Ja, det är förmodligen sant att det kommer att bli ganska stora hyreshöjningar om regeringen över en natt släpper bostadsmarknaden fri, men det beror helt och hållet på att hyresregleringarna har skapat en brist på bostäder i främst storstadsregionerna. De regleringar som vänstern nu i affekt försöker beskydda är det som har gjort att det inte byggs några nya hyresfastigheter i Stockholm nuförtiden, och det är de regleringar som vänstern nu vill försvara som har skapat bostadsbristen i stan.

Den oberoende liberala morgontidningen DN:s ledarsida meddelar följande om privat kulturfinansiering: Även om det är möjligt att den totala mängden pengar till kulturen skulle öka är det svårt att se någon god princip bakom en modell där staten skattebefriar företag för att de i sin tur ska subventionera kulturen. Varför skulle rika privatpersoner och direktörer vara bättre på att fatta beslut om kulturstöd än politiker och tjänstemän? Då undrar jag, vad är det som säger att politiker och tjänstemän skulle göra ett bättre jobb?

Alliansen har lovat att införa avdragsrätt för gåvor till ideella organisationer, se här (sid 18). Det är en god idé, under förutsättning att man kan förhindra att det skapas fuskorganisationer i skatteplaneringssyfte. En sådan avdragsrätt innebär i praktiken en skattesänkning, och i enlighet med vad vi skrivit tidigare så bör den därmed balanseras med att statens utgifter minskas. Det bästa sättet att göra det är att de statliga bidragen till ideella organisationer omgående minskas lika mycket som man räknar med att skatteintäkterna minskar.

Ja, ni hörde rätt. Regeringen önskar ett brett samförstånd gällande kulturpolitiken, de vill ha med alla partierna på tåget. Kanske låter det obegripligt rent ideologiskt, men ack så logiskt ur ett mer realpolitiskt perspektiv. Budgeten för kulturpolitik försvinnande liten, därför finns ingen anledning att röra om för mycket i grytan. Regeringen vill förmodligen inte stöta sig med den s k “kulturadeln” som har sina rötter i vänsterrörelsen och fortfarande agerar opinionsbildare.

LO-ekonomen Dan Andersson oroar sig på DN Debatt för att regeringens planerade skattesänkningar ska leda till att Riksbanken tvingas höja räntan mer än vad som är önskvärt. Det kan ligga något i dessa farhågor. En alltför expansiv finanspolitik under högkonjunktur kan ställa till problem. Problemet är dock inte skattesänkningarna i sig, problemet är att statsbudgeten underbalanseras (expansiv finanspolitik). Det kan man undvika antingen genom att låta bli att sänka skatter, eller genom att skära ner på utgifterna.

Många länders representanter har haft många olika synpunkter under mötet i Bryssel över midsommarhelgen. Något som verkar ha gått lite under radarn är: Frankrikes president Sarkozy fick bort skrivelsen om “Undistorted competition”. Det är mycket illa! Det innebär att unionens ställning på sikt blir försvagad, då den får svårare att leverera ekonomisk tillväxt och välstånd, och att det samtidigt minst lika oroande blir andra förtecken som kommer att motivera unionen.

DN skriver om hur internetcaféer där man också kan spela onlinespel kan hamna under nåt som kallas automatspelslagen. Det här är en typisk moralpanik-lag, där riksdagen 1982 bestämde sig för att reglera nåt man inte förstod därför att “man måste tänka på baaaarnen”. Det finns inget som tyder på att datorspel eller flipperspel eller andra automatspel är dåligt för barn, och i fallet som tas upp i artikeln påpekar man att om aktiviteter man har haft på kvällar och nätter har setts som bra ungdomsverksamhet.

Från att ha ägt debatten till att guppa i bakvattnet, detta är historien om den borgerliga alliansen. De gick till val på återställare mot massarbetslöshet, flumskola och utlovade 1000 kr/mån i skattelättnader till alla. Många är besvikna, det blev inga 1000 kr, det kanske bara blev 300 kr. Att alliansen har över tre år till på sig att förverkliga sina vallöften glöms iof bort i den luddiga debatten. Samtidigt som oppositionen med Ulvskog i spetsen vill grundlagsskydda statlig egendom, och på detta sätt förhindra utförsäljning av statliga bolag.

Polarn Per tog mod till sig – efter att ha fått en skål med potatissallad över huvudet – beslutade han sig för skilsmässa. Efter en lång och trasslig relation satt han och ex-frun på var sitt håll och kommunicerade via sina advokater. De tog lika ansvar för barnen, som spenderade varannan vecka hos respektive förälder. Snart blev Per varse att ex-frun hade rätt till barnbidraget – trots att hon tjänade mer än han själv.

En motion om att på sikt avskaffa bistånd har lämnats av fyra liberaler (Carl B Hamilton, Hans Bergström, Paula Werenfels Röttorp, Gunnar Andrén) till Folkpartiets landsmöte. Motionen i sin helhet finns i dagens upplaga av Carl B Hamiltons nyhetsbrev. Jag har publicerat texten i här på min blogg, i väntan på att det dyker upp här någonstans på Folkpartiets webbsajt. Man pekar på följande saker som de som kan skapa välstånd hos människor i U-länder :

Lagen om fastställande av könstillhörighet är från 1972, alltså vid början av ett decennium under vilket svensk vänster demonstrerade mot homosexualitet som borgerlig dekadens. Värre än att lagen är gammal är att den tagit form av dåtidens diskriminering: den som vill byta kön måste vara ogift, svenskt medborgare – och dessutom steril. Flera riksdagspartier är för att slopa kravet på att man måste vara ogift och det är högst rimligt. Två människor som vill leva tillsammans både före och efter den enes (eller bådas) könsbyte ska naturligtvis inte tvingas att skilja sig och gifta sig igen.

Fredrik Federley har idag på sin blogg meddelat att Centerns riksdagsgrupp tänker frysa ut honom om han röstar mot förslaget på att ge FRA utökade möjligheter till att spionera på Sveriges befolkning. Att bloggregeringen är mot förslaget behöver knappast sägas. Det är såklart så att partipiskan oftast gäller. Vad som än påstås har vi inte personval i Sverige. Men trots allt sitter riksdagsledamöterna på ett personligt mandat, och det är dom som till syvende och sist måste följa sitt samvete och trycka på röstningsknappen.

Nu slutar tullen att beslagta sk nätsprit i brist på konkreta direktiv. Det svenska alkoholmonopolet är på god väg att självdö medan vi lapar sol och tidningarna brottas med nyhetstorka. Själv hade jag föredragit att vår nya regering initierat avvecklingen, men allt som oftast är det en kombination av slump, oklara direktiv och civilt motstånd som bryter ny mark. Vem minns inte murens snabba fall 1989? Politikerna är någon annanstans, och tur är väl det.

Bloggregeringens syfte är att utgöra en samlad liberal kritik av den borgerliga alliansregeringen, att visa att ett mer liberalt Sverige är möjligt. Det är ett uppfriskande perspektiv, särskilt med tanke på att såväl socialdemokrater som moderater i gammelmedia vanligtvis angrips från vänster, och jag är därför glad att statsministern frågat mig om jag vill ansluta till hans kabinett. Dessutom fanns det en ledig stol som passade min lilla balettstjärt; jag heter Fredrik Westerlund och är er nya socialminister.

Miljöbalkens andra kapitel innehåller ett antal s.k. hänsynsregler. De är överlag rimliga och bra, förutom denna regel: 5 § Alla som bedriver en verksamhet eller vidtar en åtgärd skall hushålla med råvaror och energi samt utnyttja möjligheterna till återanvändning och återvinning. I första hand skall förnybara energikällor användas. Alla rationella aktörer som bedriver en verksamhet kommer att hushålla med råvaror och energi, eftersom råvaror och energi kostar pengar. Möjligheter till återanvändning och återvinning kommer också att utnyttjas ifall det är lönsamt.

När statsministern kallade (mailade) och ville ha med mig i regeringen, borde jag givetvis ha bett om en veckas betänketid. Jag svarade emellertid ja efter fem minuter – när bloggosfären kallar så måste man ställa upp. Som den liberala skugg-blogg-regeringens kulturminister kommer jag att tvingas skärpa tankarna, vi liberaler är inte är så värst förtjusta i statligt finansierad kultur; min tjänst är med andra ord ganska märklig, och fyller givetvis blott en rent samhällskritisk funktion.

Riktiga regeringar har regeringsombildning med jämna mellanrum, så även bloggregeringen. Fast det är en liten fuskombidlning för allt vi har gjort är att skaffa två ministrar till. Attila Toth – Kulturminister Med en fil kand examen i klassisk arkeologi och idéhistoria, och ett vasst ritstift är Attila Toth självskriven som kulturminister. Fredrik Westerlund – Socialminister Freddi är queer på ett oräkneligt antal sätt, och bidrar med en annorlunda vinkel på det mesta och socialfrågor i synnerhet.

Jag tycker att debatten om privatimport av alkohol är lite märklig. Man diskuterar några lådor av Rioja, som om det vore viktigt, eller så pratar man om principen om fri rörlighet, dvs att hinder mot privatimport är ett handelshinder och skulle skada den fria konkurrensen, vilket inte är en rimlig inställning. Från motståndarsidan hävdar man att privatimporten kommer skada folkhälsan, som om dom som privatimporterar alla kommer bli alkisar på kuppen, detta trots att om man privatimporterar så måste man fortfarande betala svensk alkoholskatt.

En utredning om vården föreslår vårdpeng. Det har jag föreslagit också, många gånger, både här och på min egen blogg. Bloggregeringen kan inte göra annat än att å det starkaste rekommendera Göran Hägglund att ta det förslaget på allvar. Och tvekar han så kan jag erbjuda honom en liten rundtur i den franska primärvården, så kommer han nog inte tveka längre.