Det finns en ekonomisk teori som säger att ett land inte mår bra av att ha alltför stor utvinning av värdefulla naturresurser.

Idag framträder detta fenomen främst bland länder som har en betydande nettoexport av olja och/eller naturgas. I stort sett alla dessa länder – de muslimska länderna i Mellanöstern, Ryssland, Venezuela – har bräckliga ekonomier och de drabbas nu hårt av den sjunkande oljepriset. Det enda tydliga undantaget är Norge.

Detta handlar inte bara om ekonomi, det är direkt kopplat till brist på demokrati och mänskliga rättigheter. Av nettoexportländerna är det bara Norge som ligger bra till när det gäller demokrati och mänskliga rättigheter. Denna koppling går åt båda hållen. Idag motverkas en demokratisk utveckling av detta, samtidigt ligger Norge bra till tack vare att de (och bara de) redan hade en stabil demokrati när de började exportera olja/naturgas i början av 1970-talet.

Filosofiprofessor Torbjörn Tännsjö funderar på DN Debatt över huruvida vi genom våra yttranden och debattinlägg kan vara delansvariga för terrordådet och massaken i Norge, och om vi bör ta på oss en viss självcensur.

För det första så håller jag med Tännsjö om att i vissa fall kan någon genom sina yttranden vara ansvarig för en annan persons våldshandlingar, och att detta inte tar bort våldsverkarens egna ansvar. Flera personer kan vara ansvariga samtidigt.

Terrordådet och massaken i Norge igår har resulterat i många skriverier. Den troligtvis absolut dummaste hittills står Bertil Törestad för på Newsmill.

Törestads artikel handlar huvudsakligen om västvärldens förhållande till den muslimska världen, som han tycks vara bekymrad över. Dock så har han nu missat ett lysande tillfälle att hålla tyst då detta terrordåd varken utfördes av eller riktades mot muslimer. Det hade varit enkelt att i detta sammanhang undvika att underblåsa den konflikt som han ger intryck av att oroa sig över.

Det är svårt att smälta det terrordåd och den massaker som skedde i Norge igår.

Men jag noterar att den misstänkte gärningsmannen är politiskt aktiv i främlingsfientliga kretsar och varit kritisk till ett mångkulturellt samhälle.

Man kan ju undra vilket sorts samhälle den här typen av personer egentligen vill ha. Är det ett samhälle där regeringsbyggnader mitt i huvudstaden sprängs i luften och politiskt engagerande ungdomar (till stor del infödda norska) skjuts ihjäl på ett sommarläger? Är det vad man associerar, eller borde associera, med ett nordiskt samhälle? Är det vad som bygger ett gott samhälle?