I DN uppmärksammas det att lärare inte får lära sig konflikthantering. Men är det rätt väg att gå? Efter jag hade slutat gymnasiet var det en glipa innan jag skulle göra lumpen, och då arbetade jag som lärarvikarie i Flemingsbergsskolan i Huddinge. Detta var i mitten på åttiotalet. Skolan var verkligen blandad att undervisa i. Många av de anställda var morsor till mina kompisar och rejäla och rekorderliga damer. Vissa klasser var tunga medan andra var mycket lätta.

Sveriges nya regering är intressant på många sätt, och det finns många kommentarer att göra, så många att jag kommer dela upp kommentarerna i flera blogginlägg. Först ut är mina kommentarer om folkpartiets nya statsråd: Jackpot för Folkpartiet Folkpartiet har lyckats få ministrar på alla sina favoritområden. Och urvalet är inte helt pjåkigt heller. Att Jan Björklund blir skolminister får ses som mycket positivt. Det beror på att han som vice ordförande är garanterad en plats, och skolfrågorna är en fråga där hans eviga tjat om ordning och reda faktiskt träffar rätt.

Utbildningspolitik innehåller många olika aspekter att jag inser att det är omöjligt att skriva ett enda inlägg om detta. Därför kommer jag publicera några inlägg framöver under temat utbildning med fokus på några specifika frågor som berör grundskola, gymnasium och högskola (grundutbildning och forskning). Först ut blir några tankar kring den högre utbildningen (grundutbildningen) och vad man brukar benämna “den tredje uppgiften” och “det livslånga lärandet” och vad dessa har inneburit i praktiken när statsmakterna tagit dessa till sin uppgift att implementera dem.