Ett rätt och flera fel från regeringen

Regeringen presenterar sitt förslag om fildelning på SvD Brännpunkt. Det är både bra och dåliga besked.

För det första känns det riktigt skönt, att regeringen bestämt sig för att slopa renforsutredningens förslag om att stänga av internetuppkopplingen för de som misstänks/döms för fildelning. Det är ett litet steg på vägen, att från politiskt håll inse att tillgången till internet är en fundamental del i dagens infrastruktur.

Tyvärr så är skrotandet av internettillgångsstrypandet det enda bra i regeringens förslag. Ask och Adelsohn-Liljeroth tar tydligt ställning för en konservativ upphovsrättsvänlig hållning, och ser inte någon som helst problematik med att samma lagstiftning gäller både verk med begränsad tillgång, som den med oändlig.

Innan Beatrice Ask blev justitieminister var hon en av de moderata politiker som var en stark röst i fråga om datalagringsdirektivet. Nu har hon som justitieminister lagt fram ett förslag som är beroende av att datalagringsdirektivet finns, nämligen att upphovsrättsorganisationerna skall kunna få tag i användares ip-adresser och personuppgifter efter domstolsbeslut om intrång misstänks*.

Förutom att förslaget helt innebär att man lägger sig i hur företag använder sina kunders personuppgifter, handlar det om att tvinga ut uppgifter för något så simpelt som bötesbrott, och kommer inte kunderna kunna lita på internetleverantörerna, så kommer fler lära sig kryptera ordentligt, krypteringstjänsterna kommer bli enklare, och det kommer bli ännu svårare att spåra den riktiga brottsligheten på nätet – som tex. hot om våld.

Nej, när vi nu har två moderater på ministerposterna för justitiepolitik och kulturpolitik, så hade man kunnat hoppas på lite marknad.

Att även det upphovsrättsliga området hade tillägnats marknaden, och att de aktörer som finns där kunde få fatta besluten själva, utan hot om polis eller fängelse.

Om marknaden hade fått råda i den digitala världen istället för den ekonomiska upphovsrätten, så hade skivindustrin och filmindustrin fått anstränga sig lite för att formulera avtal deras kunder kan tänka sig att skriva under. Om upphovsrättsindustrin hade ägnat en tanke på vad deras kunder vill ha, så hade de kanske också haft ett förtroende och en vilja från marknaden att konsumera deras produkter. Dessutom hade det varit upp till varje internetleverantör att välja själv vilken typ av personuppgifter de skulle lämna ut till intresseorganisationer.

Men, i dagens Sverige verkar inte ens moderater bry sig om marknaden, och regeringen vill tillgängliggöra ip-nummer till den dryga miljonen svenskar som fildelar. Vinnare är den upphovsrättsindustri som inte visar en tillstymmelse till förändringsvilja.

Några har insett att kopiering inte går att stoppa. Tyvärr är det fortfarande alldeles för få.

—

*Det står att intrång skall vara bevisat, men den misstänkte kommer inte få lämna något försvar.

—

För övrigt är jag alldeles för dålig på att posta här. Det beror delvis på att min syndikering från blogspot inte fungerar (wordpress och blogspot borde ta hjälp av en relationsrådgivare) , och för att det delvis inte har hänt så mycket på det justitiepolitiska området.