Många svenska företag vill nu med anledning av kriget i Ukraina undvika att använda rysk naturgas, se artikel i SVT. Som jag skrivit tidigare är det angeläget att bryta Europas beroende av rysk naturgas.

Men hjälper det att enskilda svenska företag slutar använda rysk naturgas, och istället använder naturgas från t.ex. Norge? Det är inte alls säkert, om de fortsätter att använda lika mycket naturgas totalt sett. Så länge bojkotten inte omfattar en stor del av marknaden så kommer någon annan istället använda mer rysk gas, och Ryssland kan fortsätta exportera lika mycket. Det skulle inte ens hjälpa om hela Sverige slutar, eftersom vi använder en liten del av all naturgas i Europa.

Rysslands exempellösa och helt oacceptabla invasion av Ukraina har besannat våra värsta farhågor. Uppenbarligen finns det få gränser för vad Putins regim är beredd att ställa till med, och få regler som den känner sig bunden av.

Tidigare ryska aggressioner mot andra länder har skett genom provokationer, hybridkrigföring och man har varit noga med att hitta på trovärdiga motiveringar för att legitimera dem. Motiveringarna har förvisso varit ohållbara, och aggressionerna oacceptabla, hela tiden. Men det har funnits en återhållsamhet och vilja att framstå som resonabel.

Det är intressant att läsa reaktionerna på EU:s förslag att räkna kärnkraft som hållbart i sin s.k. taxonomi.

Sasja Beslik, hållbarhetschef för danska PFA Pension, ifrågasätter nu poängen med taxonomin och klagar på att nu “måste man ändå tänka själv“. Även Carina Silberg, chef för ägarstyrning och hållbarhet på Alecta, är obekväm med att kärnkraft inkluderas. Se artikel i DI.

Det är nedslående, jag rent ut sagt skrämmande, att höga chefer på stora kapitalförvaltare å ena sidan har blivit så ängsliga att de ogillar att behöva tänka själva, och å andra sidan är missnöjda med den (över)statliga vägledning som inte utformas precis som de vill.

EU:s planekonomiska hållbarhetstaxonomi, som jag kritiserat tidigare, börjar nu tillämpas av svenska myndigheter i form av statliga kreditgarantier för investeringar uppfyller vissa hållbarhetskriterier.

Svenskt Näringsliv är kritiska, men man är bara kritiska till detaljer som kan missgynna svenska företag. Själva principen att staten (eller i det här fallet EU) bestämmer vilka investeringar som anses hållbara och ger dem gynnsamma kreditgarantier, verkar man gilla.

Detta visar på hur principlösa Svenskt Näringsliv har blivit. Istället för att försvara marknadsekonomi och fri företagsamhet tar man tacksamt emot godtyckligt statligt stöd så länge det gynnar svenska företag.

Vi får läsa att det är viktigt att ta hand om batteriet i sin mobiltelefon för att få den att hålla så länge som möjligt, och att man bör köpa en telefon med uppdaterad hårdvara för att klara uppdateringen av mjukvara så länge som möjligt, enligt Alexandra Wu, teknikexpert på miljöinstitutet IVL.

Alexandra Wu missar dock det viktigaste problemet, nämligen att tillverkarna av mobiltelefoner avsiktligt väljer att inte uppdatera operativsystemet särskilt länge. Detta har inte särskilt mycket med uppdaterad hårdvara att göra, tror man det har man nog gått på mobiltillverkarnas lobbyism. Naturligtvis vill mobiltillverkarna att folk ska köpa dyrare modeller med uppdaterad hårdvara istället för billigare alternativ.

Chefer för de stora energibolagen Fortum, Vattenfall och Uniper varnar i SvD för att EU:s nya s.k. taxonomiförordning skulle skapa problem för Sverige elförsörjning då de energikällor som Sverige är beroende av skulle kunna missgynnas. Sara Skyttedal (KD) tar upp samma farhågor på Europaportalen. De efterlyser att regeringen bättre tar tillvara Sveriges intressen i EU-förhandlingarna.

Man skulle kunna tro (eller kanske hoppas) att denna hållbarhetstaxonomi kommer bli ännu en i raden av menlösa pappersprodukter från EU som får föga betydelse i verkligheten. Så verkar dock inte bli fallet den här gången. Den kommer inte bara styra vart de omfattande stöden från EU kommer att gå, utan också påverka hur den privata finansmarknaden kommer agera när det gäller att finansiera olika investeringar, bl.a. ligga till grund för hur s.k. gröna fonder eller hållbara fonder utformas.

Ulf Dahlsten skriver på DN Debatt om att äktenskapen mellan marknad och demokrati behöver förnyas.

Det finns helt klart en friktion mellan globala marknader och nationella välfärdsstater, som emellanåt blir problematisk. Många debattörer, särskilt på vänsterkanten, tenderar dock att överskatta dessa problem och samtidigt underskatta välfärdsstaternas självförvållade problem.

Problemen i EU-länder som Spanien och Grekland beror dessutom huvudsakligen på en annan friktion, nämligen den mellan nationella välfärdsstater och övernationell penningpolitik med svag demokratisk förankring. Lösningen på det problemet är att avskaffa Euron och överge ambitionen om gemensam valuta och penningpolitik i EU, som jag skrivit om tidigare.

Inför Storbritanniens folkomröstning om EU-medlemsskapet går Boris Johnson och Michael Gove, två framträdande företrädare för nejsidan (brexit), ut och säger att medborgare i övriga EU-länder inte längre kommer att få jobba och bosätta sig i Storbritannien enligt dagens generösa regler. Istället ska ett poängbaserat immigrationssystem enligt australisk modell införas för alla, oavsett om de kommer från något EU-land eller inte. Se artikel i The Telegraph.

De menar att detta ska skapa rättvisa mellan EU-medborgare och andra.

Syed Latif från Bangladesh kom till Sverige 2010 för att studera, efter avslutade studier fick han 2014 fast jobb genom en platsannons på LinkedIn. Nu har Latif fått sitt uppehållstillstånd indraget p.g.a. att en platsannons på LinkedIn inte uppfyller kravet på synlighet inom hela EU/EES. Se SVT och Metro.

Det är helt orimligt att inte LinkedIn anses vara ett godtagbart sätt att annonsera ut ett jobb i hela EU/EES. Detta är byråkratisk akrobatik i den högre skolan, som helt tappat kontakten med verkligheten.

Den ideella föreningen Wikimedia Sverige driver offentligkonst.se som samlar fotografier av skulpturer och andra konstverk i offentlig miljö i Sverige. För snart två år sedan stämde Bildupphovsrätt i Sverige (som företräder de konstnärer som gjort skulpturerna i fråga) Wikimedia Sverige för upphovsrättsintrång och menade att de inte har rätt att publicera fotografier av deras skulpturer på Internet utan tillstånd (och ekonomisk ersättning).

Nu har Högsta Domstolen fattat beslut och går på BUS linje.

Detta är mycket problematiskt och olyckligt. HD säger att det inte är tillåtet att sprida fotografier på offentliga skulpturer till allmänheten via Internet utan tillstånd från upphovsmannen. Detta även om det inte finns något kommersiellt intresse. Jag har svårt att tolka detta på annat sätt än att detta även skulle kunna omfatta när jag fotograferar en offentlig skulptur och lägger upp på denna blogg. Eller när vem som helst lägger upp ett sådant fotografi på Facebook, Instagram eller Twitter.

Per T Ohlsson skriver i Sydsvenskan en tankeväckande artikel Farväl till Europa? om EU:s framtida utmaningar.

Jag delar hans analys och farhågor. Det finns idag en reell risk att hela EU kommer att haverera på något sätt. Det vore djupt tragiskt. Dels för att vi då skulle förlora allt det som är bra med EU: fred, frihandel och fri rörlighet. Dels för att själva upplösningen skulle kunna bli tämligen smärtsam.

Europaparlamentet har nyligen antagit en resolution “Att förhindra att EU-medborgare radikaliseras och rekryteras av terroristorganisationer”.

Där står det bl.a. följande:

Europaparlamentet påminner om att internetföretagen, de sociala medierna och internetleverantörerna har ett rättsligt ansvar att samarbeta med medlemsstaternas myndigheter genom att skyndsamt – och med full respekt för rättsstatsprincipen och de grundläggande rättigheterna, däribland yttrandefriheten – radera olagligt innehåll som bidrar till spridningen av våldbejakande extremism. Parlamentet anser att medlemsstaterna bör överväga rättsliga åtgärder, inklusive straffrättsliga förfaranden, mot internetföretag, sociala medier och internetleverantörer som inte tillmötesgår en administrativ eller rättslig begäran om radering av olagligt innehåll eller terroristpropaganda på de berörda företagens internetplattformar. Företag som vägrar eller avsiktligt underlåter att samarbeta och som därigenom gör det möjligt för olagligt innehåll att spridas, bör betraktas som medansvariga – skyldiga till försummelse eller handlande med berått mod –, och de som gör sig skyldiga till detta bör i sådana fall ställas inför rätta.

Regeringen har nu fattat beslut om tillfälliga uppehållstillstånd för samtliga asylsökande, hårdare regler för anhöriginvandring och ID-kontroll på samtliga kollektiva färdmedel till Sverige (även tåg och buss över Öresundsbron). Se artikel i DN.

Det är rimligt och nödvändigt att Sverige anpassar sina relger till vad som gäller i de flesta andra EU-länder, eftersom vi annars hade riskerat hamna i en situation där vi fått ta emot upp emot en halv miljon flyktingar per år under överskådlig framtid. Det hade varit ett allvarligt hot mot vår välfärd och hotat samhällets stabilitet.

Nu får man inte längre slänga värmeljuskoppar i återvinningsbehållare för metall, eftersom de inte ska räknas som förpackningar, se artikel i Ny Teknik.

Återigen får EU:s system med producentansvar absurda och för miljön kontraproduktiva effekter. Det är helt orimligt privatpersoner ska sortera samma material olika beroende på om det klassas som förpackning eller inte. Sorteringen bör endast utgå ifrån vad som är rationellt för återvinning, inte vad det kommer ifrån. Hela systemet behöver göras om.

Enligt en artikel i DN så kommer en ny EU-förordning göra det möjligt att sätta den svenska laglotten ur spel om man flyttar till ett annat EU-land som saknar laglott i sin lagstiftning.

Nu är det hög tid att helt avskaffa den hopplöst förlegade laglotten ur den svenska lagstiftningen. Jag kan tänka mig att laglotten historiskt sett har fyllt ett syfte, men i dag dagens välfärdssamhälle när folk vanligtvis är nära pensionering när deras föräldrar dör så går den inte att försvara.

LRF och Svensk Dagligvaruhandel oroar sig på SvD Brännpunkt över nya EU-regler kring ekologiskt jordbruk.

Jag är inte tillräckligt insatt för att ta ställning till om de enskilda förslagen är rimliga eller inte. Men sammantaget verkar det väldigt klåfingrigt från EU:s sida.

Min slutsats är att det över huvud taget inte bör finnas någon offentlig reglering av ekologiskt jordbruk, varken på nationell eller EU-nivå. Det bör finnas viss reglering av jordbruk och livsmedel, på nationell och EU-nivå, för att säkerställa acceptabel miljöpåverkan, djurskydd, matsäkerhet och folkhälsa. Men dessa regler bör gälla lika för alla, oavsett om det är ekologiskt eller inte.

Imorgon är det val till Europaparlamentet. I Sverige väljer vi 20 ledamöter av totalt 751.

Europaparlamentet fungerar annorlunda än Sveriges riksdag och andra nationella parlament, och som väljare bör man ha en annan strategi för EU-valet än för riksdagsvalet. Det är inte bra att slentrianmässigt rösta på samma parti som man brukar rösta på i riksdagsvalen, och inte heller bra att helt strunta i att rösta (vilket många gjorde förra gången då valdeltagandet var mycket lägre än i riksdagsvalen).

Sverigedemokraterna ställer upp i EU-valet för att värna Sveriges nationella självbestämmande gentemot EU.

Men det verkar som om att SD, om de kommer in i Europaparlamentet, kan komma att ansluta sig till en partigrupp med partier som i praktiken motverkar nationellt självbestämmande. Se artikel i SvD.

Det är nämligen så att flera av partierna ute i Europa som SD kan komma att dela partigrupp med är öppna supportrar av Putins politik, se artikel i SvD.

I en artikel på Sveriges Radio uppmärksammas EU:s förhandlingar med USA om handelsavtalet TTIP, och partierna som kandiderar till Europaparlamentet får ge sin syn på saken.

Enligt artikeln så anser V, MP, PP och SD att Edward Snowdens avslöjanden om NSA:s övervakning i EU innebär att förhandlingarna med USA om TTIP bör avbrytas. Det kan tyckas väl drastiskt att avbryta förhandlingarna om ett handelsavtal på grund av NSA, som till synes inte har med varandra att göra.

Miljöpartiets toppkandidater till Europaparlament Isabella Lövin och Peter Eriksson skriver i Ny Teknik om vikten att göra Europa oberoende av energi från Ryssland.

Jag håller helt med om det djupt problematiska i att många EU-länder (liksom flera länder öster om EU, t.ex. Ukraina) sitter fast i ett stort beroende av naturgas som levereras i pipelines från Ryssland. (Vi ska vara glada över att Sverige, tack vare en i huvudsak framsynt energipolitik med mycket vattenkraft och kärnkraft, inte har dessa problem.) Denna slutsats kan dock inte generaliseras till all form av energiimport, som Lövin och Eriksson gör utan närmare motivering.

Junilistan ställer upp i Europaparlamentsvalet igen. Jag instämmer i deras recension av Euron som ett misslyckande, och att det är viktigt att Sverige behåller sin egen valuta. Ett formellt undantag från Euron vore nog inte fel, även om jag tror att risken att Sverige “tvångsansluts” är minimal. Det vore nog bra att fundera på att rulla tillbaka EU:s makt på en del andra områden också.

Men det blir snart uppenbart att Junilistans politik bara är negativ och kritisk. Det handlar bara om vad EU inte bör göra. De har inga konstruktiva förslag på vad EU bör göra. Det är inte riktigt rimligt tycker jag. Om man vill att Sverige ska vara kvar i EU så bör man ha några idéer vad EU ska vara bra för, och hur det ska utvecklas framöver. Det är inte rimligt att EU ska fortsätta göra exakt vad det gjorde 1994 (när Sverige gick med) för all framtid. Verkligheten förändras, t.ex. genom informationsteknologins utveckling, och alla politiska institutioner – även EU – måste utvecklas med den för att inte bli irrelevanta.

Jag har varit medlem i Folkpartiet liberalerna sedan 1996. Efter viss tvekan har jag idag beslutat mig för att lämna Folkpartiet och istället gå med i Piratpartiet.

Jag har länge gillat Piratpartiets politik när det gäller övervakning, personlig integritet, immaterialrätt och IT-frågor (t.ex. nätneutralitet). Jag är förvisso inte lika radikal när det gäller upphovsrätt, men jag gillar inte dagens situation (som Folkpartiet i huvudsak står bakom) heller, och jag ser inte Piratpartiets linje som ett sämre alternativ.

Företrädare för LO, Nordea, miljörörelsen, kyrkan och förnybar-energi-industrin skriver på DN Debatt att EU bör ha tre separata klimatmål: minskade utsläpp, ökad andel förnybar energi och ökad energieffektivisering. De menar att det inte räcker med att bara ha ett mål om minskade utsläpp då styrmedlet för detta, utsläppshandeln, fungerar dåligt.

Jag håller helt med om att utsläppshandeln fungerar dåligt. Men det behöver inte vara fel på målet bara för att styrmedlet fungerar dåligt. Den självklara lösningen är att behålla målet men rätta till styrmedlet. Som jag skrivit tidigare så bör alla utsläppsrätter auktioneras ut i ett öppet och transparent förfarande, ingen gratistilldelning över huvud taget. De utsläpp som inte ingår i handeln bör istället beläggas med en CO2-skatt. Både utsläppsrätter och CO2-skatt ska ske på EU-nivå. Man bör försöka få med internationell flygtrafik och fartygstrafik också.

Jag har tidigare välkomnat Storbritanniens premiärminister David Camerons EU-kritik.

Men nu hörs oroande tongångar från den brittiska regeringen, man vill begränsa den fria rörligheten för personer inom EU.

Inte bra. Den fria rörligheten är det bästa med EU! Om den försvinner är det knappast värt att bevara EU över huvud taget.

Så det verkar inte som att David Cameron är någon bra allierad för att reformera EU, tyvärr.

Statliga energibolaget Vattenfall, tillsammans med ett flertal andra stor energibolag i Europa lobbar för att EU ska avskaffa subventioner till etablerad förnybar energi som vindkraft. De vill istället ha dyrare utsläppsrätter för koldioxidutsläpp, samt stöd till forskning på omogna energislag som vågkraft. Se artikel i Ny Teknik.

Jag håller helt med. Att fortsätta subventionera mogen och etablerad teknik som vindkraft är helt galet. Offentligt stöd bör bara ges till forskning och utveckling av ny teknik. Styrningen mot minskade koldioxidutsläpp bör huvudsakligen ske genom att det blir dyrare att släppa ut koldioxid. Utsläppsrätterna bör auktioneras ut och inte delas ut gratis, se tidigare inlägg om detta.

För några veckor sedan kunde man läsa att Island har långtgående planer på att införa statlig censur av pornografi på Internet, se artikel i The Telegraph.

Nu har ett liknande förslag dykt upp i Europaparlamentet, dolt i en resolution on eliminating gender stereotypes in the EU, se artikel i The Telegraph.

Rick Falkvinge och Christian Engström (pp) har tittat närmare på resolutionen. De har hittat dessa två oroväckande punkter:

14. Points out that a policy to eliminate stereotypes in the media will of necessity involve action in the digital field; considers that this requires the launching of initiatives coordinated at EU level with a view to developing a genuine culture of equality on the internet; calls on the Commission to draw up in partnership with the parties concerned a charter to which all internet operators will be invited to adhere;

17. Calls on the EU and its Member States to take concrete action on its resolution of 16 September 1997 on discrimination against women in advertising, which called for a ban on all forms of pornography in the media and on the advertising of sex tourism;

Punkt 14 öppnar upp för en helt oacceptabel censur av Internet. “Partnerskap” med Internetoperatörer riskerar skapa en godtycklig och rättsosäker censur av lite av varje, och är en riktigt dålig idé.

Storbritanniens premiärminister David Cameron har i ett uppmärksammat tal krävt omförhandling av EU:s fördrag i riktning mot mindre centralisering och hotar med folkomröstning om fortsatt medlemskap. Se Sveriges Radio. Mats Persson skriver på DN Debatt att Sverige bör ge Cameron sitt stöd.

Jag har länge varit en varm förespråkare av det Europeiska samarbetet, och röstade med stor entusiasm ja till Sveriges medlemskap 1994. Men de senaste åren har min entusiasm svalnat, och jag känner mig ofta illa till mods när jag lyssnar på EU:s ledande företrädare och företrädare för svenska regeringen och Folkpartiet när de talar om EU-frågor.

Neelie Kroes (EU-kommissionen) och Cecilia Wikström (Europaparlamentariker FP) skriver på DN Debatt att det bör vara samma moms på e-böcker och tryckta böcker, och att EU:s momsdirektiv för ändras för att tillåta det.

Det är viktigt att det är samma moms på en viss typ av produkt, oavsett i vilken form den förekommer, annars skapar man krångel och snedvriden konkurrens. Därför var det bra att Sverige sänkte momsen på restauranger till samma nivå som att köpa mat i butik. På samma sätt bör det vara samma moms på böcker och tidningar oavsett hur de distribueras.

EU håller på att besluta om energieffektivisering till 2020, och i detta ingår en målsättning om att “unionen 2020 måste ha en primärenergianvändning på högst 1 474 Mtoe eller en slutlig energianvändning på högst 1 078 Mtoe”, se betänkande från Europaparlamentet.

Det är mycket olyckligt att EU fastställer planekonomiska mål om total energianvändning på detta sätt. Politiska beslut på energi/miljö/klimat-området bör handla om de primära problemen med utsläpp och miljö/klimat/hälso-påverkan. Energianvändning är i sig inget problem, olika sätt att producera energi orsakar miljö/klimat/hälso-påverkan i varierande grad. Det är viktigare hur energin produceras än hur mycket vi totalt använder.

Det blir alltmer uppenbart att EU:s ledare inte har någon hållbar strategi för att komma ur den skuldkris som Europa hamnat i. Det är märkligt, för det är egentligen ganska enkelt. Antingen så vet EU:s ledare inte bättre, eller så vill eller vågar man inte genomföra de rätta åtgärderna. Det handlar om inkompetens, populism eller korruption (eller någon kombination av dessa).

Lösningen ligger i att konsekvent upprätthålla några enkla, men viktiga och grundläggande ekonomiska principer. Avtal ska hållas, skulder ska betalas tillbaka, och om detta inte är möjligt så återstår konkurs och fordringsägaren får ta förlusten. Den som tar risker, och åtnjuter vinsten när det går bra ska också drabbas av förlusten när det går dåligt.

Nu börjar Europas ledare på allvar räkna med att Grekland kan komma att lämna euron, även om det inte är något de önskar, se artikel i DN.

Jag tror att ett grekiskt utträde ur euron är oundvikligt, och att det blir värre ju längre det dröjer. Samtidigt så tror jag att farhågorna för smittoeffekter på andra euroländer är välgrundade.

Därför är det enda raka att helt avskaffa euron och låta alla nuvarande euroländer återgå till sina tidigare nationella valutor. Och detta bör ske så snart som möjligt.

EU-kommissionen vill censurera kreditvärderingsinstitut som ger för dåliga kreditbetyg åt EU:s medlemsstater. Detta har bl.a. Karl Sigfrid (m) och HAX kritiserat.

Jag håller helt med om att denna typ av censur är helt oacceptabel. Saken är dock den att länderna har bundit ris till egen rygg genom att ge dessa kreditvärderingsinstitut en officiell roll i regelverk kring finansmarknaden, vilket innebär att många aktörer på finansmarknaden är tvingade att agera enligt deras bedömningar. En rimlig åtgärd från EU vore därför att frånta dem denna officiella roll.

Adam Cwejman skriver på SvD Brännpunkt att man bör låta Grekland, och i förlängningen kanske även andra länder, lämna Euron. På sin blogg skriver Cwejman sedan att länder bör kunna lämna Euron ett tag och sedan komma tillbaka (med en annan växelkurs får man anta).

Jag tycker inte att detta är en lockande tanke. Det skulle i praktiken degradera Euron från att vara en riktig gemensam valuta till att bli ett valutasamarbete med fasta växelkurser och möjlighet till devalvering då och då. Även om man fortfarande kallar det för en gemensam valuta så kommer dess trovärdighet att urholkas om länder kan lämna och nått år senare ansluta sig igen med annan växelkurs. Då blir Euron i praktiken död och meningslös.

En tysk domstol beslutat att Samsungs surfplatta Galaxy Tab 10.1 är allt för lik iPad och inkräktar på Apples mönsterskydd, och har därför belagt den med säljförbud i hela EU, se artikel i SvD.

Detta är helt orimligt och utgör ett allvarligt hot mot konkurrensen på surfplattmarknaden, konsumenterna blir lidande. Det är ju inte så att Apple har problem, de är ledande på marknaden och är ett av världens största och rikaste företag.

EU-kommissionen vill att EU ska börja ta ut skatt på flera områden, se artikel i DN.

Det vore rimligt om EU tog ut punktskatter på områden där det fungerar bättre att göra det på EU-nivå än på nationell nivå. Det gäller framförallt skatter som är motiverade av miljö- och klimatskäl. Flygskatt är ett bra exempel på det. Skatt på internationell fartygstrafik (eller på dess bränsle) vore också bra.

I artikeln nämns skatt på utsläppshandel. Det vore i princip OK att EU tar ut skatt på utsläpp av växthusgaser, men man bör inte ha skatt på handeln. Det vore bättre om EU auktionerade ut utsläppsrätterna, det skulle också ge intäkter till EU.

Finansinspektionen har tolkat EU:s direktiv mot penningtvätt så att det inte går för sig att acceptera SMS-betalningar av t.ex. SL-biljetter från anonyma kontantkort, se artkiel i Mobil.

Mycket märkligt. Regler mot penningtvätt brukar annars bara gälla transaktioner av större belopp, typ över 10000 kronor. Jag har svårt att se att det skulle vara lönsamt att tvätta pengar genom att köpa SL-biljetter för under 100 kronor styck från anonyma kontantkort.

Dessa regler bör bara gälla transaktioner av större belopp, och alltså inte omfatta t.ex. SL-biljetter.

Det finns ett knasigt EU-direktiv som i klimatets namn tvingar medlemsländerna att ha minst en viss andel förnybar energi. Tydligen kan detta på något sätt sedan handlas mellan länderna.

Detta har nu genererat en bisarr diskussion om hur vi räknar in värmepumpars bidrag till uppvärmning som förnybar energi.

Snacka om att totalt missa målet. Istället för att för att försöka minska utsläppen och klimatpåverkan så diskuterar vi meningslösa byråkratiska detaljer och artificiella nationella ekonomiska intressen.

Folkhälsoinstitutet går till offensiv mot snus och vill bemöta “myterna” om snus, se artikel i DN. FHI menar att den största myten kring snus är att det kan använda för att skademinimera (“harm reduction”) genom att folk som annars skulle röka istället snusar.

Men FHI misslyckas helt med att vederlägga denna “myt”, vilket beror på att det inte alls är någon myt utan helt sant. FHI säger:

Det går ändå inte att komma ifrån att snus innehåller cancerframkallande medel och att vi vet att snuset påverkar hälsan negativt,

LKAB:s VD klagar på DN Debatt att de kommer behöva köpa sina utsläppsrätter framöver.

Detta visar återigen att det är omöjligt att utforma ett system med gratistilldelning av utsläppsrätter som blir rätt och riktigt i ändar. Det enda rätta är att helt skippa gratistilldelningen och auktionera ut alla utsläppsrätter på lika villkor till alla aktörer på marknaden.

Jag förstår inte varför de aktörer som presterar allra bäst inom sin branch ska få sina utsläppsrätter gratis. Om de är så bra så behöver de ju inte så många utsläppsrätter och kommer ändå billigt undan. Och denna historia visar tydligt att det det inte är så enkelt att definiera varken “branch” eller “presterar bäst”.

En irländsk sosse i Europaparlamentet vill att EU ska reglera Facebook eftersom hon anser att det är ett hot mot den “mentala hälsan”.

Möjligtvis kan man tänka sig att det finns vissa integritetsaspekter av Facebook som EU borde titta på (även om det finns en stor risk att det bara skulle bli värre då), men detta med “mental hälsa” är ju bara fånigt. Jag hoppas verkligen att kommissionen också inser det.

Den numera ökända skriftliga deklarationen nr 29 i Europaparlamentet fick initialt stöd av nästan en majoritet av MEP:arna. Sedan upptäckte man att den föreslog att datalagringsdirektivet skulle utökas till sökmotorer (ett orehört korkat förslag), en drogs motkampanj igång och flera MEP:ar har dragit sig ur.

Av de svenska MEP:arna så skrev Anna-Maria Corazza Bildt (m), Alf Svensson (kd), Cecilia Wikström (fp) och Marit Paulsen (fp) under. Wikström, Paulsen och Corazza Bildt har sedan (i denna ordning) dragit sig ur, bara Alf Svensson (kd) står fast.

EU tänker införa en Tobinskatt för att finansiera klimatåtgärder, och EU-kommissionens ordförande Barroso motiverar detta med att finanssektorn ställde till stora problem under finanskrisen. Se artikel i Dagens Industri.

En i grunden dålig idé som Tobinskatt blir inte bättre bara för att den införs med klimatet som förevändning.

Jag förstår inte varför man inte inför någon form av klimatskatt för att finansiera klimatåtgärderna. Det enklaste hade varit att börja auktionera ut alla utsläppsrätter för koldioxid och använda intäkterna från detta. Se tidigare inlägg om detta.

Europaparlamentet har nyligen röstat om en resolution om informationsfrihet i Italien och EU.

Denna resolution blev nedröstad.

Bland svenska parlamentariker kan noteras att bl.a. samtliga folkpartister och centerpartister liksom Christian Engström (pp) röstade för.

Här har vi alltså ett gäng europaparlamentariker som tar, den förvisso olyckliga, situationen i Italien som förevändning för att driva fram ett potentiellt långtgående direktiv om “mediepluralism” i hela EU. Ingen vet hur det skulle kunnat sluta, men det hade mycket väl kunnat bli lika illa som det tidigare förslaget om bloggregistrering.

Det finns tydligen ett EU-direktiv som säger att varje medlemslands TV-kanaler måste ha minst hälften av innehållet producerat inom EU. Sverige uppfyller inte detta utan når bara upp till 45 procent, och får nu kritik av EU-kommissionen.

Synnerligen klåfingrigt och dumt EU-direktiv. Privata TV-kanaler bör inte regleras på detta sätt alls, och det bör vara upp till varje land att besluta om vilka regler som ska gälla för statliga TV-kanaler (Public Service).

Christian Engström (pp) skriver på Newsmill om hur EU kan få en ny konstitution.

Engström menar att man bör börja med att fastslå processen för hur en ny konstitution ska antas, och först efter det börja utarbeta själva konstitutionen. Han föreslår att det hålls en en paneuropeisk folkomröstning om en ny konstitution. Och att varje land sedan får välja att ansluta till det nya EU eller lämna och istället ingå i EES (som Norge gör idag).

Christian Engström (pp), Karl Sigfrid (m) och Staffan Danielsson (c) har startat en intressant debatt om maktfördelningen mellan Europaparlamentet och ministerrådet i EU.

Engströms invändningar emot hur EU fungerar idag (och i allt väsentligt kommer fortsätta fungera om Lissabonfördraget går igenom) är högst relevanta, och jag tycker att Sigfrid och Danielsson alltför lättvindigt viftar bort dem.

Att hänvisa till riksdagens EU-nämnd, som Sigfrid gör, duger inte för den konstruktionen lider av allvarliga problem. Dels måste EU-nämnden hantera alla EU-frågor och det är svårt för ledamöterna att vara pålästa på allt. Dels så krävs det ofta ganska vida mandat för att kunna förhandla i ministerrådet, vilket minskar riksdagens och EU-nämndens inflytande. Dels är offentligheten i processen bristfällig.

Piratpartiet har valt att ansluta sig till den gröna gruppen (Greens/EFA) i Europaparlamentet. Deras parlamentariker Christian Engström förklarar varför.

Jag hade ju hoppats på att Piratpartiet skulle ansluta sig till den liberala gruppen ALDE. Men jag har svårt att klandra dem för att de valde som de gjorde, det verkar fullt rimligt utifrån deras perspektiv.

Det är intressant att läsa Engströms motivering till att de inte valde ALDE, och det tolkar jag som ett underbetyg för ALDE. Det är helt klart dags för den liberala gruppen att rycka upp sig när det gäller informationspolitik. I Sverige hoppas jag att Folkpartiet liberalerna börjar med att ompröva sin hållning till FRA:s signalspaning i kabel, IPRED och teledatalagringen.

Jag gillar att Folkpartiet ökar med ett mandat, och att Olle Schmidt får sitta kvar. Det är också bra att Piratpartiet kommer in och att det blev Christian Engström, jag tror att han kan göra mycket nytta i EP. Jag hoppas att Christian Engström och Piratpartiet kommer ansluta sig till den liberala gruppen ALDE. Slutligen är det bra att Christofer Fjellner (m) får sitta kvar.

ALDE ökar med en (eller två om Piratpartiet kommer med) från Sverige, men backar dessvärre från 12,7 % till 10,9 % i hela EP. Socialdemokratiska gruppen PES minskar dock ännu tydligare från 27,6 % till 21,9 %, och den konservativa/kristdemokratiska gruppen EPP minskar bara marginellt från 36,7 % till 35,9 %

DJ Trexx har fattat vad det handlar om.

Vem ska man då rösta på? Jag föredrar Folkpartiet liberalerna och kan varmt rekommendera ett kryss på Anders Ekberg, han är en stor europavän med ett tydligt och bra program. Olle Schmidt är också ett bra val, han är en erfaren europaparlamentariker som gjort mycket bra där.

Tänker du rösta på Piratpartiet så bör du verkligen kryssa Christian Engström, se tidigare inlägg.

Bland Moderaterna så är jag imponerad av Christofer Fjellners insatser och jag hoppas att han får sitta kvar.

RFSU har gjort en enkät om sexualpolitik inför Europaparlamentsvalet. De har lyckats tolka resultatet så att de avråder från att rösta på bl.a. Anders Ekberg (fp) p.g.a. hans inställning i abortfrågan.

Faktum är att Ekberg är för fri abort, men han vill inte se någon gemensam lagstiftning inom EU om detta. Och detta just för att värna den fria aborten i Sverige.

När RFSU tvingas erkänna detta så heter det istället att man visst inte behöver vilja ha en gemensam lagstiftning inom EU om detta, men att RFSU efterlyser europaparlamentariker som vill “kämpa för rätten till säkra och lagliga aborter” och prioritera denna kamp.

Jag varnade tidigare för att Piratpartiets andranamn Amelia Andersdotter sympatiserade med Attac.

Detta framgår ännu tydligare i en intervju i Lundagård där hon säger att “Attac gör mycket bra” och att hon vill skänka delar av sitt arvode till bl.a. Attac om hon kommer in i Europaparlamentet.

Så återigen, om du tänker rösta på Piratpartiet, kryssa liberalen Christian Engström (f.d. folkpartist) för att undvika att Attacsympatisören Amelia Andersdotter kommer in i Europaparlamentet.

Till skillnad från de flesta andra partierna så är Piratpartiet ett utpräglat enfrågeparti (eller kanske snarare fåfrågeparti). Piratpartiet har bara fastslagna åsikter inom vissa väl avgränsade områden, och saknar helt officiella åsikter på övriga områden (vilket de också är helt öppna med). Detta innebär att om en piratpartist blir invald i Europaparlamentet så blir det i praktiken helt upp till honom eller henne att själv avgöra hur han/hon ska ställa sig i övriga frågor. Det innebär i sin tur att det blir extra viktigt vilken av Piratpartiets kandidater som kommer in, och det är viktigare att utnyttja personkrysset än för övriga partiet.

EU-parlamentet har just beslutat om ett gemensamt luftrum för flyget inom EU, se artikel i SvD. Samtidigt ska man ta bort gamla monopol och underlätta för flyget.

Det gemensamma luftrummet innebär att många flygrutter mellan EU-länder kan göras rakare och därmed kortare. Detta leder till kortare flygtider, minskad bränsleåtgång och därmed minskade utsläpp (per flygning). Det tros också kunna leda till lägre biljettpriser.

Miljöpartisten Karin Svensson-Smith motsätter sig dock detta, hon befarar att detta ökar flygets konkurrenskraft gentemot tåget och därmed leder till totalt ökade utsläpp.

Jag har länge haft svårt att förstå kritiken mot euron från nyliberalt håll.

Annars konsekventa nyliberaler som Henrik Alexandersson hemfaller åt nationalism och rent av merkantilism när de försvarar den svenska kronan mot euron.

Kritiken mot euron bygger på en oförmåga att vara konsekvent individualist. Att tala i termer av att “det är bra för Sverige att kronkursen sjunker” är nationalistiskt och föga liberalt. För den som har besparingar i svenska kronor och gillar att åka utomlands då och då är det inte bra att kronkursen sjunker. (Se även Per Bylunds kommentar på HAX bloggpost.)

Nu har EU:s Ekodesigndirektiv resulterat i en helt bisarr detaljreglering på EU-nivå.

Är det verkligen rimligt att EU-kommissionen ska besluta att elektriska apparater får dra högst 1 W i standby-läge (fast 2 W om de har display), att nätaggregat inte får dra mer än 0,5 W på tomgång och att en “enkel” digitalbox inte får dra mer än 5 W? Nej, det är en orimlig detaljreglering som EU borde hålla sig borta ifrån.

Ryssland har nu börjat få kalla fötter vad gäller den planerade naturgasledningen i Östersjön mellan Ryssland och Tyskland, NordStream, se artikel i euobserver.

Det verkar som om Ryssland kommer lägga ner projektet ifall EU inte engagerar sig i att den ska byggas. Rysslands omsvängning beror troligtvis på finanskrisen och de sjunkande gaspriserna.

Utmärkt! Då kan vi slippa NordStream utan bråk med Ryssland.

Om NordStream byggs så skulle EU:s beroende av naturgas från Ryssland öka och cementeras. Om man bygger fast sig i en dyr infrastruktur så byter man inte gärna leverantör. Vi har flera gånger de senaste åren sett att Ryssland använt sin naturgasexport som utrikespolitiskt verktyg genom att hota med att stänga av gasen till länder som inte gör som Ryssland vill.

Miljöpartiets EU-politik går inte ihop.

Å ena sidan vill Mp att EU ska få betydligt mindre makt på de flesta områden (förutom gränsöverskridande miljöfrågor där det tvärt om bör få större makt). De vill:

• ha begränsad centralstyrning och med decentraliserat beslutsfattande
• att EU ska ägna sig åt betydligt färre saker än idag
• att den övergripande principen ska vara att varje medlemsland ska ha vetorätt när beslut fattas i EU
• att EU-kommissionen fråntas all politisk makt och ersätts med ett rent administrativt organ
• bekämpa klåfingrigheten och detaljsstyrningen från EU

Samtidigt vill Mp utöka EU:s makt på en rad områden som inte har med miljö/klimat att göra, de vill:

EU har en målsättning att minst 20 procent av energin ska komma från förnybara källor till 2020, och kärnkraft räknas inte som förnybart. Detta borde inte vara något problem för Sverige som redan idag har mycket större andel (främst tack vare vattenkraften). Så enkelt är det dock inte, detta mål ska delas upp mellan medlemsländerna i en “bördefördelning” där länderna får olika nationella mål och Sverige verkar få 49 procent (!).

EU-kommissionen föreslår ett pristak på SMS inom EU på 0,11 euro (1,04 kronor), se artikel i Computer Sweden.

Det är en riktigt dålig idé att prisreglera tjänster på det här sättet. EU bör koncentrera sig på att främja konkurrensen istället för att sätta pristak. Pristak riskerar att leda till högre priser på sikt. Med ett pristak är det risk att alla operatörer lägger sig precis vid taket, med fri prissättning och bra konkurrens kan priserna istället pressas ännu lägre på sikt. Dessutom är det stor risk att operatörerna tar ut högre priser någon annanstans (t.ex. fasta abbonemangskostnader), och vissa operatörer kan till och med drivas i konkurs i onödan.

Utskottet för kultur och utbildning i Europaparlamentet har behandlat ett betänkande om “om mediernas koncentration och mångfald i Europeiska unionen”.

Detta betänkande innehåller, förutom en massa meningslöst fluff, två oroväckande förslag:

• Avgifter som står i proportion till det kommersiella värdet
  på det användargenererade innehållet införs […] i kommersiella publikationer, i syfte att motverka
  orättvis konkurrens emot professionellt mediefolk. Helt orimligt att reglera detta, om folk vill bidra med innehåll utan ersättning ska de givetvis få göra det, EU ska inte gå någon journalistkartells ärenden.
• Föreslår att bloggarnas rättsliga och allmänna ställning ska klargöras och uppmuntrar en frivillig klassificering av dem utifrån deras författares och utgivares yrkesmässiga och ekonomiska ansvar och intressen. Ett mycket luddigt uttalande som kan tolkas lite hur som helst. I värsta fall kan det tolkas som att man ska behöva registrera sin blogg hos någon myndighet, vilket vore helt horribelt. Och varför EU ska lägga sig i en frivillig klassificering förstår jag inte.

(Det verkar som om detta betänkande blev något förändrat när det gick genom utskottet, men det mesta tycks finns kvar.)

Regeringens klimatberedning har presenterat sitt slutbetänkande.

Som bekant så har EU ett mål om att andelen biodrivmedel i transportsektorn ska vara minst 10 procent 2020, se tidigare inlägg om detta.

Klimatberedningen har tagit fasta på detta och tycker att Sverige ska ha ett eget ännu högre mål för detta (avsnitt 14.6).

Att överhuvudtaget sätt upp mål för andelen biodrivmedel i transportsektorn är feltänkt och dumt. Det är fullt tillräckligt med att sätta upp mål för minskade utsläpp av växthusgaser, och införa styrmedel i form av utsläppsrätter och/eller koldioxidskatter för att uppnå dessa. Så länge transportsektorn inte ingår i EU:s utsläppshandelssystem så kan det vara befogat att ha ett separat mål för transportsektorn, och det behövs koldioxidskatter på fossila bränslen.

EU-kommissionen har i dagarna presenterat det s.k. energi- och klimatpaketet. Det innehåller bl.a. mål för minskade utsläpp av växthusgaser och för ökad andel förnybar energi och förnybara drivmedel, samt nya regler för utsläpsshandelssystemet. Grunden är att EU ska minska sina utsläpp med 20 % från 1990 till 2020.

Det är glädjande att man övergår till att fördela utsläppsrätterna gemensamt och successivt inför ett auktionsförfarande istället för gratis tilldelning. Det är bra att målet för den handlande sektorn haneras gemensamt, och att enbart utsläppsmål för de sektorerna utanför utsläpsshandelssystemet bryts ner nationellt. Se tidigare inlägg.

EU-kommissionen håller på att ta fram ett förslag till hur ägandet av energinät (el och gas) ska separerars från energileverantörerna (kraftverk, gaskällor). Nu klampar Frankrike och Tyskland in med ett eget förslag som är mycket mesigare. Se artikel i EUObserver.

För att få tillstånd en sund konkurrens på energimarknaden så är det nödvändigt att bryta upp den vertikala integration som uppstår när samma koncern äger både elproduktion/gaskällor och kraftledningar/gasledningar. Det fransk-tyska förslaget påminner om vad som idag gäller för elnät i Sverige, och det fungerar inge vidare. Stöjd EU-kommissionens arbete och avvisa den fransk-tyska halvmessyren.

Statsminister Fredrik Reinfeldt pekar på de helt orimliga konsekvenser som EU:s målsättning på minst 20 % förnybar energi kan få för Sveriges del. EU-kommissionen planerar att kräva att Sverige ska ha 55 % förnybar energi, vilket kan tvinga Sverige att stänga kärnkraftverk (som inte räknas som förnybara). Se artikel på SR Ekot.

Reinfeldt gör rätt i att protestera. Men man bör inte bara protestera mot att kravet sätts till just 55 %, utan mot hela principen bakom att sätta olika krav på olika länder. Om EU ska ha en sådan målsättning och bryta ner det på medlemsländerna så vore det rimligaste att helt enkelt säga att varje medlemsland ska nå upp till 20 % på egen hand, vilket Sverige redan gör med råge. Möjligtvis skulle man kunna kräva att Sverige ska bibehålla sin nuvarande högre nivå, men inte kräva mer.

Många EU-vänner vill ha ett större polisiärt samarbete inom EU. Ofta motiveras det med att den organiserade brottsligheten är gränsöverskridande och då måste även polisen vara det för att effektivt kunna bekämpa den.

Och visst vore det bra ifall polis och åklagare från flera EU-länder kan samarbeta för att sätta dit brottslingar.

Å andra sidan vore det inte så trevligt ifall polsk polis kommer till Sverige och griper folk för abort eller något annat som inte är olagligt i Sverige. Det vore inte heller kul ifall någon som gjort abort i Sverige och sen åker till Tyskland grips där och utlämnas till Polen.

EU-kommissionen har lagt ett förslag till direktiv för att förhindra att “illegala invandrare” anställs av arbetsgivare inom EU. Förslaget motiveras med att dessa “illegala invandrare” utnyttjas av hänsynslösa arbetsgivare som betalar svältlöner. Enligt själva förslaget ska det dock vara förbjudet att anställda “illegala invandrare” oavsett lön och andra villkor, även om orimliga löner och andra villkor anges som försvårande omständigheter.

Det är förvisso sant att vissa hänsynslösa arbetsgivare utnyttjar icke-EU-medborgare som utan tillstånd vistas i något EU-land. En mindre grupp hålls under slavliknande förhållanden. Men de flesta har kommit hit frivilligt och är troligtvis rätt nöjda eftersom förhållandena i hemlandet var ännu sämre. Att lägga fram denna typ av förslag för att “hjälpa” invandrarna är därför inget annat än hyckleri eftersom det stjälper många fler än det hjälper genom att de tvingar dem stanna kvar i sina hemländer.