Enligt en artikel i Metro så är det många som så slitsamma yrken att de inte orkar jobba tills de blir 65 år, utan tvingas gå i sjukpension långt tidigare. En professor i arbetsvetenskap säger att arbetsgivarna borde ha individuella utvecklingsplaner så att de äldre med slitsamma arbetsuppgifter kan få andra arbetsuppgifter. Men varför ska det vara arbetsgivarens ansvar? Varför kan inte varje anställd själv känna att man inte längre orkar och då se till att byta arbetsuppgift.

Nu presenterar regeringen och Miljöpartiet en lagrådsremiss om fri arbetskraftsinvandring. Förslaget skulle kunna förbättras på några punkter: Som jag påpekat tidigare så vore det önskvärt om asylsökande som med AT-UND jobbat minst sex månader i Sverige kunde ansöka om att arbetskraftsinvandra när som helst under asylprocessen, och inte bara efter ett lagakraftvunnet avslag. En sådan ansökan ska dock innebära att asylansökan dras tillbaka och asylprocessen avbryts. Detta borde kunna leda till minskad arbetsbörda för Migrationsverket och Migrationsdomstolarna, och leda till kortare handläggningstider för övriga asylsökande.

Efter att ha sett debatten efter Uppdrag Granskning är det mycket tydligt att Liberala Ungdomsförbundets ordförande Frida Johansson Metso har helt rätt i att huvudproblemet är att de papperslösa invandrarana är desperata eftersom de riskerar utvisning. Det gör att de som utnyttjas inte vågar stå upp och protestera. Jag tror att en stor del av detta löses genom att införa fri arbetskraftsinvandring. Se tidigare inlägg om det. Metso har i och för sig rätt i att det liggande förslaget till arbetskraftsinvandring inte skulle lösa alla problem helt.

Efter att ha sett debatten efter Uppdrag Granskning så drar jag slutsatsen att Sverige lider av en osund kollektivavtalsfixering. Om kollektivavtal saknas så förefaller både fack och rättsväsende stå handfallna. Även om man tycker att kollektivavtal är bra och att det är önskvärt att så många arbetsplatser som möjligt omfattas så måste man inse att en 100 %-ig täckning är en utopi. Det kommer alltid finnas folk som jobbar utan kollektivavtal.

Bloggregeringen krävde tidigare att fri arbetskraftsinvandring utan arbetsmarknadsprövning ska införas. Nu finns det en ny utredning som föreslår just detta. Vi hoppas att regeringen ser till att genomföra detta snarast. Det finns dock ett problem med förslaget när det gäller hur asylsökande behandlas. Det föreslås att asylsökande som fått sin ansökan avslagen men under processen fått jobb i Sverige och jobbat minst sex månader ska kunna få stanna i Sverige som arbetskraftsinvandrare istället.

Den svenska modellens egenheter illustreras ibland på oanade ställen: Speltidningen Level, nr 16, hyser ett reportage om ett gäng ungdomar i Norrköping som ville försörja sig på dataspel. Finansiärer saknades. Lösning? A-kassan, vad annars? Vi tog de pengarna och delade på dem. Haken var att det fanns en sorts arbetsmarknadsåtgärd för att arbetslösa ungdomar skulle komma i arbete. Så vi tvingades att gå en kurs om hur man använde datorer – vilket av förklarliga skäl inte kändes meningsfullt och gjorde att vi inte kunde arbeta så mycket med spelen som vi ville.

Socialstyrelsen skyller på slarv och att folk har misstolkat dem, folk med utbrändhets-symptom ska få sjukskriva sig. Ännu ett pedagogiskt misstag från regeringen, som har allvarliga problem med att presentera sin politik och sina reformer. Det lilla misstaget resulterade i en hätsk debatt både i klassiska media och i bloggosfären. **** Förmodligen handlar debatten också om själva symptomet, som egentligen inte är ett symptom utan flera svårdiagnostiserade åkommor. Detta är FRAMFÖR ALLT en utmaning för läkarkåren, och den hårt ansatta psykvården, där det inte är ovanligt att folk får gå i arbetsterapi (träslöjd) i två år innan de ens får en diagnos.

Från att ha ägt debatten till att guppa i bakvattnet, detta är historien om den borgerliga alliansen. De gick till val på återställare mot massarbetslöshet, flumskola och utlovade 1000 kr/mån i skattelättnader till alla. Många är besvikna, det blev inga 1000 kr, det kanske bara blev 300 kr. Att alliansen har över tre år till på sig att förverkliga sina vallöften glöms iof bort i den luddiga debatten. Samtidigt som oppositionen med Ulvskog i spetsen vill grundlagsskydda statlig egendom, och på detta sätt förhindra utförsäljning av statliga bolag.

Det har nu träffats ett kollektivavtal som ger de anställda att själva välja vilka helgdagar de ska fira. Det är utmärkt. Att tvinga alla att vara lediga på en rad kristna helgdagar duger inte i ett samhälle som är både sekuläriserat och mångkulturellt. Varken sekulära svenskar eller invandrare med en annan religion ser logiken i att tvingas vara ledig på Kristi himmefärds dag nu på torsdag. Det är dock lite oroväckande att det står att anställda ska kunna välja helgdagar utifrån religiös övertygelse.

Nu ska regeringen föreslå att a-kassan ska bli obligatorisk, och Sven Otto Littorin arbetar för att den ska bli det från 1 juli nästa år, detta efter massivt avhopp från akassorna. Problemet är förstås att obligatoriska inbetalningar som går till staten brukar, och ska, kallas för skatt. När nu a-kassan förslås bli obligatorisk så skapar man med andra ord en särskatt för att finansiera den tiondel av a-kassan som idag inte finansieras via skattsedeln.

Det finns flera skäl till att semesterlagen bör reformeras. Systemet med semesterlön och semesterersättning är onödigt krångligt att administrera för arbetsgivaren och svårt att begripa för arbetstagaren. Det bör förenklas radikalt genom att den anställde helt enkelt får samma lön som vanligt under semestern. Då behöver löneavdelningen inte befatta sig med semestrar och det blir mycket enklare att hantera. De innebär att den totala årslönen blir något lägre, vilket bör kompenseras genom att den ordinarie månadslönen höjs i motsvarande mån.

Björn Eriksson och Lars Stjernkvist skriver på DN Debatt att kommuner inte bör ha möjlighet att tacka nej till att ta emot flyktingar. Det är lätt att hålla med. Det är inte rimligt att kommuner kan välja bort detta ansvar. Å andra sidan måste förslag om att begränsa flyktingarns rätt att välja var de ska bo (som en del socialdemokratiska kommunalråd då och då kommer med) avvisas kraftfullt. Flyktingar som fått asyl och uppehållstillstånd i Sverige måste givetvis få flytta runt i landet precis som infödda svenskar.

Solarier och friskvård är en het fråga inom konkurrensjuridiska grupper. Orsaken är att kommuner ofta har solarier, kurser och friskvård till priser som vida understiger det som privata aktörer kan erbjuda. Dessutom smusslas de privata aktörerna undan på dåliga tider och hyran sätts omotiverat högt. Detta handlar naturligtvis om en snedvriden konkurrens, där kommuner går in som kommersiella aktörer och skapar monopol som gynnar dem själva. Detta är nog en av bakgrunderna till Maud Olofssons debattartikel i Dagens Nyheter idag där hon aviserar ett förbud mot att kommuner ska kunna agera på det här viset.

Idag har Sven-Otto Littorin blivit intervjuad i SR:s lördagsintervju, och det man har ekande i huvudet efter att ha lyssnat färdigt är detta ständiga försvar av facket, kollektivavtalen, arbetsrätten, Vaxholm och HRF:s kampanj mot salladsbaren. Oavsett vad som händer så ställer sig Littorin på fackets och kollektivets sida mot individen, och det är ju inte vidare liberalt, och det får mig att undra om det inte vore bra med en liten blodig maktkamp inom Rosenbad som tog ner Littorin några steg.

Förre ministern Morgan Johansson och en fd planeringschef i socialdepartementet kritiserar det nya pensionssytemet i DN idag: Försämrad förtidspension är ett brott mot pensionsuppgörelsen, anser de. Dessutom lönar det sig för mycket att arbeta i det nya systemet, verkar de tycka: Med rimliga antaganden […] får en industriarbetare som arbetat minst fyrtio år och går i pension vid 65 i genomsnitt 53 procent av sin tidigare inkomst i allmän pension. Skulle han gå i pension vid 63 år, sjunker pensionen med hela fem procentenheter till 48 procent.

I det senaste Index of Economic Freedom, som rankar världens länder utifrån grad av ekonomisk frihet, landar Sverige på 27:e plats. Eftersom sambandet mellan ekonomisk frihet och välstånd är mycket starkt är en hög placering naturligtvis eftersträvansvärd. Sverige klarar sig också mycket bra när det gäller näringsfrihet, handelsfrihet och frihet från korruption. Desto sämre är det ställt med områden som skatter, offentliga utgifter och frihet på arbetsmarknaden. Bara Kuba och Nordkorea har större offentliga utgifter än Sverige.

Den så kallade Svenska Modellen på arbetsmarknaden handlar om makt – om arbetsgivarnas och om fackförbundens makt. Ju mera centraliserat avtalsskrivandet är, desto mer sprider sig en känsla av trygghet och förnöjelse både i arbetsgivar- och löntagarleden. Centrala avtal betyder mindre konflikt, färre förlorade arbetsdagar, högre produktivitet, och mindre frihet för den enskilda individen. Den negativa föreningsfriheten naggas i kanten, individens rätt att teckna avtal minskar, och både arbetsgivarnas organisationer liksom löntagarnas organisationer får ökad makt, och ökad tilldelning av resurser.

Varför låtsas regeringen att de så kallade trygghetslagarna på den svenska arbetsmarknaden fungerar bra? Svaret är såklart att en borgerlig regering aldrig kan komma undan med att förändra LAS. Däremot kan den försämra akassan och sänka skatterna, det är ju strikt sett bara vad man förväntar sig av en borgerlig regering. När det gäller ändringar i LAS är det dock socialdemokraterna som är veto-spelaren. Johan påpekar att s-riksdagsgruppens chef Åsa Larsson prioriterar flexibilitet, inte anställningstrygghet, när socialdemokraterma tvingas säga upp folk efter valförlusten: