Privatisera sjukpenningen

I budgetförslaget så finns det en märklig regel när det gäller sjukpenningen. Om du har tilläggsförsäkringar som höjer din sjukpenning (åtminstone i kollektivavtal, det är otydligt om det gäller helt privata försäkringar eller inte) kommer staten sänka sjukpenningen sänkas så att din totala sjukpenning hamnar på 75%. Vad man då i princip gör är att förbjuda facken att förhandla till sig tilläggsförsäkringar.

Det är ett mycket märkligt beslut, eftersom effekten av det är att minska friheten inom försäkringsområdet genom att konsolidera statens monopol i frågan. I princip säger man att ingen annan skall få ha sjukpenningsförsäkringar. OK, visst, man kan ha extra försäkringar om man har en lön som är över 7,5 basbelopp (25 000 per månad) men dom som allra mest behöver en extra försäkring är i praktiken förbjudna från att skaffa sig en.

Det argument man har är att extra försäkringar slår snett. En undersökning som visade att Kommunalskommunals medlemmar var långtidssjuka i mer än 4 dagar mer när deras sjukpenning gick från 80% till 90% menar också att detta kostade staten 100 miljoner kronor, eftersom staten fortfarande betalar 80% av, och den extra försäkringen bara betalar 10%. Extra försäkringar kostar

därför pengar för staten, inte för den som betalar försäkringen. Och så skall det naturligtvis inte vara. Dom som har råd eller tur att ha en bättre försäkring skall inte kunna lasta över kostnaden på andra.

Men den enda rimliga lösningen på detta är att ta steg mot helt privata sjukpenningsförsäkringar. Sjukpenning är ju trots allt nåt som bara gäller dom som har lön. Du få bara sjukpenning om du har anställning. Och när du har anställning betalar du också (via arbetsgivaravgiften) kostnaden för denna statliga sjukpenningsförsäkring. Att privatisera en sådan försäkring är alltså inga problem. Statliga försäkringar är bara absolut nödvändiga när dom skall gälla dom som inte har någon möjlighet att skaffa sig en på egen hand, som till exempel en sjukvårdsförsäkring, för sjukvård skall du ha rätt till även om du är arbetslös. En privat inkomstbortfallsförsäkring har dessutom fördelen att den betalas helt av dom som har rätten till försäkringen, vilket innebär att dom du vill ha 90% så får du betala den extra kostnaden för det själv. På det viset kan folk själva får avgöra hur mycket trygghet dom vill ha. Och personligen tror jag att dom kommer vilja ha en ganska hög trygghet. Den extra kostnaden man betalar för 10% extra kommer kännas rätt överkomlig när den är betalad per månad, men 10% mer eller mindre av lönen när man är sjuk känns betydligt viktigare. Och det här är ett mycket bra exempel på att man gör politik av nåt som inte behöver göras politik av. Staten behöver inte bestämma hur hög ersättningen skall vara, det går bra att låta folk bestämma detta själva.

Därför är regeringens budget på det här området extra märklig. För istället för att gå mot större privat inslag i ett område som kan och bör privatiseras, så lägger man regler som minskar och nästan helt förbjuder privata inslag, detta trots att man för a-kassan gör ändringar som minskar statens inblandning. Det är helt obegripligt. Extra roligt är att Lars Leijonborg i sitt nyhetsbrev skyller på Sossarna, genom att säga att “Principen att inskränka avtalsfriheten i gränslandet till den allmänna försäkringen etablerades av socialdemokraterna.” Det är ju inte direkt ett argument för att göra så.

Sjukpenningen bör istället göras helt privat, och statens enda inblandning skall vara regler för miniminivå på sjukpenningen för den obligatoriska försäkringen.

Kommentarer

Kommentar av Siv Gyllenhammar den 2007-11-20 20:13:27

Mycket bra inlägg om sjukpenningen. Jag håller helt med om att det är ett märkligt förslag.