Även publicerad på Bloggen Bent. När alliansen tog över efter den tröttkörda Göran Persson, och den lika tröttkörda socialdemokratin, var det efter åratal av visionslöst hushållande med de offentliga systemen, kryddat med lite företags- och arbetsfientliga förslag som att införa rätt till heltid för säsongsarbetare. Vid det laget hade cirka en miljon, ge eller ta några hundratusen beroende på vem man frågar, av den arbetsföra befolkningen förpassats ut i marginalen där de förde (och fortfarande för) ett Sisofysarbete med att hålla sig väl med byråkrater för att inte mista sina sista smulor av inkomst.

Värdetransportrånen ökar, åtminstone om man utgår från mediebilden. Utan att ha giltig statistik i ämnet kan vi utgå ifrån att rånen utgör ett hot mot samhället. Nu senast rånades ett bolag som sköter transport av utländsk valuta, de inställer tills vidare sina transporter, vilket kan ge upphov till brist på utländsk valuta. **** Värdetransportbolaget kräver att polisen ska agera. Ett förmätet krav kan tyckas, men å andra sidan så är rättssäkerhet, inre och yttre försvar statens viktigaste uppgift.

Även publicerad på Bloggen Bent. Man kan lätt dras med i stunden när det gäller politik, och glömma bort att politik är en långsiktig hantering där det tar år att få igenom saker, och där det tar år för genomförda saker att få någon effekt. I Dagens Nyheter idag skriver Niklas Ekdahl en krönika som poängterar just det långsiktiga i politiken, och jag håller med i det mesta. Socialdemokraterna vill förstås i retoriken framstå som allt det godas moder, och vill förstås inte ge alliansregeringen beröm får någonting.

Ja, det är förmodligen sant att det kommer att bli ganska stora hyreshöjningar om regeringen över en natt släpper bostadsmarknaden fri, men det beror helt och hållet på att hyresregleringarna har skapat en brist på bostäder i främst storstadsregionerna. De regleringar som vänstern nu i affekt försöker beskydda är det som har gjort att det inte byggs några nya hyresfastigheter i Stockholm nuförtiden, och det är de regleringar som vänstern nu vill försvara som har skapat bostadsbristen i stan.

Från att ha ägt debatten till att guppa i bakvattnet, detta är historien om den borgerliga alliansen. De gick till val på återställare mot massarbetslöshet, flumskola och utlovade 1000 kr/mån i skattelättnader till alla. Många är besvikna, det blev inga 1000 kr, det kanske bara blev 300 kr. Att alliansen har över tre år till på sig att förverkliga sina vallöften glöms iof bort i den luddiga debatten. Samtidigt som oppositionen med Ulvskog i spetsen vill grundlagsskydda statlig egendom, och på detta sätt förhindra utförsäljning av statliga bolag.

Nu slutar tullen att beslagta sk nätsprit i brist på konkreta direktiv. Det svenska alkoholmonopolet är på god väg att självdö medan vi lapar sol och tidningarna brottas med nyhetstorka. Själv hade jag föredragit att vår nya regering initierat avvecklingen, men allt som oftast är det en kombination av slump, oklara direktiv och civilt motstånd som bryter ny mark. Vem minns inte murens snabba fall 1989? Politikerna är någon annanstans, och tur är väl det.

Utvecklingen i Estland den senaste tiden visar att Sverige ska säga nej till den ryska gasledning som planeras att gå över Östersjön, och detta inte främst på grund av de legitima miljökritiska skäl man kan anföra mot projektet, utan av säkerhetspolitiska skäl. När Ryssland agerar så mot ett land som är medlem i EU och medlem i Nato så kan man väl bara tänka sig hur de skulle agera om Sverige blev starkt ekonomiskt knutet till Ryssland.

Nu har Kristina Alvendal anfört på Dagens Nyheters debattsida att lösningen på hyresrättskrisen i Stockholm stad är att man ska ge bonus till folk för att de ska flytta till rätt ställe, dvs ytterstaden. Det är så man blir matt. Den enda lösningen, Kristina, på stadens hyresrättsproblematik är att införa marknadshyror därför att då blir det lönsamt att bygga nya hyresrätter även för privata aktörer. Privata aktörer som i allt raskare takt försvinner från marknaden därför att bostadsmarknaden är Sveriges sista rest av planekonomi.

Det går rent rasande bra för Sverige just nu, och finansminister Anders Borg skriver därmed upp förväntningarna på tillväxten med 0,4 procent från 3,3 procent till 3,7 procent. Nästa år räknar man med att tillväxten blir 3,3 procent, istället för det projicerade 3,1 procent. Pengarna väller alltså in, både inom det privata tack vare de skattesänkningar som gjordes i och med regeringsbytet, men också till det offentliga tack vare ökad konsumtion.

Ofta när man debatterar frihandel kontra miljön får man höra att frihandel, särskilt när det gäller multinationella företag, skulle vara ett hot mot miljön. Inget kunde vara mera falskt, förstås, men det är inte därför argumentet lyfts fram. Det handlar inte om själva miljön, den används som ett slagträ, utan det handlar om materialism kontra icke-materialism. När miljöaktivister lyfter fram frihandelns inverkan på miljön så är det ett kodord för att det menar att icke-materialismen skulle vara bättre än materialismen så som den kommer till uttryck inom det kapitalistiska systemet.

Idag kom då beslutet om skatteavdrag för hushållsnära tjänster, och kanske inte så överraskande sade Socialdemokraterna och vänsterpartiet tvärnej till förslaget. Inte för att deras opposition betyder något i det parlamentariska läge som ändå är, utan oppositionen ska väl som alltid annars mera ses som ett försök att bolstra sina kärntrupper. Men förslaget ligger ändå där, och personligen tycker jag att det är synd därför att detta med att subventionera en smal del av tjänstesektorn på bekostnad av andra delar av densamma naturligtvis inte är bra.

Solarier och friskvård är en het fråga inom konkurrensjuridiska grupper. Orsaken är att kommuner ofta har solarier, kurser och friskvård till priser som vida understiger det som privata aktörer kan erbjuda. Dessutom smusslas de privata aktörerna undan på dåliga tider och hyran sätts omotiverat högt. Detta handlar naturligtvis om en snedvriden konkurrens, där kommuner går in som kommersiella aktörer och skapar monopol som gynnar dem själva. Detta är nog en av bakgrunderna till Maud Olofssons debattartikel i Dagens Nyheter idag där hon aviserar ett förbud mot att kommuner ska kunna agera på det här viset.

Idag har Sven-Otto Littorin blivit intervjuad i SR:s lördagsintervju, och det man har ekande i huvudet efter att ha lyssnat färdigt är detta ständiga försvar av facket, kollektivavtalen, arbetsrätten, Vaxholm och HRF:s kampanj mot salladsbaren. Oavsett vad som händer så ställer sig Littorin på fackets och kollektivets sida mot individen, och det är ju inte vidare liberalt, och det får mig att undra om det inte vore bra med en liten blodig maktkamp inom Rosenbad som tog ner Littorin några steg.

Den så kallade Svenska Modellen på arbetsmarknaden handlar om makt – om arbetsgivarnas och om fackförbundens makt. Ju mera centraliserat avtalsskrivandet är, desto mer sprider sig en känsla av trygghet och förnöjelse både i arbetsgivar- och löntagarleden. Centrala avtal betyder mindre konflikt, färre förlorade arbetsdagar, högre produktivitet, och mindre frihet för den enskilda individen. Den negativa föreningsfriheten naggas i kanten, individens rätt att teckna avtal minskar, och både arbetsgivarnas organisationer liksom löntagarnas organisationer får ökad makt, och ökad tilldelning av resurser.

Det är nu klart att Bulgarien och Rumänien kommer bli EU-medlemmar vid årsskiftet. Det är också klart att Sverige inte kommer att införa några övergångsregler för arbetskraft från Bulgarien eller Rumänien. Efter årsskiftet kommer Bulgarer och Rumäner alltså att kunna bo och jobba i Sverige på samma villkor som Fransmän, Tyskar och Polacker. En bekant från Bulgarien bor i Sverige och har uppehållstillstånd för studier. Nu har hon avslutat sina studier och vill stanna i Sverige och skaffa jobb.

Idag har man upp till sex månaders uppsägningstid enligt lag. Det är ett stort problem för dom som anställer, för företag har sällan framförhållning i mer än en månad. Ett företag som får en ny kund och behöver anställa behöver oftast inte anställa om tre månader eller sex månader, utan ett nytt projekt och nya leverenser är oftast nåt somskall börja inom en månad. Att i det läget anställa någon som inte kan börja arbeta förrän om tre eller sex månader är oftast inte aktuellt.

Det finns inget självändamål med att flytta ut verk och myndigheter till runt om i landet, och det kan bara bidra till en mera ineffektiv förbrukning av skattebetalarnas pengar eftersom verken och myndigheterna måste bygga upp en transportinfrastruktur för att ta sig hit till Stockholm. Det betyder flera resor, fler hotellövernattningar, mera milersättningar – det blir med andra ord mycket dyrare att driva ett utlokaliserat verk än om det fick vara kvar i Stockholm.

Regeringen presenterade igår sin budget. En budget nästan kliniskt ren från överraskningar, och även om det är tråkigt, så är det nog bra. Budgeten är egentligen bara en expansion och en detaljering av regeringsförklaringen, som i sin tur nästan är exakt valprogrammet rakt av. Och det är unikt i svensk politik. För första gången i mitt meddellånga liv har folket röstat på en politik och fått just det som lovades. Visst hade jag hoppats på mer liberalism i budgeten, och det har jag inte fått.

När Reinfeldt presenterade sin regering så kändes det instinktivt som om detta var inte bara ett skifte i politik, utan också i generation, och attityd. Och kollar man på moderaternas statsråd så ser man att majoriteten är 60-talister precis som Reinfeldt själv. På samma sätt var dom flesta av Göra Perssons statsråd i hans ålder. Det blir naturligt så, man lär känna folk i sin egen ålder redan i ungdomsförbundet, och dom vännerna hänger sedan med genom den politiska karriären.

Mauricio Rojas beklagar sig i gårdagens Dagens Nyheter, på debattsidan, att alliansen har försuttit ett gyllene tillfälle för en kompromiss om invandringspolitiken. Det kan man ju tycka, förstås, och man kanske kan efterlysa en mera partiöverskridande kompromiss. Utgångspunkten måste vara att det är bättre att börja på nytt och från början utgå från ett individperspektiv där människor får komma hit och söka jobb så mycket de vill, och om de får jobb så får de enkelt ett uppehållstillstånd.

Mauricio Rojas avslöjar på DN Debatt idag arbetskraftsinvandringskommitténs slutbetänkande. Den stora oenigheten rör den så kallade arbetsmarknadsprövningen. Det innebär att när någon icke EU-medborgare söker jobb i Sverige så räcker det inte med att en svensk arbetsgivare vill anställa, en mydighet måste också konstatera att det inte finns någon svensk arbetslös som kan ta jobbet ifråga. Så är reglerna idag, och sossar och vänsterpartister vill behålla dem. Moderater, centerpartister, kristdemokrater och miljöpartister vill helt avskaffa denna arbetsmarknadsprövning.

Precis som folkpartiet så har centerpartiet har fått jackpot på sina favoritfrågor och lyckats knipa både näringsministerposten, miljöministerposten och infrastrukturministerposten. Och ja, jordbrukminisitern är ju centerpartist också, men det är nog inget annat parti som ens vill ha den posten. Däremot är tillsättandet av dom här posterna knappast någon jackpot för Sverige. Maud Olofsson som näringsminister är självklar och vettig. I hela valdebatten med alla skandaler har hon envist pratar småföretagande, och om inte annat på detta sätt tjatat till sig rätten till den posten.

Ett av de allra bästa sätten att höja effektiviteten inom vården är att låta patienterna som ska utnyttja vården välja själva. Det säger sig självt att en restaurang med ett smutsigt kök, äcklig mat och otrevlig personal inte blir långlivad på den extremt konkurrensutsatta marknad som restaurangbranschen är. Av någon anledning så kortsluts detta när det gäller vården, och de mekanismer som ska säkerställa att det dåliga motas bort och det bra premieras förbjuds i lag.

Det finns egentligen fyra saker jag skulle vilja se utförda under den närmaste mandatperioden: två är nationella frågor, och två är internationella. Uppluckring av LAS Ett skifte från bidragsberoende till jobb Borttagandet av handelshinder inom EU Borttagande av CAP – Common Agricultural Policy – inom EU. En uppluckring av LAS är inte den fara som vänstern utger det för att vara därför att det skapar ett system med snabba omskiftningar på arbetsmarknaden.