De nya moderaterna gör verkligen skäl för namnet. Erlander-nostalgi, preussisk ordning i statsfinanserna och sparsamhet gäller. Kommunalskatten sänks med tio öre i snitt, i vissa kommuner lite mer, men generellt sett handlar det om marginella skattesänkningar. Vart tog den ekonomiska friheten vägen? Friheten att kunna spara och lägga undan en slant? Friheten att kunna köpa sig det där man verkligen drömt om. Nej, vi lever i ett anti-konsumtionssamhälle, åtminstone om intelligentian får bestämma.

Kommer alliansregeringen att ge upp tanken om en fri hyresmarknad? Håller de på att acceptera den planekonomiska lösning vi har för närvarande, där vi subventionerar rika innerstadsbors lägenheter, medan folk i förorterna betalar överpriser för sina nedgångna lägenheter? Samtidigt dräneras innerstaden på hyresrätter eftersom de flesta vill ombilda till bostadsrätter, vilket är fullt begripligt; man vill ju äga sitt boende – så långt det går. Fri ombildning utan marknadshyror fungerar illa; det finns få incitament för entreprenörer att bygga eller behålla hyresfastigheter – det är en dålig affär helt enkelt.

Innan folkpartiet blev ett regeringsparti fanns det ett och annat tydligt ställningstagande som det kan vara värt att lyfta fram och påminna om. Ur den ekonomisk-politiska motionen från 2005: Sverige måste sätta skattestopp – vi har redan världens högsta skatter. Skattehöjningar skapar fler problem än de löser. Men det var då och då är då och nu är nu. Folkhälsominister – att vi alls har en sådan är beklagligt – Maria Larsson (kd) har nämligen sett till att regeringens höstbudget bland annat kommer att innehålla skattehöjningar och detta på cigaretter, snus och öl.

Finansminister Anders Borg sa i sitt tal i Almedalen att skattesänkningar ska finansieras genom nedskärningar i statsbudgeten. Utmärkt, precis så ska det låta från en finansminister. Men vi skulle önska en högre ambitionsnivå på skattesänkningarna. Det är t.ex. illa att inte värnskatten avskaffas omgående. För att ge Anders Borg lite mer råg i ryggen så kan vi stå till tjänst med förslag på nedskärningar i statsbudgeten: Avskaffa presstödet – 567 milj Lägg ner folkhälsoinstitutet – 128 milj Avskaffa meningslösa integrationsåtgäder – 116 milj Halvera AMS – 2348 milj Avskaffa statliga stöd till trossamfund – 55 milj Halvera Boverket – 98 milj Sluta ge statliga bidrag till kommunala bostadsföretag – 100 milj Avskaffa bostadsbidrag – 3000 milj Halvera konsumentverket – 57 milj Avskaffa regionalstöd – 1853 milj Lägg ner Glesbygdsverket – 27 milj Lägg ner Energimyndigheten – 205 milj Lägg ner Rikstrafiken och sluta ge statligt stöd till interregional kollektivtrafik – 1013 milj Summa: 9,5 miljarder.

Alliansen har lovat att införa avdragsrätt för gåvor till ideella organisationer, se här (sid 18). Det är en god idé, under förutsättning att man kan förhindra att det skapas fuskorganisationer i skatteplaneringssyfte. En sådan avdragsrätt innebär i praktiken en skattesänkning, och i enlighet med vad vi skrivit tidigare så bör den därmed balanseras med att statens utgifter minskas. Det bästa sättet att göra det är att de statliga bidragen till ideella organisationer omgående minskas lika mycket som man räknar med att skatteintäkterna minskar.

LO-ekonomen Dan Andersson oroar sig på DN Debatt för att regeringens planerade skattesänkningar ska leda till att Riksbanken tvingas höja räntan mer än vad som är önskvärt. Det kan ligga något i dessa farhågor. En alltför expansiv finanspolitik under högkonjunktur kan ställa till problem. Problemet är dock inte skattesänkningarna i sig, problemet är att statsbudgeten underbalanseras (expansiv finanspolitik). Det kan man undvika antingen genom att låta bli att sänka skatter, eller genom att skära ner på utgifterna.

Från att ha ägt debatten till att guppa i bakvattnet, detta är historien om den borgerliga alliansen. De gick till val på återställare mot massarbetslöshet, flumskola och utlovade 1000 kr/mån i skattelättnader till alla. Många är besvikna, det blev inga 1000 kr, det kanske bara blev 300 kr. Att alliansen har över tre år till på sig att förverkliga sina vallöften glöms iof bort i den luddiga debatten. Samtidigt som oppositionen med Ulvskog i spetsen vill grundlagsskydda statlig egendom, och på detta sätt förhindra utförsäljning av statliga bolag.

I Sverige är dynamiska effekter i ekonomin förbjudna. Man kan i alla fall tro det, eftersom begreppet används som skällsord och något som tas till när man vill utmåla en ekonomisk reform som dålig. Därför ska skattesänkningar på ett område “finansieras” genom att de motverkas på annat håll. Ett uppenbart exempel är när den borgerliga regeringen idag går ut och aviserar att förmögenhetsskatten ska avskaffas, så ska det “delvis” finansieras genom att avdraget för privat pensionssparande får en maxgräns på 12 000 kronor.

Det går rent rasande bra för Sverige just nu, och finansminister Anders Borg skriver därmed upp förväntningarna på tillväxten med 0,4 procent från 3,3 procent till 3,7 procent. Nästa år räknar man med att tillväxten blir 3,3 procent, istället för det projicerade 3,1 procent. Pengarna väller alltså in, både inom det privata tack vare de skattesänkningar som gjordes i och med regeringsbytet, men också till det offentliga tack vare ökad konsumtion.

I en intervju i DN så säger finansminister Anders Borg (m) att han “inte har något emot att värnskatten slopas, men endast om finansieringen görs från höginkomsttagarna själva”. Ett sådant uttalande tyder på att han ser Sveriges skattesystem som fördelningspolitiskt perfekt, och att varje förändring som gynnar en viss grupp (särskilt om det råkar vara höginkomsttagare) måste kompenseras för att återställa balansen. På detta sätt brukade socialdemokratiska finansministrar uttala sig, och det är ganska naturligt att de såg det skattesystem som de själva utformat som perfekt.

Inom det finanspolitiska området finns det en rad olika åtgärder som borde genomföras. En del av dem är kanske mer av akademisk art, medan andra har direkt koppling till den ekonomiska politiken. Det förstnämnda handlar bland annat om förbättringar av den ekonomiska statistiken, och det sistnämnda en omläggning av skattepolitiken. Jag kommer här ta upp några förslag på åtgärder som bör genomföras, men listan ska inte ses som fullständig. Alliansen har gått ut och lovat att fastighetsskatten ska avskaffas.