En lite längre text om etik och juridik som jag skrev förra året finns nu tillgänglig här.

Se tidigare inlägg.

Bo Rothstein försvarar sitt förslag om att förbjuda allmosor till gatutiggare på DN Debatt.

Se tidigare inlägg om Rothsteins förslag.

Rothstein menar att det är förnedring att ge pengar till tiggare, och att det bör vara förbjudet att förnedra en annan människa, även om det är en “ringa” förnedring. Han kallar sitt förslag för radikalt nytänkande i etiska frågor.

Det är välkommet med radikalt nytänkande i etiska frågor. Men varför måste det redan från början kombineras med krav på lagstiftning och förbud? Det vore bättre att först diskutera den etiska frågan i sig, och se om man kan uppnå någon form av konsensus där. Sen kan man överväga om lagstiftning vore lämpligt (vilket det kanske inte är, även om man kommit fram till en hållbar etisk princip).

Statsvetarprofessor Bo Rothstein skriver på DN Debatt att det bör bli förbjudet att ge pengar till tiggare.

Först börjar Rothstein med att avfärda idéer om att förbjuda tiggeri, och det gör han helt rätt i.

Sen beskriver han hur allmosor till tiggare inte leder till att de får det bättre, utan tvärt om cementerar dem i en miserabel och förnedrande position. Jag delar i stort sett den analysen, fast det är nog lite mer komplicerat. I många fall blir tiggare troligtvis inte långsiktigt hjälpa av allmosor. Men kortsiktigt hjälper det i många fall, och om de slutar komma kan det bli värre på kort sikt.

Caroline Szyber och Stefan Svanström (KD) skriver på SvD Brännpunkt om våldtäkt och värderingar.

Först så skriver de att många ropar nu efter skärpt lagstiftning och tycks mana till besinning genom att hänvisa till att lagen just ändrades. Det är klokt, och jag är benägen att instämma.

Men redan i nästa stycke så ansluter de sig raskt till denna skara som de nyss kritiserade genom att först försäkra att vi kristdemokrater har länge drivit på för en tuffare lagstiftning runt sexualbrott och sedan kräva ytterligare skärpning genom ett samtyckeskrav vid sex. Detta håller jag inte med om.

Christian Diesen, Carl Göran Svedin, Madeleine Leijonhufvud och Eva Diesen skriver på DN Debatt kritiserar dagens våldtäktslagstiftning som de menar är alltför bred och lett till att en mindre andel av anmälda brott leder till åtal och fällande dom.

Jag tycker att de har en poäng i att det är problematiskt att klämma in alltför mycket i en enskild lagparagraf och brottsrublisering som det blivit med våldtäkt i svensk lag. Det kan nog vara en bra idé att renodla våldtäktsbrottet till att bara omfatta fall där det ingår våld eller direkt hot (som det var före 2005), och komplettera med en ny lagparagraf och brottsrublisering för övriga fall som bör vara olagliga. Sexuellt övergrepp som SOU 2010:71 föreslår skulle kunna vara ett lämplig namn på det nya brottet.

Med anledning av hovrättens friande dom i den misstänkta gruppvåldtäkten i Tensta så har bl.a. Ann Heberlein, polisen Martin och straffrättsprofessor Christian Diesen (i Fokus, ej på webben) efterlyst att man inför samtyckeskrav i lagstiftningen.

Faktum är att lagen har ändrats efter att detta hände, och med nuvarande lagstiftning hade det troligtvis blivit fällande dom i hovrätten. Jag tycker inte att det är särskilt smart att kräva ytterligare lagändring innan vi sett effekten av den senaste.

Straffrättsprofessor Madeleine Leijonhufvud har nu hittat ytterligare ett argument för att införa krav på samtycke för sex som hon så ivrigt kämpat för i flera år.

Den här gången handlar det om en man som haft samlag med sin sovande flickvän eller sambo. Han blev dömd för våldtäkt av tingsrätten, men friad av hovrätten. Enligt hovrätten var mannen medveten om att kvinnan sov, men han friades för att samlaget inte var otillbörligt som det enligt lagen måste vara för att vara straffbart.

Göran Hägglund (kd) hävdar på DN Debatt att den ekonomiska krisen beror på brist på kristna värden som måttfullhet, förvaltarskap, ödmjukhet, pålitlighet, ärlighet. Han menar att krisen beror på att dessa värden ersatts av en bekymmerslös, lättsinnig otålighet att maximera nyttan för dagen.

Jag är beredd att i huvudsak hålla med Hägglund om vad som orsakat krisen, och vad som vi skulle behöva istället. Se tidigare inlägg om detta.

Enligt en artikel i DN så har det blivit allt vanligare att barn strax över 15 år straffas för att ha haft sex med barn strax under 15 år. Dessutom verkar tillämpningen vara godtycklig och det mycket större risk för killar än tjejer att bli straffade för detta.

Så vitt jag förstått så kan i princip en kille som fyllde 15 år igår straffas för att ha sex med en tjej som ska fylla 15 år imorgon (även om en domstol troligtvis skulle fria i ett så uppenbart gränsfall).

Madeleine Leijonhufvud kräver på SvD Brännpunkt att den lag om krav på samtycke vid sex (sexuellt övergrepp) som föreslås av SOU 2010:71 ska genomföras. Leijonhufvud noterar att flera tunga remissinstanser är negativa och sågar friskt dessa längst fotknölarna och skriver raljant att motståndarna tycker det är OK att utnyttja halvfulla 15-åringar.

Det verkar som om dessa tunga remissinstanser delvis tar upp samma problem som jag tidigare befarade, t.ex. att det riskerar bli väldigt svårt att över huvud taget få någon fälld för detta nya brott med bibehållen rättssäkerhet.

Som jag har skrivit tidigare så har Apple moraliska kriterier för vika appar som de godkännar för App Store för iPhone och iPad. Bl.a. så tillåts inte porr.

Nu visar det sig att Apple inte bara är moralistiska, de är dessutom tämligen godtyckliga och populistiska. Först så godkänner de en app för att “bota” homosexuella, men efter omfattande kritik så dras den tillbaka.

Så går det när man försöker leka moralpolis. Apple borde bara ha strikt tekniska, säkerhetsmässiga och legala kriterier för vilka appar de godkänner, och strunta i de moraliska aspekterna. Då hade de med trovärdighet kunnat motstå den här typen av proteststormar.

En statlig utredning, SOU 2010:71, föreslår bl.a. att ett nytt brott sexuellt övergrepp införs vilket innebör att det blir förbjudet att ha sex med någon som inte gett samtycke. Se artikel i DN.

Denna nya lagparagraf föreslås lyda (i brottsbalkens 6:e kapitel):

Den som, i annat fall än som
avses i 1 och 2 §§, genomför en
sexuell handling med en person
utan den personens tillåtelse, döms
för sexuellt övergrepp till fängelse
i högst fyra år.

Jag skrev tidigre om att Apples orimliga affärsmodell kring iPhone/iPad och AppStore.

Nu har tyvärr Microsoft kopierat denna orimliga affärsmodell rakt av, med alla dess negativa sidor, i deras nya operativsystem för smartphones, Windows Phone 7.

Precis som med iPhone så kan normala användare bara installera appar från Windows Marketplace (Microsofts motsvarighet till AppStore). Och precis som med AppStore så har Microsoft godtyckliga moraliska kriterier för vilka appar som godkäns, t.ex. ingen porr (se sid 10-11).

Vi datanördar har svårt för Apples iPhone och iPad eftersom man bara kan köra program som finns på App Store, godkända av Apple. Till skillnad från en vanlig dator så kan man inte ladda ner valfritt program och installera, man kan inte heller utveckla program för eget bruk utan att köpa Apples utvecklingslicens.

Ur ett politiskt perspektiv hade detta inte varit så mycket att bråka om ifall Apple enbart hade haft tekniska och säkerhetsmässiga kriterier för att godkänna program på App Store. Det är ju bra att slippa program som funkar dåligt eller som innehåller datavirus, spionprogram eller annat otyg.

Regeringens utredare Anders Milton skriver på DN Debatt om hur man ska motverka oönskade graviditeter och aborter, och föreslår bl.a. att skolhälsovården ska dela ut kondomer och att ungdomar upp till 25 år ska få subventionerade p-piller.

Att subventionera p-piller för unga är ingen bra idé. Unga i dagens Sverige har ofta korta relationer och många sexualpartners. Vid ett sådant beteende är p-piller olämpligt som preventivmedel eftersom det inte skyddar mot sexuellt överförbara sjukdomar (som klamydia och HIV). Har man många sexualpartners bör man använda kondom så att man skyddar mot både oönskad graviditet och smittspridning.

DN skriver i en ledare om organiserad brottslighet, penningtvätt och svartarbete. DN försöker göra folk som t.ex. äter lunch ute för 50 kronor moraliskt skyldiga till penningtvätt och svartarbete eftersom det tydligen (enligt DN) är omöjligt att ordna en lunch så billigt lagligt.

Jag tycker inte att det resonemanget håller, och om man drar det till sin spets så blir det inte bra.

Jag kan hålla med om att det är moraliskt fel att medvetet ger sig in i svarta affärer. T.ex. genom att själv jobba svart, att anlita någon som jobbar svart eller att göra affärer med någon som man vet (eller borde inse) sysslar med något olagligt. Och det inkluderar givetvis att äta lunch för 50 kronor på en restaurang som man vet, eller borde inse, sysslar med svartarbete eller penningtvätt.

Corporate Social Responsibility (CSR) är ett omtalat begrepp, vars definition är mycket luddig.

En viktig del av CSR-begreppet handlar om att företag ska bedriva sin egen verksamhet på miljömässigt, etiskt och socialt ansvarsfullt sätt. Det handlar helt enkelt att man ska minimera de skador eller externa kostnader man orsakar för samhället. Mer konkret handlar det t.ex. om att företag minskar sina miljöfarliga utsläpp mer än vad lagen kräver. Detta tycker jag är positivt och bra, och företag får gärna använda detta i sin marknadsföring.

Alexandra Pascalidou skriver i en kolumn i Metro om att den moderna västerländska moderns frigörelse är andra kvinnors ofrihet. Hon beskriver en fattig moldavisk kvinna som mot betalning tar hand om en rik grekisk kvinnas barn.

Tyvärr gör Pascalidous det vanliga misstaget att antyda att den rika grekiska kvinnan bör klandras för den moldaviska kvinnans situation.

Man kan möjligtvis klandra den grekiska kvinnan för att hon inte spenderar mer tid med sitt eget barn (vilket är fel gentemot barnet), men det är faktiskt inte hennes fel att det är fattigt i Moldavien. Och hon bör inte ha det minsta dåliga samvete för att hon anlitar en fattig moldavisk kvinna som barnvakt, tvärt om hjälper det den moldaviska kvinnan att få ett lite bättre liv.

Enligt en artikel i Aftonbladet så skriver BRIS i en rapport att barn kan fara illa av föräldrarnas Internetanvändning.

Nu har jag inte läst BRIS rapport, men jag tycker att artikeln i onödan stigmatiserar föräldrars Internetanvändning, porr och dataspel.

Det är naturligtvis ett problem ifall föräldrar surfar efter barnporr eller något annat olagligt, men det är inget skäl till att fördöma normal laglig porr. Möjligtvis kan man tycka att man som förälder borde anstränga sig lite för att dölja porrsurfande och liknande för sina barn, precis som föräldrarna anstränger sig för att dölja när de har sex med varandra. Men jag har svårt att se varför det skulle vara värre för ett barn att komma på ena föräldern att porrsurfa, än att komma på sina båda föräldrar med att ha sex med varandra.

Ett gäng läkare och barnmorskor skriver på DN Debatt om den ökande spridningen av sexuellt överförbara infektioner i Sverige.

Det är inte helt enkelt att följa artikelns stundtals luddiga resonemang. Framförallt är det oklart ifall problemet är att kondom inte används i tillräckligt stor utsträckning, eller ifall kondom inte skyddar tillräckligt mycket även om den används. Jag tolkar artikeln så att kondom i och för sig ger ett bra skydd, men att den inte används i tillräckligt stor utsträckning. Rubriken “Ökad kondomanvänding inget skydd mot sexsmitta” stämmer då inte riktigt, men med tanke på hur luddig artikeln är så är det inte alls orimligt att tolka den så heller.

Två läkare skriver på SvD Brännpunkt om att Sverige behöver en ny sexualmoral.

Det är befriande att läsa ett offentligt inlägg på detta tema som inte ifrågasätter fri abort, som inte kräver någon ny lagstiftning eller nya myndighetsingripanden och som inte förespråkar återgång till gammaldags religiös sexualmoral.

Den gamla religiösa sexualmoralen (ingen sex utom äktenskapet) har vi lämnat bakom oss, men istället har vi hamnat i ett läge där det knappt finns någon gemensam sexualmoral alls. Det är bra att den gamla religiösa sexualmoralen är borta eftersom den både var orimligt restiktiv och dessutom inte fungerade.

Kristdemokraten Anders Bergsten skriver i Expressen att dataspel som Grand Theft Auto IV borde förbjudas eftersom det uteslutande bygger på våld och sex.

Artikeln handlar huvudsakligen om att spelet är våldsamt och hur hemskt det är. Jag kan till viss del förstå hur Bergsten tänker. De flesta är överens om att verkligt våld mot människor är något i sig dåligt och omoraliskt, något som i fredstid bara kan accepteras i nödvärn och från polisen i vissa fall. Bergsten tror att våldsamma dataspel leder till mer våld i verkligheten, och mot den bakgrunden förstår jag Bergstens tankar på förbud.

I vårt samhälle finns det en uppsättning regler i form av lagar och liknande som reglerar vad vi får och inte får göra. Ofta (men inte alltid) handlar detta om att förhindra att en människa agerar på ett sätt som skadar andra människor. Den som bryter mot dessa regler riskerar hamna i domstol och bli straffad.

Inom ramen för detta finns det en betydande frihet att agera på olika sätt. Man skulle här kunna säga att folks agerande enbart är en fråga för dem själva och deras vänner och anhöriga, och att vidare diskussion om detta därmed är onödig. Det tycker dock inte jag. Jag tycker att det är intressant med en offentlig debatt om moral.