Rysslands exempellösa och helt oacceptabla invasion av Ukraina har besannat våra värsta farhågor. Uppenbarligen finns det få gränser för vad Putins regim är beredd att ställa till med, och få regler som den känner sig bunden av.

Tidigare ryska aggressioner mot andra länder har skett genom provokationer, hybridkrigföring och man har varit noga med att hitta på trovärdiga motiveringar för att legitimera dem. Motiveringarna har förvisso varit ohållbara, och aggressionerna oacceptabla, hela tiden. Men det har funnits en återhållsamhet och vilja att framstå som resonabel.

Linda Johansson skriver om militära drönare i Ny Teknik.

Att använda obeväpnade drönare för spaning, stridsledning eller liknande icke-offensiva militära ändamål tycker jag är oproblematiskt.

Att använda drönare som hela tiden kräver fjärrstyrning i realtid av en människa för att kunna agera tycker jag också är relativt oproblematiskt, och inte principiellt annorlunda än bemannade stridsflygplan eller helikoptrar.

Intressant, och problematiskt, blir det när vi betraktar beväpnade drönare som kan använda sina vapen autonomt, d.v.s. utan direkt styrning av en människa. Detta skulle kunna bli verklighet inom överskådlig framtid. Detta finns det goda skäl att hårt reglera, och kanske helt förbjuda innan det blir verklighet.