Fackförbundet Sveriges Ingenjörer är kritiska kring hur arbetskraftsinvandring hanteras. Bland annat vill de avskaffa certifieringssystemet som Migrationsverket infört, som innebär att vissa arbetsgivare får mycket snabbare handläggning av sina ansökningar än andra.

Jag håller med om att certifieringssystemet är olyckligt, och att både alla arbetsgivare och alla migranter borde hanteras likvärdigt. Grundproblemet är dock att den normala handläggningstiden är orimligt lång, och det i sin tur beror delvis på att reglerna är krångliga. Om man förenklar reglerna (som jag skrivit om tidigare) blir det möjligt att pressa ner handläggningstiderna generellt.

En undersköterska från Azerbajdzjan som har arbetat på Karolinska sjukhuset i Stockholm i fyra år ska nu utvisas från Sverige, se artikel på SVT.

Återigen får vi se konkreta exempel på hur Sveriges migrationspolitik har havererat. Hon kom till Sverige med man och ett barn 2008 och sökte asyl. Asylansökan avslogs, men de gav sig inte utan överklagade och ansökte på nytt och de fick möjlighet att tillfälligt jobba i Sverige under tiden. Det senaste avslag- och utvisningsbeslutet kom i augusti 2019, men de kunde trots detta stanna och fortsätta arbeta här (helt lagligt så vitt jag förstått). Först i oktober 2020 blev hennes man omhändertagen och i december 2020 utvisad till Azerbajdzjan. Hon själv är dock kvar i Sverige och har fortsatt tillstånd att arbeta.

Det omfattande fusket med assistansersättning enligt LSS har uppmärksammats på sistone. Det verkar ofta handla om att brukare eller/eller personliga assistenter är nyinvandrade till Sverige, det talas om brukarimport. Nu flaggar både socialförsäkringsminister Ardalan Shekarabi (S) och talesperson Maria Malmer Stenergard (M) om att skärpa reglerna för arbetskraftsinvandring, och kanske rent av förbjuda arbetskraftsinvandring för personlig assistent.

Mot bakgrund av det omfattande fusket verkar det rimligt att utesluta personlig assistent från reglerna om arbetskraftsinvandring, d.v.s. att det inte ska få att uppehållstillstånd i Sverige för att börja jobba som personlig assistent. (Däremot borde inte de som en gång arbetskraftsinvandrat till något annat yrke, och sedan fått permanent uppehållstillstånd, vara uteslutna från att jobba som personlig assistent.)

Sandro Scocco från Arena Idé skriver tillsammans med två andra ekonomer en debattartikel i Expressen och hävdar att invandrare arbetar mer än inrikes födda. De menar att debatten är obalanserad som huvudsakligen fokuserar på arbetslöshet och sysselsättningsgrad, som är betydligt sämre hos invandrare. Men de påpekar att invandrare i snitt ändå fler timmar per person. Detta beror på att en större andel av invandrarna är i arbetsför ålder, medan hos inrikes födda är en större andel barn och pensionärer. Deras slutsats är att invandringen är lönsam för Sverige, trots att invandrare har hög arbetslöshet och låg sysselsättningsgrad; och att en minskad invandring skulle skapa problem.

Regeringen har vidtagit en rad åtgärder för att mildra de ekonomiska konsekvenserna av coronavirusepidemin (COVID-19) och av de åtgärder som sätts in för att dämpa smittspridningen, se artikel hos regeringen.

Vissa av åtgärderna är rimliga och bra, som att staten tillfälligt tar över ansvaret för sjuklönen och avskaffar karensavdraget. Det är dock viktigt att dessa åtgärder är just tillfälliga och återställs när risken för smittspridning har minskat.

Andra åtgärder är mer tveksamma, och vissa tror jag är direkt skadliga. Jag tänkte här skjuta in mig på korttidspermittering. Jag har tidigare kritiserat det bakomliggande förslaget om korttidsarbete. Problemet är att nödvändig och önskvärd strukturomvandling bromsas. Och jag tror att precis samma sak gäller nu, och att förslaget är precis lika dåligt nu.

Kompetensutvisning är ett nytt ord i svenskan, som hamnade på nyordslistan 2017, och definieras så här:

kompetensutvisning
utvisning av person som har kompetens som efterfrågas på
arbetsmarknaden
Reglerna för arbetskrafts­invandring måste förenklas. Den senaste tidens brutala kompetensutvisningar är inte bara en moralisk skamfläck, utan djupt skadliga för det svenska närings­livets utvecklingskraft.
Svenska Dagbladet 8 oktober 2017
Kommentar: Ordet lanserades i en artikelserie i Svenska Dagbladet.

Nu senast uppmärksammas det i Metro.

Det är märkligt att det ska vara så svårt att komma tillrätta med det här allvarliga problemet som skadar svenskt näringsliv och ger Sverige dåligt rykte.

Representanter för fackföreningar och arbetsgivare inom industrin välkomnar på DI Debatt förslaget om permanent system för statligt stöd till s.k. korttidsarbete. Debattörernas enda invändningar är att de vill göra systemet mer långtgående.

Förslaget handlar om att företag med tillfälliga ekonomiska problem ska kunna komma överens med sina anställda (via facket) om tillfälligt reducerad lön och arbetstid, och att staten ska betala en del av kostnaden för detta.

Som jag skrivit tidigare är statligt stöd till korttidsarbete en dålig idé, och bör inte förekomma över huvud taget. Att tro att en statlig myndighet kan pröva detta och undvika att nödvändig strukturomvandling bromsas är naivt, och påminner om socialisters tro på planekonomi. Faktum är att detta är en form av planekonomi light, och är precis som fullskalig planekonomi dömt att misslyckas.

I ett omtalat uttalande i SVT:s partiledardebatt säger Jimmie Åkesson (SD) så här:

Hela integrationsdebatten har i alla dessa år handlat om just jobb. “Bara invandrarna får jobb så kommer allt att lösa sig” har alla dom här [övriga partiledare] sagt alltid. Det händer ju inte, det blir inte så. Och därför så måste man ställa sig frågan varför är det så svårt för dom här människorna att få jobb.

Jo det är för att de inte är svenskar. För att dom passar inte in i Sverige. Och det är klart att då är det svårt att få jobb. Då måste man ju få förutsättningar att bli just svensk, man måste få förutsättningar att passa in i Sverige.

Socialdemokraterna och LO går nu till attack mot den fria arbetskraftsinvandring som Sverige haft sedan 2008, se artiklar i DN.

På senare tid har ett antal fall där högkvalificerade arbetskraftsinvandrare blivit utvisade p.g.a. orimligt stelbenta regler uppmärksammats. Detta tar nu Socialdemokraterna och LO som intäkt för att vilja rulla tillbaka utvecklingen och återinföra den arbetsmarknadsprövning som rådde före 2008, alltså att staten ska avgöra vilka yrken som är bristyrken och vilka som är kvalificerade.

Återigen uppmärksammas en orimlig utvisning av en arbetskraftsinvandrare. En person med tillsvidareanställning i Sverige vägras förlängt uppehållstillstånd och utvisas till Pakistan eftersom en tidigare arbetsgivare slarvat med en tjänstepensionsförsäkring.

Det är helt orimligt att slarv från arbetsgivarens sida ska leda till att den anställde blir utvisad. Detta visar tydligt att lagstiftningen måste ändras. Lösningen är att det arbetserbjudande som ligger till grund för arbetstillståndet blir juridiskt bindande för arbetsgivaren när arbetstillstånd beviljas och anställningen inletts. Om Migrationsverket senare upptäcker att arbetsgivaren inte uppfyllt sina åtaganden så får man helt enkelt tvinga arbetsgivaren att göra det, med hjälp av Kronofogden om så krävs. Även om den anställde har bytt jobb under tiden.

Regeringen har lagt fram ett förslag om en tillfälligt skärpt asylpolitik.

Om man inte är beredd att ompröva asylrätten i grunden så är detta ett steg i rätt riktning.

Jag tycker dock att det inte är särskilt genomtänkt att införa en ny särskild regel som säger att den som fått tillfälligt uppehållstillstånd kan få permanent med hjälp av en anställning. I princip är det bra att uppmuntra folk att försörja sig själva, men vi har redan regler om arbetskraftsinvandring som täcker detta. Det vore bättre att man ser till att de som fått tillfälligt uppehållstillstånd ges möjlighet att ansöka om att arbetskraftsinvandra utan att behöva lämna landet, men i övrigt utnyttja befintliga regler om arbetskraftsinvandring.

Syed Latif från Bangladesh kom till Sverige 2010 för att studera, efter avslutade studier fick han 2014 fast jobb genom en platsannons på LinkedIn. Nu har Latif fått sitt uppehållstillstånd indraget p.g.a. att en platsannons på LinkedIn inte uppfyller kravet på synlighet inom hela EU/EES. Se SVT och Metro.

Det är helt orimligt att inte LinkedIn anses vara ett godtagbart sätt att annonsera ut ett jobb i hela EU/EES. Detta är byråkratisk akrobatik i den högre skolan, som helt tappat kontakten med verkligheten.

För att som privatperson (enskild näringsidkare) få, eller behålla, f-skattesedel så prövar Skatteverket om man bedriver näringsverksamhet.

Enligt Inkomstskattelagen 13 kap. 1 § definieras näringsverksamhet så här:

Med näringsverksamhet avses förvärvsverksamhet som bedrivs yrkesmässigt och självständigt.

Lagen definierar inte närmare vad detta innebär, men Skatteverket tolkar lagen så att det bl.a. krävs ett objektivt vinstsyfte.

Detta innebär att Skatteverket kan neka, eller återkalla, f-skattesedel om de bedömmer att verksamheten inte har vinstsyfte, oavsett vad den som bedriver verksamheten anser. T.ex. så måste verksamheten ha en viss omfattning och omsättning.

Det har på senare tid debatterats flitigt huruvida nyanlända flyktingar ska kunna ges längre ingångslöner. Kanske har förespråkarna varit otydliga, för det är rätt vanligt med folk som missförstår, nu senast i Metro.

Bakgrunden till förslaget är att Sverige det senaste året tagit emot väldigt många flyktingar i förhållande till folkmängd. Man får gå tillbaka minst 70 år för hitta något liknande.

Samtidigt utmärker sig Sverige internationellt genom att vi är dåliga på att integrera flyktingar på arbetsmarknaden, arbetslösheten är markant högre än bland infödda, och det tar ovanligt lång tid i snitt innan en flyktning hittar ett jobb.

Carl Cederström skriver på DN Debatt om att betoning av individens ansvar riskerar hämma nödvändig samhällskritik.

Cederström har en poäng så till vida att olika människor har olika förutsättningar att lyckas i livet som beror på var och i vilket sammanhang de föds och växa upp. Alltför stora sådana skillnader bör kritiseras och föranleda politiska åtgärder.

Det är också lätt att instämma i kritiken av en del av de avskräckande exempel han tar upp, t.ex. offentligt finansierade privata jobbcoacher med kvasivetenskapliga metoder.

Migrationsforskaren Lisa Pelling skriver på DN Debatt om arbetskraftsinvandrare som blir utnyttjade av oseriösa arbetsgivare, och presenterar en rad förslag för att förbättra situationen.

Det är bra att dessa missförhållanden tas upp i ljuset, och det är nu viktigt att det vidtas åtgärder som avhjläper detta. Arbetskraftsinvandring är viktigt och bra, men dess baksidor behöver hanteras.

Kravet på juridiskt bindande arbetserbjudanden är i princip rätt tänkt, vilket jag skrivit om tidigare. Som Fredrik Voltaire från Almega påpekar så är det dock av praktiska skäl orimligt i dagens läge med handläggningstider för arbetskraftsinvandring hos Migrationsverket på ett år, en arbetsgivare kan inte gärna förväntas alltid stå fast vid samma erbjudande när det gått ett år.

Enligt en artikel i Metro (sid 2) så ska en peruansk fordonstekniker som för drygt två år sedan arbetskraftsinvandrade till Sverige utvisas ur landet. Anledningen är att hans lön var för låg i början. Att lönen varit korrekt det senaste året hjälper inte, Migrationsverket vägrar ändå förlänga hans uppehållstillstånd. Såväl LO som Svenskt Näringsliv är kritiska till detta.

Jag instämmer i kritiken. Det är orimligt att någon som arbetskraftsinvandrat till Sverige och i god tro tagit ett jobb med rätt lön och villkor sedan kan utvisas för att arbetsgivaren slarvat eller fuskat. Det är att straffa fel person.

Enligt en artikel i DN så blir det vanligare och vanligare att folk anställs med olika former av statliga lönebidrag. I vissa branscher finns det många företag som systematiskt utnyttjar detta, och företag som inte gör det får svårt att konkurrera.

Detta framstår som horribelt och motbjudande. Här ser vi en av många baksidor med arbetslinjen. Avskaffa alla former av lönebidrag och åtgärda istället de underliggande problemen med för höga skatter på arbete och gör det enklare och mindre riskfyllt att anställa.

Medborgarlön ger oss möjlighet att sluta skapa jobb, och dra full nytta av den teknologiska utvecklingen för att öka välfärden för alla människor. Effektivisering och automatisering blir en möjlighet, och inte ett problem.

Med medborgarlön kan vi slippa Fas 3 och liknande system som aldrig blir bra. Arbetslinjen kan ersättas med ett enkelt ekonomiskt incitament, det ger mer pengar i plånboken om man jobbar än om man inte jobbar.

Med medborgarlön kan vi skala bort en hel del statlig byråkrati, och många människor kan slippa jobbig och integritetskrävande behovsprövning av diverse bidrag.

Piratpartiet vill på tio års sikt införa medborgarlön.

Mot bakgrund av vad jag nyligen skrivit om jobbskapande och arbetslinjen så vore det en naturlig utveckling som jag stödjer.

Djävulen ligger dock i detaljerna, det är viktigt hur medborgarlönen utformas, och hur befintliga bidrags- och socialförsäkringssystem ändras i samband med detta. Under tio år hinner man utreda detta noga, och dessutom göra gradvisa in- och utfasningar av olika system som kan vara nödvändigt.

Som en uppföljning på förra inlägget så är det dags att betrakta Arbetslinjen, alltså idén att de som inte har jobb ska förmås att skaffa ett.

Roland Paulsen beskriver på DN Debatt att system liknande det utskällda “Fas 3” är en naturlig och förväntad konsekvens av en strikt arbetslinje. Paulsen beskriver också övertygande att det inte finns någon avgörande skillnad mellan Alliansen och Socialdemokraterna i denna fråga. Även om dagens Fas 3 är Alliansens påhitt så hade Socialdemokraterna ett liknande (och lika problematiskt) system tidigare, och om de kommer tillbaka till makten så kommer de ersätta Fas 3 med ett nytt liknande system som inte är signifikant bättre.

De senaste 30 åren eller så har det funnits ett axiom inom svensk politik som omfattats av i stort sett alla partier, från höger till vänster. Nämligen att “skapa jobb” är ett viktigt och överordnat mål i all politik.

Man är oense om hur detta bör göras. Lite förenklat så vill borgerliga politiker helst att jobb skapas i den privata näringslivet, medan socialistiska politiker inte har något emot att skapa jobb inom offentliga sektor. Men alla är rörande överens om målsättningen.

Fackförbundet Seko ligger i konflikt med tågoperatören Veolia angående hur Öresundstågen ska bemannas, och har tagit ut sina tågförare i Skåne i strejk. Se artikel i DN.

Förhandlingarna går segt, och Seko har nu varslat om att utöka strejken till pendeltågen i Stockholm (som drivs av Stockholmståg, en konkurrent till Veolia). Dessutom har Seko efterlyst sympatiåtgärder av andra LO-förbund, och Elektrikerförbundet har nu varslat om strejk mot en arbetsgivare som inte har med Veolia att göra, och på en arbetsplats som inte har med tåg att göra. Se artikel i SvD.

Enligt en artikelserie i Metro så blev en 51-åring kvinna som inte heter Sara, som ursprungligen kommer från ett icke-demokratiskt land, utvisad efter 13 år i Sverige. Hon ansökte först asyl, men det avslogs. Sen fick hon jobb och ansökte om att arbetskraftsinvandra. Detta avslogs dock för att hon formellt sett haft två olika anställningar de senaste halvåret, och lagen säger att man ska ha haft “en anställning”. I praktiken har hon jobbat med samma sak på samma ställe, men arbetsgivaren gick i konkurs och ett annat företag tog över verksamheten. Om konkursen inte skett så hade hon fått stanna.

I en mindre genomtänkt artikel så skriver Metro om 19-åringen som Arbetsförmedlingen hindrar från att fortsätta praktisera utan lön på Body Shop efter 2,5 månader.

Både 19-åringen och Body Shop beklagar sig och är kritiska till Arbetsförmedlingen.

Vad det handlar om är att han inte får praktisera på Body Shop samtidigt som han får ersättning från staten. Och Body Shop vill gärna utnyttja honom som gratis arbetskraft på skattebetalarnas bekostnad.

Det är ibland motiverat att arbetslösa tillåts göra obetald praktik på arbetsplatser med statlig ersättning. Men det måste givetvis ske under kontrollerade former, och det är helt i sin ordning att Arbetsförmedlingen (som är den statliga myndighet som ska kontrollera detta) har strikta regler kring detta. Jag tror att det idag sker för ofta snarare än för sällan.

Vid årsskiftet kommer ett statligt stöd vid s.k. korttidsarbete införas, se lagrådsremiss och sammanfattning (sid 23).

Det innebär att när regeringen bedömer att det råder en synnerligen djup lågkonjunktur eller är sannolikt att en sådan lågkonjunktur är nära förestående så kan statligt stöd betalas ut för att täcka en tredjedel av kostnaden för företag som behåller personal på reducerad arbetstid och lön.

Centern sticker ut hakan och föreslår att Sverige ska införa fri invandring, se artikel i SvD, Aftonbladet 1 och Aftonbladet 2.

Migrationsminister Tobias Billström (M) är kritisk och menar att dagens regler är bra som de är, och att arbetskraftsinvandringen är så fri som den kan vara. Sossarna vill sorgligt nog skrota arbetskraftsinvandringen helt.

Så vitt jag förstått så menar Centern inte att vi ska införa helt fri invandring omgående, utan att vi ska sträva dit på sikt.

Regeringen har tidigare sagt sig varit beredd att införa korttidsarbeten i form av statligt stöd till företag som i en ekonomisk krissituation tillfälligt sänker löner och arbetstid för personalen. En utredning om detta pågår. En knäckfråga är hur man ska avgöra när det är läge att ta till denna åtgärd.

Socialdemokraterna tycker att det nu, efter den senaste tidens varsel, är läge att ta till korttidsarbeten och uppmanar regeringen att skynda på. Se artikel i SvD och Dagens Industri

Regeringen föreslår att man inrättar nystartszoner i vissa socialt utsatta stadsdelar med hög arbetslöshet (som Rinkeby och Tensta i Stockholm), se artikel i SvD. Detta innebär att arbetsgivare i zonerna får reducerad arbetsgivaravgift om minst en fjärdedel av deras anställda bor i zonen.

Det är en riktigt dålig idé, av flera skäl.

För det första leder det till snedvriden konkurrens som kan drabba företag som ligger precis utanför nystartszonerna, eller företag som av andra skäl inte uppfyller villkoren. Det skapar också en konkurrensnackdel för egenföretagare i nystartszonerna i förhållande till företag med anställda i nystartszonerna.

S-ledaren Stefan Löfven föreslår arbetsgivarnas sjuklöneansvar ska halveras från dagens 14 dagar till 7 dagar (DN).

Det är ett bra förslag, och det är märkligt att regeringen inte genomfört detta för länge sedan.

Vissa menar att detta förslag skulle gynna företag med dålig arbetsmiljö och leda till sämre hälsa. Jag tror dock att dålig arbetsmiljö oftast leder till betydligt längre sjukfrånvaro än 14 dagar, och att kortare sjukfrånvaro oftast har andra orsaker än arbetsmiljön.

Folkpartiet föreslår en ny arbetsmarknadsmodell.

Mycket bra förslag rakt igenom.

1. Modernisera och liberalisera arbetsrätten
   I dag är anställningstid utgångspunkten vid uppsägningar. Vid en uppsägningssituation bör arbetsgivaren istället kunna låta kompetensen hos varje enskild medarbetare i större utsträckning avgöra vilka som ska få stanna på företaget.

Det är verkligen hög tid att skrota dagens turordningsregler, se tidigare inlägg om detta. Man kan i och för sig fråga sig hur man vid en tvist ska rangordna anställda efter kompetens. Det rimligaste är att det är arbetsgivaren som får välja vilja som ska sägas upp vid arbetsbrist.

När någon från ett land utanför EU/EES doktorerar vid ett svenskt universitet så har de ofta svårt att få stanna i Sverige efter avslutat doktorerande, vilket leder till att många lämnar Sverige med färsk doktorsexamen trots att de skulle vilja stanna. Detta har Karin Granbom Ellison (fp) uppmärksammat i en riksdagsmotion, där hon yrkar på att fyra års doktorerande i Sverige ska ge permanent uppehållstillstånd, precis som fyra års förvärvsarbete idag ger permanent uppehållstillstånd. Se artikel i Ingenjören.

Statsråden Anders Borg (M), Hillevi Engström (M) och Annie Lööf (C) skriver på DN Debatt om att regeringen vill införa korttidsarbeten i form av statligt stöd till företag som i en ekonomisk krissituation tillfälligt sänker löner och arbetstid för personalen.

Det är ingen bra idé. Detta kommer ofelbart leda till snedvriden konkurrens och att oundvikliga neddragningar och konkurser skjuts upp. Att folk förlorar sina befintliga jobb och att företag går omkull är en oundviklig och i många fall positiv effekt av en ekonomisk kris, det är inget som staten bör motverka. Det är positivt för att ineffektiva och föråldrade företag då kan lämna plats för effektivare och nyare.

Då har Saab slutligen gått i konkurs. Inte en dag för tidigt, snarare två år för sent.

Tiden sedan GM övergav Saab har varit ett utdraget och plågsamt döende, och det är bäst för alla parter att den nu avslutas. De värden som Saab sitter på kan nu säljas ut och komma till nytta.

De anställda kan nu gå vidare och söka nya jobb. Det har de i och för sig hade kunnat göra – och borde gjort – långt tidigare, men tyvärr har många av dem varit fångade av den olyckliga svenska mentaliteten att man till varje pris ska klamra sig fast vid det jobb man har. Svenskar är helt enkelt för obenägna att byta jobb. Egentligen är det helt orimligt att nästa alla anställda på en fabrik där produktionen står stilla, lönen ständigt kommer för sent och en konkurs är nära ändå stannar kvar i över ett halvår. Det är ett allvarligt tecken på att något är ruttet på den svenska arbetsmarknaden.

Advokat Rolf Åbjörnsson skriver i Ny Teknik att man bör låta Saab gå i konkurs och att det företagsrekonstruktionsförfarande som Saab nu går igenom är ineffektivt.

Åbjörnsson pekar också på det viktiga faktum att en konkurs inte innebär att bolagets tillgångar går upp i rök. Tvärt om så kan en konkurs vara det bästa sättet att se till att bolagets tillgångar kommer till bäst nytta i samhället.

De enda som vinner på att Saab inte går i konkurs är de nuvarande ägarna med Victor Muller i spetsen.

2009 genomgick SAAB en företagsrekonstruktion. Det hjälpte uppenbarligen inte, för nu har de ansökt om företagsrekonstruktion igen, men tingsrätten säger nej.

Tingsrätten gör helt rätt i att säga nej. Det är orimligt att försöka rekonstruera ett och samma bolag två gånger utan att det varit lönsamt under tiden. Det enda rimliga nu är att SAAB går i konkurs, ju förr desto bättre. Försöken att rädda SAAB har varit dödfödda och om man lagt ner SAAB redan för två år sedan så hade man sluppit många problem och sparat mycket pengar.

Socialdemokraterna tycker att Om du inte längre kan jobba som journalist ska du inte behöva bli lokalvårdare enligt artikel i SvD.

Om man tar detta uttalande på allvar och drar den logiska konsekvensen av det så innebär det att den statliga sjukförsäkringen garanterar dig långsiktig försörjning om du av hälsoskäl inte kan fortsätta jobba inom det yrke du börjat jobba med.

Det är helt orimligt. Den som är sjukskriven från sitt jobb och inte kan gå tillbaka till detta jobb inom överskådlig framtid, men tillräckligt frisk för att kunna ta något annat jobb bör göra detta. Även om det andra jobbet är i ett annat yrke.

Folkpartiet föreslår en utvecklad arbetskraftsinvandring, se artikel i DN och SvD.

Det är bra förslag som kompletterar de nuvarande reglerna om arbetskraftsinvandring.

Folkpartiets förslag öppnar för att vissa personer som inte är medborgare i EU/EES ska kunna få komma till Sverige och söka jobb under sex månader utan att från början ha ett konkret erbjudande om jobb (vilket krävs enligt de nuvarande reglerna). Man kan diskutera exakt vilka kriterier som bör gälla, men de som föreslås (utbildning på mastersnivå och kunna tala svenska eller engelska) verkar rimligt att börja med. Att de som studerat i Sverige också ska kunna få stanna i sex månader och söka jobb är egentligen självklart och det är märkligt att det inte redan är så.

IT-branschen växer nu kraftigt, men man tror att tillväxten kommer mattas av nästa år p.g.a. svårigheter att rekrytera personal. Rekryteringsproblemet mildras dock av arbetskraftsinvandring, 1000 utomeuropeiska IT-arbetare invandrade till Sverige under årets första kvartal, vilket gör IT-branchen störst på arbetskraftsinvandring. Se artikel i Computer Sweden.

Möjligheten till arbetskraftsinvandring från hela världen bidrar alltså till att Sveriges IT-bransch kan fortsätta växa trots svårigheter att rekrytera tillräckligt många inom landet och EU/EES.

Detta visar också på att det mycket väl kan vara kvalificerad arbetskraft som det råder brist på i Sverige som invandrar, tvärt emot vad diverse kritiker hävdade så sent som i november förra året.

Maud Olofsson (c) föreslår att nyanlända invandrare med småbarn (födda utanför Sverige) inte ska ha rätt till full föräldraförsäkring för dessa, se artikel i DN.

Nyamko Sabuni (fp) föreslog samma sak för snart ett år sedan.

Det är ett bra förslag. Föräldraförsäkringen är främst till för att ta hand om sitt barn under dess första levnadsår, den som kommer hit med ett barn som redan är fyra år har inte behov av detta. Se tidigare inlägg.

Peter Larsson från Sveriges Ingenjörer skriver på SvD Brännpunkt att man tappat förtroendet för Migrationsverket och avbryter allt samarbete kring godkännande av arbetskraftsinvandrare. Larsson menar att Migrationsverket bl.a. gett arbetstillstånd utan att det funnits en anställning hos en arbetsgivare, utan bara någon form av kontakt med någon som förmedlar jobb.

Om Larssons anklagelser mot Migrationsverket stämmer så är det allvarligt. Arbetskraftsinvandring måste bygga på att den som invandrar har eller är garanterad att få ett jobb hos en arbetsgivare i Sverige, och att detta jobb ger en garanterad inkomst på en rimlig nivå. Bara kontakt med en arbetsförmedlare duger inte. Anställning hos ett bemanningsföretag är OK om och endast om man är garanterad lön oavsett om man får uppdrag eller inte.

Svensk Vindenergi påstår att vindkraft ger jobb och framhåller detta som något positivt.

Marian Radetzki och Jonny Fagerström ifrågasätter i Dagens Industri detta påstående och menar att det bara blir jobb tillfälligt vid utbyggnad, sen försvinner de flesta av jobben.

Vad dock ingen verkar ifrågasätta är om det är bra om vindkraft skapar många jobb.

Om vi antar att detta jobbskapande är bra så leder det till några intressanta följder. Till att börja med så kan vi mäta en energikällas jobbeffektivitet i hur många heltidstjänster som den skapar per MW produktionseffekt. Och nog måste det gå att hitta på andra energikällor som har högre jobbeffektivitet än vindkraft.

Enligt en artikel i Metro så måste de som gått frisörlinjen på gymnasiet numera enligt nya regler arbeta 3000 timmar som lärlingar med lägre lön innan de kan ta gesällprovet och bli legitimerade frisörer.

Lärlingsjobb kan vara ett bra sätt att minska Sveriges alldeles för höga ungdomsarbetslöshet. Samtidigt så tycker jag att detta låter lite oroväckande, talet om “gesällprov” och “legitimerade” för tankarna till forna tiders skråväsen, och det vill jag absolut inte ha tillbaka.

Socialdemokraternas oppositionsborgarråd i Stockholms stad, Carin Jämtin, skrev på DN Stockholmsdebatt om den socialdemokratiska synen på jobb.

Denna mening är mycket avslöjande:

När man flyttade stadsdelsförvaltningen från Rinkeby till Kista tog man i ett slag bort flera hundra arbetstillfällen från Rinkeby.

Man ser alltså ett värde i offentlig byråkrati för att den skapar jobb, och är uppenbarligen beredd att öka den offentliga byråkratin för att minska arbetslösheten.

Det är en mycket olycklig inställning. Offentlig byråkrati får bara motiveras med den nytta som de tjänster den utför gör för samhället, och om den inte gör någon nytta ska den bort. Det är farligt att motivera offentlig byråkrati med att den ger jobb. En sådan politik riskerar nämligen i längden leda till att alltför många människor binds upp offentlig byråkrati och därmed undanhålls från den övriga arbetsmarknaden där de skulle kunna få andra jobb som producerar varor och tjänster som folk faktiskt efterfrågar.

Christian Engström med flera i Piratpartiet har börjat fundera på medborgarlön.

Engström menar att medborgarlön skulle ta bort ineffektiviteten p.g.a. den järnhårda lönelagen. Måhända, men i dagens Sverige så finns det flera andra saker ovanpå den som ytterligare förvärrar ineffektiviteten. Även om vi inte har någon statlig minimilön så har många branscher genom kollektivavtal de facto minimilön som ligger långt över vad den järnhårda lönelagen dikterar. Sen så har vi höga skatter och arbetsgivaravgifter ovanpå det, och dessutom en stelbent arbetsrätt. Så om man vill åtgärda denna ineffektivitet så finns det mycket annat man kan göra innan det blir aktuellt med medborgarlön.

Diskrimineringsombudsmannen har nu till sist fattat sitt beslut i fallet Alia Khalifa som jag skrivit om tidigare, se artikel på DN Debatt. DO har beslutat att det skolan måste tillåta Khalifa att bära niqab.

Typiskt nog så tog DO:s beslut så lång tid att Khalifa hann gå klart utbildningen, och därför avstår DO från att väcka rättslig talan. Detta senfärdiga agerande från DO:s sida skapar ett osäkert rättsläge där det blir svårt att få klara besked vad som gäller, och där DO själv kan sätta praxis utan möjlighet att överklaga.

I en lite märklig artikel hävdar DN att regeringen missade målet med nya lagen om arbetskraftsinvandring. DN menar att målet med lagen var att få hit mer högkvalificerad arbetskraft, men att det huvudsakligen blivit lågkvalificerad arbetskraft som kommit.

De högkvalificerade har ökat också, även om antalet lågkvalificerade ökat mer. Men vad är det för problem med det? Om utomeuropéer vill komma hit och jobba, och arbetsgivare i Sverige vill anställda dem, så är det bra oavsett om det är ett låg- eller högkvalificerat yrke.

I valrörelsen så förekom det i media uppgifter att Vänsterpartiet ville införa en straffskatt på vikarier. Jag blev nyfiken på vad detta egentligen rörde sig om och ställde en fråga direkt till Vänsterpartiet, som svarade så här:

Självklart vill vi inte höja arbetsgivaravgiften för vikariat – det skulle ju riskera att arbetsgivare blir snålare med att bevilja tjänstledighet och öka risken för diskriminering av exempelvis gravida kvinnor.

Integrationsminister Nyamko Sabuni (fp) har presenterat två integrationsförslag som blivit mycket kontroversiella. Se hennes egen presentation.

För det första så sätter Sabuni fokus på det faktum att invandrare som kommer till Sverige med barn i fyraårsåldern får lika mycket föräldraledighet som ifall barnet föds i Sverige, och konstaterar att många invandrarkvinnor är hemma med 4-5 åriga barn i över ett år efter ankomsten till Sverige, vilket försvårar introduktionen i arbetslivet och samhället i övrigt. Sabuni vill att längden på föräldraledigheten ska minskas i takt med barnets ålder vid ankomsten till Sverige.

Yvonne Ruwaida (MP) skriver på SvD Brännpunkt om muslimska kvinnor som bär niqab.

Artikeln börjar bra, men innehåller en del konstigheter:

Deras smidighet bygger på förståelsen att en lärare med niqab kanske inte bör söka sig till en förskola där det arbetar män.

Men hur ska man då göra om en manlig förskollärare söker jobb på en förskola där det redan jobbar kvinnliga förskollärare med niqab? Ska man då neka mannen anställning p.g.a. att vissa kvinnor är obekväma med att jobba tillsammans med män? Vore det inte könsdiskriminering? Och skulle det inte riskera ytterligare förvärra det redan stora underskottet på manliga förkollärare?

Diskrimineringsombudsmannen Katri Linna skriver på DN Debatt om kvinnor som missgynnas i arbetslivet p.g.a. att de skaffar barn.

Här tycker jag att DO delvis är fel ute. DO skriver om

unga kvinnor som marginaliseras av sina arbetsgivare och definieras som mindre produktiva

Men faktum är att den kvinna som föder barn och sedan är föräldraledig i de flesta fall faktiskt är mindre produktiv under den perioden. (Samma sak gäller naturligtvis även män som tar ut föräldraledighet, och andra som är tjänstlediga av något annat skäl.) Detta faktum kan man inte trolla bort genom lagstiftning eller politiska deklarationer.

Moderaterna säger nu att man släpper på kravet om obligatorisk a-kassa, man säger att man vill ha en blocköverskridande samsyn i frågan, vilket i praktiken innebär att man ger Socialdemokraterna vetorätt. Folkpartiet, Centern och Kristdemokraterna håller inte med och vill fortfarande driva detta, oavsett vad Socialdemokraterna tycker. Se artiklar i Aftonbladet, DN och SvD.

För det första så tycker jag att det är helt orimligt att kräva blocköverskridande samsyn i den här frågan. Det urholkar demokratin att Alliansen ger Socialdemokraterna vetorätt över något som man själv egentligen vill införa. Så länge som S är emot så blir det väldigt svårt att agera som väljare i riksdagsvalet om man vill ha obligatorisk a-kassa. Det är tur att alla Allianspartier inte agerar som M, man kan fortfarande rösta på FP, C eller KD om man vill ha obligatorisk a-kassa. Se tidigare inlägg om blocköverskridande överenskommelser.

Olle Wästberg skriver i SvD om anställningstrygghet med anledning av sextrakaserierna på svenska teatrar.

Jag är inte insatt i de speciella villkor som gäller just för teatrar, men Wästberg drar generella slutsatser om anställningstrygghet.

Vi kan konstatera att teatern i Sverige har stora problem med sextrakaserier trots LAS och turordningsregler. Förvisso är det främst de som inte är fast anställda (och därmed inte omfattas av turordningsreglerna) som drabbas, och det kan man ju tolka som att turordningsregler är bra. Men enda sättet att motverka sextrakaserier på teatern med turordningsregler vore att kraftigt minska möjligheten till provanställning, vikariat och andra icke-fasta anställningsformer, och det vore knappast önskvärt (möjligtvis för teatern, men inte för andra branscher).

Det talas om att vi har åldersdiskriminering i arbetslivet i Sverige, många arbetsgivare är obenägna att nyanställa folk över 50 år. Se artikel i Ingenjören.

Vad fackföreningsrörelsen dock talar tyst om är att det ibland kan vara orimligt dyrt för en arbetsgivare att nyanställa äldre, p.g.a. märkligt utformade tjänstepensionsavtal. Med t.ex. ITP är det dyrare för arbetsgivaren med anställda äldre än 50 år. Och i vissa fall kan det bli helt orimligt dyrt att nyanställa äldre som p.g.a. tidigare arbetslöshet eller anställning utan kollektivavtal inte tidigare fått de pensionsavsättningar som de “borde” fått, då tvingas den nya arbetsgivaren “fylla på”.

LO tycks ha gått från att vara arbetarnas intresseorganisation till att bli de arbetslösas intresseorganisation. Så tolkar jag iallafall deras artikel på DN Debatt.

LO konstaterar att arbetares inkomster ökat rätt så mycket, tjänstemäns något mindre. Arbetslösa, sjukskrivna, förtidspensionerade och studenter ökat sina inkomster mycket mindre. Detta anser man tydligen är ett stort problem och klagar på att klyftorna ökar.

Jag tror att klyftor som beror på att de som arbetar har det bättre än de som inte arbetar är sunda och bra. Så länge de arbetslösa inte lever i misär, men det gör de ju vanligtvis inte i dagens Sverige. Jag tycker i och för sig att vi borde ha en allmän arbetslöshetsförsäkring, men det hade nog inte ändrat LO:s slutsatser.

Jag var och åt en sen lunch på en liten salladsbar i Stockholm, och råkade komma mitt i en anställningsintervju. När den intervjuade hade gått så sa jag att jag känner någon som kanske var intresserad av jobbet. Då fick jag höra att de bara var intresserade av att anställa folk som varit arbetslösa så länge att de kvalificerade för nystartsjobb, att de inte hade råd att anställa någon enligt ordinarie regler.

I Metro kan man läsa en artikel (som i pappersversionen är indignerad) om att Malmö Aviation säger upp 50 av 400 anställda trots att företaget går med vinst. Och det är inte första gången man läser en liknande artikel. Det verkar vara en allmän inställning att det är fult av företag att säga upp personal när man samtidigt går med vinst.

Jag håller inte alls med om det. Ett företag bör inte ha fler anställda än vad som krävs för att driva sin verksamhet på ett bra och ansvarsfullt sätt. Då blir verksamheten effektivare, och givet en fungerande konkurrens så leder det till lägre priser för konsumenterna. Därmed blir det högre välstånd.

Den muslimska kvinnan Alia Khalifa bär Niqab och går en utbildning till barnskötare. Skolans rektor har förbjudit Niqab på skolan, vilket Khalifa protesterar emot.

För det första så tycker jag definitivt inte att man bör införa något generellt förbud mot Niqab, eller någon annan slags klädsel heller för den delen. Khalifa får gärna på omkring i Niqab på stan.

Jag tycker också att det generellt sett bör vara tillåtet för vuxna studenter att bära Niqab på universitet, högskolor, komvux och liknande.

Det har slagit mig hur nonchalant många arbetsgivare behandlar sina anställda när det gäller kollektivavtal.

En bekant till mig berättade om att han som anställd under kollektivavtal bad sin arbetsgivare att få se detta kollektivavtal, varpå arbetsgivaren blev ett levande frågetecken och sa något i stil med:
“Va? Vill du se kollektivavtalet???”.

Jag fick nyligen se ett anställningsavtal hos en kommun, där står det så här:

Percy Bratt och Arne Ruth skriver på DN Debatt om att det är orimligt svårt att få tillstånd åtal för förtal på Internet.

Bratt/Ruth skriver att det blivit vanligt att arbetsgivare googlar en person innan eventuell anställning. Och att förtal på webben därmed allvarligt kan skada en persons yrkeskarriär. Jag vet inte hur det brukar gå till, men jag hoppas verkligen att arbetsgivare tillämpar källkritik när de googlar en person och inte direkt underkänner alla personer som de hittar minsta lilla tveksamhet om. Är man som arbetsgivare osäker så kan man ju vid en anställningsintervju konfrontera personen med tveksamma uppgifter man hittat och fråga vad det rör sig om. (Sen kan man naturligtvis hitta sådant som är så allvarligt och trovärdigt att det bör leda till direkt underkännande, men det torde vara rätt så sällsynt.)

Enligt en artikel i Tidningen NU (ej på webben) så säger Jan Björklund att Folkpartiets förslag om lärlingsanställning bara ska gälla för ungdomar upp till 21 år (vilket dock inte framgår på Folkpartiets hemsida).

Det trycker jag är onödigt restriktivt. Tanken är förstås att man ska påbörja en lärlings utbildning direkt efter man gått ut gymnasiet, och att lärlingsutbildningen ska vara i högst två år. Det är dock inte alla som blir klara med gymnasiet vid 19 års ålder, för en del tar det några år till. Det gäller inte minst invandrare som kommer till Sverige när de är 15-20 år gamla. Det är synd att de inte ska kunna dra nytta av lärlingsanställningar.

Folkpartiets partiledare Jan Björklund sa i sitt tal i Almedalen att han ville se en allmän arbetslöshetsförsäkring.

Moderaterna har tidigare talat om en obligatorisk a-kassa, men tycks ha lagt detta på is nu.

Jag hoppas att Björklund med allmän arbetslöshetsförsäkring menar att man låter den fungera som dagens sjukförsäkring, d.v.s. omfattar alla per automatik, administreras av Försäkringskassan och finansieras genom arbetsgivaravgifter. Det vore mycket bättre än att bara göra dagens a-kassa obligatorisk.

Folkpartiet har idag presenterat en rapport om ungdomsarbetslösheten. Där föreslår man bland annat att en ny anställningsform, lärlingsutbildning, ska införas.

En lärlingsutbildning ska så vitt jag förstått vara tidsbegränsad och meningen är att den ska övergå till en fast anställning. Under lärlingstiden omfattas man inte av den normala anställningsryggeheten och lönen ska kunna vara lägre än kollektivavtalens lägstanivåer.

En lärlingsutbildning är ett kontrollerat sätt att kringgå turordningsreglerna i LAS, vilket Jan Björklund medgett i en utfrågning i Almedalen. Så vitt jag förstått ska den ha ungefär samma effekt som en provanställning i det avseendet, men kunna vara längre än sex månader.

Centerpartiet har släppt rapporten En modern svensk modell om arbetsmarknaden.

Jag sympatiserar med analysen och grundtankarna i rapporten. Rörligheten på arbetsmarknaden behöver öka, och tryggheten bör bestå i möjligheten att kunna hitta nytt jobb snarare än att få behålla sitt nuvarande jobb till varje pris. “Från anställningstrygghet till arbetsmarknadstrygghet” är helt rätt tänkt.

Men i de konkreta förslagen når Centerpartiet inte riktigt ända fram och det blir en halvmesyr som i vissa avseenden riskerar göra ont värre. De vill mildra kravet på uppsägning utan saklig grund under de första två åren av en fast anställning. Jag kan inte tolka detta på annat sätt än att det i praktiken innebär att alla fasta anställningar inleds med två års obligatorisk provanställning. Samtidigt vill de förlänga provanställningstiden från sex månader till ett år. För många blir det därmed i praktiken tre års provanställning.

Två centerpartister skriver på DN Debatt att arbetslöshetsförsäkring borde göras obligatorisk, och DN:s ledarsida håller med.

Det är en bra idé, och jag hoppas att regeringen genomför det. Denna obligatoriska arbetslöshetsförsäkring bör finansieras genom arbetsgivaravgifter och administreras av Försäkringskassan, precis som den obligatoriska sjukförsäkringen fungerar idag.

Det är lite märkligt att vissa liberala debattörer med dragning åt det nyliberala hållet så starkt motsätter sig en obligatorisk a-kassa. Visst, man minskar ju friheten lite om man gör det obligatoriskt istället för frivilligt. Men hur kommer det sig att dessa debattörer inte klagar på att dagens a-kassa är statligt subventionerad och detaljreglerad in i minsta ersättningsnivå?

Riksdagen har nu äntligen beslutat om friare arbetskraftsinvandring till Sverige, som börjar gälla 15 december i år, se ledare i SvD.

Riksdagen beslutade som väntat i enlighet med regeringens proposition som jag kommenterat här.

Ett mycket bra beslut, men jag är missnöjd att man inte tog tillfället i akt att göra något för de papperslösa.

Kommunals ordförande Ylva Thörn skriver på DN Debatt om att allt fler långtidssjuka blir av med sina jobb, och att det i många fall är arbetsmiljön som gör folk sjuka.

Thörn ondgör sig över att de långtidssjuka blir av med jobbet, och uttrycker den gamla attityden att man ska hålla fast vid sin anställning till varje pris. Jag tror att den attityden i detta fall är skadlig och kontraproduktiv. Om någon blir långtidssjukskriven p.g.a. arbetsmiljön så vore det i många bättre att försöka hitta ett annat jobb, med annan arbetsmiljö, än att till varje pris hålla fast vid sin gamla arbetsgivare.

Socialdemokraternas ledare Mona Sahlin uttalar sig om Volvo Personvagnars stora varsel i Göteborg.

Socialdemokraternas huvudförslag är att staten ska se till att de varslade kan “övervintra” på sin nuvarande arbetsplats. Hur ska nu detta gå till? Läser man artikeln i GT och på socialdemokraternas hemsida så hittar man följande konkreta förslag som skulle kunna verka i den riktningen:

• lånegaranti för produktutveckling och investering i produktionsanläggningar
• 500 miljoner kronor till fordonsforskningsprogram för att bidra till fortsatt svenskt fordonstekniskt spetskunnande inom miljö och säkerhet
• Stärkt exportstöd med 60 miljoner kronor till småföretagen och industriunderleverantörerna
• Förstärka branschprogrammen med nya och fördjupade åtgärder, bland annat genom en satsning på den tillämpade forskningen.

Övriga konkreta förslag som man hittar där har antingen inte den effekten, eller är så långsiktiga att de knappast skulle kunna skulle påverka de som nu varslas.

Återigen kommer en rapport som framhåller skapandet av “gröna” jobb som något positivt, den här gången i USA.

Även denna gång har de helt fel. Att det skapas fler “gröna” jobb genom att fler människor måste jobba med energiproduktion än idag är inte bra, det är dåligt och leder till minskat välstånd. Se tidigare inlägg.

Denna annons var införd i en australiensisk tidning 19 november 2007, i deras valkampanj:

(Källa: Atomic Insights Blog)

Alltså, om man bygger mer kärnkraft så blir det mindre kolkraft, om man får tro kolindustrin i Australien. Detta desperata drag från kolindustrin är mycket avslöjande.

I själva verket är det ett utmärkt argument för att bygga mer kärnkraft, det är det bästa sättet att bli av med kolkraften. Att bli av med kolkraften är helt nödvändigt för att klara klimathotet, och skulle spara många liv som dör av luftföroreningar och kolgruveloyckor. Att bevara jobb i kolindustrin kan aldrig vara ett självändamål, och ifall det leder till färre jobb totalt i energisektorn så är det bara bra.

FN:s miljöprogram UNEP har presenterat en rapport som slår fast att kampen mot klimatförändringarna kan skapa miljontals nya “gröna jobb”, och framhållet detta som något positivt.

Väldigt konkret och tydligt blir det här:

– In agriculture, 12 million could be employed in biomass for energy and related industries. In a country like Venezuela, an ethanol blend of 10 per cent in fuels might provide one million jobs in the sugar cane sector by 2012.

I våras la regeringen i samarbete med Miljöpartiet den mycket efterlängtade propositionen om arbetskraftsinvandring, som har i stort sett samma innehåll som den lagrådsremiss jag kommenterade tidigare.

Propositionen är ännu inte behandlad av riksdagen, men Socialdemokraterna och Vänsterpartiet har skrivit motioner på den.

Socialdemokraternas motion yrkar avslag och innehåller mest gammal skåpmat och presenterar inga egna konkreta idéer. De vill att facket även i fortsättningsvis ska få bestämma vilka som ska få arbetskraftsinvandra till Sverige. Tämligen förutsägbart och ointressant.

Svenskt Näringsliv gillar inte kommunala arbetsgivarorganisationer som delvis konkurrerar om samma företag. “Ska lönebildningen fungera måste arbetsgivarsidan vara en kartell.”, säger man. Se artikel i E24.

Det är intressant att det uppenbarligen ses som helt legitimt, ja till och med önskvärt, att företag som annars konkurrerar om kunder sluter sig samman i arbetsgivarkarteller gentemot anställda och facken. Om samma företag hade bildat karteller gentemot kunderna så hade de fått Konkurrensverket efter sig, det är olagligt.

Läkaren Bengt Järhult sågar på SvD Brännpunkt regeringens förslag om en reformerad sjukskrivningsprocess. Socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson går i svaomål.

Det är lustigt, ju mer jag läser Järhults artikel, desto mer gillar jag regeringens förslag. Järhult är helt fast i synsättet att man har samma arbetsgivare under hela sitt yrkesliv och det värsta som kan hända är att förlora denna arbetsgivare. Denna syn är förlegad och skadlig, och i sig själv en av orsakerna till de alltför höga sjuktalen.

Vårdförbundet har gått ut i strejk för att de vill ha högre löner.

Det är en lite märklig strejk om man funderar på hur strejker traditionellt sett fungerat. En typisk strejk är när arbetarna i en fabrik strejkar vilket innebär att arbetsgivaren förlorar produktion och därmed intäkter. Med tiden riskerar arbetsgivaren även att förlora kunder till konkurrenter.

Några sådana effekter finns dock inte i denna strejk. Vårdförbundets medlemmar är huvudsakligen anställda av landsting och kommuner, de har i stort sett monopol på vårdtjänster i Sverige och vården är starkt subventionerad. Landstingen drabbas inte ekonomiskt av strejken, snarare tvärt om. Det är huvudsakligen tredje man som drabbas, d.v.s. de sjuka som inte får den vård som de annars skulle fått.

Enligt en artikel i Metro så är det många som så slitsamma yrken att de inte orkar jobba tills de blir 65 år, utan tvingas gå i sjukpension långt tidigare.

En professor i arbetsvetenskap säger att arbetsgivarna borde ha individuella utvecklingsplaner så att de äldre med slitsamma arbetsuppgifter kan få andra arbetsuppgifter.

Men varför ska det vara arbetsgivarens ansvar? Varför kan inte varje anställd själv känna att man inte längre orkar och då se till att byta arbetsuppgift. Och om det inte går att byta arbetsuppgift hos nuvarande arbetsgivare så får man byta arbetsgivare helt enkelt.

Nu presenterar regeringen och Miljöpartiet en lagrådsremiss om fri arbetskraftsinvandring.

Förslaget skulle kunna förbättras på några punkter:

1. Som jag påpekat tidigare så vore det önskvärt om asylsökande som med AT-UND jobbat minst sex månader i Sverige kunde ansöka om att arbetskraftsinvandra när som helst under asylprocessen, och inte bara efter ett lagakraftvunnet avslag. En sådan ansökan ska dock innebära att asylansökan dras tillbaka och asylprocessen avbryts. Detta borde kunna leda till minskad arbetsbörda för Migrationsverket och Migrationsdomstolarna, och leda till kortare handläggningstider för övriga asylsökande.
2. Jag förstår inte varför man ska byråkratisera det hela genom att ge uppehållstillstånd i högst två år som sen måste förnyas, och varför man ska knyta det till en viss arbetsgivare. Det vore bättre om man kunde ge uppehållstillstånd i fyra år direkt om jobbet avser vara minst fyra år. Dessutom borde uppehållstillståndet inte vara knutet till en viss arbetsgivare utan vara mer generellt redan från början, annars är det risk att ett osunt beroende av arbetsgivaren uppstår.
3. Det går att få tillstånd att besöka Sverige i styfte att gå på anställningsintervju, och då ska det enligt förslaget kunna gå att ansöka om att arbetskraftsinvandra utan att lämna landet igen. Men bara om det gäller ett arbete där efterfrågan på arbetskraft är stor (vilket Migrationsverket ska avgöra). Detta villkor är dumt och bör tas bort, det är inte statens uppgift att avgöra i vilka yrken som efterfrågan på arbetskraft är stor.
4. Man bör införa en övergångsregel så att de asylsökande som tidigare fått avslag men ändå befinner sig i Sverige och jobbar utan tillstånd (de s.k. papperslösa) under en begränsad period (t.ex. tre månader från att de nya reglerna träder ikraft) ges möjlighet att ansöka om att arbetskraftsinvandra utan att först lämna landet. På denna punkt (men bara denna) så håller jag med Kalle Larsson (v) att det är “hänsynslöst och ologiskt“ att inte göra något åt de papperslösa.

Men även med dessa brister så är det ett mycket bra förslag som tar ett stort steg i en önskvärd riktning att tillåta större rörlighet för människor i hela världen. Jag hoppas att man efter att detta varit i kraft några år kan gå vidare och öppna ytterligare. Man bör överväga att helt ta bort principen att uppehållstillstånd måste sökas från utlandet och ge alla som befinner sig i Sverige, oavsett skäl, möjlighet att ansöka om att arbetskraftsinvandra utan att lämna landet. Dessutom bör man ifrågasätta principen att svenskar och EES-medborgare ska ha företräde till jobb i Sverige, men det tode kräva att EU-regler ändras och kan antagligen inte beslutas av Sverige på egen hand. EU bör införa ett gemensamt system för arbetskraftsinvandring.

Efter att ha sett debatten efter Uppdrag Granskning är det mycket tydligt att Liberala Ungdomsförbundets ordförande Frida Johansson Metso har helt rätt i att huvudproblemet är att de papperslösa invandrarana är desperata eftersom de riskerar utvisning. Det gör att de som utnyttjas inte vågar stå upp och protestera.

Jag tror att en stor del av detta löses genom att införa fri arbetskraftsinvandring. Se tidigare inlägg om det.

Metso har i och för sig rätt i att det liggande förslaget till arbetskraftsinvandring inte skulle lösa alla problem helt. De som inte har jobb skulle fortfarande riskera utvisning efter tre månader och kan därför tänkas vilja klamra sig fast vid det jobb de har, även om villkoren är usla. Men det skulle ändå bli en stor skillnad mot dagens situation. Dagens papperslösa invandrare är inte bara rädda för att förlora jobbet, de är rädda för att överhuvudtaget bli uppmärksammade. Deras arbetsgivare kan inte bara hota med att sparka dem, de kan också hota med att ange dem till myndigheterna så att de blir utvisade direkt.

Efter att ha sett debatten efter Uppdrag Granskning så drar jag slutsatsen att Sverige lider av en osund kollektivavtalsfixering. Om kollektivavtal saknas så förefaller både fack och rättsväsende stå handfallna.

Även om man tycker att kollektivavtal är bra och att det är önskvärt att så många arbetsplatser som möjligt omfattas så måste man inse att en 100 %-ig täckning är en utopi. Det kommer alltid finnas folk som jobbar utan kollektivavtal. Detta måste man förhålla sig till och kunna hantera.

Jag krävde tidigare att fri arbetskraftsinvandring utan arbetsmarknadsprövning ska införas.

Nu finns det en ny utredning som föreslår just detta. Vi hoppas att regeringen ser till att genomföra detta snarast.

Det finns dock ett problem med förslaget när det gäller hur asylsökande behandlas. Det föreslås att asylsökande som fått sin ansökan avslagen men under processen fått jobb i Sverige och jobbat minst sex månader ska kunna få stanna i Sverige som arbetskraftsinvandrare istället.

EU-kommissionen har lagt ett förslag till direktiv för att förhindra att “illegala invandrare” anställs av arbetsgivare inom EU. Förslaget motiveras med att dessa “illegala invandrare” utnyttjas av hänsynslösa arbetsgivare som betalar svältlöner. Enligt själva förslaget ska det dock vara förbjudet att anställda “illegala invandrare” oavsett lön och andra villkor, även om orimliga löner och andra villkor anges som försvårande omständigheter.

Det är förvisso sant att vissa hänsynslösa arbetsgivare utnyttjar icke-EU-medborgare som utan tillstånd vistas i något EU-land. En mindre grupp hålls under slavliknande förhållanden. Men de flesta har kommit hit frivilligt och är troligtvis rätt nöjda eftersom förhållandena i hemlandet var ännu sämre. Att lägga fram denna typ av förslag för att “hjälpa” invandrarna är därför inget annat än hyckleri eftersom det stjälper många fler än det hjälper genom att de tvingar dem stanna kvar i sina hemländer.

Författaren Nicklas Rådström skriver i DN att royaltyinkomster från upphovsrättsligt skyddade verk beskattas orimligt hårt. Han föreslår att man löser problemet genom att införa ett system som han kallar för “progressiv royaltybeskattning”.

Problemet beror dock på att dagens svenska skattesystem är krångligt och beskattar inkomst av arbete orimligt hårt. Jag tror inte att det är någon bra idé att införa ytterligare särregler som krånglar till systemet ännu mer.

Lösningen är istället att förenkla skattesystemet och sänka skatten på inkomst av arbete. Avskaffa inte bara värnskatten utan hela den statliga inkomstskatten. Sänk arbetsgivaravgifterna (och de motsvarande sociala avgifterna för egenföretagare) genom att ta bort skattedelen och bara ta ut avgifter för pension, sjukförsäkring och eventuellt arbetslöshetsförsäkring (om man förstatligar a-kassorna som jag föreslagit tidigare). Därmed får vi s.k. platt skatt.

Enligt en artikel i Metro har Sverige näst sämst arbetstider i Europa. Vi jobbar näst mest “obekväm” arbetstid, d.v.s. helger, kvällar och nätter.

Problemet är att man lättvindigt buntar ihop arbete på “obekväma” dagar (d.v.s. på helger) med arbete på obekväma tider på dynget.

Artikeln hävdar att nattarbete är ohälsosamt. Det finns mycket riktigt många undersökningar som tyder på att nattarbete är ohälsosamt, och det är ganska lätt att inse varför det är så eftersom det gör att dygnsrytmen blir helt i otakt med dagsljuset.

Det har nu träffats ett kollektivavtal som ger de anställda att själva välja vilka helgdagar de ska fira.

Det är utmärkt. Att tvinga alla att vara lediga på en rad kristna helgdagar duger inte i ett samhälle som är både sekuläriserat och mångkulturellt. Varken sekulära svenskar eller invandrare med en annan religion ser logiken i att tvingas vara ledig på Kristi himmefärds dag nu på torsdag.

Det är dock lite oroväckande att det står att anställda ska kunna välja helgdagar utifrån religiös övertygelse. De anställda bör få välja helgdagar av vilka skäl de vill, religiös övertygelse är ett tänkbart skäl men det finns även andra.

Det finns flera skäl till att semesterlagen bör reformeras.

Systemet med semesterlön och semesterersättning är onödigt krångligt att administrera för arbetsgivaren och svårt att begripa för arbetstagaren. Det bör förenklas radikalt genom att den anställde helt enkelt får samma lön som vanligt under semestern. Då behöver löneavdelningen inte befatta sig med semestrar och det blir mycket enklare att hantera. De innebär att den totala årslönen blir något lägre, vilket bör kompenseras genom att den ordinarie månadslönen höjs i motsvarande mån.

Socialförsäkringsutredningen presenterar en rapport om ersättningsnivåerna för arbetslösa och sjukskrivna på DN Debatt.

I huvudsak mycket kloka och bra synpunkter. Sjukförsäkringen och arbetslöshetsförsäkringen måste samordnas bättre och det måste bli lättare att gå över från sjukskrivning till arbetslöshet.

Det är rimligt att höja taket i a-kassan till samma nivå som sjukförsäkringen (7,5 basbelopp per år). Men det måste kombineras med en tydlig nedtrappning och bortre parentes. Jag förstår dock inte riktigt varför man måste trappa ner taket, det borde vara enklare att trappa ner ersättningsnivån. Efter cirka ett år bör a-kassan övergå i en grundtrygghet, lika för alla och oberoende av tidigare inkomst.

Tre fackledare undrar på SvD Brännpunkt om svenska löntagare ska lämnas i sticket, med anledning av klagomålen mot facket efter blockaden mot Wild’n Fresh.

De skriver att utan kollektivavtal så finns det inget skydd för löner och anställningsvillkor. Det är rätt så tillvida att Sverige saknar en lagstiftad minimilön (som finns i många andra länder), utan kollektivavtal råder full avtalsfrihet om lönens storlek, den i princip bli hur låg som helst som den anställde accepterar. Men jag förstår inte hur dessa fackledare har kunnat missa att Sverige sedan länge har en Lag om anställningsskydd (LAS) som gäller fullt ut när kollektivavtal saknas. Dessutom finns det arbetsmiljölag, semesterlag och arbetstidslag.

Björn Eriksson och Lars Stjernkvist skriver på DN Debatt att kommuner inte bör ha möjlighet att tacka nej till att ta emot flyktingar.

Det är lätt att hålla med. Det är inte rimligt att kommuner kan välja bort detta ansvar.

Å andra sidan måste förslag om att begränsa flyktingarns rätt att välja var de ska bo (som en del socialdemokratiska kommunalråd då och då kommer med) avvisas kraftfullt. Flyktingar som fått asyl och uppehållstillstånd i Sverige måste givetvis få flytta runt i landet precis som infödda svenskar. Något annat vore en grov diskriminering och kränkning av deras rättigheter.

Den bockadutsatta restaurangen Wild’n Fresh i Göteborg ger nu upp och ägaren säljer sin rörelse. Se här.

Det är mycket tragiskt att det skulle behöva gå så långt. Fackets agerande är ett hot mot småföretagandet. Om facket fortsätter agera på detta sätt så riskerar det leda till färre jobb och sämre tillväxt i Sverige.

Se tidigare inlägg.

Kommunal har legat i konflikt med den privata förskolan Strålarna på Lidingö för att förmå den att teckna kollektivavtal. Nu har arbetsgivaren tecknat kollektivavtal. Se artikel i DN.

Så vitt jag kan bedöma så var denna blockad legitim. De anställda var medlemmar i Kommunal och efterfrågade kollektivavtal, men arbetsgivaren sa nej. Facket gjorde helt rätt som tog strid för sina medlemmars intresse, det är det facket är till för. Blockaden tämligen mild, bara stopp för övertid och nyanställningar. Inga sympatiåtgärder från andra fack eller mot andra arbetsgivare förekom.

Det är vanligt att energipolitik blandas ihop med arbetsmarknad. Ofta hör man förespråkare för olika energikällor hävda att satsning på en viss energikälla “ger jobb” och framhåller det som något positivt. Och omvänt så säger ibland kritiker av olika energikällor att dessa inte “ger jobb” och framhåller det som något negativt. Se t.ex. Miljöpartiet, LRF, Centerpartiet och kritik mot ITER.

Det är ett orimligt sätt att resonera. En energikälla bör bedömmas efter säkerhet, miljöpåverkan och ekonomi (hur mycket kostar det). Om en energikälla “ger jobb” så bör det snarast ge anledning till oro, eftersom det borde leda till att energin blir dyrare då fler människors lön behöver betalas genom priset på energin. Alternativt så finns det subventioner med i bilden, vilket är minst lika illa eftersom då fler människors lön behöver betalas genom skattemedel.

Det har blåst upp till strid om kollektivavtal igen, den här gången mot några företag i Småland som drivs av medlemmar i den religiösa församligen Plymounthbröderna. Se artikel i Dagens Industri.

Så vitt jag förstått så är ingen anställd på företagen fackligt ansluten, ingen anställd har efterlyst kollektivavtal och de anställda har minst lika bra villkor som de skulle haft med kollektivavtal. Alltså finns det ingen anledning för facket att ta till stridsåtgärder. Se tidigare inlägg.

LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin hotar med att LO kommer bli mer restriktiva med att bevilja avsteg från turordningsreglerna vid uppsägning av personal om regeringens förslag om a-kassan genomförs. Se intervju i DN.

Då är det hög tid att avskaffa turordningsreglerna! Reglerna som säger att den som senast blev anställd får gå först vid minskning av personalstyrkan missgynnar konsekvent ungdomar och invandrare som får svårt att etablera sig på arbetsmarknaden.

Undantag kan göras bara om det godkänns av facket. Detta ger facket en osund maktställning, vilket Lundby-Wedin nu demonstrerar.

Lunchrestaurangen Wild’n Fresh i Göteborg är utsatt för facklig blockad av HRF eftersom den inte vill teckna kollektivavtal. Se artikel i DN.

Enligt den svenska modellen så är det OK att facket tar till stridsåtgärder för att tvinga fram kollektivavtal om något av dessa två villkor är uppfyllda:

1. det finns anställda på arbetsplatsen som vill ha kollektivavtal
2. de anställda har sämre villkor än vad de skulle haft med kollektivavtal

Det är alltså OK även om bara det andra villkoret är uppfyllt, för facket ska kunna skydda andra mot lönepress. Men att tvinga fram kollektivavtal om inget av dessa villkor är uppfyllt är inte OK, det vore fackligt maktmissbruk.

Regeringen har meddelat att den ska försvara den svenska modellen när det lettiska företaget Laval möter fackförbundet Byggnads i EG-domstolen.

Det är helt i sin ordning att regeringen försvarar grunderna i den svenska modellen, men man borde ta tillfället i akt att få bort vissa avarter, särskilt som Byggnads agerande i detta fall var fullt med sådana. Det vore olyckligt om detta tolkades som att regeringen försvarar hela Byggnads agerande.

Se tidigare inlägg.

Regeringen föreslår att arbetsgivare ska få rätt att i vissa fall kräva sjukintyg från första sjukdagen (stället för åttonde som idag). Se artikel i DN.

Det är ett bra förslag. Det är rimligt att man som huvudregel kan vara sjukfrånvarande ett par dagar utan intyg, annars skulle sjukvården bli överbelastad. Men i vissa fall så kan den möjligheten missbrukas, och då är det bra att kunna sätta stopp för det. Det har t.ex. förekommit att anställda sjukskrivit sig som en slags förtäckt strejk, se tidigare inlägg om detta.

I protest mot regeringens förändringar i a-kassan har Syndikalisterna varslat om politisk strejk. Vissa LO-ledare vill göra samma sak, men LO:s centrala ledning säger nej till politisk strejk.

Det gör LO helt rätt i. I ett demokratiskt land som Sverige är politisk strejk helt orimligt och oacceptabelt. En strejk drabbar arbetsgivaren, och är bara legitim om man befinner sig i konflikt med arbetsgivaren. Men det är inte arbetsgivarna som ändrar på a-kassan, det är regeringen och riksdagen. Det är inte OK att straffa en oskyldig för att man är missnöjd med vad någon annan gör.

Mauricio Rojas avslöjar på DN Debatt idag arbetskraftsinvandringskommitténs slutbetänkande.

Den stora oenigheten rör den så kallade arbetsmarknadsprövningen. Det innebär att när någon icke EU-medborgare söker jobb i Sverige så räcker det inte med att en svensk arbetsgivare vill anställa, en mydighet måste också konstatera att det inte finns någon svensk arbetslös som kan ta jobbet ifråga. Så är reglerna idag, och sossar och vänsterpartister vill behålla dem. Moderater, centerpartister, kristdemokrater och miljöpartister vill helt avskaffa denna arbetsmarknadsprövning.

Jag såg just på Duellen mellan statsministerkandidaterna Göran Persson (s) och Fredrik Reinfeldt (m).

Debatten blev som tydligast när jobben, arbetslösheten och utanförskapet skulle diskuteras. När debattanterna konfronterades med en förtidspensionerad 36-årig kvinna som hade svårt att få pengarna att räcka till så fokuserade Göran Persson hårt på vilka bidrag som han ville höja för att förbättra hennes situation, och angrep Reinfeldt för att han ville försämra bidragen. Persson reflekterade inte en sekund över om det är rimligt mängder med människor i en åldern är förtidspensionerade på heltid. Det gjorde dock Reinfeldt, han trodde att många förtidspensionerade egentligen hade arbetsförmåga och ville satsa på att uppmuntra och ta tillvara den. Samma sak när det handlade om arbetslösa ungdomar. Persson ville förbättra de bidrag de kunde få, medan Reinfeldt ville satsa på att de får jobb.

Dagens Nyheter skriver i en ledare att dagens regler som gör att de som är anställda på bemanningsföretag och bara har jobb (och lön) ibland har begränsad möjlighet att få a-kassa mellan jobben är bisarra och diskriminerande.

Det har DN helt rätt i. Det är orimligt att behandla de som jobbar för bemanningsföretag annorlunda än de som jobbar åt andra arbetsgivare. Det finns en hel del andra arbetsgivare som anlitar folk på samma sätt, d.v.s. bara jobb då och då och i en omfattning som är svårt att leva på i längden. Det är inget unikt för bemanningsföretag.

Många efterlyser att Sverige får en innovationsminister, nu senast DN:s ledarsida.

Helt klart är innovationsklimatet dåligt i Sverige. Men är ett ökat statligt engagemang, symboliserat av en innovationsminister, rätt sätt att förbättra situationen?

Under de hundra åren 1870-1970 hade Sverige en tillväxt i världsklass, och i slutet av den perioden var Sverige ett av världens rikaste länder. Under den perioden startades också de flesta av våra storföretag (bl.a. Ericsson, SAAB och Volvo). Efter 1970 har Sverige halkat efter resten av världen. Rimligtvis hade Sverige ett bättre innovationsklimat före 1970.

Riksbanken har nyligen, i två steg, höjt räntan från den historiskt låga nivån 1,5 % till den fortfarande låga nivån 2,0 %.

Socialdemokraterna är inte sena att kritisera räntehöjningarna och beskyller Riksbanken för arbetslösheten. Det finns ingen grund för dessa beskyllningar. Arbetslösheten är regeringens fel, och nu försöker man skylla ifrån sig.

Jag är övertygad om att sambandet mellan ränta och arbetslöshet i dagens Sverige är mycket svagt. Möjligtvis skulle arbetslösheten stiga om räntan höjdes kraftigt (då handlar det om minst 4 %), men på dagens nivåer påverkar den troligtvis nästan inte alls.

Enligt en artikel i DN har Försäkringskassan svårt att hitta sjukskrivna till sitt projekt “Forum 50+”. Problemet beskrivs så här:

– De ska kunna vara med i projektet på heltid, och många sjukskrivna är så sköra att de inte orkar med det.

Hur kommer det sig att Försäkringskassan förväntar sig kunna hitta sjukskrivna som orkar vara med i ett projekt på heltid? Om de skulle orka det så borde de inte vara sjukskrivna! Sjukskriven ska man vara för att man inte orkar jobba heltid. Om folk är sjukskrivna trots att de orkar jobba heltid så har Försäkringskassan gjort ett dåligt jobb när de beviljat dem sjukpenning.

Kristdemokraterna vill att anställda ska ha rätt till ett års tjänstledighet för att försöka starta företag, mot i dag sex månader (källa).

Det är vällovligt att uppmuntra folk att starta företag. Men just detta förslag riskerar att slå fel. Även om det gör det lite lättare att starta företag så kommer det göra det lite svårare för företag (såväl befintliga som nya) att anställa. Ju större rättigheter till tjänstledighet en anställd har, desto större risk att anställa (se tidigare inlägg).

Efter nyår lanseras de s.k. plusjobben. Plusjobben är en ny arbetsmarknadspolitisk åtgärd som innebär att någon som varit arbetslös i minst två år kan få jobb i kommun eller landsting mot att staten betalar hela lönen. Detta beskrivs i en artikel i Dagens Nyheter.

En stadsdelsnämnd i Stockholm önskar tillsätta en bagare som kan baka bröd till förskolorna. Detta beskrivs som “en väldig idérikedom” av Stockholms stads projektansvariga.

Men vad händer om kommuner börjar tillsätta bagare som bakar bröd till förskolorna? Jo, om det funkar så kommer man troligtvis sluta köpa bröd av något privat bageri, och det i sin tur kan leda till att bagare där blir arbetslösa. Det finns en uppenbar risk för undanträngning av riktiga jobb i det privata näringslivet.

Enligt en artikel i Dagens Nyheter så har flera arbetslösa i Storuman tackat nej till jobb med motiveringen att de inte har tid.

Jag hoppas verkligen att dessa arbetslösa inte får någon a-kassa, eller att de nu omgående får den indragen. A-kassa ska man få för att man inte lyckats hitta något jobb. De som utan mycket goda skäl tackar nej till ett erbjudet jobb ska inte ha någon ersättning. Att inte ha tid är inte någon godtagbar anledning för en arbetslös att tacka nej till jobb.

Dagens Nyheter har en intressant artikel om sjukskrivning och rehabilitering idag. Det står att många sjukskrivna inte får den rehabilitering de behöver för att arbetsgivarna, som har huvudansvaret för rehabiliteringen, inte är intresserade av att betala.

Detta visar tydligt hur dumt det är att lägga rehabiliteringansvaret på arbetsgivarna. Inte bara leder det till att arbetsgivarna blir obenägna att anställa, som jag skrivit om tidigare. Det leder också till att de som behöver rehabilitering inte får det.

Så kommer ytterligare ett förslag för att göra det lite dyrare och riskfullare för företag att anställa någon. Alla fast anställda ska få rätt till 25 % tjänstledighet i upp till tre år, och sen kunna återgå till heltid.

Det verkar som om regeringen oroar sig för att arbetslösheten i Sverige är för låg, eftersom de vill göra det ännu svårare att vara arbetsgivare.

Sverige verkar ha fasnat i ett tillstånd av “jobbless growth”, d.v.s. att företagen går bra och vi har en hygglig ekonomisk tillväxt, men den höga arbetslösheten vägrar att ge vika. DN skriver om detta idag. Här kan man läsa att Sveriges verkliga arbetslöshet är drygt 10 %. Även bland akademiker är arbetslösheten oroväckande hög.

Jag har med intresse läst Maciej Zarembas artikelserie om “Den polske rörmockaren” i Dagens Nyheters kulturdel.

Den 1 maj 2004 utvidgades EU till att omfatta även Cypern, Estland, Lettland, Litauern, Malta, Polen, Slovakien, Slovenien, Tjeckien och Ungern. Då Sverige inte införde några övergångsrelger för arbetskraft är arbetare i dessa länder nu fria att ta jobb i Sverige. Arbetare i dessa länder har ett betydligt lägre löneläge än Sverige, och de svenska fackföreningarna är rädda för lönedumpning.

Connex, företaget som kör Stockholms tunnelbana, befarar vild strejk och kräver därför sjukintyg från första dagens sjukskrivning. Peirre Sandberg i SEKO:s klubb 119 anser att detta är en “stridsförklaring” från Connex sida. (Källa: DN.)

Med andra ord, facket värnar sin rätt att missbruka sjukförsäkringssystemet i konflikter med arbetsgivaren.

Kommentarer

Kommentar av Kristin Östlund on 2005-11-20 15:40:40 +0100

Öh… nej. Facket vänder sig emot att connex ensidigt utan förhandling bryter mot avtal och misstänkliggör hela sin arbetsstyrka. Dessutom krävs ingen övermänsklig begåvning för att inse det orimliga i att springa till akuten så fort man har lite feber.

Peter Wolodarski skriver i DN om Danmarks arbetsrätt som kallas för “flexicurity” (flexibility & security). Anställningstryggheten är svagare än i Sverige, det finns inga turordningsregler. Men samtidigt är det lätt för den som blir utan arbete att hitta ett nytt.

Jag tror att Sverige har mycket att lära av Danmarks arbetsrätt. Med ökad flexibilitet och rörlighet blir det lättare att hitta ett jobb som man trivs med, och det blir lättare för nykomlingar på arbetsmarknaden (ungdomar, invandrare) att komma in. Om man gör det mindre betungande för arbetsgivarna att anställa så blir det lättare att få jobb. En stor del av tryggheten kan bibehållas genom att staten tar över ansvaret för en hel den av det som arbetsgivarna nu svarar för.

Anders Sundström skriver på DN Debatt om sjukskrivning. Han menar att arbetsgivarna inte lyckas leva upp till sitt ansvar för rehabilitering av sjukskrivna, och föreslår en obligatorisk rehabiliteringsförsäkring för arbetsgivarna.

Jag tror att detta är fel väg att gå. Vi har en situation där många företag tvekar att anställa, och i synnerhet tvekar att ge fast anställning, för att det är ett så stort ansvar att vara arbetsgivare. Detta gäller inte minst småföretag. Att då skärpa arbetsgivarnas rehabiliteringsansvar riskerar att förvärra detta och öka arbetslösheten. Istället bör man göra tvärt om och helt lyfta bort rehabiliteringsansvaret från arbetsgivarna. Den offentliga sektorn måste ta hela ansvaret för rehabiliteringen, detta kan ske inom ramen för Folkpartiets s.k. Finsam-modell där man samordnar finansieringen av sjukförsäkringen och sjukvården.