Rysslands exempellösa och helt oacceptabla invasion av Ukraina har besannat våra värsta farhågor. Uppenbarligen finns det få gränser för vad Putins regim är beredd att ställa till med, och få regler som den känner sig bunden av.

Tidigare ryska aggressioner mot andra länder har skett genom provokationer, hybridkrigföring och man har varit noga med att hitta på trovärdiga motiveringar för att legitimera dem. Motiveringarna har förvisso varit ohållbara, och aggressionerna oacceptabla, hela tiden. Men det har funnits en återhållsamhet och vilja att framstå som resonabel.

Utifrån mitt resonemang om sedvanerätt så tycker jag att man kan härleda att självständiga nationalstater är principiellt acceptabla. Och i dagens värld är de dessutom pragmatiskt önskvärda.

Vi kan konstatera att det på flera håll i världen råder elände i form av krig (Syrien), förtryck (Nordkorea), kaos (Somalia) eller fattigdom (Kongo). På andra håll, bl.a. här i Sverige, fungerar det mesta relativt bra.

Jag tror inte att man kan lösa detta genom någon form av direkt global utjämning i form av uppluckrade gränser, omfattande migration eller överstatlig ekonomisk omfördelning. Det riskerar istället leda till att problemen sprids till de nu välfungerande länderna, utan att människorna som stannar i de idag illa fungerande länderna får det särskilt mycket bättre.

Två SVT-journalister var på uppdrag i Zambia för att granska hur svenska biståndspengar används. De greps och hölls fängslade under dåliga omständigheter i två dygn. Sedan fick det vänta ytterligare i flera dagar innan de tilläts lämna landet och återvända till Sverige.

Detta är upprörande och ett helt oacceptabelt beteende från Zambiska regimen. Jag hoppas att Sverige omedelbart fryser biståndet till Zambia i väntan på en förklaring och en ursäkt från Zambiska regeringen.

Det holländska Metro-kolumnisten Ebro Umar greps när hon var på semester i Turkiet för att kritiserat president Erdogan på Twitter. Hon släpptes, men fick inte lämna Turkiet. Se artikel i Metro.

Då Ebro Umar är nederländsk medborgare hoppas jag att den nederländska regeringen gör allt som står i dess makt för att skydda och få hem henne.

Det är illa nog att yttrandefriheten för turkiska medborgare når nya bottennivåer, men när det även drabbar andra länders medborgare så måste vi omedelbart sätta ner foten och säga ifrån.

Den franska satirtidningen Charlie Hebdo attackerades idag av två män beväpnade med automatvapen. De sköt ihjäl tolv personer, däribland tidningens chefredaktör, dess tecknare och två poliser. Därefter flydde de med bil, och jagas nu av ett massivt polisuppbåd. Enligt fransk polis tyder tillvägagångssättet på att gärningsmännen har fått militär träning. Tidningen har publicerat satir riktad mot islamism, och enligt vittnen ropade gärningsmännen islamistiska slagord. Se DN och SvD.

Även om gärningsmännen inte är identifierade så förefaller det ställt utom rimligt tvivel att de var militanta islamister som ligger bakom med tanke på att de ropade islamistiska slagord och att tidningen tidigare har utsatts för hot och uppvigling av islamister.

Linda Johansson skriver om militära drönare i Ny Teknik.

Att använda obeväpnade drönare för spaning, stridsledning eller liknande icke-offensiva militära ändamål tycker jag är oproblematiskt.

Att använda drönare som hela tiden kräver fjärrstyrning i realtid av en människa för att kunna agera tycker jag också är relativt oproblematiskt, och inte principiellt annorlunda än bemannade stridsflygplan eller helikoptrar.

Intressant, och problematiskt, blir det när vi betraktar beväpnade drönare som kan använda sina vapen autonomt, d.v.s. utan direkt styrning av en människa. Detta skulle kunna bli verklighet inom överskådlig framtid. Detta finns det goda skäl att hårt reglera, och kanske helt förbjuda innan det blir verklighet.

Sverigedemokraterna ställer upp i EU-valet för att värna Sveriges nationella självbestämmande gentemot EU.

Men det verkar som om att SD, om de kommer in i Europaparlamentet, kan komma att ansluta sig till en partigrupp med partier som i praktiken motverkar nationellt självbestämmande. Se artikel i SvD.

Det är nämligen så att flera av partierna ute i Europa som SD kan komma att dela partigrupp med är öppna supportrar av Putins politik, se artikel i SvD.

I en artikel på Sveriges Radio uppmärksammas EU:s förhandlingar med USA om handelsavtalet TTIP, och partierna som kandiderar till Europaparlamentet får ge sin syn på saken.

Enligt artikeln så anser V, MP, PP och SD att Edward Snowdens avslöjanden om NSA:s övervakning i EU innebär att förhandlingarna med USA om TTIP bör avbrytas. Det kan tyckas väl drastiskt att avbryta förhandlingarna om ett handelsavtal på grund av NSA, som till synes inte har med varandra att göra.

Kjell Persson, pappa till den nyligen frisläppte journalisten Johan Persson, kritiserar regeringens agerande och riktar in sig på att statsminister Fredrik Reinfeldt i riksdagen sagt att Etiopien är en diktatur, se artikel i DN.

Det är en helt orimlig kritik. Sveriges statsminister måste i alla lägen kunna tala klarspråk om den demokratiska situationen i andra länder, även om landet i fråga på felaktiga grunder har fängslat svenska journalister. Givetvis ska regeringen agera för att få de fängslade journalisterna frisläppta, vilket man nu har lyckats med, men det får inte ske genom att man kryper och fjäskar.

I elfte timmen tar FN:s säkerhetsråd sitt förnuft till fånga och agerar hårt och resolut mot Gaddafi. Nu inför man en flygförbudszon och öppnar även för flyganfall mot Gaddafis marktrupper om de fortsätter att angripa frihetskämparna med tunga vapen. Se artikel i DN.

Detta borde egentligen ha gjort för flera dagar sedan, men bättre sent än aldrig och det verkar inte som det är för sent. Nu finns det hopp för att snart se ett Libyen utan Gaddafi, och dessutom med en opposition som kan ta över makten. Det bådar gott.

FN:s säkerhetsråd har inte gett sitt stöd för en flygförbudszon över Libyen. Storbritannien, Frankrike, Libanon är för. Ryssland och Kina är tveksamma (men inte entydigt mot?). Enligt en källa till TT så är det ett annat land som blockerar och “reagerar väldigt egendomligt”. Se artikel i DN.

Säkerhetsrådet består dessutom av:

• USA
• Bosnien
• Tyskland
• Portugal
• Brasilien
• Indien
• Sydafrika
• Colombia
• Gabon
• Nigeria

Vilket kan detta andra land vara? Det måste vara USA eller Tyskland. Ingen lär bry sig om vad något av de övriga länderna säger i denna fråga. Tyskland har varit skeptiska, men jag tror att det handlar om USA i det här fallet. Om USA verkligen ville så skulle man knappast låta sig stoppas av enbart Tyskland när man har Storbritannien och Frankrike på sin sida.

Nu har Gaddafis styrkor intagit den strategiska staden Ajbadiya inte långt ifrån frihetskämparnas huvudstad Benghazi. Återigen var det med hjälp av kraftiga flygattacker som Gaddafis styrkor avancerade snabbt. Se artikel i DN.

Då frihetskämparna varken har flygplan eller avancerat luftvärn så är de i klart militärt underläge så länge som Gaddafi fritt kan använda sitt flygvapen. Ännu finns det hopp, men om ingen görs nu så kan Gaddafi snart inta Benghazi och därmed krossa förhoppningarna om en demokratisk utveckling i Libyen. Dessutom lär det bli ett stort blodbad och de överlevande frihetskämparna drabbas av hårt förtryck.

Revolutionen i Libyen ser tyvärr ut att ha kört fast i och med att Muammar Gaddafis armé med tunga vapen och understöd av stridsflyg bjuder hårt motstånd och ser ut att kunna återta mark från frihetskämparna. Se artikel i SvD.

Därför är det nu hög tid för omvärlden att ingripa militärt för att förhindra blodbad och att den galne psykopaten Gaddafi återtar de befriade delarna av landet.

Den första åtgärden bör vara flygförbud för Gaddafis flygvapen. Detta har man tidigare gjorde man mot Saddam Hussein regim över norra och södra Irak under 1990-talet, och var framgångsrikt så tillvida att Kurderna i norra Irak lyckades upprätta en de facto-självständig stat och Saddam Hussein förlorade kontrollen över detta område. På motsvarande sätt borde ett sådant militärt flygförbud över Libyen leda till att frihetskämparna kan behålla kontrollen över och vara trygga i Benghazi och östra delen av landet.

Bo Ekman från Tällberg Foundation efterlyser en ny världsordning och motiveringen är främst finanskrisen och klimatfrågan.

Och visst, det finns säkert behov av att modernisera Bretton Woods-institutionerna (IMF, Världsbanken, etc). Och det finns behov av ett internationellt system för att hantera klimatfrågan, som är betydligt mer ambitiöst än Kyotoprotokollet.

Men en ny världsordning låter väldigt långtgående. Det är ganska tydligt att Ekman vill ha ett kraftigt ökat överstatligt beslutsfattande på internationell nivå, och att detta inte bara ska handla om klimatfrågan.

I finanskrisens spår har Island blivit konkursmässigt och nu tvingas man söka lån på 4 miljarder euro från Ryssland.

Ryssland ger naturligtvis inte lån till Island bara för att de är snälla i största allmänhet. De hoppas givetvis på att få värdefullt politiskt inflytande i ett land som är både NATO-medlem och har anspråk på olje- och gasrika områden i Arktis. Det vore illa om Island hamnade i beroende av Ryssland på detta sätt.

Johan Staël von Holstein skriver regelbundet kolumner i Metro. Han har en tendens att skjuta från höften. Ofta skriver han mycket bra, och man kan bara hålla med. Men ibland blir det bara fel, väldigt fel. Som i dagens kolumn där han hyllar Singapore för deras satsning på entreprenörsskap samtidigt som han nonchalant viftar bort alla invändningar emot brist på demokrati, yttrandefrihet och mänskliga rättigheter.

Staël von Holstein beskriver sitt besök på en entreprenörsmässa i Singapore. Det låter nästan som att han varit på ett frikyrkligt väckelsemöte och blivit frälst.

Mohamed Omar hävdar på SvD Brännpunkt att Iran visst har rätt att utveckla kärnkraft och att deras rikliga olje- och gasfyndigheter är ett dåligt argument mot att de utvecklar kärnkraft.

Det har Omar helt rätt i. Naturligtvis har Iran rätt att utveckla kärnkraft för energiproduktion, oavsett hur mycket olja de har. Men Omar slår in öppna dörrar, för det finns inga relevanta aktörer som vill förneka dem den rätten. Problemet är att Iran insisterar på att ha egen urananrikning, och det är problematiskt eftersom det gör det enkelt för dem att även producera höganrikat uran till kärnvapen.

I Storbritannien har reses krav på akademisk bojkott av Israel p.g.a. deras ockupation av Palestinskt terretorium. Ett par professorer skriver på DN Debatt att detta är helt fel.

Jag kan inte annat än att konstatera att professorerna har helt rätt. En akademisk bojkott av Israel är fel på flera sätt.

Det största felet är att det är en uppenbar dubbelmoral, som är rätt vanlig i bedömningar av Israel. Det är helt klart så att en del av det som Israel gör förtjänar kritik, och det förekommer att Israel kränker mänskliga rättigheter. Men det finns en mängd andra länder i världen som gör sig skyldiga till betydligt värre kränkningar, inklusive flertalet av Israels grannländer! Att då ensidigt kräva bojkott av just Israel är inget annat än en flagrant dubbelmoral.