I årets Eurovision Song Contest fick Israels bidrag högst poäng av folket men noll poäng av juryn i såväl Sverige som flera andra länder. Detta har rest frågor om manipulation av folkets röst i såväl Sverige Israel tittarfavorit i Eurovision – kampanj kan ligga bakom som andra länder Eurovision: Israel's result prompts questions over voting.

Men varför inte se det från andra hållet? Kanske borde man fråga sig varför jurygrupperna är så dåligt förankrade bland folket?

Riksdagen beslutade nyligen att danstillståndet ska avskaffas. Ledamöter från samtliga partier utom Socialdemokraterna har föreslagit detta, och varken i utskottet eller kammaren så var det någon som motsatte sig kravet på avskaffande.

Danstillståndet innebär att nattklubbar, diskotek och liknande ställen måste ha särskilt tillstånd för att gästerna ska få dansa i lokalen, annars blir det böter. Detta danstillstånd är oberoende av utskänkningstillstånd för alkohol och kravet gäller även om ingen alkohol förekommer. Det är till och med så att restaurangägare måste stoppa spontan dans om de inte har danstillstånd.

Kulturminister Alice Bah Kuhnke meddelar i SvD att regeringen lägger utbyggnaden av digitalradio (DAB+) på is.

Att ersätta dagens analoga FM-nät med marksänd digitalradio med DAB+-teknik är en mycket dålig idé, och det är bra att regeringen nu lägger detta på is.

DAB+ är en teknik med rötter på 1980-talet som riskerar bli förlegad och överspelad lagom tills att en utbyggnad är klar. Framtiden ligger i Internet, ett kommunikationsnät för all for av information (inklusive radio). Det finns redan webbradio, podcasts och liknande på Internet. Istället för att bygga ett nytt nät som bara går att använda för ratio bör man satsa på att bygga trådlöst Internet med tillräcklig bandbredd för radio som täcker så mycket av landet som möjligt.

Håkan Lindgren skriver en artikel i SvD om svensk kultur.

Det är intressant att sverigedemokrater och identitetsvänstern, trots att de är bittra fiender och framstår som varandras motpoler, förenas av samma oförmåga att definiera svensk kultur. Men jag tror att det säger mer om sverigedemokrater och identitetsvänstern än om svensk kultur.

Sverigedemokraternas oförmåga handlar om att de sitter fast i en kombination av kristen fundamentalism och snäv nationalism som gör det svårt att höja blicken och se hela bilden av Sverige idag.

Neelie Kroes (EU-kommissionen) och Cecilia Wikström (Europaparlamentariker FP) skriver på DN Debatt att det bör vara samma moms på e-böcker och tryckta böcker, och att EU:s momsdirektiv för ändras för att tillåta det.

Det är viktigt att det är samma moms på en viss typ av produkt, oavsett i vilken form den förekommer, annars skapar man krångel och snedvriden konkurrens. Därför var det bra att Sverige sänkte momsen på restauranger till samma nivå som att köpa mat i butik. På samma sätt bör det vara samma moms på böcker och tidningar oavsett hur de distribueras.

Public servicekommittén föreslår att dagens TV-avgift ersätts med en Public service-skatt, se artikel i DN.

Ett bra förslag. Dagens TV-avgift (eller TV-licens som det hette tidigare) är förlegad och problematisk på flera sätt, vilket jag skrivit om tidigare.

Att ersätta den med en Public serviceskatt har flera fördelar. Det är mer rättvist att den betalas per vuxen individ än per hushåll. Staten behöver inte hålla register över vilka hushåll som innehar TV-mottagare. Administrationen blir billigare då den kan skötas av Skatteverket.

Kulturhuset i Stockholm har just nu utställningen Street Smart om graffiti och street art.

Det är en mycket varierande utställning som innehåller lite av varje. Det finns vacker grafittikonst, skojig samhällssatir (fejkade kvällstidningslöpsedlar), intetsägande klotter, roliga aktioner som kan ses som avancerade Practical Jokes, tänkvärda politiska aktioner och flera fall av helt meningslös och smaklös skadegörelse.

Jag har väldigt svårt att förstå hur denna utställning kan gå ihop med stadens annars mycket strikta klotterpolicy.

I Göteborg funderar man på att inte tillåta någon krog att servera alkohol efter 03:00, se artikel i GP. Detta kritiseras förtjänstfullt av Adam Cwejman

Jag tänkte på detta när jag läste en artikel i Fokus om Malmö. Där har man som bekant stora problem med grovt våld och organiserad brottslighet, och det förefaller sannolikt att svartklubbar gynnar denna organiserad brottslighet. Och mer restriktiva öppettider riskerar att gynna svartklubbarna.

Problemet med alltför restriktiva regler kring nöjen är att det tenderar att driva i grunden hederliga, men naiva och/eller mindre nogaräknade personer till svartklubbar och annan verksamhet som gynnar den organiserad brottsligheten. Lösningen är att minska restriktionerna så att fler människor blir nöjda och tillfredställda med lagliga alternativ, då kan vi svälta ut svartklubbar och organiserad brottslighet.

Enligt ordningslagens andra kapitel, 4:e paragrafen krävs det tillstånd för att anordna dans som är öppen för allmänheten, även om det inte sker på offentlig plats. Det innebär att nattklubbar, diskotek och liknande ställen måste ha särskilt tillstånd för att gästerna ska få dansa i lokalen, annars blir det böter. Detta danstillstånd är oberoende av utskänkningstillstånd för alkohol.

Det är till och med så att restaurangägare måste stoppa spontan dans om de inte har danstillstånd, se artikel i DN. Polisen motiverar det så här:

Riksteatern går i SvD till hårt angrepp mot Stockholm stads klotterpolicy och menar att den i praktiken omöjliggör all form av graffiti och därmed strider mot den grundlagsfästa yttrandefriheten.

Att hävda att Stockholms stads klotterpolicy strider mot yttrandefriheten är att gå väl långt, men förutom det så kan jag delvis instämma i Riksteaterns kritik.

Oavsett hur klotterpolicyn rent formellt är formulerad så är det uppenbart att framförallt Moderaterna i stadshuset i praktiken inte förmår skilja mellan laglig och olaglig graffiti, se tidigare inlägg för ett exempel på det.

Enligt praxis så visar SVT bara våldsamma program, som t.ex. The Pacific, efter klockan 21:00 på kvällen för att undvika att barn råkar se det. Nu har SVT lagt ut The Pacific på SVT Play, och där kan man se alla program när som helst på dygnet. Detta har fått Granskningsnämnden att göra en JK-anmälan. SVT säger att man kanske ska se till att denna typ av våldsamma program bara ska vara tillgängliga på SVT Play efter klockan 21:00.

SABO, Hyresgästföreningen och Fastighetsägarna skriver i Ny Teknik och protesterar emot att de som distribuerar SVT:s Public Service TV via kabel- eller bredbandsnät (ComHem, Tele2, Telia, etc) tvingas betala upphovsrättsersättning för vidaresändning till Copyswede. Per Björkman på SVT replikerar och vill inte kännas vid problemet.

Jag tycker att de som protesterar har rätt, det är inte rimligt att de som bor i flerfamiljshus med kabel-TV ska betala både TV-avgift till Radiotjänst och dessutom indirekt via hyran denna extra avgift till Copyswede för att kunna titta på SVT, medan de som bor i villa med egen antenn bara behöver betala TV-avgift.

Dagens utveckling verkar gå mot att smartphones (iPhone och liknande) och surfplattor (iPad och liknande) blir mer och mer populära, och i många fall ersätter netbooks, laptops och persondatorer i allmänhet. Detta kommer leda till att fler och fler inte har tillgång till en dator med riktigt tangentbord, och därmed inte har något bekvämt sätt att skriva in längre texter. (Det kan hända att någon utvecklar en teknik som gör det lika bekvämt att mata in längre texter på en surfplatta som på en dator med riktigt tangentbord, men det har vi inte sett ännu.)

Regeringen har beslutat att Public Service-bolagen SVT, SR och UR måste få sina planer godkända av regeringen för att de inte ska konkurrera med privata aktörer. Detta protesterar SVT och SR emot. Se artikel i Sydsvenskan.

SVT och SR tycker att detta är besvärande ur tryckfrihetssynpunkt. Jag hade förstått den kritiken ifall regeringen skulle godkänna varenda program innan det sänds. Men så är ju inte fallet, det är bara de övergripande planerna som ska godkännas.

Socialdemokraterna vill se fler stora sportarrangemang i SVT.

Vi vill att den breda allmänheten – utan att behöva betala extra – alltid ska kunna titta på de stora idrottstävlingarna på tv: OS och VM, samt EM och särskilt viktiga landskamper i de allra mest populära sporterna

säger Leif Pagrotsky (s).

Det kan knappast vara en angelägen uppgift för staten, eller för Public Service TV, att garantera att folk kan se sport på TV gratis. Idag finns det gott om alternativ till SVT för den som vill se sport, de flesta har tillgång till något av dem och de finns till en rimlig kostnad, eller gratis och reklamfinansierat.

Enligt ett inslag i SVT Rapport så vill Nordiska Oberoende Förlags Förening att man ska införa fasta priser på böcker, och därmed förhindra att olika återförsäljare konkurrerar om priset på samma bok. De vill att kultur inte ska konkurrera på pris, utan på “innehåll, författarskap och paketering”.

Typiskt inlägg från ett särintresse. Naturligtvis vill inte bokförlag ha priskonkurrens på böcker, för det kan minska deras marginaler. Förhoppningsvis så blir detta genomskådat och folk inser att ingen annan än förlagen tjänar på utebliven priskonkurrens.

Christer Nylander (fp) skrev för ett tag sedan på sin blogg om vad som händer med bok och läsning.

Detta har resulterat i att Anders Mildner igår skrev en kolumn i SvD där han till synes helt missuppfattar vad Nylander vill säga.

Mildner försöker göra det till en fråga om teknik (papper eller skärm), men då missar man helt poängen. Det intressanta är inte om man läser på papper, läsplatta, datorskärm eller för den delen lyssnar på ljudbok (vilket Nylander själv också påpekar). Det intressanta är vilken typ av texter man läser.

Det finns tydligen ett EU-direktiv som säger att varje medlemslands TV-kanaler måste ha minst hälften av innehållet producerat inom EU. Sverige uppfyller inte detta utan når bara upp till 45 procent, och får nu kritik av EU-kommissionen.

Synnerligen klåfingrigt och dumt EU-direktiv. Privata TV-kanaler bör inte regleras på detta sätt alls, och det bör vara upp till varje land att besluta om vilka regler som ska gälla för statliga TV-kanaler (Public Service).

Den numera rikskända Konstfackeleven Anna Odell har dömts till dagsböter för våldsamt motstånd och oredligt förfarande av Stockholms Tingsrätt efter hennes fejkade psykos.

Det är bra att tingsrätten slår fast att man inte kan komma undan med brottsliga gärningar bara för att man försöker skapa konst. Men det är trist att de ändå ser konstprojektet som en förmildrande omständighet och sänker straffet. Det tycker jag inte att de borde gjort.

Se tidigare inlägg.

Expressen anklagar i en ledare storföretagen för att svika konsten. Vissa storföretag har dragit in på sin sponsring av Konstfack, och motiverar detta med bristande budgetutrymme (troligtvis p.g.a. finanskrisen). Konstfack tror dock inte på denna förklaring utan menar att storförtagen fått kalla fötter p.g.a. de kontroversiella projekt som studenter på Konstfack genomfört på sistonde, Anna Odells fejkade psykos och NUG:s vandalisering av en tunnelbanevagn.

Expressen tror på Konstfacks version, kallar företagen för “fyrkantiga fegisar” och efterlyser företag som vill sponsra kultur utan att lägga sig i innehållet.

I Bromsten finns det en stor lagligt uppförd grafittimålning, “Fascinate”, som stadsbyggnadskontoret och Stockholms Stadsmuseum vill bevara som kulturminne när området ska byggas om.

Kristina Alvendal (m) protesterar dock mot detta och kräver att grafittimålningen ska bort. Hon menar att det inte går att skilja mellan klotter och grafitti och hänvisar till stadens klotterpolicy. Se artikel i DN.

Jag tycker att Alvendal uppvisar en orimligt onyanserad hållning. Hon har i och för sig en poäng i att grafitti och “vanligt” klotter delvis frodas i samma subkultur, och att denna subkultur har osunda inslag.

Christina Jutterström m.fl. skriver på DN Debatt att dagens TV-avgift (även känd som TV-licens) bör avskaffas och istället ska alla (oavsett TV-innehav) betala en Public Service-avgift via Skatteverket.

Det är ett bra förslag, betydligt bättre än dagens situation och bättre än den utredning som de kritiserar. Det skulle lösa flera problem.

Man sparar pengar genom effektivare administration och kan lägga ner Radiotjänst i Kiruna AB. Staten har inte längre ett register över alla som innehar TV-mottagare. Man slipper problemet att definiera vad en TV-mottagare är. Det blir mycket svårare att smita från avgiften.

EU håller på att ta fram ett nytt TV-direktiv. I det ska reglerna för reklam “liberaliseras”, men ändå ska man ha regler om hur ofta reklam får avbryta olika typer av program.

Jag förstår inte varför det över huvud taget måste finnas lagar om hur mycket och ofta reklam får visas på TV. Det finns inga sådana lagar för hur mycket annonser det får finnas i tidningar, och det funkar ändå. Varför måste TV regleras hårdare än tidningar?

Författaren Nicklas Rådström skriver i DN att royaltyinkomster från upphovsrättsligt skyddade verk beskattas orimligt hårt. Han föreslår att man löser problemet genom att införa ett system som han kallar för “progressiv royaltybeskattning”.

Problemet beror dock på att dagens svenska skattesystem är krångligt och beskattar inkomst av arbete orimligt hårt. Jag tror inte att det är någon bra idé att införa ytterligare särregler som krånglar till systemet ännu mer.

Lösningen är istället att förenkla skattesystemet och sänka skatten på inkomst av arbete. Avskaffa inte bara värnskatten utan hela den statliga inkomstskatten. Sänk arbetsgivaravgifterna (och de motsvarande sociala avgifterna för egenföretagare) genom att ta bort skattedelen och bara ta ut avgifter för pension, sjukförsäkring och eventuellt arbetslöshetsförsäkring (om man förstatligar a-kassorna som jag föreslagit tidigare). Därmed får vi s.k. platt skatt.

TV-licensen är en sällsynt dum konstruktion som lider av ett flertal brister.

Storebror ser dig

TV-licensen gör att staten har ett register över alla bostäder där det finns TV-mottagare. Den informationen borde staten inte ha.

Under nazi-Tysklands ockupation av Norge under andra världskriget sände Storbritannien anti-nazist-radio över Norge. På den tiden var det inte så vanligt att folk hade en radiomottagare och tyskarna försökte leta upp dem för att förstöra dem och straffa innehavarna. Tänk om Norge före ockupationen hade haft radiolicens och norska staten haft ett register över alla radioinnehavare i Norge. Det skulle förenklat jobbet för tyskarna betydligt. Om Sovjetunionen hade ockuperat Sverige på 60-talet skulle de kunnat utnyttja statens TV-licensregister.