerar skapa stora problem längre fram.

269 fonder försvinner från premiepensionssystemet, se pressmeddelande från Pensionsmyndigheten. Det innebär att nästan en tredjedel av fonderna försvinner.

Detta beror på nya och hårdare regler för att få vara med, som kommer som en reaktion på att det förra året uppdagades allvarliga oegentligheter i några av fonderna (Allra, Falcon, Solidar).

Typiskt att några rötägg ska leda till att kastar ut en tredjedel och inför detta förmynderi. Folk anses inte mogna att själva välja fritt hur en del av deras pensionspengar ska förvaltas, utan man får bara välja bland ett krympande utbud av statligt godkända fonder.

Premiepensionen kan man välja att placera i någon/några av de fonder som staten valt ut för detta. I dagsläget finns det över 800 fonder att välja bland.

På senare tid har det uppdagats oegentligheter i vissa av dessa fonder, och några har tagits bort från premiepensionen.

Detta har föranlett Socialdemokraterna att ifrågasätta hela premiepensionssystemet, och tänker sig att banta antalet fonder till under 10. De borgerliga partierna motsätter sig detta, men öppnar för hårdare krav som kommer leda till färre fonder. Särskilt illavarslande är Miljöpartiets påfund att endast fondbolag med “aktivt hållbarhetsarbete” ska tillåtas.

Enligt en artikel i Fokus så kommer USA:s ledande roll i världen på korruptionsbekämpning att försvagas nu när Donald Trump är president.

Om man ska försöka sig på en välvillig tolkning av Trumps uttalanden så skulle man kunna säga att det kanske inte bör vara statens roll att lägga sig i om det mutas inom näringslivet, så länge övriga lagar och regler följs.

Problemet är dock att i många fall så sker inte korruptionen strikt inom det privata näringslivet, utan något stat/delstat/kommun är också inblandad i form av politiker, myndigheter eller bolag med någon form av statligt sanktionerat monopol (t.ex. på någon form av infrastruktur).

Ulf Dahlsten skriver på DN Debatt om att äktenskapen mellan marknad och demokrati behöver förnyas.

Det finns helt klart en friktion mellan globala marknader och nationella välfärdsstater, som emellanåt blir problematisk. Många debattörer, särskilt på vänsterkanten, tenderar dock att överskatta dessa problem och samtidigt underskatta välfärdsstaternas självförvållade problem.

Problemen i EU-länder som Spanien och Grekland beror dessutom huvudsakligen på en annan friktion, nämligen den mellan nationella välfärdsstater och övernationell penningpolitik med svag demokratisk förankring. Lösningen på det problemet är att avskaffa Euron och överge ambitionen om gemensam valuta och penningpolitik i EU, som jag skrivit om tidigare.

För att som privatperson (enskild näringsidkare) få, eller behålla, f-skattesedel så prövar Skatteverket om man bedriver näringsverksamhet.

Enligt Inkomstskattelagen 13 kap. 1 § definieras näringsverksamhet så här:

Med näringsverksamhet avses förvärvsverksamhet som bedrivs yrkesmässigt och självständigt.

Lagen definierar inte närmare vad detta innebär, men Skatteverket tolkar lagen så att det bl.a. krävs ett objektivt vinstsyfte.

Detta innebär att Skatteverket kan neka, eller återkalla, f-skattesedel om de bedömmer att verksamheten inte har vinstsyfte, oavsett vad den som bedriver verksamheten anser. T.ex. så måste verksamheten ha en viss omfattning och omsättning.

Det har på senare tid debatterats flitigt huruvida nyanlända flyktingar ska kunna ges längre ingångslöner. Kanske har förespråkarna varit otydliga, för det är rätt vanligt med folk som missförstår, nu senast i Metro.

Bakgrunden till förslaget är att Sverige det senaste året tagit emot väldigt många flyktingar i förhållande till folkmängd. Man får gå tillbaka minst 70 år för hitta något liknande.

Samtidigt utmärker sig Sverige internationellt genom att vi är dåliga på att integrera flyktingar på arbetsmarknaden, arbetslösheten är markant högre än bland infödda, och det tar ovanligt lång tid i snitt innan en flyktning hittar ett jobb.

Processen mot Internetcensur i Sverige som påbörjades redan 2006 av den dåvarande S-regeringen och som Alliansergeringen inte satte stopp för drivs vidare av den nuvarande S-regeringen.

Nu bekräftar Internetleverantören Bahnhof att processen fortgår.

Även om blockering av vissa spelsajter inte i sig är så allvarligt så skulle det placera oss på ett sluttande plan där det blir mycket enklare att sedan införa censur av helt andra saker, för då finns både den juridiska och tekniska infrastrukturen för censur på plats. Därför kan vi inte acceptera detta.

I torsdags gjorde Metro en stor sak av att “vi lägger mer pengar på julhandeln än på flyktingmottagandet”. Flyktingmottagandet beräknas kosta 60,2 miljarder nästa år, och årets julhandel beräknas omsätta 75 miljarder enligt HIU Research.

Men om man läser Metro dagen innan (sid 8) att så ser man att denna “julhandel” i själva verket är detaljhandelns totala omsättning under december. Den som drar ner “julhandeln” till noll riskerar alltså att svälta ihjäl.

Civilminister Ardalan Shekarabi skriver på DN Debatt regeringen vill att omreglera spelmarknaden så att olika aktörer ska kunna få licens att i konkurrens lagligt bedriva spel riktade mot svenskar.

Det är glädjande att regeringen äntligen insett att dagens svenska lagstiftning kring spel på Internet är förlegad och inte fungerar. Det är viktigt att man öppnar för konkurrens på riktigt, och ger licens till alla som uppfyller krav på ansvarsfullt spelande.

Statliga eller ideella organisationer bör inte ges någon fördel, utan även helt komersiella och utländska aktörer bör tillåtas på lika villkor.

Carl Cederström skriver på DN Debatt om att betoning av individens ansvar riskerar hämma nödvändig samhällskritik.

Cederström har en poäng så till vida att olika människor har olika förutsättningar att lyckas i livet som beror på var och i vilket sammanhang de föds och växa upp. Alltför stora sådana skillnader bör kritiseras och föranleda politiska åtgärder.

Det är också lätt att instämma i kritiken av en del av de avskräckande exempel han tar upp, t.ex. offentligt finansierade privata jobbcoacher med kvasivetenskapliga metoder.

Jag är kassör och styreleledamot i en icke-allmännyttig ideell förening som bedriver ekonomisk verksamhet.

En sådan förening beskattas ungefär som ett aktiebolag, vi betalar moms och inkomstsskatt (motsvarande bolagsskatt).

Vi är flera som driver verksamheten tillsammans, och vi har inte som ambition att ta ut någon vinst från verksamheten, det är själva verksamheten som är poängen. Därför tyckte vi att icke-allmännyttig ideell förening var en lämpligare organisationsform än handelsbolag eller aktiebolag. Vissa saker blir enklare, och vi tydliggör verksamheten inte syftar till att generera vinst åt huvudmännen.

Finansinspektionen backar och kommer inte att införa något amorteringskrav för bolån. FI har inte lagstöd för att införa något sådant amorteringskrav, vilket de inte hade koll på.

Tack vare FI:s monumentala inkompetens så har nu bostadspriserna trissats upp ytterligare genom att folk har trott på FI och haft bråttom att köpa bostads innan det utlysta amorteringskravet skulle införas.

Gör verkligen Finansinspektionen någon nytta, eller bara skada? Kanske dags att lägga ner.

Riksbanken har nu beslutat att sänka reporäntan ytterligare till -0.25 %.

Att ha negativ ränta är helt galet och riskerar leda till stora problem framöver. Riksbanken måste sluta med att kopiera alla dumheter som ECB gör, och vi behöver släppa fixeringen vid att inflationen till varje pris måste vara 2 %. Läs även Andreas Cervenka i SvD.

Då det verkar som om fallande priser på fossil energi är en stor del av orsaken till dagens låga inflation så finns det en uppenbar lösning på problemet, nämligen höjda energiskatter. De ökade skatteintäkterka skulle kunna användas för ökade offentliga investeringar utan att detta leder till ökade budgetunderskott och statsskuld. Detta torde vara ett mycket effektivare sätt att undvika deflation än extrem penningpolitik med tveksam verkan. Dessutom är det säkerhetspolitiskt gynnsamt, se tidigare inlägg om detta.

Elöverkänsligas förbund får 1,7 miljoner kronor i bidrag som handikapporganisation av staten varje år, se artikel på SVT.

Det är fullständigt horribelt. Det är hög tid att rensa i detta bidragsträsk. I den mån man ska ha statliga bidrag till handikapporganisationer så måste det ställas strikta krav på att diagnosen i fråga är etablerad.

Elöverkänslighet (eller elallergi som det ibland kallas) finns inte, trots upprepade försök har man aldrig kunnat vetenskapligt belägga det. Därför är det – på goda grunder – inte en etablerad medicinsk diagnos. I själva verket handlar det om en form av fobi eller liknande psykiskt problem.

Det finns en ekonomisk teori som säger att ett land inte mår bra av att ha alltför stor utvinning av värdefulla naturresurser.

Idag framträder detta fenomen främst bland länder som har en betydande nettoexport av olja och/eller naturgas. I stort sett alla dessa länder – de muslimska länderna i Mellanöstern, Ryssland, Venezuela – har bräckliga ekonomier och de drabbas nu hårt av den sjunkande oljepriset. Det enda tydliga undantaget är Norge.

Detta handlar inte bara om ekonomi, det är direkt kopplat till brist på demokrati och mänskliga rättigheter. Av nettoexportländerna är det bara Norge som ligger bra till när det gäller demokrati och mänskliga rättigheter. Denna koppling går åt båda hållen. Idag motverkas en demokratisk utveckling av detta, samtidigt ligger Norge bra till tack vare att de (och bara de) redan hade en stabil demokrati när de började exportera olja/naturgas i början av 1970-talet.

Enligt en artikel i DN så blir det vanligare och vanligare att folk anställs med olika former av statliga lönebidrag. I vissa branscher finns det många företag som systematiskt utnyttjar detta, och företag som inte gör det får svårt att konkurrera.

Detta framstår som horribelt och motbjudande. Här ser vi en av många baksidor med arbetslinjen. Avskaffa alla former av lönebidrag och åtgärda istället de underliggande problemen med för höga skatter på arbete och gör det enklare och mindre riskfyllt att anställa.

Magnus Henrekson skriver på DN Debatt om vikten att minska hushållens skuldsättning, men motsätter sig det amorteringskrav som flera andra föreslagit.

Henrekson har en poäng i att amorterinskrav så som det föreslagits (bara på nya lån, snåriga möjligheter till undantag) och som isolerad åtgärd kan vara problematiskt.

Därför bör man som jag skrivit tidigare ta ett mer samlat grepp och genomföra ett mer långtgående amorteringskrav. Även befintliga lån bör omfattas av amorteringskrav, med en infasningsperiod på förslagsvis fem år. Amorteringskravet bör dessutom gå ända ner till noll. Det bör inte finnas några undantag från amorteringskravet, att amortera ska vara lika självklart som att betala ränta. Det bör inte heller vara tillåtet att öka belåningen på en bostad som man redan äger hur som helst. Och slutligen bör möjligheten till blancolån begränsas.

Riksbanken har nu sänkt reporäntan till 0 %, vilket aldrig skett tidigare i Sverige. Detta motiveras huvudsakligen med att inflationen är för låg.

Jag tror det är en riktigt dålig idé att sänka reporäntan till 0 %, i synnerhet i ett läge då ekonomin i stort går hyfsat.

Nu är det hög tid att se över Sveriges penningpolitik i grunden. Dagens inflationsmål förefaller inte fungera längre. Jag tror att tanken bakom inflationsmålet huvudsakligen var ett inflationen inte skulle bli för hög, men nu sänker man räntan med motiveringen att inflationen är för låg.

Magnus Ericsson och Olle Östensson argumenterar mot gruvskatt på DN Debatt.

Ericsson och Östensson börjar med att konstatera att det idag finns en mineralavgift på 0,2 procent (som de av någon anledning kallar för “ett slags royalty”).

Sen argumenterar de mot “införandet av en gruvskatt”, som om denna mineralavgift inte redan fanns. De aktuella förslagen (t.ex. från Vänsterpartiet) om att höja denna mineralavgift, inte införa någon ny “gruvskatt”.

De hävdar att en “royalty” är ekonomiskt ineffektiv då det leder till att fattigare fyndigheter inte blir exploaterade, vilket påstås vara en “misshushållning med naturtillgångarna”. Mycket märkligt resonemang, tvärt om är det väl bra om utvinning av mineraler sker där det är billigast. Dessutom tenderar utvinning av fattigare fyndigheter leda till större miljöförstörelse. Och med tanke på att de fyndigheter som inte utvinns nu ligger kvar och kan utvinnas i framtiden (när priset stigit eller utvinningstekniken blivit bättre) så kan jag inte se att det skulle vara “misshushållning med naturtillgångarna”.

Medborgarlön ger oss möjlighet att sluta skapa jobb, och dra full nytta av den teknologiska utvecklingen för att öka välfärden för alla människor. Effektivisering och automatisering blir en möjlighet, och inte ett problem.

Med medborgarlön kan vi slippa Fas 3 och liknande system som aldrig blir bra. Arbetslinjen kan ersättas med ett enkelt ekonomiskt incitament, det ger mer pengar i plånboken om man jobbar än om man inte jobbar.

Med medborgarlön kan vi skala bort en hel del statlig byråkrati, och många människor kan slippa jobbig och integritetskrävande behovsprövning av diverse bidrag.

Piratpartiet vill på tio års sikt införa medborgarlön.

Mot bakgrund av vad jag nyligen skrivit om jobbskapande och arbetslinjen så vore det en naturlig utveckling som jag stödjer.

Djävulen ligger dock i detaljerna, det är viktigt hur medborgarlönen utformas, och hur befintliga bidrags- och socialförsäkringssystem ändras i samband med detta. Under tio år hinner man utreda detta noga, och dessutom göra gradvisa in- och utfasningar av olika system som kan vara nödvändigt.

Nuförtiden är ekonomisk skuld inte är något absolut, det finns för såväl privatpersoner som företag möjlighet att reducera eller helt bli av med skulder genom skuldsanering respektive företagsrekonstruktion. Jag tycker mig se en tendens i samhället att man tar mer och mer lättvindigt på skuldsättning.

Som jag skrivit tidigare så är jag skeptisk till företagsrekonstruktion, men jag tycker det är bra att det finns möjlighet till skuldsanering för privatpersoner.

Jag tycker dock inte att man bör ta lättvindigt på skuldsättning. Idag är det förhållandevis enkelt för privatpersoner att skuldsätta sig, och att få skuldsanering. Detta innebär att de lever över sina rättmätiga tillgångar. Att folk lever över sina rättmätiga tillgångar är både moraliskt tvivelaktigt, och (om det sker i stor skala) samhällsekonomiskt ohållbart i längden.

Regeringen skriver på SvD Brännpunkt om att motverka identitetsstölder. De vill dels införa en ny lag som kriminaliserar identitetsstölder, och dels efterlyser de ansvarstagande från kreditupplysningsbolag.

Lagförslaget är bra, det bör vara förbjudet att stjäla någon annans identitet.

Det är också bra att ställa krav på kreditupplysningsbolagen, vars verksamhet möjliggör bedrägerier baserade på identitetsstöld.

Nu ägnar sig kreditupplysningsbolag åt en maffialiknande beskyddarverksamhet genom att sälja skydd mot identitetsstölder till privatpersoner. När de försöker sälja dessa tjänster så målar de upp hemska scenarier om vad som kan hända annars.

Som en uppföljning på förra inlägget så är det dags att betrakta Arbetslinjen, alltså idén att de som inte har jobb ska förmås att skaffa ett.

Roland Paulsen beskriver på DN Debatt att system liknande det utskällda “Fas 3” är en naturlig och förväntad konsekvens av en strikt arbetslinje. Paulsen beskriver också övertygande att det inte finns någon avgörande skillnad mellan Alliansen och Socialdemokraterna i denna fråga. Även om dagens Fas 3 är Alliansens påhitt så hade Socialdemokraterna ett liknande (och lika problematiskt) system tidigare, och om de kommer tillbaka till makten så kommer de ersätta Fas 3 med ett nytt liknande system som inte är signifikant bättre.

De senaste 30 åren eller så har det funnits ett axiom inom svensk politik som omfattats av i stort sett alla partier, från höger till vänster. Nämligen att “skapa jobb” är ett viktigt och överordnat mål i all politik.

Man är oense om hur detta bör göras. Lite förenklat så vill borgerliga politiker helst att jobb skapas i den privata näringslivet, medan socialistiska politiker inte har något emot att skapa jobb inom offentliga sektor. Men alla är rörande överens om målsättningen.

Företaget Uber försöker förnya taxibranschen i Stockholm genom att introducera en ny intressant affärsmodell som går ut på att kunden beställer och betalar resan i förväg.

Detta är dock inte i enlighet med dagens regler, men Uber har fått dispens och kan ändå driva sin verksamhet i Stockholm. Taxiförbundet rasar över detta och kräver att möjligheten till dispens tas bort. Tyvärr ser det ut som om Socialdemokraterna vill gå dem till mötes. Se artikel i Metro.

I en artikel på Sveriges Radio uppmärksammas EU:s förhandlingar med USA om handelsavtalet TTIP, och partierna som kandiderar till Europaparlamentet får ge sin syn på saken.

Enligt artikeln så anser V, MP, PP och SD att Edward Snowdens avslöjanden om NSA:s övervakning i EU innebär att förhandlingarna med USA om TTIP bör avbrytas. Det kan tyckas väl drastiskt att avbryta förhandlingarna om ett handelsavtal på grund av NSA, som till synes inte har med varandra att göra.

Regeringen planerar att höja punktskatten på snus så mycket att snus blir dyrare än cigaretter, och får stöd av socialdemokraterna. Se artikel i Expressen.

Finansminister Anders Borg (m) hävdar att “snus är ett väldigt allvarligt samhällsproblem”.

Moderaternas inställning till snus är helt verklighetsfrämmande. Sverige har med stor framgång fått ner den hälsofarliga tobaksrökningen till rekordlåga nivåer, delvis tack vare att snus finns som alternativ. Att genom klåfingrig beskattning göra snus dyrare än cigaretter riskerar att sabotera detta och leda till ökad tobaksrökning och därtill hörande hälsoproblem.

Näringsminister Annie Lööf (c) vill sänka kapitalkravet för att få starta aktiebolag till 1 krona, se debattartikel i Aftonbladet.

Jag förstår inte riktigt poängen med detta. Om man tänker starta företag och inte kan eller vill lägga upp 50000 kronor i aktiekapital så finns det andra företagsformer att välja som inte har något kapitalkrav. Om man är ensam kan man starta enskild firma, om man är flera kan man bilda handelsbolag eller kommanditbolag. Om det går bra och man vill expandera så finns det alltid möjlighet att ombilda till aktiebolag senare.

Finansminister Anders Borg föreslår att studiebidraget sänks med 300 kr/månad, och att studielånet samtidigt höjs med 1000 kr/månad. Se artikel i DN.

Det är ett bra förslag. Som jag tidigare skrivit så tycker jag att studiebidraget bör fasas ut helt och studiemedlen för högskolestudier enbart bestå av lån som ska betalas tillbaka. Då kan man avskaffa fribeloppet helt och tillåta obegränsat jobb och inkomster vid sidan av studierna.

Dock bör högskolestudenter utan tidigare inkomst som får barn få högre föräldrapenning än idag.

Colombia har nyligen tecknat frihandelsavtal med en rad länder, däribland EU och USA, omfattande bland annat jordbruksprodukter. Detta har nu lett till en kraftigt ökad import av livsmedel, och Colombias många bönder är oroade. Se artikel i SvD.

För det första så är detta delvis orsakat av de stora subventionerna som bönder i EU och USA får. Detta är endast ett av en lång rad skäl till att dessa subventioner bör avskaffas.

Den statliga insättningsgarantin omfattar de flesta typer av bankkonton och täcker upp till 100 000 Euro per person och bank. Om banken skulle gå i konkurs ersätts spararna av Riksgälden. Det innebär att man kan spara flera miljoner kronor och få minst 2 procent ränta i princip helt riskfritt.

Jag tror inte detta är bra. Det leder till en snedvriden konkurrens genom att banker som tar stora risker, och därigenom kan erbjuda hög ränta, får oproportionerligt mycket sparkapital då spararna inte känner av den ökande risken.

Företrädare för en rad banker och andra finansaktörer skriver på DN Debatt att vi måste spara mer.

Jag håller helt med, fram till sista stycket. Där hyllar de det nya investeringssparkontot och vill göra det mer förmånligt ur skattehänseende. Nu visar sig särintresset tydligt. Naturligtvis vill bankerna och fondbolagen att folk ska spara mer i fonder och handla mer med aktier, för då kan de tjäna mer förvaltnings- och transaktionsavgifter.

Ja, det vore bra om folk sparade mer. Men investeringssparkonto är inte det enda, och troligtvis inte det bästa, sättet att spara på. Så det vore olämpligt att ensidigt skattemässigt gynna just denna sparform. Inte heller bör någon ny sparform med speciell beskattning införas. Om man vill gynna sparande så bör det ske på ett mer generellt sätt.

Justitieministern och företrädare för övriga regeringspartier skriver på DN Debatt att regeringen inom kort kommer föreslå skärpning av lagstiftningen mot penningtvätt på flera sätt.

Det är svårt att säga något definitivt om detta innan det finns ett konkret lagförslag. Men jag tycker att flera saker i artikeln är oroväckande ur rättssäkerhetssynpunkt.

Nytt straffansvar för penningtvättsbrott i näringsverksamhet. Bestämmelsen avser att träffa affärsmän som låter sin verksamhet användas för åtgärder som kan misstänkas vara penningtvätt.

Vid årsskiftet kommer ett statligt stöd vid s.k. korttidsarbete införas, se lagrådsremiss och sammanfattning (sid 23).

Det innebär att när regeringen bedömer att det råder en synnerligen djup lågkonjunktur eller är sannolikt att en sådan lågkonjunktur är nära förestående så kan statligt stöd betalas ut för att täcka en tredjedel av kostnaden för företag som behåller personal på reducerad arbetstid och lön.

Från många håll riktas krav på Riksbanken att sänka reporäntan vid nästa beslutstillfälle 16 december.

Hittills har dock Riksbankens direktion, med riksbankschef Stefan Ingves i spetsen, stått emot trycket och inte sänkt räntan.

Det gör Ingves helt rätt i. Dagens reporänta på 1,0 % är historiskt låg, den har bara varit lägre 2009-2010, i efterdyningarna till finanskrisen 2008.

Dessutom så leder en längre reporänta än 1,0 % till märkliga effekter som att inlåningsräntan blir 0 eller negativ, vilket knappast är lämpligt. Därför bör 1,0 % ses som den lägsta ränta man bör ha, lägre ränta än så bör bara vara aktuellt under mycket exceptionella förhållanden.

KFUM har genomfört en rankning av alla Sveriges kommuners ungdomsverksamhet. Den handlar huvudsakligen om hur mycket pengar kommunen spenderar på ungdomsverksamhet per capita.

Resultatet är att Huddinge har Sverige mest effektiva ungdomsverksamhet, ty de spenderar minst pengar per capita. Stort grattis till Huddinge!

På andra sidan skalan ligger Emmaboda som spenderar mest. Inte bra, kanske borde några politiker från Emmaboda åka på studieresa till Huddinge för att lära sig hur man kan driva effektiv ungdomsverksamhet?

Kew Nordqvist (MP) och Carl Schlyter (MP) är oroliga för att handelsavtalet TTIP mellan EU och USA ska leda till att “amerikanska företag kan stämma europeiska länder om de till exempel skärper miljölagstiftningen”.

Maria Rankka och Annette Magnusson från Stockholms Handelskammare försöker lugna oroade genom att försäkra att “moderna företag arbetar målmedvetet för att undvika rättsprocesser”. Detta är mer än lovligt naivt. Det är inte dessa moderna företag som är problemet.

Statliga energibolaget Vattenfall, tillsammans med ett flertal andra stor energibolag i Europa lobbar för att EU ska avskaffa subventioner till etablerad förnybar energi som vindkraft. De vill istället ha dyrare utsläppsrätter för koldioxidutsläpp, samt stöd till forskning på omogna energislag som vågkraft. Se artikel i Ny Teknik.

Jag håller helt med. Att fortsätta subventionera mogen och etablerad teknik som vindkraft är helt galet. Offentligt stöd bör bara ges till forskning och utveckling av ny teknik. Styrningen mot minskade koldioxidutsläpp bör huvudsakligen ske genom att det blir dyrare att släppa ut koldioxid. Utsläppsrätterna bör auktioneras ut och inte delas ut gratis, se tidigare inlägg om detta.

Stefan Löfven (S) och Magdalena Andersson (S) skriver på DN Debatt om friskolor och ondgör sig över att JB Educations ägare kunde plocka ut 350 miljoner kronor när det gick bra, och att staten nu får ta notan när det går dåligt genom lönegarantin.

Men lönegarantin är inget specifikt för friskolor, eller för välfärdsföretag. Det gäller för alla typer av företag.

Jag kan inte minnas att Sossarna har ondgjort sig över lönegarantin i något annat sammanhang. Man hade ett bra tillfälle vid Saabs konkurs, men då ville man istället att staten skulle ta ännu större risk för att rädda företaget.

Enligt Trafikverket så kommer Förbifart Stockholm kosta knappt 28 miljarder kronor, men enligt en ny beräkning visar det sig att det snarare kommer landa på 44 miljarder kronor.

Med tanke på att stora vägprojekt i Sverige nuförtiden tenderar att bli dyra skrytbyggen och kosta mer än vad man trott, vilket vi senast såg med Södra Länken, så är det högst troligt att denna nya beräkning stämmer.

Det är tänkt att Förbifarten ska finansieras med intäkterna från trängselskatten i Stockholm. Som jag skrivit tidigare är det ingen bra idé att koppla ihop trängselskatten med infrastrukturprojekt på detta sätt. Men om vi utgår från detta så kommer det nu alltså ta 40 år, till 2053, innan Förbifarten är betald med trängselskatteintäkter. Och håller man sig till denna princip så kommer det alltså bli svårt att få finansiering till andra infrastrukturprojekt i Stockholmsregionen de närmaste 40 åren.

SSU och LUF efterlyser på DN Debatt en ny skattereform.

Sveriges skattesystem reformerades senast 1991, och sedan dess har det gradvis förfallit. Både den nuvarande alliansregeringen och tidigare socialdemokratiska regeringar är medskyldiga till detta förfall. Det är inte svårt att instämma i att en ny reform är angelägen.

Dagens momssystem med tre olika momssatser med ibland godtyckliga avgränsningar är inte bra. Inte sällan säljer samma företag produkter med olika momssatser, vilket skapar gränsdragningsproblem och ökad administration. En av de värsta avarterna försvann nyligen när restaurangmomsen sänktes till samma nivå som för mat i butik, men de finns flera liknande fall kvar (så som böcker/e-böcker och danskurser/danstillställningar/konserter).

Lena Andersson beskriver i en lysande ledare i DN vad som skulle hända om man på allvar avskaffade kapitalismen.

Kapitalism är en konsekvens av individuell frihet, och det går inte att avskaffa kapitalism utan att avskaffa en stor del av den individuella friheten som vi i dagens Sverige tar för självklar. Om man ändå skulle göra detta så kommer troligtvis mer av den individuella friheten än man från början kan tro att försvinna på sikt.

Regeringen tycker att svenska småföretag är för dåliga på att använda IT, och har tillsatt en utredning. Utredningen konstaterar att det inte i första hand brist på pengar som är problemet och vill främst ha ett “samverkansforum”. Trots detta föreslås även ett begränsat statligt företagsstöd i form av “IT-checkar”. Se artikel i Computer Sweden

Sen kommer ett gäng remissinstanser som antingen missförstår vad utredaren vill säga eller inte bryr sig och ohämmat föreslår betydligt mer omfattande statligt företagsstöd. Se artikel i Ny Teknik.

Neelie Kroes (EU-kommissionen) och Cecilia Wikström (Europaparlamentariker FP) skriver på DN Debatt att det bör vara samma moms på e-böcker och tryckta böcker, och att EU:s momsdirektiv för ändras för att tillåta det.

Det är viktigt att det är samma moms på en viss typ av produkt, oavsett i vilken form den förekommer, annars skapar man krångel och snedvriden konkurrens. Därför var det bra att Sverige sänkte momsen på restauranger till samma nivå som att köpa mat i butik. På samma sätt bör det vara samma moms på böcker och tidningar oavsett hur de distribueras.

Marknadsdomstolen har beslutat att Stardoll inte får skicka reklam och köpuppmaningar i sina spel riktade till barn under 16 år. Stardoll tycker att domen är orimlig. Se artikel i Computer Sweden och Dagens Media.

Det finns förvisso ett problem med att barn utan sina föräldrars godkännande eller vetskap spenderar pengar på att köpa tillägg i dataspel, och att speltillverkarna medvetet uppmuntrar till detta.

Men ett reklamförbud är inte rätt sätt att hantera problemet. Det slår för brett och riskerar göra att delar av den svenska dataspelsbranschen tvingas överge sin hemmamarknad, vilket på sikt kan leda till att företagen helt lämnar Sverige. De riskerar att delvis ersättas mindre nogaräknade företag med bas utomlands som lyckas kringgå svensk marknadsföringslagstiftning. Samma problematik som vi redan har med poker och andra spel om pengar på Internet (se tidigare inlägg om detta).

Unga européer blir allt mindre benägna att skaffa bil, och prioriterar bilägande längre än tidigare. Se artikel i Aftonbladet.

Unga européer är kloka och har insett att man inte nödvändigtvis blir lyckligare av att äga en bil, att en bil tvärt om kan ställa till mer problem än den löser. De har insett att kollektivtrafiken i många fall fungerar rätt så bra i Europas städer.

Detta lär leda till färre bilar på vägarna i Europa framöver, särskilt i städerna. Det är positivt eftersom dagens trafikvolym skapar många problem, som behov av kostsamma och utrymmeskrävande vägar, trängsel, buller, hälsoproblem, trafikolyckor, miljöproblem och klimatpåverkan.

Nyligen har vi fått bevittna en pajkastning i tre akter med Anders Wijkman och Johan Rockström i ena ringhörnan och Lydiah Wålsten från Timbro i andra ringhörnan på SvD Brännpunkt.

Ingendera sidan verkar öppen för möjligheten att motståndaren trots att kan ha en liten poäng, och man får intrycket av att de talar förbi varandra.

Wijkman och Rockström inleder med att hänga upp hela sitt resonemang alltför hårt på de ekonomiska konsekvenserna på förbrukning av naturresurser, vilket ger Wålsten möjlighet att – helt korrekt – invända att detta i sig inte är något stort problem ur ekonomisk synvinkel. Wåhlsten förbiser dock helt de sekundära miljöeffekterna av förbrukning av naturresurser, t.ex. koldioxidutsläpp och klimatpåverkan av förbrukning av fossila bränslen, och problem med utarmning av potentiellt förnybara resurser som fisk. Detta får hon välförtjänt smäll på fingrarna för i Wijkman och Rockström slutreplik. Wijkman och Rockström missar dock tillfället att nyansera sitt resonemang och vägrar till synes ta till sig av kritiken mot den ensidiga fokuseringen på ekonomiska konsekvenser av resursförbrukning.

Regeringen har tidigare sagt sig varit beredd att införa korttidsarbeten i form av statligt stöd till företag som i en ekonomisk krissituation tillfälligt sänker löner och arbetstid för personalen. En utredning om detta pågår. En knäckfråga är hur man ska avgöra när det är läge att ta till denna åtgärd.

Socialdemokraterna tycker att det nu, efter den senaste tidens varsel, är läge att ta till korttidsarbeten och uppmanar regeringen att skynda på. Se artikel i SvD och Dagens Industri

Om cirka ett år kommer Förbifart Stockholm börja byggas, en 21 km lång motorväg förbi Stockholm på västra sidan till en beräknad kostnad av 28 miljarder kronor.

Regeringen plockar nu fram Österleden och vill bygga den i en gemensam tunnel med en förlängd tunnelbana till Nacka.

Vi behöver inte både Förbifart Stockholm (som tidigare kallades Västerleden) och Österleden. Det är tveksamt om vi ens behöver någon av dem, men att bygga båda är ett oacceptabelt slöseri med skattepengar och riskerar dessutom öka trafiken i regionen vilket ger negativa miljö- och klimatkonsekvenser.

Regeringen föreslår att man inrättar nystartszoner i vissa socialt utsatta stadsdelar med hög arbetslöshet (som Rinkeby och Tensta i Stockholm), se artikel i SvD. Detta innebär att arbetsgivare i zonerna får reducerad arbetsgivaravgift om minst en fjärdedel av deras anställda bor i zonen.

Det är en riktigt dålig idé, av flera skäl.

För det första leder det till snedvriden konkurrens som kan drabba företag som ligger precis utanför nystartszonerna, eller företag som av andra skäl inte uppfyller villkoren. Det skapar också en konkurrensnackdel för egenföretagare i nystartszonerna i förhållande till företag med anställda i nystartszonerna.

En ensamstående trebarnsmor i Malmö får på kommunens bekostnad hjälp av en kontaktperson att följa tioårige sonen till fotbollsträning två gånger i veckan för att hon inte orkar göra det själv, se artkel i Metro.

Det är helt orimligt att en vuxen kvinna på skattebetalarnas bekostnad ska få hjälp att följa en likaledes tioårig son till fotbollsträning. Hade mamman eller sonen varit allvarligt sjuk eller haft något funktionshinder så hade det varit en annan sak, men så är det inte i det här fallet.

Det blir alltmer uppenbart att EU:s ledare inte har någon hållbar strategi för att komma ur den skuldkris som Europa hamnat i. Det är märkligt, för det är egentligen ganska enkelt. Antingen så vet EU:s ledare inte bättre, eller så vill eller vågar man inte genomföra de rätta åtgärderna. Det handlar om inkompetens, populism eller korruption (eller någon kombination av dessa).

Lösningen ligger i att konsekvent upprätthålla några enkla, men viktiga och grundläggande ekonomiska principer. Avtal ska hållas, skulder ska betalas tillbaka, och om detta inte är möjligt så återstår konkurs och fordringsägaren får ta förlusten. Den som tar risker, och åtnjuter vinsten när det går bra ska också drabbas av förlusten när det går dåligt.

Den norra grenen av Tvärbanan till Solna som snart är färdigbyggd visar sig nu bli förvånansvärt dyr. Den beräknas kosta 3,1 miljarder kronor, vilket är dubbelt så dyrt som andra jämförbara spårvägsprojekt av samma omfattning. Se artikel i DN.

Det finns en oroväckande tendens att trafikinfrastrukturprojekt i Stockholm, både väg och spår, nuförtiden blir väldigt dyra. För sex år sedan skrev jag om Södra Länken som ett orimligt dyrt skrytbygge, och det verkar som om historien upprepar sig.

Nu börjar Europas ledare på allvar räkna med att Grekland kan komma att lämna euron, även om det inte är något de önskar, se artikel i DN.

Jag tror att ett grekiskt utträde ur euron är oundvikligt, och att det blir värre ju längre det dröjer. Samtidigt så tror jag att farhågorna för smittoeffekter på andra euroländer är välgrundade.

Därför är det enda raka att helt avskaffa euron och låta alla nuvarande euroländer återgå till sina tidigare nationella valutor. Och detta bör ske så snart som möjligt.

KDU:s ordförande Aron Modig skriver på SvD Brännpunkt att helgdagar inte bör vara politiska, och vill därmed avskaffa 1 maj som allmän helgdag. Istället föreslår han att man t.ex. återinför annandag pingst som helgdag.

Jag skulle inte ha något emot att avskaffa 1 maj som allmän helgdag. Men att istället återinföra annandag pingst som helgdag vore rent utsagt reaktionärt.

Sverige behöver verkligen inte fler obskyra kristna helgdagar som bara en liten minoritet av Sveriges befolkning bryr sig om. Istället bör man successivt avskaffa de befintliga kristna helgdagarna, börja med Kristi himmelsfärdsdag.

Enligt en artikel i Metro så varnar polisen för en ny “nätbluff”. Polisen säger att “du kan inte skydda dig”.

Man kan ju fråga sig varför polisen går ut och varnar för något som man inte kan skydda sig mot.

Hur som helst så går det ut på att bedragaren köper din begagnade systemkamera som du lagt ut på Blocket, han tar ett SMS-lån i någon annans namn och ser till att pengarna direkt sätts in på ditt konto. Efter ett tag upptäcker stackaren i vars namn lånet togs vad som hänt och polisanmäler. Polisen ser att pengarna sattes in på ditt konto, och du blir misstänkt för lånebedrägeriet. Låter inte särskilt kul, eller hur?

Statsråden Anders Borg (M), Hillevi Engström (M) och Annie Lööf (C) skriver på DN Debatt om att regeringen vill införa korttidsarbeten i form av statligt stöd till företag som i en ekonomisk krissituation tillfälligt sänker löner och arbetstid för personalen.

Det är ingen bra idé. Detta kommer ofelbart leda till snedvriden konkurrens och att oundvikliga neddragningar och konkurser skjuts upp. Att folk förlorar sina befintliga jobb och att företag går omkull är en oundviklig och i många fall positiv effekt av en ekonomisk kris, det är inget som staten bör motverka. Det är positivt för att ineffektiva och föråldrade företag då kan lämna plats för effektivare och nyare.

Enligt en artikel i Metro så finns det taxiåkare som tar ut orimliga ockerpriser för taxiresor, och det är helt lagligt. Krav på prisreglering kommer från olika håll.

Det vore trist om man återgick till det gamla system med prisregleringar. Med modern teknik finns det en bättre lösning. Nämligen att låta ett i förväg bestämt fast pris vara standard för taxiresor. Med hjälp av en GPS-navigator, som redan finns i de flesta taxibilar, så kan taxiföraren snabbt och enkelt få fram hur långt det är att köra från aktuell position till den destination som kunden anger. Då kan man i förväg komma överens om det slutliga priset, och kunden riskerar inte att få en obehaglig överraskning.

Då har Saab slutligen gått i konkurs. Inte en dag för tidigt, snarare två år för sent.

Tiden sedan GM övergav Saab har varit ett utdraget och plågsamt döende, och det är bäst för alla parter att den nu avslutas. De värden som Saab sitter på kan nu säljas ut och komma till nytta.

De anställda kan nu gå vidare och söka nya jobb. Det har de i och för sig hade kunnat göra – och borde gjort – långt tidigare, men tyvärr har många av dem varit fångade av den olyckliga svenska mentaliteten att man till varje pris ska klamra sig fast vid det jobb man har. Svenskar är helt enkelt för obenägna att byta jobb. Egentligen är det helt orimligt att nästa alla anställda på en fabrik där produktionen står stilla, lönen ständigt kommer för sent och en konkurs är nära ändå stannar kvar i över ett halvår. Det är ett allvarligt tecken på att något är ruttet på den svenska arbetsmarknaden.

LO hävdar att löneskillnaderna mellan arbetare och tjänstemän mer än fördubblats de senaste 15 åren, se artikel i Metro.

LO räknar dock galet. Faktum är att både arbetares och tjänstemäns löner har ökat de senaste 15 åren, och då är det enda rimliga att jämföra lönerna i procent (hur många procent mer tjänar en tjänsteman än en arbetare). Att löneskillnaden i kronor ökar är en naturlig konsekvens av att allas löner har ökat.

Advokat Rolf Åbjörnsson skriver i Ny Teknik att man bör låta Saab gå i konkurs och att det företagsrekonstruktionsförfarande som Saab nu går igenom är ineffektivt.

Åbjörnsson pekar också på det viktiga faktum att en konkurs inte innebär att bolagets tillgångar går upp i rök. Tvärt om så kan en konkurs vara det bästa sättet att se till att bolagets tillgångar kommer till bäst nytta i samhället.

De enda som vinner på att Saab inte går i konkurs är de nuvarande ägarna med Victor Muller i spetsen.

Inspirerade av det tyska Piratenparteis framgångar i delstatsvalet i Berlin tänker nu svenska Piratpartiet bredda sitt program.

Det ska bli intressant att se hur deras bredare politiska platform kommer se ut. Min farhåga är att mycket kommer att bygga på principen gratis-är-gott.

Piratpartiet har alltid varit för fri fildelning. De har dock oftast motiverat det med att förbud mot fildelning skapar en massa otrevliga biverkningar (vilket de har helt rätt i). Jag misstänker dock att de har lockat till sig en hel del sympatisörer som främst är ute efter att film/musik/eböcker/dataspel ska vara gratis.

Svenska Spel argumenterar på DN Debatt att det svenska spelmonopolet bör behållas, och kärnan i deras argumentation är att bara de själva kan bedriva spel på ett socialt ansvarsfullt sätt.

Detta är ett typiskt särintressesinlägg från den nuvarande monopolisten Svenska Spel.

Det åländska spelbolaget Paf visar i sin replik att det finns andra som kan bedriva socialt ansvarsfullt spel minst lika bra som Svenska Spel.

Som Gustaf Hoffstedt (m) skriver så fungerar dagens monopol väldigt dåligt för Internetspel då många svenskar ändå spelar på spelsajter baserade utanför Sverige, i flera fall drivna av svenska bolag eller direkt riktade mot en svensk publik.

Göran Hägglund (kd) hävdar på DN Debatt att den ekonomiska krisen beror på brist på kristna värden som måttfullhet, förvaltarskap, ödmjukhet, pålitlighet, ärlighet. Han menar att krisen beror på att dessa värden ersatts av en bekymmerslös, lättsinnig otålighet att maximera nyttan för dagen.

Jag är beredd att i huvudsak hålla med Hägglund om vad som orsakat krisen, och vad som vi skulle behöva istället. Se tidigare inlägg om detta.

Håkan Juholt (s) och Tommy Waidelich (s) skriver på DN Debatt att de vill se en nära samverkan mellan stat och näringsliv och anklagar regeringen för att ha beröringsångest för att samverka med näringslivet.

I så fall så gör regeringen ett bra jobb, för en regering bör ha beröringsångest för att samverka med näringslivet! Staten och näringslivet har olika roller i samhället, och de bör i möjligaste mån hållas åtskilda. Det är oroväckande att det största oppositionspartiet inte verkar se några principiella problem med sammanblandning mellan stat och näringsliv.

I Fokus kan man läsa en artikel som konstaterar att Sverige har en närmast försumbar statsskuld på bara 1000 miljarder kronor, eller 122 000 kronor per svensk, eller 35 procent av BNP. Vidare konstateras att svenska staten idag kan låna pengar till historiskt låg ränta. Flera bankmän som Henrik Mitelman från SEB och Fredrik Floric från Nordea, menar att staten bör utnyttja detta för att låna lite extra.

2009 genomgick SAAB en företagsrekonstruktion. Det hjälpte uppenbarligen inte, för nu har de ansökt om företagsrekonstruktion igen, men tingsrätten säger nej.

Tingsrätten gör helt rätt i att säga nej. Det är orimligt att försöka rekonstruera ett och samma bolag två gånger utan att det varit lönsamt under tiden. Det enda rimliga nu är att SAAB går i konkurs, ju förr desto bättre. Försöken att rädda SAAB har varit dödfödda och om man lagt ner SAAB redan för två år sedan så hade man sluppit många problem och sparat mycket pengar.

Adam Cwejman skriver på SvD Brännpunkt att man bör låta Grekland, och i förlängningen kanske även andra länder, lämna Euron. På sin blogg skriver Cwejman sedan att länder bör kunna lämna Euron ett tag och sedan komma tillbaka (med en annan växelkurs får man anta).

Jag tycker inte att detta är en lockande tanke. Det skulle i praktiken degradera Euron från att vara en riktig gemensam valuta till att bli ett valutasamarbete med fasta växelkurser och möjlighet till devalvering då och då. Även om man fortfarande kallar det för en gemensam valuta så kommer dess trovärdighet att urholkas om länder kan lämna och nått år senare ansluta sig igen med annan växelkurs. Då blir Euron i praktiken död och meningslös.

Martin Ådahl på Fores skriver på DN Debatt att de senaste årens finanskris och skuldkris i världen inte beror på höga energipriser, något som bl.a. Anders Wijkman antytt tidigare.

Jag tror att Ådahl har rätt, vilket jag skrivit om tidigare. Skuldkrisen beror helt enkelt på att många länder fört en slapp och oansvarig politik och skuldsatt sig för mycket, svårare är så är det inte.

Ådahls förslag att använda höjda koldioxidskatter, eller utsläppsrätter som säljs av staten, för att lösa dagens skuldproblem är därför mycket intressant. Inte i första hand för Sverige, som inte har stora skulder och redan höga koldioxidskatter. Men många andra länder borde ta till sig detta förslag, inte minst USA.

En tysk domstol beslutat att Samsungs surfplatta Galaxy Tab 10.1 är allt för lik iPad och inkräktar på Apples mönsterskydd, och har därför belagt den med säljförbud i hela EU, se artikel i SvD.

Detta är helt orimligt och utgör ett allvarligt hot mot konkurrensen på surfplattmarknaden, konsumenterna blir lidande. Det är ju inte så att Apple har problem, de är ledande på marknaden och är ett av världens största och rikaste företag.

Efter ett chicken race i kongressen om att höja lånetaket har USA har fått sitt kreitbetyg sänkt av Standard & Poor’s från AAA till AA+.

Detta kommenterar Peter Wolodarski på DN:s ledarsida. Han skyller det mesta på Tea Party-rörelsen och delar av republikanska partiet, och menar att USA inte bör ha alltför bråttom att få mer sitt budgetunderskott. Det är märkligt eftersom S&P motiverar sin sänkning bl.a. med att de sänkningar av underskottet man kom överens om i Washington inte var tillräckliga.

Nationalekonomen Klas Eklund kritiserar i årets Wibbleföreläsning BNP-måttet.

Jag tycker att hans kritik huvudsakligen verkar relevant, och värd att tas på allvar. Man bör inkludera investeringar i humankapital, räkna av förslitning av naturkapital och tjänstesektorn bör behandlas på ett mer modernt sätt.

Däremot bör man inte försöka göra om BNP-måttet till att inkludera lycka, välfärd eller liknande. BNP är ett mått på ekonomins potential att ordna lycka och välfärd, hur väl man sedan lyckas utnyttja denna potential är något annat. Se tidigare inlägg om detta.

EU-kommissionen vill att EU ska börja ta ut skatt på flera områden, se artikel i DN.

Det vore rimligt om EU tog ut punktskatter på områden där det fungerar bättre att göra det på EU-nivå än på nationell nivå. Det gäller framförallt skatter som är motiverade av miljö- och klimatskäl. Flygskatt är ett bra exempel på det. Skatt på internationell fartygstrafik (eller på dess bränsle) vore också bra.

I artikeln nämns skatt på utsläppshandel. Det vore i princip OK att EU tar ut skatt på utsläpp av växthusgaser, men man bör inte ha skatt på handeln. Det vore bättre om EU auktionerade ut utsläppsrätterna, det skulle också ge intäkter till EU.

Debatten om pappersåtervinning går vidare på DN Debatt. Pappersindustrin är inte nöjda med att de får konkurrens om att köpa returpapper och menar att detta underminerar systemet med producentansvar.

Det har de i och för sig rätt i. Men slutsatsen av detta är att producentansvaret för papper bör avskaffas. Liksom för övriga typer av icke-miljöfarligt avfall som det är lönsamt att samla in och återvinna.

Syftet med producentansvar är att se till att avfall som inte är lönsamt att ta hand om ändå tas om hand på ett ansvarsfullt sätt. Om det är lönsamt att samla in och återvinna det så behövs inte något producentansvar.

Några företrädare för pappersindustrin skriver på DN Debatt och klagar på att kommuner illojalt konkurrerar med deras insamlingssystem av returpapper och ondgör sig att det alternativt insamlade pappret exporteras till Kina eller eldas upp.

Naturligtvis är pappersindustrin angelägen om att kunna få tillgång till returpapper till ett pris som ligger under marknadspris. Men jag har svårare att se att detta system skulle gynna miljön eller samhället i stort, och denna debattartikel luktar särintresse på lång väg.

Kjell Aleklett skriver i SvD om Peak Oil och att vi måste börja anpassa oss efter det.

Detta fick mig att börja fundera över hur beroende av billig olja vårt samhälle egentligen är. Aleklett skriver att för tio år sedan var oljepriset cirka 20 dollar per fat, och folk trodde att det skulle stiga till 25 dollar per fat till 2020. Och ungefär detta oljepris hade vi då haft sedan 1970-talets oljekriser.

Jan Carlzon och Göran Lundqvist efterlyser i SvD en rörlig elskatt för att motverka att variationer i marknadspriset slår igenom till konsumenterna.

Det är en riktigt dålig idé. Poängen med marknadsprissättning är att den ska bidra till att balansera tillgång och efterfrågan. Ett högt elpris indikerar brist på el, och genom att detta höga pris slår igenom till konsumenterna så minskar det förhoppningsvis efterfrågan och bidrar därigenom till att avhjälpa bristsituationen. Om staten motverkar detta med elskatten så sätts denna mekanism ut spel, och då riskerar bristsituationer förvärras.

Finansinspektionen har tolkat EU:s direktiv mot penningtvätt så att det inte går för sig att acceptera SMS-betalningar av t.ex. SL-biljetter från anonyma kontantkort, se artkiel i Mobil.

Mycket märkligt. Regler mot penningtvätt brukar annars bara gälla transaktioner av större belopp, typ över 10000 kronor. Jag har svårt att se att det skulle vara lönsamt att tvätta pengar genom att köpa SL-biljetter för under 100 kronor styck från anonyma kontantkort.

Dessa regler bör bara gälla transaktioner av större belopp, och alltså inte omfatta t.ex. SL-biljetter.

Ingvar Persson klagar i Aftonbladet på att svenska regeringen inte är representerad på bilmässan i Detroit. Han passar också på att gnälla över att regeringen inte mer aktivt hjälpte till att rädda Volvo och Saab när det krisade nyligen.

Jag tycker att det är alldeles utmärkt att regeringen inte är på någon bilmässa. Svenska staten äger – som väl är – inga bilföretag och därför har regeringen inte på någon bilmässa att göra. Det har för övrigt inte funnits några bilföretag med svenska ägare sen Volvo Personvagnar och Saab Automobile köptes av Ford respektive General Motors för tio år sen. Förvisso har dessa två företag fortfarande huvuddelen av sin verksamhet i Sverige och ger många arbetstillfällen här.

Per Gudmundson skriver i SvD att avdragsrätten för gåvor till välgörande ändamål borde utvidgas och gälla även företag och inte bara privatpersoner.

Jag har väldigt svårt att se poängen i att företag ska kunna göra denna typ av skatteavdrag. Om ett företag skänker pengar till välgörande ändamål så minskar det sin vinst. Om företaget låter bli så kan istället ägarna, som i slutändan är privatpersoner, ta ut denna vinst och själva skänka pengarna (och då ta del av skatteavdraget). Och som jag skrivit tidigare så tror jag att det är bättre att företagens ägare tar ut vinster och skänker bort dessa som privatpersoner än att företagen själva skänker.

Villaägarna är upprörda över de höga elpriserna på vintern. De är missnöjda med att regeringen säger att man inte kan göra något på kort sikt och föreslår bl.a. att man ska sänka elskatten för att kompensera. De hävdar att detta varken skulle påverka statens budget eller vår miljö.

Det resonemanget går dock inte ihop. Om man säker elskatten så kommer de ofrånkomligen att påverka antingen statens budget eller vår miljö (eller båda). Om elanvändningen inte påverkas så minskas statens intäkter från elskatten och statens budget påverkas. Om elanvändningen ökar så kan statens budget bli opåverkad, men då påverkas istället vår miljö eftersom ökad elanvändning på kort sikt huvudsakligen innebär att mer kolkraft importeras från Tyskland, Polen eller Danmark. Kolkraft har kraftig miljöpåverkan, inte bara koldioxidutsläpp utan dessutom kväveoxider, svaveldioxid, partiklar o.s.v.

Christian Engström med flera i Piratpartiet har börjat fundera på medborgarlön.

Engström menar att medborgarlön skulle ta bort ineffektiviteten p.g.a. den järnhårda lönelagen. Måhända, men i dagens Sverige så finns det flera andra saker ovanpå den som ytterligare förvärrar ineffektiviteten. Även om vi inte har någon statlig minimilön så har många branscher genom kollektivavtal de facto minimilön som ligger långt över vad den järnhårda lönelagen dikterar. Sen så har vi höga skatter och arbetsgivaravgifter ovanpå det, och dessutom en stelbent arbetsrätt. Så om man vill åtgärda denna ineffektivitet så finns det mycket annat man kan göra innan det blir aktuellt med medborgarlön.

Jag var på detta seminarium idag.

Det var avslöjande att höra vad Johan Lundberg (s) tyckte om bensinskatt. Han tyckte att hög bensinskatt var bra för att det gynnar svenska företag som producerar biobränsle.

Det är helt orimligt att motivera bensinskatt på det sättet. Det må vara en positiv bieffekt, men får aldrig vara någon motivering i sig. Om man accepterar den motiveringen så kan man lika gärna kräva skatt på Coca-Cola för att gynna svenska tillverkare av vitamindrycker, vilket denne sosse också gjorde. Och han gjorde det utan att säga ett ord om folkhälsa som annars brukar användas för att motivera skatt på läsk. Jag tycker att läskskatt är fel i vilket fall, men folkhälsoargumentet är i alla fall mindre dåligt än gynna-svenska-alternativ-argumentet.

Överläkaren Jörg Teichert blev förlamad efter en stroke och kan efter rehabilitering jobba 75 procent. Han vill ha 25 procent sjukpenning, men Försäkringskassan nekar honom det och tycker att han istället borde söka något annat heltidsjobb. Detta har blivit en stor fråga i valrörelsen, och Socialdemokraterna vill ändra lagen så att Teichert ska få som han vill. Se artikel i Aftonbladet.

Jag skulle gissa att en 60-årig överläkare som jobbar heltid har en tämligen hög inkomst, låt oss anta 60 000 kronor per månad. Nu när han jobbar 75 procent så får han alltså 45 000 kronor per månad. Sjukpenningen har ett tak på 7,5 prisbasbelopp per år, vilket innebär att 25 procents sjukpenning maximalt kan uppgå till 5 300 kronor i månaden.

Enligt ett inslag i SVT Rapport så vill Nordiska Oberoende Förlags Förening att man ska införa fasta priser på böcker, och därmed förhindra att olika återförsäljare konkurrerar om priset på samma bok. De vill att kultur inte ska konkurrera på pris, utan på “innehåll, författarskap och paketering”.

Typiskt inlägg från ett särintresse. Naturligtvis vill inte bokförlag ha priskonkurrens på böcker, för det kan minska deras marginaler. Förhoppningsvis så blir detta genomskådat och folk inser att ingen annan än förlagen tjänar på utebliven priskonkurrens.

Socialdemokraterna föreslår att alla barn, även med arbetslösa och föräldralediga föräldrar, ska ha rätt till 30 timmars förskola i veckan. Se artikel i DN.

Den svenska förskolan infördes ursprungligen för att vara en effektiv barnomsorg i syfte att möjliggöra för båda föräldrarna att förvärvsarbeta. Sen har den fått större pedagogiska ambitioner och anses nu till stor del vara till för barnet, och inte bara för föräldrarna.

Att ge alla barn rätt till förskola, oavsett föräldrarnas situation, kan ses som en logisk fortsättning på denna utveckling där barnet mer och mer sätts i fokus.

Alliansen vill nu sänka momsen på resturanger, se artikel i DN. Jordbruksminister Eskil Erlandsson (c) förtydligar att sänkningen bör ske till 12 %.

Dagens system med 12 % moms på mat i butik och takeaway från restaurang, men 25 % på äta inne på restaurang, är helt irrationellt och bisarrt. Det skapar naturligtvis krångel, gränsdragningsproblem och suboptimeringar.

Istället ska det naturligtvis vara samma momssats på all form av mat, oavsett om man köper den i butik, tar takeaway från restaurang eller sitter på restaurang och äter.

Den röd-gröna oppositionen vill höja skatten på bensin, diesel och el från vatten- och kärnkraft. Samtidigt vill de återinföra någon form av förmögenhetsbeskattning och höja inkomstskatten för höginkomsttagare.

Förrut så drev främst Miljöpartiet tanken om en Grön Skatteväxling, som innebär att man höjer miljö- och energiskatterna samtidigt som man sänker andra skatter, främst inkomstskatt, i motsvarande mån så att skattetrycket hålls konstant. Det är en i grunden bra idé, under förutsättning att man verkligen sänker t.ex. inkomstskatten så att de som drabbas av de ökande miljö- och energiskatterna får motsvarande skattelättnad den vägen. Då skapar man incitament att leva och konsumera mer miljövänligt, utan att levnadsstandarden som helhet sjunker.

Nu går Arbetsmiljöverket för långt när de funderar på att förbjuda butiker att hantera kontanter, se DN och SvD.

Det vore ett stort steg mot det kontantlösa samhälle som en del lobbar för. Men detta är en mycket större fråga än om arbetsmiljö för butiksanställda, och det är orimligt att låta Arbetsmiljöveket fatta detta beslut utan att utreda övriga konsekvenser av det.

Det riskerar drabba den personliga integriteten då betalningar blir mycket mer spårbara. Det riskerar drabba småbutiker med låg omsättning som har svårt att klara grundinvesteringen i ett annat betalsystem.

Christian Engström (pp) ställer frågan om EU bör införa prisreglering av dataroaming (datatrafik från mobiltelefoner utomlands).

Det finns redan ett pristak för röstsamtal. Men det är ett dåligt sätt att reglera på, och det blir inte bättre av att samma dåliga strategi används för datatrafik också.

Genom att sätta ett fixt pristal så är det risk att priserna på längre sikt blir högre än de annars skulle blivit, eftersom det blir bekvämt för alla operatörer att lägga sig precis under taket. Annars hade vi kunnat få en successiv prispress som lett till lägre priser på sikt.

Den gamla kommunistblaskan Proletären påminner om kommunisternas argument mot kärnkraft inför folkomröstningen 1980:

Partiets argument mot kärnkraften var flera, den kanske viktigaste invändningen var att en kapitalistisk kärnkraftsproduktion äventyrar säkerheten.

Det verkar som man var mer emot kapitalism och “profit” än mot kärnkraft som sådan. Och nu hävdar Proletären att det idag inte finns någon anledning att revidera den ståndpunkten, och har en lista på allvarliga incidenter och olyckor i kärnkraftverk.

Miljöpartiet vill sänka momsen till 12 procent i en rad tjänstebrancher, t.ex. restauranger, frisörer och cykelreparatörer. Se artikel i DN.

Det är bra att sänka momsen på tjänster. Mycket tyder på att det gynnar både miljön och folks välbefinnande om man styr över mer av konsumtionen från varor till tjänster. Detta förklaras bra av ekonomiprofessor Magnus Henreksson i en artikel i Magasinet Neo. Se tidigare inlägg.

I synnerhet bör man sänka resturangmomsen då det är helt bisarrt idag när det är 12 procent moms på att köpa mat i butik (eller take-away på restaurang) men 25 procent på restaurang om man äter där. Det bör vara samma moms på all form av mat, oavsett var man äter det.

Enligt TV4 överväger Livsmedelsverket att införa skatt på godis av hälsoskäl, och exemplifierar med choklad.

Det är en riktigt dålig idé av flera skäl.

För det första är godis inte någon enhetlig produkt. Det finns många olika sorters godis som har skilda hälsoeffekter. Det huvudsakliga hälsoproblemet med godis är socker, men olika sorters godis innehåller olika mycket socker. Dessutom finns det vissa sorters godis som kan vara bra för hälsan, t.ex. mörk choklad som inte innehåller så mycket socker och som man tror innehåller nyttiga antioxidanter etc. En godisskatt som även omfattar mörk choklad kan därmed få negativ hälsoeffekt, i synnerhet då den kan få folk att byta mörk choklad mot billigare sorters godis med högre sockerinnehåll.

Några kommunala bibliotek har börjat låna ut e-böcker för digitala läsplattor. Ambitionen är att man ska kunna låna böcker via trådlös Internetuppkoppling från läsplattan, utan att besöka biblioteket, och inte behöva “lämna tillbaka” boken. Se artikel i Ny Teknik.

Ännu är denna verksamhet blygsam. Men om fler böcker tillhandahålls på detta sätt och det blir enkelt att “låna” e-böcker så är det möjligt att efterfrågan kommer expandera kraftigt inom några få år. Det kan ställa till problem för finansieringen om man inte tänker sig för. Problemet är inte att bygga upp och driva systemet för att distribuera böckerna, det kommer bli väldigt billigt per bok och lån. Problemet är att biblioteket betalar till upphovsrättsinnehavaren för varje lån av e-boken.

Moderaterna säger nu att man släpper på kravet om obligatorisk a-kassa, man säger att man vill ha en blocköverskridande samsyn i frågan, vilket i praktiken innebär att man ger Socialdemokraterna vetorätt. Folkpartiet, Centern och Kristdemokraterna håller inte med och vill fortfarande driva detta, oavsett vad Socialdemokraterna tycker. Se artiklar i Aftonbladet, DN och SvD.

För det första så tycker jag att det är helt orimligt att kräva blocköverskridande samsyn i den här frågan. Det urholkar demokratin att Alliansen ger Socialdemokraterna vetorätt över något som man själv egentligen vill införa. Så länge som S är emot så blir det väldigt svårt att agera som väljare i riksdagsvalet om man vill ha obligatorisk a-kassa. Det är tur att alla Allianspartier inte agerar som M, man kan fortfarande rösta på FP, C eller KD om man vill ha obligatorisk a-kassa. Se tidigare inlägg om blocköverskridande överenskommelser.

Finansinspektionen överväger att införa begränsning på hur hög belåningsgraden på bostadslån får vara.

Problemet med en sådan reglering är att den blir godtycklig, vilket tydliggörs av att FI ännu inte har bestämt sig för vilken nivå den ska ligga på, det talas om 75-90 procent. Det vore bättre om man kunde ha någon mer principiellt tydlig reglering utan konkreta procentsatser som leder till en självreglering till rimliga nivåer. Och jag har en idé på hur en sådan kan se ut.

Regeringen föreslår i en proposition att utländska studenter som studerar på svenska högskolor framöver ska få betala studieavgifter som täcker kostnaden för utbildningen. Studenter från Sverige och EU/EES+Schweiz ska även framöver få studera avgiftsfritt.

Det är ett rimligt och bra förslag. Som regeringen påpekar så är Sverige ett av mycket få länder i världen som erbjuder avgiftsfri högskoleutbildning för samtliga utländska studenter. Och svenskar får betala studieavgifter i de flesta andra länder. Även om utländska studenter på svenska högskolor inte utgör någon jättestor kostnad idag är det möjligt att den ökar framöver.

Det statliga flygbolaget SAS krisar, och regeringen tänker gå in med ett ägartillskott. Miljöpartiets språkrör Peter Eriksson är kritisk och vill att staten ska sälja SAS. Se artikel på SR.

Jag kan hålla med Peter Eriksson att staten inte bör äga flygbolag, och att det är olyckligt att man måste gå in med ägartillskott nu. Men jag tycker att han är tämligen inkonsekvent då han nyligen de facto krävde att staten skulle gå in med massa pengar för att rädda SAAB (som inte är statligt ägt). Varför är SAAB viktigare än SAS, Peter Eriksson?

Jag har ett sparkonto hos Marginalen. I samband med årsbeskedet jag nyss fick så fick jag också en uppmaning att fylla i denna blankett och skicka in till banken tillsammans med kopia på ID. Marginalen hänvisar till den nya lagen om penningtvätt.

Jag tycker att detta är ett helt orimligt snokande från Marginalens sida, därför har jag valt att avsluta kontot där. Jag hoppas att Marginalen är övernitiska, och att lagen inte tvingar alla banker att agera på detta sätt.

Per Altenberg skriver om Värnskatten & inkomstfördelningen och resonerar kring de fördelningspolitiska effekterna av att avskaffa värnskatten.

Jag håller med om att värnskatten bör avskaffas. Jag tycker också att det är viktigt att ha balans i statsbudgeten, så det är inte OK att bara sänka/avskaffa skatter och inte göra något annat.

Jag har inga direkta invändningar mot något av de finansieringsförslag som Altenberg tar upp, men jag tycker inte att man ska haka upp sig på fördelningspolitiska effekterna när det gäller finansiering av skattesänkningar. Bakom kravet på att det ska vara fördelningspolitiskt neutralt ligger ett dolt antagande att de fördelningspolitiska effekterna av dagens skattesystem är optimala och bör bevaras. Och jag förstår inte vad man grundar detta antagande på.

EU tänker införa en Tobinskatt för att finansiera klimatåtgärder, och EU-kommissionens ordförande Barroso motiverar detta med att finanssektorn ställde till stora problem under finanskrisen. Se artikel i Dagens Industri.

En i grunden dålig idé som Tobinskatt blir inte bättre bara för att den införs med klimatet som förevändning.

Jag förstår inte varför man inte inför någon form av klimatskatt för att finansiera klimatåtgärderna. Det enklaste hade varit att börja auktionera ut alla utsläppsrätter för koldioxid och använda intäkterna från detta. Se tidigare inlägg om detta.

EU tänker införa en Tobinskatt för att finansiera klimatåtgärder, och EU-kommissionens ordförande Barroso motiverar detta med att finanssektorn ställde till stora problem under finanskrisen. Se artikel i Dagens Industri.

En i grunden dålig idé blir inte bättre bara för att den införs med klimatet som förevändning. Se tidigare inlägg.

Kommentarer

Kommentar av Mikael Ståldal on 2009-12-13 22:57:24 +0100

Detta inlägg blev lite korthugget, läs detta istället.

LO tycks ha gått från att vara arbetarnas intresseorganisation till att bli de arbetslösas intresseorganisation. Så tolkar jag iallafall deras artikel på DN Debatt.

LO konstaterar att arbetares inkomster ökat rätt så mycket, tjänstemäns något mindre. Arbetslösa, sjukskrivna, förtidspensionerade och studenter ökat sina inkomster mycket mindre. Detta anser man tydligen är ett stort problem och klagar på att klyftorna ökar.

Jag tror att klyftor som beror på att de som arbetar har det bättre än de som inte arbetar är sunda och bra. Så länge de arbetslösa inte lever i misär, men det gör de ju vanligtvis inte i dagens Sverige. Jag tycker i och för sig att vi borde ha en allmän arbetslöshetsförsäkring, men det hade nog inte ändrat LO:s slutsatser.

Patrick Krassén skriver i Liberal Debatt om kampen mot skatteparadis. Krassén framhåller att institutionell konkurrens är bra, och menar att skatteparadis har en poäng därför att de bidrar till detta.

Jag håller inte riktigt med. Det är förvisso bra med skattekonkurrens så tillvida att olika länder beskattar sina egna invånare olika mycket, och att det är möjligt för mig som svensk att flytta till och bosätta mig i ett annat land med längre skatter om jag tycker att det svenska skattetrycket är för högt.

Jag läste en artikel om grov organiserad brottslighet och penningtvätt i senaste numret av Magasinet Neo. Där får man veta att Sverige, till skillnad från många andra länder, saknar direkt lagstiftning mot penningtvätt. Och det framhålls som ett stort problem i kampen mot grov organiserad brottslighet.

Att förbjuda penningtvätt låter ju bra, särskilt om det underlättar i kampen mot den grova organiserade brottsligheten. Men vad innebär det egentligen? I länder som Norge, Danmark och Storbritannien så räcker det med att bevisa att det inte finns någon “legal källa” till pengarna för att kunna döma någon för penningtvätt. I Sverige så måste man ha misstanke om underliggande brottslighet (s.k. “förbrott”) för att kunna sätt in åtgärder mot penningtvätt.

I sitt tal i Almedalen så påminde Centerpartiets partiledare Maud Olofsson att Alliansen sänkt arbetsgivaravgifterna för ungdomar. Hon nämnde att vänsterblocket vill dra tillbaka denna sänkning och kallade det för att vänsterblocket ville införa en “straffskatt på ungdomar”.

Det var riktigt lågt och en synnerligen ohederlig argumentation från Maud Olofssons sida.

Socialdemokraterna har tidigare använt en liknande ohederlig argumentation om jobbskatteavdraget och kallat det för en “straffskatt på pensionärer”. (Jobbskatteavdraget innebär lägre skatt för de som jobbar, och kommer inte pensionärer till del, de får oförändrad skatt.)

Företrädare för banker, butiker och kiminologiprofessor Jerzy Sarnecki skriver på DN Debatt att man borde avskaffa kontanterna och bara tillåta kortbetalning.

Björn Ulvaeus är inne på samma spår på Newsmill. Sällan har någon så effektivt argumenterat emot sin egen åsikt som han gör här. Han menar att utan kontanter så kan tjuvar inte omsätta stulna saker, knarklangare kan inte få betalt för knarket och en hel massa brottslighet skulle försvåras och kanske försvinna. (Man kan lägga till att svartarbete också skulle försvåras.)

Regeringen har beslutat att de statliga AP-fonderna ska agera mot bonusar i de företag där de är ägare, se artikel i Dagens Industri.

Det är väldigt illa att regeringen fattat detta beslut, och jag hoppas att de borgerliga riksdagsledamöter som nu protesterar når framgång och får regeringen att ändra sig.

Problemet med detta är inte att man agerar mot just bonusar, det är tämligen oviktigt i sammanhanget. Det stora problemet är att en borgerlig regering skapar ett prejudikat som säger att det är helt OK att regeringen ger det statliga AP-fonderna direktiv att politisera sin ägarstyrning. Det är illa eftersom det gör det mycket lättare för en framtida regering att låta AP-fonderna styra på helt andra sätt.

Det har visat sig att kreditvärderingsinstitut, som Moody’s och Standard & Poor’s, har en del av skulden till finanskrisen genom att de har gett orimligt höga betyg åt de MBS:er som jag skrivit om här.

Detta har fått mig att fundera på om dessa kreditvärderingsinstitut fyller någon vettig funktion över huvud taget, eller om vi klarar oss bättre utan dem. Och jag tror att vi skulle klara oss bättre utan dem.

En avgörande faktor som utlöste finanskrisen var en mycket omfattande internationell handel med amerikanska s.k. mortgage-backed securities (MBS). När bostadsmarknaden i USA kraschade genom att låntagare fick svårt att betala tillbaka sina lån och fastighetspriserna dessutom sjönk så blev värdet på dessa MBS:er osäkra och de visade sig vara mycket mer riskabla än de flesta tidigare trodde.

Enkelt uttryckt är en MBS ett värdepapper som motsvarar ett bostadslån och dess säkerhet i bostaden. Om låntagaren inte kan betala ränta och amorteringar på lånet, och bostaden dessutom faller i värde, så får den som köpt MBS:en inte någon avkastning och förlorar pengar. Bolåneinstitutet som gett lånet och sedan sålt det vidare som en MBS gör dock ingen förlust. Genom att sälja ett bostadslån som en MBS så kan ett bolåneinstitut skicka vidare risken till någon annan och själv slippa den.

Nuförtiden är det populärt att ifrågasätta BNP-måttet. Se t.ex. artikel på SR.

Jag tror att mycket av detta egentligen handlar om missförstånd av vad BNP egentligen mäter. BNP är helt enkelt det totala värdet av alla varor och tjänster som produceras i ett land. Vill man jämföra olika länder så kan man ta fram BNP per capita, d.v.s. BNP delat med antalet invånare i landet.

Mycket av kritiken går ut på att BNP är ett dåligt mått på välfärd. Men så vitt jag vet så brukar seriösa ekonomer inte hävda att att BNP är något direkt mått på välfärd. BNP är snarare att se som välfärds_potential_, och det finns andra faktorer som förhindrar att denna potential till fullo uppnås.

Jag har länge haft svårt att förstå kritiken mot euron från nyliberalt håll.

Annars konsekventa nyliberaler som Henrik Alexandersson hemfaller åt nationalism och rent av merkantilism när de försvarar den svenska kronan mot euron.

Kritiken mot euron bygger på en oförmåga att vara konsekvent individualist. Att tala i termer av att “det är bra för Sverige att kronkursen sjunker” är nationalistiskt och föga liberalt. För den som har besparingar i svenska kronor och gillar att åka utomlands då och då är det inte bra att kronkursen sjunker. (Se även Per Bylunds kommentar på HAX bloggpost.)

General Motors vill göra sig av med SAAB och försöker få svenska regeringen att skjuta till pengar eller ta över. Regeringen med näringsminister Maud Olofsson i spetsen är helt kallsinnig till detta. Se artikel i DN och Aftonbladet.

Regeringen gör helt rätt i att ge GM kalla handen. Staten ska inte ta över ansvaret när privata företag misslyckas med sin affärsverksamhet. Eftersom SAAB nästan aldrig gått med vinst, deras ägare GM vill bli av med dem och ingen annan verkar vilja ta över så är det helt rätt och rimligt att helt enkelt lägga ner SAAB. Precis som statssekreterare Jöran Hägglund säger så är det nog dags att man börjar syssla med något annat än biltillverkning i Trollhättan.

I dessa tider av finanskris talas det ofta om att i grunden sunda företag råkar illa ut och riskerar gå i konkurs för att bankerna inte är lika villiga att låna ut pengar som tidigare. Nu senast i dagens ledare i DN.

Men vad är egentligen ett i grunden sunt företag, och hur vet man vilka företag som är det? Kan man verkligen betrakta ett företag som riskerar gå i konkurs när bankerna är mindre villiga att låna ut pengar som “sunt”? Är det kanske så att finanskrisen leder till en, åtminstone på längre sikt, bra utslagning av osunda företag som hittills överlevt för att bankerna varit väl generösa med krediter?

Det brukar ofta trätas om hur man ska tolka begreppet fattigdom. Liberaler som t.ex. Johan Norberg brukar använda ett absolut fattigdomsmått. Detta kritiseras av socialister som menar att det är missvisande och istället vill använder relativt fattigdomsmått där man jämför med andra människor, Göran Greider recenserar i Aftonbladet en bok som bl.a. hävdar det. Läs även vad Jacob Lundberg skrivit om detta.

Till att börja med så bör man skilja mellan å ena sidan reell fattigdom, d.v.s. vad man rent konkret kan köpa för de pengar man har, detta påverkas inte direkt (men ibland indirekt, se nedan) av hur rika andra människor är. Och å andra sidan emotionell fattigdom, d.v.s. hur fattig man känner sig, detta kan direkt påverkas av hur rika andra människor är (avundsjuka).

Två centerpartister skriver på DN Debatt att arbetslöshetsförsäkring borde göras obligatorisk, och DN:s ledarsida håller med.

Det är en bra idé, och jag hoppas att regeringen genomför det. Denna obligatoriska arbetslöshetsförsäkring bör finansieras genom arbetsgivaravgifter och administreras av Försäkringskassan, precis som den obligatoriska sjukförsäkringen fungerar idag.

Det är lite märkligt att vissa liberala debattörer med dragning åt det nyliberala hållet så starkt motsätter sig en obligatorisk a-kassa. Visst, man minskar ju friheten lite om man gör det obligatoriskt istället för frivilligt. Men hur kommer det sig att dessa debattörer inte klagar på att dagens a-kassa är statligt subventionerad och detaljreglerad in i minsta ersättningsnivå?

I dessa tider av finanskris, lågkonjunktur och tillfälligt avstannad ekonomisk tillväxt så tar vissa debattörer tillfället i akt och funderar på om det inte är lika bra att den ekonomiska tillväxten upphör för gott. Se Christer Sanne på SvD Brännpunkt.

Till att börja med så håller jag med om att t.ex. USA har överkonsumerat på lånade medel, och att vi borde sluta med det. Se tidigare inlägg om detta.

Men sen går Sanne vidare med ett bitvis ganska oklart resonemang vars huvudsak tycks vara att produktivitetsförbättringar borde växlas in i kortare arbetstid per person, istället för i minskad personalstyrka eller ökad produktionsmängd. Och han menar att detta skulle göra folk lyckligare.

Utredaren Jan Nyrén har släppt en utredning om den framtida spelmarkanden i Sverige, se artikel i SvD och DN.

Utredningen presenterar två alternativ, som kan sammanfattas så här:

1. Behåll spelmonopolet till 100 procent.
2. Behåll spelmonopolet till 90 procent.

Dessutom föreslås att man inför en censur av Internet för att förhindra att svenskar spelar utländska spelsajter utan tillstånd i Sverige (kallas för “främjandeförbud”). Det bör man vara mot oavsett vad man tycker om spelmonopol, en sådan censur utgör ett allvarligt hot mot yttrandefriheten.

I dessa tider av finanskris slår det mig att vi har utvecklat ett svårt beroende av finansmarknaden. Det har blivit ett normaltillstånd att såväl privatpersoner, företag och stater är skuldsatta, ofta långt upp över öronen. Mest utpräglat är detta i USA, men även Sverige och de flesta andra västländer uppvisar liknande beteende. Det verkar även i varierande omfattning finnas i länder som Ryssland, Kina och Indien.

Finanskrisen har tydligt visat hur osund denna kraftiga skuldsättning är, för den leder till en alltför stor ekonomisk sårbarhet.

Regeringen lägger nu ett stödpaket på 28 miljarder kronor till fordonsindustrin, se artikel i SvD och DN.

“Vi ska ha en fordonsindustri också om 20 år i Sverige.” säger näringsminister Maud Olofsson (c).

Detta är inget annat än planekonomi. Regeringen bör inte besluta om Sveriges industristruktur, den bör formas av marknaden.

De tre miljarderna till ett statligt forskningsbolag är möjligtvis motiverat, men kreditgarantierna och nödlånen är helt fel. Om Volvo och Saab inte klarar sig på marknaden så bör de gå under.

Allt fler röster hörs nu för att staten bör ingripa för att rädda Volvo och övrig fordonsindustri i Sverige. Socialdemokraternas ledare Mona Sahlin öppnar för att staten går in som tillfällig ägare i Volvo PV och Saab. Fackförbundet Sveriges Ingenjörer håller med vad gäller Volvo PV och stödjer sig på en populistisk opinionsundersökning.

Rektorn på Handelshögskolan i Göreborg, Rolf Wolff, instämmer. Här bör man dock notera att både denna högskola och Wolff personligen är djupt insyltad i Volvo, så det är troligt att han talar i rent egenintresse och man bör därför ta hans inlägg med en väldigt stor nypa salt.

Från alla håll ställs nu krav på regeringen att stimulera ekonomin, parera lågkonjunkturen och motverka arbetslösheten, se artikel i SvD.

Jag tror inte att tillfälliga generella stimulansåtgärder i stil med sänkt allmän moms eller höjda barnbidrag är någon bra idé, och det är bra att regeringen förhåller sig skeptisk till dessa. Dels är det viktigt att hålla balans i statsbudgeten, även i kristider, dels skapar tillfälliga åtgärder en ryckighet som riskerar skada ekonomin.

Två näringslivstoppar, Stefan Persson från H&M och Laurent Leksell från Elekta, skriver på DN Debatt om att företag för få göra skatteavdrag för att ägna sig åt välgörenhet.

Det mest uppseendeväckande med artikeln är dock inte förslaget i sig, det är bakgrunden och motiveringen. Person och Leksell skriver “finanskrisen visar hur illa det kan gå när företags intressen definieras alltför snävt och kortsiktigt” och menar att detta kan avhjälpas av att företag får möjlighet att göra skatteavdrag för gåvor till “allmännyttiga ändamål” och “oegennyttig verksamhet” (d.v.s. välgörenhet).

Bo Ekman från Tällberg Foundation efterlyser en ny världsordning och motiveringen är främst finanskrisen och klimatfrågan.

Och visst, det finns säkert behov av att modernisera Bretton Woods-institutionerna (IMF, Världsbanken, etc). Och det finns behov av ett internationellt system för att hantera klimatfrågan, som är betydligt mer ambitiöst än Kyotoprotokollet.

Men en ny världsordning låter väldigt långtgående. Det är ganska tydligt att Ekman vill ha ett kraftigt ökat överstatligt beslutsfattande på internationell nivå, och att detta inte bara ska handla om klimatfrågan.

I USA finns det ett stort antal s.k. subprime-lån, d.v.s. bostadslån till folk som inte ansågs vara fullt kreditvärdiga och därmed inte fick reguljära bostadslån. Många av dem har sedan inte kunnat betala tillbaka lånen, och detta utlöste finanskrisen.

(Att detta sen spred sig och fick så stor effekt på hela ekonomin, och på stora delar av världen utanför USA, har andra orsaker som jag inte tar upp här.)

Hur kommer det sig då att så många personer som inte ansågs kreditvärdiga ändå fick lån? Jo dels så består den amerikanska bolånemarknaden till stor del av de halvstatliga Fannie Mae och Freddie Mac, och dels så finns det politiska regleringar som uppmuntrar och tvingar banker och bolåneinstitut att låna ut till fattiga i form av Community Reinvestment Act.

Corporate Social Responsibility (CSR) är ett omtalat begrepp, vars definition är mycket luddig.

En viktig del av CSR-begreppet handlar om att företag ska bedriva sin egen verksamhet på miljömässigt, etiskt och socialt ansvarsfullt sätt. Det handlar helt enkelt att man ska minimera de skador eller externa kostnader man orsakar för samhället. Mer konkret handlar det t.ex. om att företag minskar sina miljöfarliga utsläpp mer än vad lagen kräver. Detta tycker jag är positivt och bra, och företag får gärna använda detta i sin marknadsföring.

EU-kommissionen föreslår ett pristak på SMS inom EU på 0,11 euro (1,04 kronor), se artikel i Computer Sweden.

Det är en riktigt dålig idé att prisreglera tjänster på det här sättet. EU bör koncentrera sig på att främja konkurrensen istället för att sätta pristak. Pristak riskerar att leda till högre priser på sikt. Med ett pristak är det risk att alla operatörer lägger sig precis vid taket, med fri prissättning och bra konkurrens kan priserna istället pressas ännu lägre på sikt. Dessutom är det stor risk att operatörerna tar ut högre priser någon annanstans (t.ex. fasta abbonemangskostnader), och vissa operatörer kan till och med drivas i konkurs i onödan.

Svenskt Näringsliv gillar inte kommunala arbetsgivarorganisationer som delvis konkurrerar om samma företag. “Ska lönebildningen fungera måste arbetsgivarsidan vara en kartell.”, säger man. Se artikel i E24.

Det är intressant att det uppenbarligen ses som helt legitimt, ja till och med önskvärt, att företag som annars konkurrerar om kunder sluter sig samman i arbetsgivarkarteller gentemot anställda och facken. Om samma företag hade bildat karteller gentemot kunderna så hade de fått Konkurrensverket efter sig, det är olagligt.

Alexandra Pascalidou skriver i en kolumn i Metro om att den moderna västerländska moderns frigörelse är andra kvinnors ofrihet. Hon beskriver en fattig moldavisk kvinna som mot betalning tar hand om en rik grekisk kvinnas barn.

Tyvärr gör Pascalidous det vanliga misstaget att antyda att den rika grekiska kvinnan bör klandras för den moldaviska kvinnans situation.

Man kan möjligtvis klandra den grekiska kvinnan för att hon inte spenderar mer tid med sitt eget barn (vilket är fel gentemot barnet), men det är faktiskt inte hennes fel att det är fattigt i Moldavien. Och hon bör inte ha det minsta dåliga samvete för att hon anlitar en fattig moldavisk kvinna som barnvakt, tvärt om hjälper det den moldaviska kvinnan att få ett lite bättre liv.

De stigande bränslepriserna börjar nu få effekt, priserna på bränsletörstiga bilar sjunker (eftersom ingen vill ha dem) och folk börjar köra mindre.

Detta visar att marknadsekonomin fungerar. När priserna stiger så sjunker efterfrågan, även om det finns en tröghet i systemet. Jag tror inte att vi har sett slutet ännu, om priserna ligger kvar på dagens nivå (eller stiger ännu mer) så kommer efterfrågan sjunka ytterligare framöver, bl.a. genom att folk börjar efterfråga bilar med lägre bränsleförbrukning och bilar som helt eller delvis kan gå på billigare bränslen (biogas och el).

Moderatkvinnorna föreslår att skatten ska sänkas för ensamstående föräldrar, se artikel i SvD.

Partisekreterare Per Schlingmann (m) är positivt, och så är även Tobias Krantz (fp).

Socialminister Göran Hägglund (kd) är emellertid tveksam och tycker att det är olämpligt att införa regler som gör det ekonomiskt lönsamt för föräldrar att skilja sig.

För ovanligheten skull så håller jag med KD. Det kan förvisso vara tufft att vara ensamstående förälder, men det är också en situation som många (dock inte alla) frivilligt försatt sig i, och då bör man få stå sitt kast.

Enligt TV4 så är det många kommuner i Sverige som subventionerar olönsamma flygplatser.

Dessa subventioner leder till fler klimat- och miljöskadliga inrikes flygresor.

Subventioner är dåligt för miljön.

Konsumentverket ska granska bloggen Blondinbella eftersom den påstås innehålla dold reklam i strid med marknadsföringslagen, se artikel i Aftonbladet och Dagens Media.

Det måste vara 5 § i marknadsföringslagen som är pudelns kärna:

Reklamidentifiering

5 § All marknadsföring skall utformas och presenteras så att det tydligt framgår att det är fråga om marknadsföring.

Det skall också tydligt framgå vem som svarar för marknadsföringen.

Denna paragraf är i grund och botten en omyndigförklaring av medborgaren och konsumenten, den bygger på antagandet att folk inte kan tänka kritiskt och själva bedöma vad som är reklam och inte. Jag tror också att den bygger på överdrivna farhågor om vad som händer när folk understundom inte kan avgöra vad som är reklam. Och det är uppenbart att den ställer till problem i dagens medieklimat. Därför bör denna paragraf avskaffas. Det är bättre att folk lär sig tänka kritiskt själva än att Konsumentverket ska göra det åt alla.

Som ni antagligen noterade så var bloggen nere förra veckan. Anledningen är att min Internetleverantör Bredbandsbolaget tog en vecka på sig att fixa en trivial sak som gjorde att min Internetanslutning var nere. När jag ringde till kundtjänst så fick jag reda på att det var 3-5 dagars handläggningstid. Då det rimligtvis inte kunde tagit dem mer än en kvart att faktist fixa det så innebär det att mitt ärende låg på kö i en vecka innan Bredbandsbolaget behagade ta tag i det.

Det är populärt att tala om att klimatpolitiken ska vara kostnadseffektiv, nu senast görs det i en av regeringens utredningar.

Det är i princip inget med att sträva efter kostnadseffektivitet, men om man bara ser till kortsiktig kostnadseffektivtet så kan man lätt hamna fel.

Klimatfrågan är långsiktig, planen är att gradvis minska utsläppen på 100 års sikt. Då det är svårt att sikta så långt in i framtiden som 2100 så brukar 2050 anges som ett viktigt långsiktigt mål att sikta mot.

Idag är det populärt att ställa väldigt hårda krav på svenska företag att de ska ta ansvar för miljökonsekvenser av sin verksamhet. Och inte bara för sin egen verksamhet utan också för sina leverantörers verksamhet i flera led.

Det fullt rimligt att kräva ansvar för miljökonsekvenser av sin egen verksamhet, som man har direkt och full kontroll över. Men det är inte alltid vettigt att svenska företag ska ta ansvar för sina leverantörers verksamhet, som man inte har direkt kontroll över.

Bo Ekman och Hans-Olov Olsson skriver på SvD Brännpunkt att marknadsekonomin har misslyckats att hantera klimatfrågan, och att näringslivet tror att klimatfrågan främst drivs av “antiglobaliseringskrafter, miljöflummare och tokvänster“.

De har rätt i att marknadsekonomin har misslyckats så till vida att vi globalt sett inte har internaliserat de externa kostnaderna som utsläpp av växthusgaser medför (eller kommer medföra i framtiden). Det innebär inte att det är något fel på marknadsekonomi, det innebär att vi måste tillämpa internalisering av externa kostnader mer konsekvent, och internationellt.

Via Johan Norberg fick jag tips om denna beskrivning om varför fem olika “häftiga prylar” som förekommer i Science Fiction inte skulle funka i praktiken.

När det gäller replikatorer (“Matter Replicators”) så tycker jag att de är helt ute och cyklar.

Dagens monetära system faktiskt inte i någon större utsträckning beroende av fysiska sedlar och mynt. Väldigt mycket hanteras redan elektroniskt och det vore inte något avgörande problem att helt övergå till elektroniska pengar. Att möjligheten att enkelt förfalska sedlar och mynt skulle omöjliggöra en ekonomi är nonsens.

Enligt en artikel i E24 så kräver Ericsson att deras leverantörer ska vänta på betalning i 90 dagar istället för 60 dagar.

Helt uppenbart gör Ericsson detta för att förbättra sitt kassaflöde. Jag tror dock att det är skadligt för ekonomin i stort att stora företag som Ericsson gör detta. Ju längre betalningstider desto större risk för att andra företag oförskyllt får ekonomiska problem och i slutändan går i konkurs. Man borde bara acceptera betalningstider av administrativa skäl, och ett företag som Ericsson borde klara att betala sina fakturor på 7 dagar.

När jag läste Johan Norbergs utmärkta bok När människan skapade världen så var det en sak jag hakade upp mig på.

Jag delar de grundläggande resonemangen i kapitlet Till företagets försvar, men när det på sidorna 274-276 handlar om aktiebolag så blir det fel. Jag håller med de som (till skillnad från Norberg) anser att aktiebolagets begränsade ansvar är ett privilegium utdelat av staten, och att staten har rätt att reglera hur aktiebolag får drivas. Norbergs kritik av detta håller inte hela vägen.

Utbildningsminister Lars Leijonborg för fram tankar på att införa en examenspremie för att uppmuntra högskolestudenter att snabbare avsluta sin utbildning. Se artikel i DN och på SVT.

Två alternativ finns, antingen avskrivning av en del av studieskulden eller ett kontant bidrag. Avskrivning av studieskulden vore riktigt dumt, eftersom det skulle missgynna de studenter som inte tagit några studielån. Och det bör man definitivt inte missgynna. Ett kontant bidrag vore mindre dåligt, men jag är skeptisk till hela idén med examenspremie.

SIF skriver på DN Debatt att studenterna får allt sämre ekonomi och SFS instämmer. Tydligen har var fjärde student övervägt hoppa av studierna av ekonomiska skäl.

För att få lite perspektiv på detta så kan jag varmt rekommendera min tidigare kollega Viktoria Leigards krönika i Dina Pengar.

Jag tror att en stor majoritet av studenterna klarar sig bra ekonomiskt, men att vissa har det svårt. Att då höja studiebidragen till alla studenter vore oansvarigt slöseri med skattepengar.

Ett par centerpartister slår på DN Debatt ett slag för det gamla centerförslaget om grundtrygghet istället för inkomstbortfall i a-kassan och sjukförsäkringen.

Centerpartisterna avfärdar dagens inkomstbortfallsförsäkringar som statligt förmynderi. Samtidigt föreslår de obligatoriska välfärdskonton, som väl är statligt förmynderi det också?

Jag tycker att det finns goda skäl till inkomstbortfallsförsäkring vid arbetslöshet och sjukdom. Inte minst för att det kan vara mycket svårt att snabbt minska sin konsumtionsnivå. Det förefaller onödigt att den som är arbetslös eller sjukskriven ett par månader ska tvingas sälja sin bostad och flytta till någon billigare. Därför är det bra att ge inkomstrelaterad ersättning under en övergångsperiod.

Alliansen har lovat att införa avdragsrätt för gåvor till ideella organisationer, se här (sid 18).

Det är en god idé, under förutsättning att man kan förhindra att det skapas fuskorganisationer i skatteplaneringssyfte.

En sådan avdragsrätt innebär i praktiken en skattesänkning, och i enlighet med vad jag skrivit tidigare så bör den därmed balanseras med att statens utgifter minskas. Det bästa sättet att göra det är att de statliga bidragen till ideella organisationer omgående minskas lika mycket som man räknar med att skatteintäkterna minskar.

LO-ekonomen Dan Andersson oroar sig på DN Debatt för att regeringens planerade skattesänkningar ska leda till att Riksbanken tvingas höja räntan mer än vad som är önskvärt.

Det kan ligga något i dessa farhågor. En alltför expansiv finanspolitik under högkonjunktur kan ställa till problem.

Problemet är dock inte skattesänkningarna i sig, problemet är att statsbudgeten underbalanseras (expansiv finanspolitik). Det kan man undvika antingen genom att låta bli att sänka skatter, eller genom att skära ner på utgifterna.

Författaren Nicklas Rådström skriver i DN att royaltyinkomster från upphovsrättsligt skyddade verk beskattas orimligt hårt. Han föreslår att man löser problemet genom att införa ett system som han kallar för “progressiv royaltybeskattning”.

Problemet beror dock på att dagens svenska skattesystem är krångligt och beskattar inkomst av arbete orimligt hårt. Jag tror inte att det är någon bra idé att införa ytterligare särregler som krånglar till systemet ännu mer.

Lösningen är istället att förenkla skattesystemet och sänka skatten på inkomst av arbete. Avskaffa inte bara värnskatten utan hela den statliga inkomstskatten. Sänk arbetsgivaravgifterna (och de motsvarande sociala avgifterna för egenföretagare) genom att ta bort skattedelen och bara ta ut avgifter för pension, sjukförsäkring och eventuellt arbetslöshetsförsäkring (om man förstatligar a-kassorna som jag föreslagit tidigare). Därmed får vi s.k. platt skatt.

Enligt en artikel på DN Debatt har regeringen nu beslutat sig för att avskaffa förmögenhetsskatten helt.

Det var på tiden. Förmögenhetsskatten är en av de mest skadliga skatterna och den slår också väldigt godtyckligt. De riktigt rika kan ofta hitta sätt att slippa den. Men de som bara har en förmögenhet på ett par miljoner kronor tvingas betala, särskilt om förmögenheten är bunden i en fastighet.

Till och med Skatteverket har sagt att förmögenhetsskatten borde avskaffas.

Socialförsäkringsutredningen presenterar en rapport om ersättningsnivåerna för arbetslösa och sjukskrivna på DN Debatt.

I huvudsak mycket kloka och bra synpunkter. Sjukförsäkringen och arbetslöshetsförsäkringen måste samordnas bättre och det måste bli lättare att gå över från sjukskrivning till arbetslöshet.

Det är rimligt att höja taket i a-kassan till samma nivå som sjukförsäkringen (7,5 basbelopp per år). Men det måste kombineras med en tydlig nedtrappning och bortre parentes. Jag förstår dock inte riktigt varför man måste trappa ner taket, det borde vara enklare att trappa ner ersättningsnivån. Efter cirka ett år bör a-kassan övergå i en grundtrygghet, lika för alla och oberoende av tidigare inkomst.

Vissa kommuner i Sverige sätter upp sina egna klimatmål och genomför åtgärder för att försöka uppnå dem. Se artikel i DN som beskriver Trollhättan.

Trollhättan har satt upp målet att minska utsläppen av växthusgaser med 45 procent till 2010 (jämfört med 1990). Detta ska jämföras med Sveriges nationella mål på minskning med 4 procent under samma period.

Det är bra att kommuner genomför åtgärder för att minska utsläppen, och det är inte fel att ha högre ambitioner än nationellt. Men att sätta upp den här typen av kvantifierade mål för en enskild kommun är ingen bra idé. Det är nämligen omöjligt att på ett meningsfullt sätt mäta utsläppen från en enskild kommun isolerat från resten av landet.

I Sverige är det vanligt att beklaga sig över att inkomstskillnaderna är så orättvisa. Nu senast gör P C Jersild det i DN som hävdar att inkomstskillnader huvudsakligen i slutändan beror på slumpen.

Men det är sällsynt att folk bygger upp en förmögenhet genom välbetalt jobb i Sverige. De vanligast sätten att bli rik på i Sverige är att vinna högvinst på lotteri, göra en rejäl reavinst när man säljer en villa eller bostadsrätt eller ärva en förmögenhet.

Med anledning av ett förslag att avskaffa momsen på tjänster så har jag funderat ut ett alternativt förslag att uppnå samma sak:

För det första så är det bara på sådana varor/tjänster som privatpersoner brukar köpa som en sänkt eller avskaffad moms är intressant. Företag kan dra av moms på sånt som de köper.

Det man framförallt vill uppnå är att folk i större utsträckning ska köpa sådana varor/tjänster som de idag (med stora skattekilar) ofta istället tillverkar/utför själva. Så istället för att försöka dra gränsen mellan varor och tjänster så bör man identifiera de varor/tjänster som har den egenskapen.

Det talas ofta om att det behövs nya bilvägar för att komma tillrätta med trängseln i Stockholm. Norra Länken ska snart börja byggas, Österleden vill många ha och Västerleden (Yttre tvärleden) är också på tapeten.

Men hur genomförs egentligen sådana stora vägprojekt nuförtiden? Låt oss betrakta Södra Länken, det stora vägprojekt som senast genomfördes. Södra Länken stod klar för knappt två år sen. I vanlig ordning blebv Södra Länken dyrare än beräknat och slutade på ca 7,9 miljarder kronor.

Idag startar Avanza Sveriges första avgiftsfria fond Avanza Zero, vilket har rönt en hel del uppmärksamhet.

Pia Nilsson, vd i Fondbolagens, förening är kritisk (se artikel i DN). Avanza Zero är bara öppen för Avanzas kunder, och Pia Nilsson menar att alla fonder borde vara öppna för allmänheten. Vem som helst kan dock bli kund hos Avanza, och det kostar inget. Det går att bli Avanza-kund bara för att spara i Avanza Zero så i praktiken är den ändå öppen för allmänheten. Genom krav på att vara kund så kan Avanza genom en formell abrovink kringgå kravet på skriftlig information till alla andelsägare i fonden, och sparar därmed pengar. Kostnaden för utskick är den enskilt största kostnaden för de flesta fondbolag.

Många efterlyser att Sverige får en innovationsminister, nu senast DN:s ledarsida.

Helt klart är innovationsklimatet dåligt i Sverige. Men är ett ökat statligt engagemang, symboliserat av en innovationsminister, rätt sätt att förbättra situationen?

Under de hundra åren 1870-1970 hade Sverige en tillväxt i världsklass, och i slutet av den perioden var Sverige ett av världens rikaste länder. Under den perioden startades också de flesta av våra storföretag (bl.a. Ericsson, SAAB och Volvo). Efter 1970 har Sverige halkat efter resten av världen. Rimligtvis hade Sverige ett bättre innovationsklimat före 1970.

LO:s chefsekonom Dan Andersson hävdar i en intervju i DN (som inte verkar finnas på webben) att folk sparar för mycket i privata pensionsförsäkringar. Han tror att detta beror på att folk är osäkra på vad det allmänna pensionsystemet ger, och föreslår att man höjer avgiften dit så att folk börjar lita på det i större utsträckning.

Dan Andersson har missat en viktig aspekt. Nämligen att många sparar i privata pensionsförsäkringar i syfte att skatteplanera. De som tjänar mer än 26475:- per månad betalar 20 % statlig skatt på den del av lönen som överstiger det belopper (och den som tjänar mer än 39358:- betalar ytterligare 5 % över det, den s.k. värnskatten). Men om man sparar i privat pensionsförsäkring så får man dra av det och slipper då delar eller hela den statliga inkomstskatten. Förvisso beskattas pensionen när man tar ut den, men om man tror att man kommer få lägre pension än vad man för tillfället har i lön (eller om man tror att den statliga inkomstskatten är lägre eller borta när man går i pension) så slipper man en del skatt på detta sätt.

Dagens Nyheter skriver på ledarsidan idag att det brittiska förslaget till EU-budget “enklast kan sammanfattas som att ta från de fattiga i öst och ge till de rika i väst”.

Men det är en felsyn. I själva verket handlar det om att ge mindre till de fattiga i öst och att ta mindre från de rika i väst. Det är inte rimligt att bara utgå från dagens omfördelning och bedömma nya förslag mot bakgrund av det. Istället borde man jämföra det brittiska förslaget med ett grundtillstånd helt utan omfördelning. Även på det sättet är det möjligt att komma till slutsatsen att det brittiska förslaget innebär för liten omfördelning, men då måste man ha bättre argument än att det ger mindre omfördelning än idag.

Idag åtalas regeringstjänstemannen som lurat till sig 875 000 kronor genom fejkade bidragsansökningar till olika jämställdhetsprojekt. Detta har DN tidigare skrivit om.

Det är illa att regeringskansliet har så dålig koll att fejkade bidragsansökningar slinker igenom, och man får utgå ifrån att rutinerna stramas upp nu. Men låt oss se på vad det var för fejkade projekt:

• Nordisk motverkan av sexualiseringen av vardagsrummet
• Balans inom naturvetenskaplig och teknisk högskola
• Delad makt och inflytande i samhället

Hur kommer det sig att samhällsbyggnadsminister Mona Sahlin, jämställdhetsminister Jens Orback och biståndsminister Carin Jämtin utan att blinka godkänner att stora bidrag går till “föreningen Genus, Teknik & Högskola” för dessa projekt?