Klimatmål till 2020

Mikael Ståldal

Regeringens klimatberedning har presenterat en delrapport.

Det mest uppseendeväckande är att man inte lyckats komma överens om ett nationellt mål för utsläppsminskningar till 2020. Regeringspartierna tycker att målen ska vara minskning med 30 %, medan oppositionspartierna vill sikta högre med 40 % minskning, vilket Svenska Naturskyddsföreningen instämmer i.

Sverige står för cirka 0,2 % av de globala utsläppen av växthusgaser, och har idag rätt så låga utsläpp per capita jämfört med övriga industriländer. EU har 20 % som mål, och kan tänka sig 30 % om övriga stora industriländer går med på det. Övriga stora industriländer har mindre ambitiösa mål, eller inga mål alls.

Om Sverige antar 30 % som mål så hamnar vi bland de mest ambitiösa länderna i världen, vi kommer springa i täten.

Det enda som räknas för klimatet är de totala globala utsläppen. Sveriges nationella utsläpp är marginella och betydelselösa. Även om vi skulle minska våra nationella utsläpp till noll till 2020 så räddar det inte klimatet om resten av världen inte gör tillräckligt. Det räcker inte med att Sverige minskar sina egna utsläpp, vi måste få resten av världen med oss.

Det är viktigt att Sverige har ambitiösa minskningar på hemmaplan, genom att föregå med gott exempel kan vi få andra länder med oss. Men det räcker att ligga i täten med 30 %, det finns ingen anledning att springa långt före alla andra med 40 %.

S, V, Mp och SNF menar att då vi har ett långsiktigt mål på 80 % minskning till 2050 från 1990 så borde målet till 2020, som är halvtid, ligga på hälften, alltså 40 %. Att lägga merparten av minskningarna efter 2020 skulle vältra över problemen på kommande generationer. Det finns två problem med det resonemanget.

För det första så är det Sveriges nationella utsläppsmål vi diskuterar. Att Sverige skulle anta 40 % som mål innebär inte per automatik att resten av världen, eller ens resten av EU, följer efter.

För det andra så kommer många av de åtgärder vi vidtar idag få effekt först efter 2020, så som storskaliga investeringar (i järnväg, kärnkraftverk, etc) och forskning. Alltså är det inte orimligt att anta större utsläppsminskningar mellan 2020 och 2050. Detta är inte att vältra över problemen på kommande generationer, vi börjar ta kostnaderna redan idag men får inte effekterna förrän senare. Se tidigare inlägg om detta.

S, V, Mp och SNF borde lägga mer krut på åtgärder så att vi kan uppnå en minskning med 30 % till 2020 och samtidigt bana väg för större minskningar därefter.

Intressant? Andra bloggar om: