Jag bor sedan ett par år tillbaka i Stockholmsförorten Högdalen. Det är en gammal förort från 1950-talet, och byggdes alltså före miljonprogrammet.

Liksom de flesta andra förorter ser Högdalen mycket annorlunda ut än Stockholms innerstad. I innerstaden finns huvudsakligen stadsmässig bebyggelse i form av slutna kvarter och kommersiella lokaler (butiker, restauranger, caféer) i botten av bostadshusen är vanligt. I Högdalen finns det mest fristående bostadshus, och kommersiella lokaler är sällsynt.

Om man får tro prisläget på bostadsrätter föredrar de flesta att bo i Stockholms innerstad, men en förort som Högdalen har vissa fördelar. Det är mindre trafik, mindre buller, mindre trängsel, renare luft och närmare till grönområden och skogspartier.

Nu har Stockholms stad äntligen byggt en riktig gångväg över Järvafältet mellan Kista och Rinkeby. Något som jag länge efterlyst och tror kan bidra till att minska den olyckliga isoleringen som Rinkeby lider av.

Jag beslutade mig för att testa. Det börjar lovande, i Kista ser man nu en ny väg som går ut över fältet:

Och en skylt som visar att den leder till Rinkeby:

Efter ett tag kommer man till en bro över Igelbäcken:

Mark- och miljööverdomstolen har beslutat att Arlanda flygplats kan bibehålla och utveckla sin verksamhet enligt plan.

Därmed är det möjligt att flytta en del av dagens trafik på Bromma till Arlanda, och det är dags att fatta beslut om att lägga ner Bromma flygplats och bygga välbehövliga bostäder på området. Att den totala flygkapaciteten i Stockholmsregionen kommer minska något bör inte ses som ett problem, det är bra då för mycket flygtrafik inte är miljömässigt hållbart.

Det planeras en begravningsplats på Järvafältet. Eftersom marken där den ska byggas är olämplig för en begravningsplats så kommer den bli mycket dyrare att bygga än vad som är normalt för begravningsplatser, se artikel i DN.

Jag förstår inte varför man envisas med att vilja bygga den just på denna olämpliga plats. Inte nog med att det blir onödigt dyrt, området är idag ett viktigt rekreationsområde med bl.a. en Disc Golf-bana som denna begravningsplats kommer lägga en död hand över. Det verkar ha gått någon form av prestige i denna fråga.

Miljömålen som ska göra den nya stadsdelen Norra Djurgårdsstaden till en helt fossilbränslefri stadsdel 2030 är orealistiska, enligt en rapport från Stockholms stad, se artikel i DN.

Det borde vem som helst som har alla hästar hemma kunna ha räknat ut i förväg. Att ens sätta upp en sådan målsättning för en stadsdel är bara fånigt. En stadsdel är, som namnet antyder, en del av staden. En stadsdel bör inte isoleras, utan bör tvärt om vara så integrerad med resten av staden som möjligt. Då blir det omöjligt att ha en fossilbränslefri stadsdel i en stad som i övrigt är fossilbränsleberoende.

Företrädare för Stockholms handelskammare m.fl. hävdar att 24 000 jobb runt i landet skulle hotas om Bromma flygplats lades ner.

Bostadsbristen i Stockholm pekas ofta ut som ett stort hinder för jobb och tillväxt. Om man, som jag förespråkar, lägger ner Bromma flygplats och istället bygger 50 000 bostäder där så förbättras bostadssituationen i Stockholm. Om vi antar att varje ny bostad skapar 0,5 nya jobb i snitt så väger detta alltså upp den påstådda förlusten av jobb p.g.a. flygplatsnedläggningen.

Efter att 4H-gården gick i konkurs så har markägaren Stockholms stad låtit Naturskog AB ta över arrendet av Hästa gård på Järvafältet. Naturskog tänker ha 60 får, 100 kor och några hästar.

I lokaltidningen Norra Sidan kan man läsa att organisationen DGF utan tillstånd började en ekologisk grönsaksodling och uppfödning av kycklingar och kaniner på området. Nu vill dock Naturskog bli av med dem och tar hjälp av kronofogden för avhysning.

Samtidigt läser jag att planerna på att anlägga en begravningsplats på Järvafältet (inte långt ifrån Hästa gård) har stött på patrull och blivit försenat och kraftigt fördyrat p.g.a. att markförhållandena visade sig vara betydligt sämre än vad man initialt trodde.

Tankesmedjan Levande Staden ifrågasätter på SvD Brännpunkt parkeringsnormen. Parkeringsnormen ålägger de som bygger nya bostäder ett ansvar att se till att det finns ett visst antal parkeringsplatser tillgängliga.

Erik Slottner (KD) replikerar och vill justera parkeringsnormen, men vägrar gå med på att den ska avskaffas.

Jag håller helt med Levande Staden. Idag har vi i Stockholm (och andra större städer) stort behov av att det byggs nya bostäder och dessutom problem med att nyproduktion tenderar att bli dyrt. Samtidigt ser vi en trend mot minskad privatbilism i storstäder, i synnerhet bland den yngre generationen. Att då behålla en reglering som försvårar och fördyrar bostadsbyggande i storstäder enbart i syfte att garantera parkeringsplatser är förlegat och direkt skadligt.

Det är med blandade känslor jag läser Folkpartiet Stockholm på SvD Brännpunkt.

Å ena sidan rimlig och relevant kritik mot att en stor tillbyggnad i Stockholms city uteslutande kommer bestå av kontor, och inga bostäder.

Å andra sida en estetisk invändning som verkar bottna i en allmän ovilja att bygga något högre än idag i city. Ligger i linje med tidigare kritik mot föreslagna höga byggnader i city. Invändningen att NK:s vackra sekelskiftesbyggnad kommer att framstå som en grindstuga känns rätt krystad.

Miljöpartiet föreslår att Bromma flygplats i Stockholm läggs ner 2017 och att man därefter bygger en ny stadsdel med 50000 bostäder där. Se artiklar i Metro och Sveriges Radio.

Moderaterna i Stockholm menar att Stockholm behöver en citynära flygplats. Varför då? Hur svårt är det att ta tåget till Arlanda på 20 minuter? En citynära flygplats är ett otyg som skapar olycksrisker och bullerstörningar som drabbar många boende.

Stockholm är i större behov av fler citynära bostäder än en citynära flygplats. Miljöpartiets förslag är bra.

Jerker Söderlind skriver i en mycket läsvärd debattartikel i DN att Stockholm är i akut behov av mer okänsliga politiker inom stadsplaneringen.

Jag håller med det mesta som Söderlind skriver. Överklagandemöjligheterna i planprocessen är för generösa och leder till orimliga förseningar av många projekt. Det är angeläget att bygga bort barriärer och bygga ihop förorterna till en mer sammanhängande stad även utanför innerstaden.

Kommentarer

Kommentar av Anita Pospisil on 2011-12-17 17:09:53 +0100

Formsak: Om du använder vänsterställd text slipper du en rubrik som ovanstående. Du slipper också vita öar i texten som gör den svårläst. Vänsterställd text gör livet lättare för dina läsare.

Christer Nylander och Madeleine Sjöstedt (fp) vill bygga ett nytt operahus i Stockholm och föreslår att det byggs bakom Nationalmuseum på Blasieholmen. Magnus Andersson (c) repklierar och menar att man bör prioritera att bygga nya bostäder istället.

Det är lätt att känna sympati för Anderssons linje med tanke på hur svårt det är att få tag i bostad i Stockholm, och i synnerhet i Stockholms innerstad. En stad kan dock inte bestå av bostäder allena, då blir det som de många trista sovstadsförorter vi har i Stockholm. Men när det gäller just Stockholms innerstad så är balansen sned åt andra hållet, där finns det gott om arbetsplatser, butiker, kulturhus och annat. Det är först och främst fler bostäder som behövs i innerstan nu.

I Stockholm, i synnerhet utanför innerstaden, så har vi problem med något som jag kallar för storskalig nedskräpning.

Det handlar inte om “vanlig” nedskräpning i form av fimpar, matrester, matkartonger och liknande småskräp som oftast privatpersoner ligger bakom. Det handlar om större saker som byggavfall, betongblock, övergivna järnvägspår, förfallna byggnader och liknande.

Det är sådant som orsakat av människor och som inte (inom rimlig tid) bryts ner i naturen om det överges. Det är så stora saker att det krävs stora maskiner för att få bort det. Och det är oftast inte orsakat av enskilda privatpersoner.

Hela Stockholms innerstad och Djurgården är klassad som riksintressant kulturmiljö av Riksantikvarieämbetet. Detta innebär att Stockholms stad inte har den frihet när det gäller stadsplanering som kommuner normalt sett har, utan istället har Länsstyrelsen tillsynsansvar och befogenhet att lägga sig i hur det planeras och byggs. Se artikel i SvD.

Jag är skeptisk till om det över huvud taget bör vara möjligt för staten att frånta kommuner sitt självbestämmande över stadsplaneringen på detta sätt. Men i vilket fall är det helt orimligt att det ska gälla hela Stockholms innerstad, det hade möjligtvis varit OK om det bara gällt Gamla Stan och Djurgården.

Schweiz har i en folkomröstning förbjudit byggande av minareter, se artikel i DN.

Ett märkligt och dumt beslut. Jag kan förstå att man inte vill ha dagliga böneutrop från moskéer i städerna eftersom det är störande, men att helt förbjuda minareter är orimligt. I Sverige är det tillåtet att bygga minareter, men inte tillåtet att ha dagliga böneutrop, vilket är en rimlig och bra ordning. Tillstånd för att bygga minareter (liksom moskéer i övrigt) bör behandlas som en vanlig stadsplaneringsfråga utan att dra så stora växlar på att det är en muslimsk byggnad.

Enligt en artikel i SvD planerar Stockholms stad att glasa in gångarna kring Plattan vid Sergels Torg. Fastighetsägarna i området protesterar dock.

Ett huvudargument är att en inglasning skulle förstöra den viktiga mötesplats som Plattan utgör. Men jag tycker att det är ett märkligt argument eftersom det bara är området under tak kring Plattan som ska glasas in, inte det öppna torget.

Jag är Stockholmare och har besökt Plattan ett otal gånger. Mitt intryck är att möten, demonstrationer och liknande äger rum på det öppna torget och inte under taket. Alltså skulle en inglasning inte vara något hinder för mötesverksamheten.

De fyra centerstatsråden skriver på DN Debatt om satsning på hållbara stadsmiljöer.

Tyvärr verkar satsningen inskränka sig till 340 miljoner kronor i statsbudgeten som bl.a.ska gå till att “främja integrerade lösningar för vatten, energi och avlopp“. Det är svårt att se den principiella skillnaden mellan detta och den klassiska sossestrategin att planlöst slänga ut pengar på diverse meningslösa projekt.

Det duger inte! Regeringen bör istället se till att undanröja de statliga hinder för hållbar stadsutveckling som finns.

Under helgen har jag vandrat runt på Järvafältet, den del som ligger mellan Tensta-Rinkeby och Akalla-Husby-Kista, se här. Jag tog en del bilder.

Som synes på bilderna så är det ett varierande område med en del fin natur som det är trevligt att vandra kring i och intressanta verksamheter. Vissa delar är dock bara fula, döda och trista. I synnerhet detta område mellan Kista och Rinkeby som ser ut så här:

Intressant debattartikel i Expressen av Mohammad Derakhshan. Sätter fokus på mycket som är problematiskt i våra miljonprogramsförorter.

Se även tidigare inlägg.

Intressant artikel i Aftonbladet. Helt rätt tänkt. Det kan tyckas vara lite orealistiskt att göra om E18 till en stadsgata, men det går att leda om E18 till Akallavägen och ut på E4:an vid Akalla.

Det är hög tid att erkänna att Stockholms förorter är misslyckade och göra något åt det. Bygg mer stadslika miljöer och bygg ihop förorterna till större sammanhängande enheter. Jag skrev en artikel om detta, med fokus på Rinkeby, i Radikalt Forum (läs artikeln här).