Eftersom gängkriminella tenderar att rekrytera barn, som ibland är under 15 år och därmed inte straffmyndiga, för att utföra grova brott som mord diskuteras om man borde sänka straffmyndighetsåldern.

Jag hoppas att man i så fall bara gör det för grova brott som t.ex. mord, mordförsök och grov misshandel.

För vissa brott borde man snarare höja straffmyndighetsåldern till 16 år. På senare tid har flera tonåringar blivit åtalade för hets mot folkgrupp för något som de gjort på sin skola. (I några fall är det oklart hur gamla de är, men det finns flera fall där det handlar om 15-åringar på sin grundskola).

Först får vi läsa att antalet skjutningar i Sverige slog rekord under 2020, så även antalet döda och skadade av detta. Sen får vi läsa detta:

Till följd av coronapandemin har polisen i Göteborg kunnat lägga mer resurser på att ta fast sexköpare. Resurser som vanligtvis används till bland annat för att hålla ordning på fotbollsmatcher, konserter och stökiga nätter på stan. När det mesta är inställt har polisen kunnat göra fler insatser. Fler områdespoliser utbildas också inom ämnet.

Den nazistiska organisationen Nordiska Motståndsrörelsen (NMR) var närvarande vid årets Almedalsvecka. De uppträdde störande och hotfullt vid flera tillfällen, hindrade handgripligen folk från att komma fram och gjorde sig dessutom skyldiga till några fall av misshandel. Detta har lett till att ett flertal personer som deltog i Almedalsvecka känt sig rädda, i synnerhet de som tillhört för nazisterna förhatliga grupper som judar och HBT-personer.

På grund av detta föreslår regeringen att rasistiska och nazistiska organisationer ska förbjudas.

Regeringen har lagt en proposition som bl.a. föreslår att våldtäktsbrottet utökas så att alla sexuella handlingar som inte sker frivilligt räknas som våldtäkt, det s.k. samtyckeskravet. Dessutom införs brottet oaktsam våldtäkt som inte kräver direkt uppsåt.

Som jag skrivit tidigare så tycker jag inte att detta samtyckeskrav är någon bra idé.

För att göra det hela ännu värre bakar denna proposition in samtyckeskravet i det befintliga våldtäktsbrottet, som blir väldigt brett och kommer att innefatta allt från den äkta maken som tog sig lite för stora friheter med sin fru hemma i sovrummet, till överfall från okänd i mörk park där offret blir halvt ihjälslaget. Jag tror att man riskerar missa många nyanser när man klumpar ihop allt detta under samma brottsrubrik. Enligt regeringen plan ska denna nya lag tillsammans med Brottsoffermyndighetens informationskampanj också påverka allmänhetens inställning, och i förlängningen betydelsen av ordet våldtäkt i svenska språket.

Det senaste islamistiska terrordådet i Paris följer ett tydligt mönster, gärningsmannen är sedan tidigare känd av polisen och kriminellt belastad. Gärningsmannen i det här fallet har suttit i fängelse flera gånger. Senast 2014 dömdes han till fyra års fängelse för våldsamt rån, men av oklar anledning släpptes han fri redan 2015.

Precis som i terrordådet i Bryssel mars 2016 så hade detta dåd kunnat förhindrats om de som döms till fängelse sitter inlåsta eller hålls under sträng övervakning tills strafftiden löper ut.

Socialdemokraterna överväger att införa ett förbud mot tiggeri. Miljöpartiet protesterar dock, så regeringens position i frågan är oklar. Se artikel i Aftonbladet.

Jag tror inte att ett generellt förbud mot tiggeri är en bra idé. Det tyder på en övertro på att lösa samhällsproblem med förbud, och riskerar leda till att polisens redan bristfälliga resurser fokuseras än mer fel.

Dock så finns det andra saker som kan och bör göras:

• EU:s fria rörlighet innebär inte att man får vistas i ett annat EU-land hur länge som helst utan ordnad försörjning (tiggeri räknas inte som ordnad försörjning). Dessa regler kan tillämpas hårdare och mer konsekvent gentemot de s.k. EU-migranterna (som står för majoriteten av alla tiggare i Sverige idag). De som varit här längre än tre månader utan försörjning kan, i enlighet med befintliga regler i Sverige och EU, utvisas till hemlandet.
• Man kan oftare och mer konsekvent avhysa olagliga bosättningar. Det bör man göra oavsett tiggeri eftersom de ställer till andra problem också.
• Man kan ge kommuner utökade möjlighet att i lokal ordningsstadga förbjuda tiggeri på vissa platser där det är särskilt problematiskt. (Dock inte generellt i hela kommunen.)

Se tidigare inlägg.

En svensk man var i Berlin och lät fyra okända personer åka med honom i hans bil hem till Sverige. Han kontrollerade deras pass, men vid gränskontrollen till Danmark så hade en av dem (som visade sig vara från Iran) inte längre något något pass och svensken dömdes därför till 1 månads fängelse för människosmuggling i Danmark. Han har överklagat och väntar på rättegång i högre instans. Se artikel i Metro och SVT.

Riksdagen beslutade nyligen att danstillståndet ska avskaffas. Ledamöter från samtliga partier utom Socialdemokraterna har föreslagit detta, och varken i utskottet eller kammaren så var det någon som motsatte sig kravet på avskaffande.

Danstillståndet innebär att nattklubbar, diskotek och liknande ställen måste ha särskilt tillstånd för att gästerna ska få dansa i lokalen, annars blir det böter. Detta danstillstånd är oberoende av utskänkningstillstånd för alkohol och kravet gäller även om ingen alkohol förekommer. Det är till och med så att restaurangägare måste stoppa spontan dans om de inte har danstillstånd.

Sverige har idag mycket höga ambitioner på rättssäkerhet när det gäller asylärenden, med möjlighet att överklaga i flera led. Beslut av Migrationsverket kan överklagas till en migrationsdomstol, och dom i migrationsdomstol kan överklagas till Migrationsöverdomstolen.

Migrationsdomstolarna tar upp alla överklagade beslut. Migrationsöverdomstolen har prövningstillstånd och tar bara upp principiellt viktiga ärenden var avgörande blir prejudicerande.

Det kan jämföras med brottsmål där dom i tingsrätt kan överklagas till hovrätt och vidare till Högsta domstolen som har prövningstillstånd.

Huvudpersonerna bakom terrordådet i Bryssel var de två bröderna Ibrahim och Khalid El Bakraoui (nu båda döda). Det verkar som om de också hade ett finger med i spelet vid terrordådet i Paris i november förra året.

Man kan i New York Times läsa om deras bakgrund av grov brottslighet. Ibrahim El Bakraoui dömdes i augusti 2010 till nio års fängelse för att ha skjutit mot och skadat en polis. Khalid El Bakraoui dömdes i september 2011 till fem års fängelse för bl.a. väpnat rån.

Amanda Björkman skriver i en ledare i DN om Uppdrag Granskning om bränder på asylboenden, och kritiserar Janne Josefssons avslutande fråga om hur vi ska få till en lyckad flykting- och integrationspolitik.

Klokt skriver av Björkman. Man bör inte relativisera dessa grova brott (mordbrand) med att vi har problem med flykting- och integrationspolitiken. Lika lite som man bör relativisera stenkastning och bilbränder i förorter med arbetslöshet och utanförskap.

Ett brott är ett brott, och ska hanteras av polis, åklagare, domstolar och kriminalvård. Bränder på asylboenden är en fråga för polisen. Sen så bör man förvisso förbättra flykting- och integrationspolitiken, men det är en annan fråga.

Enligt en artikel på Sveriges Radio så har minst 20 personer som misstänks för krigsbrott eller brott mot mänskligheten fått tillfälligt uppehållstillstånd i Sverige. På grund av de grova brott de misstänkts för så har de inte fått asyl i vanlig ordning, men de kan inte utvisas eftersom de riskerar tortyr eller avrättning sina hemländer.

Jag kan tänka mig att detta bl.a. handlar om personer som stridigt för IS i Syrien, och som kan råka illa ut om Syriens regering får tag på dem.

De senaste åren har Sverige, liksom många andra europeiska länder, råkat ut för att folk härifrån åker till Syrien och ansluter sig som stridande till IS. En del av dem kommer sedan tillbaka till Sverige, och de utgör ett hot eftersom vi har sett flera exempel runt i Europa där de sedan utfört, eller planerat utföra, terrordåd i Europa.

Än så länge har Sverige stått handfallet och inte riktigt vetat hur vi ska hantera detta. Nu senast tycker ett centerpartistiskt kommunalråd i Örebro att de bör få psykologhjälp och jobb. Detta har mött kritik, bl.a. från Devin Rexvid på SvD Brännpunkt.

Den franska satirtidningen Charlie Hebdo attackerades idag av två män beväpnade med automatvapen. De sköt ihjäl tolv personer, däribland tidningens chefredaktör, dess tecknare och två poliser. Därefter flydde de med bil, och jagas nu av ett massivt polisuppbåd. Enligt fransk polis tyder tillvägagångssättet på att gärningsmännen har fått militär träning. Tidningen har publicerat satir riktad mot islamism, och enligt vittnen ropade gärningsmännen islamistiska slagord. Se DN och SvD.

Även om gärningsmännen inte är identifierade så förefaller det ställt utom rimligt tvivel att de var militanta islamister som ligger bakom med tanke på att de ropade islamistiska slagord och att tidningen tidigare har utsatts för hot och uppvigling av islamister.

Sivert Aronsson (FP) och Kalle Bäck (KD) efterlyser i Göteborgs-Posten nolltolerans mot drogromantik.

De vill inte bara behålla dagens nolltolerans mot narkotikabruk, de vill också ha nolltolerans mot relativisering kring narkotiska preparat.

Det är oklart vad denna nolltolerans mot drogromantik och relativisering skulle innebära i praktisk politik. I bästa fall bara ökat offentligt stöd till informationskampanjer mot narkotika. I värsta fall blir det någon form av inskränkning av yttrandefriheten.

Regeringen skriver på SvD Brännpunkt om att motverka identitetsstölder. De vill dels införa en ny lag som kriminaliserar identitetsstölder, och dels efterlyser de ansvarstagande från kreditupplysningsbolag.

Lagförslaget är bra, det bör vara förbjudet att stjäla någon annans identitet.

Det är också bra att ställa krav på kreditupplysningsbolagen, vars verksamhet möjliggör bedrägerier baserade på identitetsstöld.

Nu ägnar sig kreditupplysningsbolag åt en maffialiknande beskyddarverksamhet genom att sälja skydd mot identitetsstölder till privatpersoner. När de försöker sälja dessa tjänster så målar de upp hemska scenarier om vad som kan hända annars.

En manlig hockeyspelare kallade svenska damfotbollslandlaget för “lesbiska horor” på Twitter. För detta blev han åtalad för brott mot Personuppgiftslagen. Se artikel i Expressen.

I Personuppgiftslagens § 13 står det:

Det är också förbjudet att behandla sådana personuppgifter som rör hälsa eller sexualliv.

Att kalla en grupp kvinnor (varav de flesta troligtvis är heterosexuella och har ett normalt sexliv) för “lesbiska horor” är ouppfostrat och dumt, och troligtvis är det ingen som tar det på allvar. Möjligtvis borde det vara åtalbart som förtal eller förolämpning.

Linda Johansson skriver om militära drönare i Ny Teknik.

Att använda obeväpnade drönare för spaning, stridsledning eller liknande icke-offensiva militära ändamål tycker jag är oproblematiskt.

Att använda drönare som hela tiden kräver fjärrstyrning i realtid av en människa för att kunna agera tycker jag också är relativt oproblematiskt, och inte principiellt annorlunda än bemannade stridsflygplan eller helikoptrar.

Intressant, och problematiskt, blir det när vi betraktar beväpnade drönare som kan använda sina vapen autonomt, d.v.s. utan direkt styrning av en människa. Detta skulle kunna bli verklighet inom överskådlig framtid. Detta finns det goda skäl att hårt reglera, och kanske helt förbjuda innan det blir verklighet.

Då har hovsrättsdomen i våldtäktsmålet som jag skrev om tidigare kommit, se artikel i Metro.

Hovrätten friar den åtalade mannen på samma grunder som tingsrätten. Det var förvisso objektivt sett våldtäkt, men mannen insåg inte att kvinnan inte ville, och hade därför inte uppsåt.

Precis som tidigare så håller jag med kritikerna att det ställs orimligt höga krav på uppsåt i våldtäktsfall. Då tingsrätt och hovrätt samstämmigt tolkar gällande lagstiftning på detta sätt så är det hög tid att överväga lagändring.

Kristdemokraterna i Stockholm vill sätta upp fler övervakningskameror på offentlig plats i Stockholms innerstad, se artikel i DN.

För två år sedan började man kameraövervaka Stureplan och Medborgarplatsen, Länsstyrelsen gav ett treårigt tillstånd på villkor att det utvärderas av Brottsförebyggande rådet (Brå). Brås utvärdering så här långt säger att man inte kan se att kamerorna lett till minskad brottslighet på dessa platser. Enligt Brå kan man se att kamerorna i några fall hjälp till att få folk som begått brott dömda, det rör sig i snitt om fyra gånger per år.

Miljöpartiet tar upp frågan om importfruar och förslår bl.a. att de som invandrar till en väntande partner i Sverige ska informeras om deras partner är tidigare dömd för partnerövergrepp. Se artikel i Metro.

Man får osökt lite Lexbase-vibbar, men vid närmare eftertanke låter det som en bra idé. Förutsatt att det bara gäller lagakraftvunna fällande domar, och att det bara gäller en vissa typer av allvarliga brott (mord, dråp, misshandel av minst normalgraden, våldtäkt, etc.).

Miljöpartiet föreslår att alla domare och nämndemän ska en obligatorisk utbildning i sexualbrott, se artikel i Metro.

Det låter som ett bra förslag. Kanske borde gälla åklagare också? Bättre än de mindre genomtänkta förslag om lagändringar som Miljöpartiet med flera föreslagit.

Mitt intryck från den senaste tidens uppmärksammade sexualbrottsmål är att det är rättsväsendets agerande, och inte lagtexten, som är problemet.

Se tidigare inlägg.

I en uppmärksammad rättegång har en man blivit friad från våldtäktsanklagelser trots att det förekom tvång och att det kvinnliga offret upprepade gånger sa nej, se artikel i Skånskan.

Tingsrätten menar att det objektivt sett är frågan om en våldtäkt, men att det inte går att bevisa att mannen hade uppsåt och väljer därför att fria. Domaren försvarar tingsrättens resonemang i en debattartikel.

Jag tycker att tingsrättens resonemang är märkligt, och så vitt jag kan bedöma så är det också juridiskt felaktigt. Det stämmer förvisso att det krävs uppsåt för att det ska bli en fällande dom, men det räcker med likgiltighetsuppåt. Och som juristen Susanna Eriksson skriver så verkar inte som om tingsrätten på ett seriöst sett prövat det i detta fall.

För att försvåra identitetsstölder så vill polisen begränsa offentlighetsprincipen så att det blir svårare att få ut uppgifter om privatpersoner från myndigheter. Polisen vill att den som begär ut uppgifter om en privatperson måste berätta vem man är och varför man vill ha informationen. Se artikel i DN.

Bra förslag. Det är alldeles för lätt att genomföra identitetsstölder idag, och detta är ett bra argument för att begränsa offentlighetsprincipen när det gäller privatpersoner.

Bo Rothstein försvarar sitt förslag om att förbjuda allmosor till gatutiggare på DN Debatt.

Se tidigare inlägg om Rothsteins förslag.

Rothstein menar att det är förnedring att ge pengar till tiggare, och att det bör vara förbjudet att förnedra en annan människa, även om det är en “ringa” förnedring. Han kallar sitt förslag för radikalt nytänkande i etiska frågor.

Det är välkommet med radikalt nytänkande i etiska frågor. Men varför måste det redan från början kombineras med krav på lagstiftning och förbud? Det vore bättre att först diskutera den etiska frågan i sig, och se om man kan uppnå någon form av konsensus där. Sen kan man överväga om lagstiftning vore lämpligt (vilket det kanske inte är, även om man kommit fram till en hållbar etisk princip).

Justitieministern och företrädare för övriga regeringspartier skriver på DN Debatt att regeringen inom kort kommer föreslå skärpning av lagstiftningen mot penningtvätt på flera sätt.

Det är svårt att säga något definitivt om detta innan det finns ett konkret lagförslag. Men jag tycker att flera saker i artikeln är oroväckande ur rättssäkerhetssynpunkt.

Nytt straffansvar för penningtvättsbrott i näringsverksamhet. Bestämmelsen avser att träffa affärsmän som låter sin verksamhet användas för åtgärder som kan misstänkas vara penningtvätt.

Statsvetarprofessor Bo Rothstein skriver på DN Debatt att det bör bli förbjudet att ge pengar till tiggare.

Först börjar Rothstein med att avfärda idéer om att förbjuda tiggeri, och det gör han helt rätt i.

Sen beskriver han hur allmosor till tiggare inte leder till att de får det bättre, utan tvärt om cementerar dem i en miserabel och förnedrande position. Jag delar i stort sett den analysen, fast det är nog lite mer komplicerat. I många fall blir tiggare troligtvis inte långsiktigt hjälpa av allmosor. Men kortsiktigt hjälper det i många fall, och om de slutar komma kan det bli värre på kort sikt.

Caroline Szyber och Stefan Svanström (KD) skriver på SvD Brännpunkt om våldtäkt och värderingar.

Först så skriver de att många ropar nu efter skärpt lagstiftning och tycks mana till besinning genom att hänvisa till att lagen just ändrades. Det är klokt, och jag är benägen att instämma.

Men redan i nästa stycke så ansluter de sig raskt till denna skara som de nyss kritiserade genom att först försäkra att vi kristdemokrater har länge drivit på för en tuffare lagstiftning runt sexualbrott och sedan kräva ytterligare skärpning genom ett samtyckeskrav vid sex. Detta håller jag inte med om.

Christian Diesen, Carl Göran Svedin, Madeleine Leijonhufvud och Eva Diesen skriver på DN Debatt kritiserar dagens våldtäktslagstiftning som de menar är alltför bred och lett till att en mindre andel av anmälda brott leder till åtal och fällande dom.

Jag tycker att de har en poäng i att det är problematiskt att klämma in alltför mycket i en enskild lagparagraf och brottsrublisering som det blivit med våldtäkt i svensk lag. Det kan nog vara en bra idé att renodla våldtäktsbrottet till att bara omfatta fall där det ingår våld eller direkt hot (som det var före 2005), och komplettera med en ny lagparagraf och brottsrublisering för övriga fall som bör vara olagliga. Sexuellt övergrepp som SOU 2010:71 föreslår skulle kunna vara ett lämplig namn på det nya brottet.

Med anledning av hovrättens friande dom i den misstänkta gruppvåldtäkten i Tensta så har bl.a. Ann Heberlein, polisen Martin och straffrättsprofessor Christian Diesen (i Fokus, ej på webben) efterlyst att man inför samtyckeskrav i lagstiftningen.

Faktum är att lagen har ändrats efter att detta hände, och med nuvarande lagstiftning hade det troligtvis blivit fällande dom i hovrätten. Jag tycker inte att det är särskilt smart att kräva ytterligare lagändring innan vi sett effekten av den senaste.

Enligt en artikel i Metro så gjorde polisen en insats mot narkotikabruk hos ungdomar i Stockholms norra och västra förorter veckorna före upploppen startade i Husby.

Där ser man vad Sveriges orimliga narkotikalagstiftning (troligtvis i kombination med viss okänslighet hos poliskåren) kan ställa till med. Det är inte så konstigt att det kan bli oroligheter och upplopp om polisen systematiskt trakasserar skötsamma ungdomar i utsatta förorter.

Dessutom borde man på allvar överväga att ge polisen tillgång till elpistol eller liknande så att de kan oskadliggöra folk utan att skjuta skarpt och döda.

Regeringen har lagt fram en proposition om en skärpt sexualbrottslagstiftning.

Det är ett förslag som fokuserar på att täppa till de kryphål i lagstiftningen kring våldtäkt som har lett till att som begått uppenbara övergrepp ändå har friats i domstol i vissa fall.

Samtidigt så tar man avstånd från mer radikala förslag med oklar effekt som att införa ett samtyckeskrav för sex.

Sansat och pragmatiskt söker man lösa konkreta problem som uppmärksammats med dagens lagstiftning, och undviker problematisk symbolpolitik. Bravo!

En man har åtalades för sexuellt ofredande för att ha gått naken i sin villa när en förbipasserande kvinna såg honom genom ett fönster och trodde att han onanerade. Hon filmade det hela, polisanmälde och krävde skadestånd med motiveringen att hon blivit rädd och känt stort obehag av upplevelserna. Tingsrätten friade dock honom. Se artikel i Aftonbladet och Metro.

Ärligt talat, om man blir rädd och känner stort obehag av att genom ett fönster råka se någon i sitt eget hem gå runt naken och uppfattade situationen som att han onanerade så bör man vända sig till psykolog snarare än till polis.

Enligt en debattartikel på SvD Brännpunkt så förekommer det att domstolar i vårdnadstvister beslutar om delad vårdnad trots att ena föräldern tidigare är dömd för misshandel inom familjen och att både barnet och den andra föräldern uttrycker oro för upprepat våld.

Om det stämmer så är det anmärkningsvärt och det är hög tid att se över lagstiftningen.

Om en av föräldrarna i en vårdnadstvist tidigare blivit dömd för våld, hot eller sexuellt övergrepp mot sitt barn eller sin partner så borde detta betraktas som en kraftigt försvårande omständighet. Om den icke-våldsamma föräldern yrkar på ensam vårdnad (och inte själv är uppenbart olämplig som vårdnadshavare av något annat skäl) så har jag svårt se någon rimlig anledning för domstolen att göra annat än att gå den icke-våldsamma föräldern till mötes.

Straffrättsprofessor Madeleine Leijonhufvud har nu hittat ytterligare ett argument för att införa krav på samtycke för sex som hon så ivrigt kämpat för i flera år.

Den här gången handlar det om en man som haft samlag med sin sovande flickvän eller sambo. Han blev dömd för våldtäkt av tingsrätten, men friad av hovrätten. Enligt hovrätten var mannen medveten om att kvinnan sov, men han friades för att samlaget inte var otillbörligt som det enligt lagen måste vara för att vara straffbart.

Som jag skrivit tidigare så tycker jag att den svenska sexköpslagen (Brottsbalken 6:11) är för bred och bör göras om till ett förbud mot att köpa sexuella tjänster av tvångsprostituerade (traffickingoffer).

Jag har nu upptäckt att Finland har precis en sådan lag, § 20:8 i den finska strafflagen:

Utnyttjande av person som är föremål för sexhandel

Den som genom att utlova eller ge en ersättning som representerar ett direkt ekonomiskt värde får någon som är föremål för ett brott som avses i 9 eller 9 a § eller i 25 kap. 3 eller 3 a § att ha samlag eller företa en därmed jämförlig sexuell handling skall, om gärningen inte utgör brott enligt 8 a §, för utnyttjande av person som är föremål för sexhandel dömas till böter eller fängelse i högst sex månader.

En rad hovrätts- och kammarrättschefer föreslår på SvD Brännpunkt att det alltid ska krävas prövningstillstånd vid överklagade till hovrätt och kammarrätt.

Att alltid ha prövningstillstånd för överklagande från förvaltningsrätt till kammarrätt är rimligt, eftersom förvaltningsrätt i praktiken är andra instans, då man överklagar ett myndighetsbeslut dit. Att alltid kunna överklaga förvaltningsärenden två gånger är inte självklart.

Jag tycker också att det är rimligt att som idag ha prövningstillstånd vid överklagande från tingsrätt till hovrätt i vissa fall, även om man kan diskutera exakt var gränsen ska gå. Men att det ska krävas prövningstillstånd för att överklaga ett flerårigt fängelsestraff från tingsrätten vore helt orimligt och ett allvarligt hot mot rättssäkerheten.

Enligt en artikel i Metro så varnar polisen för en ny “nätbluff”. Polisen säger att “du kan inte skydda dig”.

Man kan ju fråga sig varför polisen går ut och varnar för något som man inte kan skydda sig mot.

Hur som helst så går det ut på att bedragaren köper din begagnade systemkamera som du lagt ut på Blocket, han tar ett SMS-lån i någon annans namn och ser till att pengarna direkt sätts in på ditt konto. Efter ett tag upptäcker stackaren i vars namn lånet togs vad som hänt och polisanmäler. Polisen ser att pengarna sattes in på ditt konto, och du blir misstänkt för lånebedrägeriet. Låter inte särskilt kul, eller hur?

I Göteborg funderar man på att inte tillåta någon krog att servera alkohol efter 03:00, se artikel i GP. Detta kritiseras förtjänstfullt av Adam Cwejman

Jag tänkte på detta när jag läste en artikel i Fokus om Malmö. Där har man som bekant stora problem med grovt våld och organiserad brottslighet, och det förefaller sannolikt att svartklubbar gynnar denna organiserad brottslighet. Och mer restriktiva öppettider riskerar att gynna svartklubbarna.

Problemet med alltför restriktiva regler kring nöjen är att det tenderar att driva i grunden hederliga, men naiva och/eller mindre nogaräknade personer till svartklubbar och annan verksamhet som gynnar den organiserad brottsligheten. Lösningen är att minska restriktionerna så att fler människor blir nöjda och tillfredställda med lagliga alternativ, då kan vi svälta ut svartklubbar och organiserad brottslighet.

Poliser representerar statens våldsmonopol, och allmänheten är skyldig att polisens instruktioner. Det är av yttersta vikt att man snabbt och otvetydigt känner igen en polis, och därför har poliser i tjänst vanligtvis uniform. Det är, på goda grunder, olagligt att bära polisuniform på allmän plats om man inte är polis.

Jag tycker inte att man bör göra kulturella eller religiösa undantag i polisuniformen, det bör t.ex. inte vara tillåtet för kvinnor att bära hijab som en del av polisuniformen. Kvinnor som inte kan tänka sig att gå ut utan hijab bör välja något annat yrke än polis.

En man som smygfotograferade kvinnor i bikini på en allmän badstrand åtalades för sexuellt ofredande men friades av tingsrätten, se artikel i Metro.

Tingsrätten har gjort helt rätt, och åklagaren borde aldrig väckt åtal för detta. Det är inte, och bör inte vara, förbjudet att fotografera folk på offentlig plats, oavsett om det sker i smyg eller inte och oavsett om den som blir fotograferad är lättklädd eller inte. Den som befinner sig på offentlig plats får finna sig i att bli tittad på och fotograferad.

Enligt ordningslagens andra kapitel, 4:e paragrafen krävs det tillstånd för att anordna dans som är öppen för allmänheten, även om det inte sker på offentlig plats. Det innebär att nattklubbar, diskotek och liknande ställen måste ha särskilt tillstånd för att gästerna ska få dansa i lokalen, annars blir det böter. Detta danstillstånd är oberoende av utskänkningstillstånd för alkohol.

Det är till och med så att restaurangägare måste stoppa spontan dans om de inte har danstillstånd, se artikel i DN. Polisen motiverar det så här:

Madeleine Leijonhufvud kräver på SvD Brännpunkt att den lag om krav på samtycke vid sex (sexuellt övergrepp) som föreslås av SOU 2010:71 ska genomföras. Leijonhufvud noterar att flera tunga remissinstanser är negativa och sågar friskt dessa längst fotknölarna och skriver raljant att motståndarna tycker det är OK att utnyttja halvfulla 15-åringar.

Det verkar som om dessa tunga remissinstanser delvis tar upp samma problem som jag tidigare befarade, t.ex. att det riskerar bli väldigt svårt att över huvud taget få någon fälld för detta nya brott med bibehållen rättssäkerhet.

En man blir upprepade gånger misshandlad av sin fru (som dessutom är vice-VD i ett företag), en gång blev han slagen blodig med en pall när han låg och sov. Åklagaren yrkar att kvinnan ska dömmas för grov fridskränkning, men Södertörns Tingsrätt tycker inte att mannen blivit tillräckligt kränkt, istället dömmer man henne för 12 fall av misshandel och olaga hot. Påföljden blir bara skyddstillsyn och samhällstjänst p.g.a. “sjukdomsbild” och “visst alkoholmissbruk”. Se artikel i Metro.

En statlig utredning, SOU 2010:44, föreslår att man ska införa prövningstillstånd vid överklagande till hovrätt och kammarrätt vid alla typer av mål. Idag krävs inte prövningstillstånd vid överklagande av brottsmål med fängelsestraff till hovrätten och inte heller vid överklagande av bl.a. skattemål till kammarrätten.

Maria Abrahamsson (M) och Jessika Vilhelmsson (M) protesterar i Expressen och menar att detta hotar rättssäkerheten.

Jag tycker att Abrahamsson och Vilhelmsson har rätt när det gäller överklagande av brottsmål till hovrätten. Den som blir dömd till fängelse i tingsrätten bör alltid ha möjlighet att överklaga, utan prövningstillstånd. När det gäller brottsmål så är tingsrätterna första instans, och deras avgörande bör kunna överklagas

Regeringen föreslår att maxstraffen för sexköp ska höjas till ett års fängelse, se artikel i SvD och DN. Detta innebär inte bara att fängelsestraff kan bli längre, utan också att en del som idag bara döms till böter kan komma att dömas till fängelse.

Både Justitieminister Beatrice Ask (m) och Johan Pehrson (fp) antyder att man vill att sexköp av traffickingoffer ska dömas hårdare än andra fall. Det är i och för sig rätt tänkt. Sexköp av traffickingoffer, när köparen inser eller borde insett detta, bör vara förbjudet och ett års fängelse är inte för hårt straff för detta.

Enligt Metro (sidan 2) och Aftonbladet så har fotbollsspelaren Magnus Hedman av hovrätten dömts för sexköp. Tingsrätten friade, men hovrätten valde att fälla trots att det inte finns några bevis för att Hedman betalat pengar för att ha sex eller att han visste att kvinnan han hade sex med var prostituerad.

Hovrätten menar att p.g.a. kvinnans utmanade klädsel, sminkning och brutna engelska så borde Hedman ha insett att hon var prostituerad. Jag håller helt med Hanna Fridén om att detta är en unken sexualmoralism.

Enligt en artikel i dagens Metro (sidan 7) så har en pub på Södermalm blivit stämd av DO sedan en hjärnskadad man blivit nekad att köpa öl. Personalen på puben misstog mannens hjärnskador i form av talsvårigheter och balansproblem för berusning och nekade därför honom att köpa öl.

Om det å andra sidan hade varit en frisk men påtagligt berusad man och han hade fått köpa öl så hade puben brutit mot alkohollagen och riskerat sitt utskänkningstillstånd.

Med anledning av Wikileaks och de Internetsabotage som drabbat både Wikileaks själva och dess motståndare skriver Henrik Pontén på SVT Debatt att nya lagar krävs för att stoppa detta.

Jag håller helt med Pontén om att den här typen av sabotage på Internet (huvudsakligen DDoS) är oacceptabla och bör vara olagliga. Jag är dock inte säker på att ny lagstiftning krävs. För några år sedan ändrades lagen för att kriminalisera just detta. Så vitt jag förstår så är de aktuella handlingarna olagliga enligt denna nya lag. Så det handlar om att polisen tar fast de skyldiga.

En anställd på en strippklubb i Stockholm blev skjuten i båda benen med automatvapen, se artikel i DN. Tidigare i år har strippklubbar i Stockholm blivit utsatt för skottlossning och bombdåd.

Jag tror att våldet i denna bransch till stor del beror på att den verkar i en juridisk gråzon, och dessutom aktivt motarbetas av kommunen. Detta har gjort strippklubbar till en mycket ljusskygg verksamhet i Stockholm. Men så är det inte överallt, i många andra större städer i världen så förekommer strippklubbar mycket mer öppet än här.

En statlig utredning, SOU 2010:71, föreslår bl.a. att ett nytt brott sexuellt övergrepp införs vilket innebör att det blir förbjudet att ha sex med någon som inte gett samtycke. Se artikel i DN.

Denna nya lagparagraf föreslås lyda (i brottsbalkens 6:e kapitel):

Den som, i annat fall än som
avses i 1 och 2 §§, genomför en
sexuell handling med en person
utan den personens tillåtelse, döms
för sexuellt övergrepp till fängelse
i högst fyra år.

Socialdemokraterna i Stockholms stad kritiseras för att en kandidat i valet har blivit anklagad för misshandel och kvinnofridskränkning.

Jag tycker inte att det finns något fog för kritiken. Åklagaren avskrev ärendet och det gick aldrig till åtal, och detta försäkrade sig Socialdemokraterna om innan de accepterade kandidaten. Och därmed borde allt vara frid och fröjd. Det är inte rimligt att folk blir diskvalificerade från politiska uppdrag för att man varit misstänkt för något brott, inte ens om det är ett allvarligt brott.

En artikel i gårdagens Metro:

Misstänkt grovt rån på färjan Silja Festival. Samtliga invandrare ombord filmades när båten nådde land. “Visste inte vad som gällde”.

En 24-årig svensk blev brutalt rånad av fyra invandrare i en hytt på färjan Silja Festival tidigt i går morse.

Trots omfattande – och ovanliga – polisåtgärder var förövarna fria ännu sent i går kväll. En större polisstyrka flögs ut med helikopter och inledde förhör och teknisk undersökning ombord. Vid landstigningen väntade en överraskning för de cirka 1 600 passagerarna.

En före detta prostituerad kvinna som kallas Anna hävdar att den nyss avgångne ministern Sven Otto Littorin köpte sex av henne för fyra år sedan. Se artikel i Aftonbladet.

Jag tänkte inte kommentera turerna Littorins avgång, varken hans eget agerande eller pressens hantering av det. Utan en annan sak som detta sätter fokus på, nämligen sexköpslagen.

Om Annas historia är korrekt så gjorde sig Littorin skyldig till brott mot sexköpslagen när han köpte sex av Anna. Och Anna då är ett brottsoffer. Men på vilket sätt är Anna ett offer i detta fall? Hon var 26 år gammal vid tillfället, hon la själv ut annonser på webbsidor, hon levde i övrigt ett normalt liv och studerade på distans vid ett universitet. Det verkar inte finnas någon hallick eller något tvång inblandat. Hon var kräsen med vilka kunder hon accepterar, och krävde foto. Hon tog 2000 kronor betalt för två timmar. Hon tröttnade sen och slutade sälja sex, och har nu ett bra jobb.

En ensam man beväpnad med träpåkar försökte råna Handelsbanken vid Östermalmstorg i Stockholm. Polisen kom dit med hela piketen och försökte förhandla med rånaren under två timmar. Sen stormade polisen banken med tio man med automatvapen, använde chockgranater och grep rånaren. Se artikel i DN och SVT.

Är det inte lite märkligt att polisen behöver tio specialutbildade poliser med automatvapen och chockgranater för att gripa en ensam bankrånare enbart beväpnad med träpåkar? Och varför väntade man två timmar innan man gjorde ingripandet? Borde inte ett par vanliga poliser med batong och pistol kunnat gå in direkt och bara gripa rånaren?

Justitieminister Beatrice Ask vill att de som är misstänkta för sexköp ska “hängas ut” så att deras familj och omgivning ska få reda på det, se TV4, SvD, DN och Aftonbladet.

Ett helt horribelt uttalande, har Ask inte hört talas om rättssäkerhet? Att någon är misstänkt för ett brott innebär inte nödvändigtvis att vederbörande är skyldig. Skuldfrågan ska avgöras i domstol. Detta riskerar leda till att folk som är misstänkta för sexköp blir uthängda, men sedan befinns oskyldiga i domsol.

Jag har ett sparkonto hos Marginalen. I samband med årsbeskedet jag nyss fick så fick jag också en uppmaning att fylla i denna blankett och skicka in till banken tillsammans med kopia på ID. Marginalen hänvisar till den nya lagen om penningtvätt.

Jag tycker att detta är ett helt orimligt snokande från Marginalens sida, därför har jag valt att avsluta kontot där. Jag hoppas att Marginalen är övernitiska, och att lagen inte tvingar alla banker att agera på detta sätt.

Den numera rikskända Konstfackeleven Anna Odell har dömts till dagsböter för våldsamt motstånd och oredligt förfarande av Stockholms Tingsrätt efter hennes fejkade psykos.

Det är bra att tingsrätten slår fast att man inte kan komma undan med brottsliga gärningar bara för att man försöker skapa konst. Men det är trist att de ändå ser konstprojektet som en förmildrande omständighet och sänker straffet. Det tycker jag inte att de borde gjort.

Se tidigare inlägg.

Jag läste en artikel om grov organiserad brottslighet och penningtvätt i senaste numret av Magasinet Neo. Där får man veta att Sverige, till skillnad från många andra länder, saknar direkt lagstiftning mot penningtvätt. Och det framhålls som ett stort problem i kampen mot grov organiserad brottslighet.

Att förbjuda penningtvätt låter ju bra, särskilt om det underlättar i kampen mot den grova organiserade brottsligheten. Men vad innebär det egentligen? I länder som Norge, Danmark och Storbritannien så räcker det med att bevisa att det inte finns någon “legal källa” till pengarna för att kunna döma någon för penningtvätt. I Sverige så måste man ha misstanke om underliggande brottslighet (s.k. “förbrott”) för att kunna sätt in åtgärder mot penningtvätt.

I en mycket intressant artikel på DN Debatt skriver tre rättsforskare att den unga generationen inte har någon respekt för upphovsrättslagstiftningen, och att hårdare lagstiftning på detta område riskerar leda till urholkning av respekten för lagstiftning i allmänhet. De hävdar också att de unga är beredda att betala för att få tillgång till film och musik, men inte accepterar de lösningar som film- och musikindustrin erbjuder idag.

Detta är ytterligare argument för att lagar som IPRED är skadliga och bör avvisas, se tidigare inlägg om detta.

DN skriver i en ledare om organiserad brottslighet, penningtvätt och svartarbete. DN försöker göra folk som t.ex. äter lunch ute för 50 kronor moraliskt skyldiga till penningtvätt och svartarbete eftersom det tydligen (enligt DN) är omöjligt att ordna en lunch så billigt lagligt.

Jag tycker inte att det resonemanget håller, och om man drar det till sin spets så blir det inte bra.

Jag kan hålla med om att det är moraliskt fel att medvetet ger sig in i svarta affärer. T.ex. genom att själv jobba svart, att anlita någon som jobbar svart eller att göra affärer med någon som man vet (eller borde inse) sysslar med något olagligt. Och det inkluderar givetvis att äta lunch för 50 kronor på en restaurang som man vet, eller borde inse, sysslar med svartarbete eller penningtvätt.

Tre ministrar skriver på DN Debatt om vad regeringen tänker göra för att bekämpa människohandel för sexuella ändamål och prostitution.

Tyvärr så får man intrycket att regeringen på ett olyckligt sätt drar all form av prostitution över en kam. Därmed likställer man den människohandel som är rent slaveri (trafficking) med de svenska kvinnor som utan direkt tvång prostituerar sig. Det är inte bra eftersom samma åtgärder knappast är effektiva mot båda varianterna.

Den 50-årige pappan i Rödeby har nu blivit helt frikänd av Blekinge tingsrätt och fått tillbaka sitt hagelgevär, se artiklar i DN.

50-åringen sköt en 17-åring en gång och en 15-åring två gånger. 17-åringen skadades allvarligt men överlevde, 15-åringen avled direkt efter andra skottet. Detta skedde efter att dessa två tillsammas med fyra andra ungdomar beväpnade med påkar tagit sig in till hans hus och hotat hans son. Flera av ungdomarna har tidigare trakasserat sonen.

Under mitt jobb som nämndeman i tingsrätten så är det påfallande ofta som vi dömer folk för ringa narkotikabrott, d.v.s. bruk eller innehav av små mängder narkotika för eget bruk.

Jag frågar mig ofta vad meningen med att döma folk för narkotikabruk är. Den som brukar narkotika skadar ingen annan än sig själv (och ibland inte ens det). Det förekommer i och för sig att folk begår andra brott under inverkan av droger, men det gäller ju alkohol (som är tillåtet att bruka) också. Precis som när det gäller att köra bil utan bilbälte så frågar jag mig om det är rätt användning av rättsväsendets resurser.

Jag tjänstgjorde idag som nämndeman i Solna tingsrätt. Jag tvingades då medverka till att två personer dömdes till böter för att ha kört bil utan bilbälte. Det kändes inte alls bra.

Kör man bil utan bilbälte så riskerar man skadas allvarligt eller dödas vid en krock. Men det är bara sitt eget liv och sin egen hälsa man riskerar, ingen annans. Därför finns det ingen anledning till att det ska vara olagligt.

P.g.a. stenkastning stoppades all busstrafik i Södertälje idag, se artikel i DN.

Typiskt nog så skyller Swebus skyddsombud på “sociala nedskärningar”, och kräver “stora sociala insatser” för att få bukt med problemet. Jag håller inte med. Det som nu krävs för att på kort sikt få bukt med problemet är stora polisiära insatser. Se till att sätta dit och döma stenkastarna för de brott de gjort sig skyldiga till.

Swebus skyddsombud vill inte heller betona föräldrarnas ansvar, utan lägger skulden på “samhället”. Fel igen. För att mer långsiktigt förebygga denna typ av händelser så måste föräldrar förmås ta ett större ansvar för sina barn. “Samhället” bör koncentrera sig på att skolorna fungerar bra, att det går att få jobb för såväl föräldrar som ungdomar när de gått ut skolan, och att polisen kan upprätthålla rättstryggheten. Det är mycket viktigare än “sociala insatser”.

Tunnelbanestationen Rinkeby har varit stängd kvällstid i fyra dagar p.g.a. “ordningsproblem”, d.v.s. ungdomsgäng som bl.a. skjuter fyrverkeriraketer inne på stationen. Liknande saker har hänt i grannstationen Tensta, och SL överväger att stänga även den stationen kvällstid. Se artikel i DN.

Enligt DN lyckades polisen inte få bukt med oroligheterna. Hur tusan kan polisen misslyckas med det? Det är en av deras huvudsakliga uppgifter att upprätthålla ordningen.

Det är helt oacceptabelt att ungdomsgäng beväpnat med fyrverkeriraketer kan orsaka att en tunnelbanestation stängs kvällstid i flera dagar. Det ger intrycket att samhället förlorat kontrollen och att ungdomsgängen regerar. Det ger också intrycket att samhället inte bryr sig om de som bor i Rinkeby, att inte skulle vara så viktigt att de får ordning, säkerhet och fungerande kollektivtrafik.

Många EU-vänner vill ha ett större polisiärt samarbete inom EU. Ofta motiveras det med att den organiserade brottsligheten är gränsöverskridande och då måste även polisen vara det för att effektivt kunna bekämpa den.

Och visst vore det bra ifall polis och åklagare från flera EU-länder kan samarbeta för att sätta dit brottslingar.

Å andra sidan vore det inte så trevligt ifall polsk polis kommer till Sverige och griper folk för abort eller något annat som inte är olagligt i Sverige. Det vore inte heller kul ifall någon som gjort abort i Sverige och sen åker till Tyskland grips där och utlämnas till Polen.