Efter en granskning av SVT så beslutar Socialstyrelsen att inte längre rekommendera hormonbehandlingar för minderåriga med könsdysfori.

Samtidigt får vi reda på att en förskola i Lund inte går med på att servera vegankost till ett barn på 1,5 år. Lunds kommun har beslutat att barn under tre år inte ska serveras vegankost på förskolor. Barnets mor blir upprörd och kallar detta för bakåtsträvande.

Bakom dessa två till synes orelaterade händelser tycker jag mig ana gemensamma drag. I båda fallen handlar det om en oroväckande trend av ideologiskt motiverade riskabla experiment på barn, samt ett hoppingivande motstånd från samhällets sida.

Liberala Ungdomsförbundet Väst föreslår att man inför möjlighet till “juridisk abort”, vilket innebär att blivande fäder ges möjlighet att avsäga sig föräldraskapet tills 18:e veckan i graviditeten (lika länge som blivande mödrar har möjlighet att göra abort). Se artikel i Borås Tidning.

Jag tror inte att det är någon bra idé. Det gör det alltför enkelt för män att slippa ta ansvar för sin sexualitet, och riskerar dessutom utsätta kvinnor för ekonomiska svårigheter.

I en artikel i Metro (sid 2) kritiserar Tobias, själv adopterad från Sydkorea, internationella adoptioner och vill förbjuda det. Tobias vägrar också känna tacksamhet för att han blev adopterad från Sydkorea till Sverige.

Jag har inte hört någon som krävt att adoptivbarn i Sverige ska känna tacksamhet för att de fick växa upp i Sverige, men om det förekommer så är det orimligt. Adoptivbarn har inte själva valt att bli adopterade. Sydkorea är idag ett rikt och demokratiskt land, precis som Sverige. Vi kan inte hävda att det är sjävklart bättre att bo i Sverige än i Sydkorea.

För några veckor sedan skrev Mikael Lippman på Metro Debatt om det problematiska med att äktenskapet är en blandning mellan juridik och romantik.

Nu med anledning av att prins Carl Philip gifter sig så kan man också läsa i Fokus om att kungliga bröllop sedan 1981 inspirerat oss “vanliga dödliga” till flådiga och påkostade bröllop.

Lippman sätter fingret på ett viktigt problem, att folk som lever ihop utan att gifta sig kan drabbas av problem om ena parten dör. Om det finns barn så går dessa problem går bara delvis att avhjläpa med testamente eftersom barnen har rätt till laglott. Att gifta sig är det enda sättet att få ett bättre skydd mot dessa problem. Inte ens äktenskap hjälper dock fullt ut mot särkullsbarn.

Magnus Ljungkvist från Adoptionscentrum kräver på Metro Debatt att det (statliga) stödet till adoptivfamiljer borde höjas under parollen Adoption ska inte vara en klassfråga. Han vill även att åldersgränserna för adoptionsföräldrar borde ses över.

Det är populärt att kräva ökade statliga bidrag till lite allt möjligt under parollen … ska inte vara en klassfråga. Det håller jag med om ibland, t.ex. när det gäller sjukvård. Men det är nog få som skulle hålla med om påståendet att köra Porsche ska inte vara en klassfråga.

Enligt en artikel i DN så har en 18-årig kvinna som blivit utslängd av sina föräldrar för att hon gift sig med “fel” man fått rådet att hoppa av gymnasiet av kommunens socialtjänst. Socialtjänsten dementerar dock att de skulle gett något sådant råd.

Tydligen kan man inte få försörjningsstöd när man går på gymnasiet. Troligtvis så upplyste socialtjänsten om reglerna, och detta tolkades som ett “råd” att hoppa av gymnasiet (eftersom man då kan få försörjningsstöd).

Enligt en artikel i DN så kommer en ny EU-förordning göra det möjligt att sätta den svenska laglotten ur spel om man flyttar till ett annat EU-land som saknar laglott i sin lagstiftning.

Nu är det hög tid att helt avskaffa den hopplöst förlegade laglotten ur den svenska lagstiftningen. Jag kan tänka mig att laglotten historiskt sett har fyllt ett syfte, men i dag dagens välfärdssamhälle när folk vanligtvis är nära pensionering när deras föräldrar dör så går den inte att försvara.

Enligt en debattartikel på SvD Brännpunkt så förekommer det att domstolar i vårdnadstvister beslutar om delad vårdnad trots att ena föräldern tidigare är dömd för misshandel inom familjen och att både barnet och den andra föräldern uttrycker oro för upprepat våld.

Om det stämmer så är det anmärkningsvärt och det är hög tid att se över lagstiftningen.

Om en av föräldrarna i en vårdnadstvist tidigare blivit dömd för våld, hot eller sexuellt övergrepp mot sitt barn eller sin partner så borde detta betraktas som en kraftigt försvårande omständighet. Om den icke-våldsamma föräldern yrkar på ensam vårdnad (och inte själv är uppenbart olämplig som vårdnadshavare av något annat skäl) så har jag svårt se någon rimlig anledning för domstolen att göra annat än att gå den icke-våldsamma föräldern till mötes.

Migrationsverket vill utvisa den tvååriga flickan Haddile med algerisk bakgrund till Frankrike, vilket orsakat stora protester. Se artikel i Expressen och Aftonbladet.

Denna lilla flicka är född i Sverige och har, så vitt jag förstått, aldrig ens varit utanför Sverige. Hon bor nu hos en svensk fosterfamilj som har uttryckt önskan att adoptera henne.

Jag tillhör inte dem som slentrianmässigt kritiserar Migrationsverkets utvisningsbeslut. Men i detta fall så tycks det ha inträffat en allvarlig kortslutning i beslutsprocessen. Man motiverar sig med att flickans biologiska mor har rätt till sitt barn, och flickan har rätt till sin biologiska mor. Men med tanke på omständigheterna så finns det väl inget som tyder på att en återförening lättare sker i Frankrike än i Sverige. Modern har ju uppenbarligen någon form av anknytning till Sverige då hon befann sig här och födde sitt barn, och hennes anknytning till Frankrike verkar i praktiken vara svag.

Regeringen föreslår att föräldraförsäkringen begränsas så att bara 20 procent av den kan användas efter att barnet fyllt fyra år, se artikel i DN.

Det är ett bra förslag. Det kommer råda bot på problemet med nyanlända flyktingar med barn (födda utanför Sverige) i 4-8-årsåldern stannar hemma ett år med dem och därmed kommer ut på arbetsmarknaden senare.

Se tidigare inlägg.

En ensamstående trebarnsmor i Malmö får på kommunens bekostnad hjälp av en kontaktperson att följa tioårige sonen till fotbollsträning två gånger i veckan för att hon inte orkar göra det själv, se artkel i Metro.

Det är helt orimligt att en vuxen kvinna på skattebetalarnas bekostnad ska få hjälp att följa en likaledes tioårig son till fotbollsträning. Hade mamman eller sonen varit allvarligt sjuk eller haft något funktionshinder så hade det varit en annan sak, men så är det inte i det här fallet.

Advokat Svante Thorsell skriver på DN Debatt att laglotten vid arv borde avskaffas.

Det har han alldeles rätt i. Det är orimligt att ett vuxet barn ska ha rätt att ärva från en förälder som uttryckligen vill annorlunda i ett testamente. Laglotten kan också ställa till det för sambor med barn och gifta med särkullsbarn, vilket är vanligt idag.

Se tidigare inlägg.

Kommentarer

Kommentar av Frugan on 2012-01-15 00:31:02 +0100

Du har så rätt i det du skriver!!
Det är så förbannat viktigt med att “barnet” på 50 år inte blir utan sin laglott, men att det gör livet till ett helvete för kvarvarande fru/man spelar ingen som helst roll. Till största del faller arv ut när barnen har blivit vuxna och är självförsörjande, har radhus och dyr bil. När det dessutom gäller särkullbarn tas ingen hänsyn till att det kanske är den efterlevande som har haft de största inkomsterna. Till detta kommer också problem för “icke föräldern”att ge sina barn vad den vill utan att det ska räknas som förskott på arv. (i äktenskapet är allt mitt, ditt och således räknas det som om att det är båda föräldrarna som ger bort gåvan eller pengarna, trots att det enbart är den ena föräldern, för sina inkomster) Laglotten inskränker på den efterlevandes rättigheter, i synnerhet när det finns särkullbarn. Särkullbarnet ärver ju även sin icke förälder på det sättet, inte särskilt rättvist! Hur som haver finns det hur mycket som helst och hur många fall som helst som kan tas upp som exempel på varför laglotten ska slopas.

Landstingspolitikern Gilbert Tribo (FP) m.fl. skriver på SvD Brännpunkt om barnlöshet och vill att staten ska ta över ansvaret från de senfärdiga och initiativlösa landstingen.

Att flytta ansvaret till staten är nog en god idé. Landstingen har huvudsakligen ansvar för hälso- och sjukvård, och idag så ser man barnlöshet som ett huvudsakligen medicinskt problem. Jag tror det är olyckligt med en så ensidig medicinsk fokusering, och att låta staten ta över ansvaret skulle kunna ändra på det.

Maud Olofsson (c) föreslår att nyanlända invandrare med småbarn (födda utanför Sverige) inte ska ha rätt till full föräldraförsäkring för dessa, se artikel i DN.

Nyamko Sabuni (fp) föreslog samma sak för snart ett år sedan.

Det är ett bra förslag. Föräldraförsäkringen är främst till för att ta hand om sitt barn under dess första levnadsår, den som kommer hit med ett barn som redan är fyra år har inte behov av detta. Se tidigare inlägg.

Integrationsminister Nyamko Sabuni (fp) har presenterat två integrationsförslag som blivit mycket kontroversiella. Se hennes egen presentation.

För det första så sätter Sabuni fokus på det faktum att invandrare som kommer till Sverige med barn i fyraårsåldern får lika mycket föräldraledighet som ifall barnet föds i Sverige, och konstaterar att många invandrarkvinnor är hemma med 4-5 åriga barn i över ett år efter ankomsten till Sverige, vilket försvårar introduktionen i arbetslivet och samhället i övrigt. Sabuni vill att längden på föräldraledigheten ska minskas i takt med barnets ålder vid ankomsten till Sverige.

Expressen skriver om att man borde underlätta inhemska adoptioner.

Jag tycker inte att man bör det lättare att initialt ta ifrån biologiska föräldrar sina barn. Men i de fall där de biologiska föräldrarna har misskött sig så till den grad att man idag beslutar att tillfälligt placera barnet i fosterhem så borde man istället överväga (permanent) adoption. Jag ser ingen anledning att ge de biologiska föräldrarna en andra chans att ta hand om sitt barn senare.

Jessica Zandén och Cecilia Gyllenhammar tycker att “jämställdheten kväver oss” och vill ha “tillbaka den riktige mannen”.

Deras inlägg är tämligen ostrukturerat, och det är inte helt enkelt att följa tankegången. Jag tror dock att de är något intressant på spåren, och det hade kunnat bli början på bra debatt. Tyvärr så har de med följande helt absurda (och för huvudsaken onödiga) stycke mitt i:

Humanisternas före detta ordförande Carl-Johan Kleberg skriver i Expressen om civiläktenskap.

Idag är det så att vissa typer av ideella organisationer (trossamfund) – men inte andra – har möjlighet att genomföra juridiskt bindande vigslar. I övrigt kan borgerliga vigslar genomföras av personer som av länsstyrelsen fått vigselrätt, men det är i praktiken väldigt svårt att få denna vigselrätt. Oftast måste man vara ledamot i kommunfullmäkige eller riksdagen för att få det.

Sjuksköterskan Ann-Lis Söderberg förfasar sig på SvD Brännpunkt över att antalet aborter i Sverige inte minskat sen dagens abortlagstiftning infördes 1975.

Jag har aldrig riktigt förstått varför man ska förfasa sig över det. Om man accepterar att abort är tillåtet så måste man rimligtvis även acceptera att det utförs aborter. Sverige har klarat sig bra de senaste 32 åren trots de aborter som utförs, och jag känner inte till några konkreta problem som beror på att det skulle utföras “för många” aborter. Jag skulle förstå om några kände en viss oro om det vore så att antalet aborter sköt i höjden, men nu ligger de alltså stabilt.

En åldrande befolkning framställs ofta som ett hot mot Sveriges och andra EU-länders framtida ekonomi. Nu senast i en artikel i DN.

Ett stort problem är låga födelsetal. Här ligger Sverige relativt bra till jämfört med många andra EU-länder, men jag är rädd för att det kan sjunka framöver. Det är nämligen så att den genomsnittsliga åldern när man skaffar sitt första barn stiger hela tiden, nu ligger den på cirka 30 år och kommer troligtvis stiga ytterligare. Detta riskerar i sig att sänka födelsetalen eftersom de som väntar långt över 30 med att skaffa sitt första barn kommer få svårt att skaffa ett andra (även om de vill), eftersom det runt 37 års ålder blir biologiskt svårare att skaffa barn.