Den borgerliga alliansen har våndats under sin korta regeringstid, först kom skandalerna, där obetalda tv-licenser och svart arbetskraft tyngde några av ministrarna. Sedan följde ramaskrin då a-kasseavgiften höjdes medan utbetalningarna sänktes för vissa grupper. Få märker regeringens skattelättnader, och reformerna låter vänta på sig; det känns som om socialdemokraterna fortfarande sitter vid makten. Om jag vore moderat och hade något att säga till om i alliansregeringen skulle det låta såhär:

Om nu länspolismästaren Carin Götblad vill minska på ungdomsvåldet och göra det säkrare på gatorna, så kan hon väl börja med att se till så att folk fälls för det? Antalet dömda misshandelsfall har faktiskt stadigt minskat de senaste tolv åren, liksom antalet unga förbrytare av dessa brott. Om nu antalet brott som faktiskt begås (enligt samma länspolismästare, fast utan referenser) ökar, trots att misshandelsdomarena minskar, så kanske det finns en felande länk någonstans emellan det där att ett brott anmäls, och att ett brott utdöms.

Många EU-vänner vill ha ett större polisiärt samarbete inom EU. Ofta motiveras det med att den organiserade brottsligheten är gränsöverskridande och då måste även polisen vara det för att effektivt kunna bekämpa den. Och visst vore det bra ifall polis och åklagare från flera EU-länder kan samarbeta för att sätta dit brottslingar. Å andra sidan vore det inte så trevligt ifall polsk polis kommer till Sverige och griper folk för abort eller något annat som inte är olagligt i Sverige.

USA ska nu införa hårdare ekonomiska sanktioner mot Burma. Men förmodligen kommer dessa sanktioner att vara mindre effektiva i att uppnå en förändring. Som jag tidigare skrivit så är det svårt att använda ekonomiska sanktioner i dagens värld med Kina och Ryssland som starka aktörer. Det som återstår då är militära aktioner, som fortfarande fungerar för att uppnå en förändring. Men vilken förändring vill man uppnå? Enligt tidigare analys så är det fyra mål som finns för en liberal utrikespolitik:

Kommer alliansregeringen att ge upp tanken om en fri hyresmarknad? Håller de på att acceptera den planekonomiska lösning vi har för närvarande, där vi subventionerar rika innerstadsbors lägenheter, medan folk i förorterna betalar överpriser för sina nedgångna lägenheter? Samtidigt dräneras innerstaden på hyresrätter eftersom de flesta vill ombilda till bostadsrätter, vilket är fullt begripligt; man vill ju äga sitt boende – så långt det går. Fri ombildning utan marknadshyror fungerar illa; det finns få incitament för entreprenörer att bygga eller behålla hyresfastigheter – det är en dålig affär helt enkelt.

I budgetförslaget så finns det en märklig regel när det gäller sjukpenningen. Om du har tilläggsförsäkringar som höjer din sjukpenning (åtminstone i kollektivavtal, det är otydligt om det gäller helt privata försäkringar eller inte) kommer staten sänka sjukpenningen sänkas så att din totala sjukpenning hamnar på 75%. Vad man då i princip gör är att förbjuda facken att förhandla till sig tilläggsförsäkringar. Det är ett mycket märkligt beslut, eftersom effekten av det är att minska friheten inom försäkringsområdet genom att konsolidera statens monopol i frågan.