Efter Ryssland gått in i Georgien så verkar det just nu som om EU inte kan enas om något motåtgärd alls. Problemet är att det egentligen inte finns någon gräns vid vilken Ryssland skulle känna sig helt nöjd eller säker. Ska alla randstater till Ryssland hamna under rysk dominans? Eller alla länder i den tidigare Warszawa-pakten? Eller alla länder med en rysk minoritet? Eller alla länder med en minoritet i som vill att Ryssland ska hjälpa dem?

Nationalism har fortfarande en stor sprängkraft i världen, men det finns ett projekt som lyckats desarmera den och det är den Europeiska Unionen. Genom att ställa krav på lagstiftning, mänskliga rättigheter, respekt för minoriteter och fri rörlighet så har EU öppnat upp en värld av möjligheter och livsstilar som gör att nationalistiska strömningar inom EU minskar i styrka, eller kanaliseras på ofarligt sätt. Det är inte för inte som tidingen The Economist kallat EU den första postmoderna staten.

Afganistan har länge haft en plats i det svenska medvetandet, främst genom den svenska Afganistankommitténs uthålliga (alltsedan 1980) arbete. Idag har Storbritannien deklarerat att de ska utöka sina styrkor i Afganistan, och det vore ett utmärkt tillfälle för Sverige att hänga på och utöka sina. Efter den i sammanhanget enkla invasionen av Irak har ett stort antal civila dött i Irak, under inbördeskrigsliknande förhållanden. USA försöker nu minska detta dödande och behöver resurser till att göra det, som man till förstone inte räknat med i kalkylen.

En bomb har briserat utanför Danmarks ambassad i Pakistan. Bomben har hittills dödat åtta personer. Det råder ingen tvekan om att det är islamister som ligger bakom, och att man valt ut Danmark som måltavla. Den påstådda anledningen för islamister att tycka illa om Danmark är Mohammed-teckningarna som publicerades. Men dessa har ju publicerats på många andra ställen, och det finns gott om anda länder som islamister lätt skulle kunna tycka sämre om.

Ukraina är nu medlem i den frihandelsfrämjande organisationen WTO, som medlem nummer 152. Även om man kan diskutera WTO:s effektivitet, så är det ett steg framåt för Ukraina. Medlemskapet och framför allt de reformer som gjorts kommer förhoppningsvis att främja Ukrainas ekonomiska tillväxt, vilket förutom att uppenbart vara bra för ukrainarna, också leder till mer stabilitet i Europa. Ryssland står fortfarande utanför, men de flesta andra länder i världen är med.

Bloggregeringen ser med oro på utvecklingen i Libanon. Västra Beirut rapporteras ha fallit till Iran och Syrien-stödda Hizbollah. Hizbollah inriktar sig nu på att stänga ner TV-stationer och annan media som inte stöder Hizbollah. Man stängde ner två TV-stationer i fredags. Det verkar som shiitiska extremistgrupper är bättre organiserade och motiverade än många andra i området. Israel har ju länge varit bättre organiserade och motiverade, men dessa shiitiska extremistgrupper kan sätta området i brand.

När presidentvalet var i Ryssland så höjde jag ett varningens finger för att man inte vet vad som händer efter installationen av den nye presidenten. Detta beroende på att det räcker inte med den goda viljan, när maktspelarna själva inte ens förstår maktspelet. Vem har egentligen makten? Vem känner vem? Vem har lovat vad till vem? Hur mycket makt finns egentligen i den och den personens nätverk/position? Carl Bildt påpekar i sin blogg att Kina borde samarbeta med Dalai Lama istället för att gå på konflikt eftersom det finns värre rörelser som kan lura i vassen.

Alla medier tycks behandla presidentvalet i Ryssland som en formalitet. Och det är det nog, om man bara avser vem som kommer att bli vald. Men det innebär inte att vi vet vad som kommer att hända efter det. Ryssland är som bekant inte lätt att förutsäga: Det finns personer med mycket makt, men hur maktnätverken hänger ihop är oklart, och det är också oklart om de olika aktörerna vet hur mycket makt de har ens själva.

I Kenya fördrivs just nu folk efter etniska linjer, efter ett val som inte utfördes på rätt sätt. När människor inte kan lita på demokratiska instititutioner (såsom valförrättning) tar andra lojaliteter vid; speciellt i länder som redan har potentiella etniska eller religiösa förkastningslinjer. Man har inte svarat upp mot förväntningarna för en rättvis valprocedur och därmed svikit folkets förtroende. Folket har därmed inte fullt ut kunnat ge lojalitet åt demokratin.

I många tidningar kan man läsa att regeringens statsminister, Fredrik Reinfeldt, stöder Barack Obama. Skäl som anges är bl a miljöpolitik. Om man lyssnar på Obamas tal efter den sk Super Tuesday, så talas det mycket om förändring och framtid, men väldigt lite om konkret politik, Men han är alltid noga med att poängtera att USA ska lämna Irak så snabbt som möjligt. Det är ingen god idé. Har man gett sin in i leken så får man ro kärringen i land, eller vad det heter, och förmodligen skulle Obama upptäcka detta om han blev president.

Att stabilisera ett land är inte lätt. Religiös fanatism t ex, har ofta visat sig ha en förmåga att leta sig in i folklager på ett sätt som gjort det svårt att liberalisera och få till fred. Extrema religiösa fantasier som utformats för att passa vår psykologi, vare sig det rör sig om “traditionella” religioner eller kommunism, har förstört och hindrat många mänskliga framsteg. Men liberalismen har verktyg som kan leta sig in ännu djupare: Marknaden.

Nu när debatten om SVT’s vänstervridning är aktuell igen, så vill jag påminna om Sveriges Radio, och då framförallt Ekot. Ni kanske kommer ihåg att Johan Norberg påpekade att Ekot har en tendens att calla Pinochet för diktator, men Castro för ledare? Och att Ekot svarade att det berodde på att man inte villa kalla sittande presidenter för diktator. Tja, jag kollade ju upp det där när det var aktuellt för ett år sedan genom att kolla Ekots pressmeddelanden.

USA ska nu införa hårdare ekonomiska sanktioner mot Burma. Men förmodligen kommer dessa sanktioner att vara mindre effektiva i att uppnå en förändring. Som jag tidigare skrivit så är det svårt att använda ekonomiska sanktioner i dagens värld med Kina och Ryssland som starka aktörer. Det som återstår då är militära aktioner, som fortfarande fungerar för att uppnå en förändring. Men vilken förändring vill man uppnå? Enligt tidigare analys så är det fyra mål som finns för en liberal utrikespolitik:

Det talas mycket om Israel i mellanösterndebatten, men det finns ett annat land i området med starka demokratiska traditioner, och det är Libanon. Igår mördades Antoine Ghanem, libanesisk parlamentsledamot som ingick i det parlamentariska stödet bakom premiärministern. Han är inte den förste i den antisyriska majoriteten i parlamentet som fått sätta livet till. Han är faktiskt den tredje bara i år! Man regerar nu med en majoritet på 68 av 127 ledamöter.

I dagens Brännpunkt på Svenska Dagbladet, skriver Folkpartiets utrikespolitiska talesman Birgitta Ohlsson, en utmärkt artikel om läget i Zimbabwe och vad som behöver göras. Omvärldens undfallenhet har varit påtaglig, både från väst och framför allt från de omgivande länderna. Gör Ohlsons handlingsprogram så som det redovisas på Brännpunkt till officiell svensk politik! Kommentarer Kommentar av Sergej den 2007-08-30 19:07:12 Ingen nazidoktrin för svensk utrikespolitik, tack! Birgitta “Mediahora” Ohlsson är bara den senaste i raden som driver på för ytterligare ett illegalt regimskifte i ett land vars motstånd mot den nuvarande världsordningen man inte gillar.

Tidningen Nerikes Allehanda publicerade den 19 augusti en bild av konstnären Lars Vilks föreställande profeten Muhammed som rondellhund. Detta har nu fått Iran att skicka en officiell protest till Sverige. Se artikel i DN och i NA. Regeringen säger att man inte tänker reagera på Irans protest. Det är bra att man inte viker sig, men en mer offensiv hållning vore att föredra. Regeringen bör svara på Irans protest och säga åt Iran att sluta blanda sig i interna svenska angelägenheter.

En motion om att på sikt avskaffa bistånd har lämnats av fyra liberaler (Carl B Hamilton, Hans Bergström, Paula Werenfels Röttorp, Gunnar Andrén) till Folkpartiets landsmöte. Motionen i sin helhet finns i dagens upplaga av Carl B Hamiltons nyhetsbrev. Jag har publicerat texten i här på min blogg, i väntan på att det dyker upp här någonstans på Folkpartiets webbsajt. Man pekar på följande saker som de som kan skapa välstånd hos människor i U-länder :

Utvecklingen i Estland den senaste tiden visar att Sverige ska säga nej till den ryska gasledning som planeras att gå över Östersjön, och detta inte främst på grund av de legitima miljökritiska skäl man kan anföra mot projektet, utan av säkerhetspolitiska skäl. När Ryssland agerar så mot ett land som är medlem i EU och medlem i Nato så kan man väl bara tänka sig hur de skulle agera om Sverige blev starkt ekonomiskt knutet till Ryssland.

I DN kan man nu ikväll läsa att Ryssland ställer in energileveranserna till Estland: Ryssland stoppar energi till Estland. Ryssland skyller på tekniska problem, som ingen tror på. Estland måste nu få energi från väst, och tänk om vi hade haft fler kärnkraftverk inom EU för att hjälpa dem? EU kan inte förlita sig på Ryssland. Ryssland nuvarande “stabilitet” är byggt på en felaktig grund, som gör att de känner sig nödsakade att vara aggressiva.

Estland kanske inte valde det smidigaste sättet, eller tidpunkten, att ta bort statyn. Man hade kanske också gärna sett att planen med den nya platsen, och ceremonin, hade varit mer känd. Ryssarnas starka känslor är förståeliga så till vida att enorma mängder ryssar dog i andra världskriget, i många familjer kom inga män hem igen, och tyskarna var verkligen ett dödshot mot dem. Men självklart har Estland rätt att flytta statyn.

SVT har ju kört en kampanj om fri television, och är stolta över sin roll i public service. Problemet är att public service behövs mer i andra delar av världen, och SVT är därför felallokerat. Det vore billigare i Sverige att köpa in programtid på kommersiella kanaler för public service-innehåll, och producera detta av små oberoende bolag. Kvar står vi då med SVT:s stora produktionsapparat, som bör användas för att ge public service till människor i de ofriaste länderna.

Jag har tidigare skrivit om att diktaturer inte bör ha samma rättigheter som demokratier, och att tillgång till information är ett av de fyra utrikespolitiska målen. Nu är det dags att titta på medel för att uppnå detta. Masskommunikation i form av radio och TV är viktiga instrument i diktaturers förtrycksapparat. Genom att styra vad människor kan se och höra, kan man påverka deras beteende. Vi måste se till att människor i diktaturer har en bättre tillgång till information, som de kan använda sitt förnuft till att värdera.

EU har nu firat 50-årsjubileum och en del kritiska röster höjs mot firandet och mot EU som institution. Varför finns då EU och vad är det till för? Jo kortfattat: Om inte USA hade funnits, så hade Europa hamnat under diktaturens förtryck. Västeuropa först under nazismen, och sedan under kommunismen. Stora mängder människor hade deporterats och avrättats, osv. Det är på grund av Pax Americana, och inget annat, som vi har det så bra i Västeuropa, som vi har det nu.

Ofta när man debatterar frihandel kontra miljön får man höra att frihandel, särskilt när det gäller multinationella företag, skulle vara ett hot mot miljön. Inget kunde vara mera falskt, förstås, men det är inte därför argumentet lyfts fram. Det handlar inte om själva miljön, den används som ett slagträ, utan det handlar om materialism kontra icke-materialism. När miljöaktivister lyfter fram frihandelns inverkan på miljön så är det ett kodord för att det menar att icke-materialismen skulle vara bättre än materialismen så som den kommer till uttryck inom det kapitalistiska systemet.

Utrikespolitiken ska förbättra Sveriges position på kort och lång sikt, och hjälpa människor i andra länder. Jag tror långsiktiga mål är viktiga, därför att de tålmodigt kan förankras i opinionen och därmed ge möjlighet till ett kraftfullt mandat för sittande regering, något som är viktigt för att inte bli offer för opportunistiska rörelser och regimer. En av demokratins akilleshälar är den långsamma responstiden och den tvekan och tövan som medföljer.

Carl Bildt har hållit ett anförande på utrikespolitiska institutet, där han drar upp förutsättningarna för utrikespolitiken. Speciellt följande delar är intressanta i hans analys: “I stora delar av denna värld – inte minst i det Asien som nu håller på att återta sin historiska plats – spirar en stark optimism om en än bättre framtid inte bara ekonomiskt och socialt utan också vad gäller de egna nationernas möjligheter. Och i vår del av världen kan vi konstatera att vårt Europa aldrig varit så fritt, så fredligt och så välmående som det är i dag.

Andreas Carlgren vill att Sverige skall bli en förebild. Det där tycker jag är en märklig inställning, som är förvånansvärt vanlig bland Svenska politiker. Det går ut på att vi skall få andra länder att göra som vi gör. Varför det? Svenska EU-politiker har lobbat i EU för att andra EU-länder skall göra som Sverige i många fall. Ett exempel är att man har lobbat för att kriminalisera prostitution enligt samma sätt som vi har gjort det i Sverige.

Islamism är en totalitär ideologi, som omfattar en extrem tolkning av islam. Islamism har varit på frammarsch i världen åtminstone ända sedan revolutionen i Iran 1979. För att förstå hur man ska bekämpa den tror jag att man måste se på den enskilda människornas situation i de länder där den är på frammarsch. Ingen människa lever sitt liv i ett kulturellt vakuum. Vi är alla beroende av vanor och traditioner som gör våra liv drägliga.

Wille på bloggen The Libertarian in Room 101 tar upp ett intressant ämne – vårt förhållande till Kriget mot Terrorismen, och med anledning av de stora dödstalen i Irak varje dag kan det vara värt att studera frågan ur ett mera liberalt perspektiv. Kriget mot terrorismen är egentligen rätt bisarrt därför att vi tycks ha “nyttiga idioter” som springer omkring och kräver demontering av de individuella friheterna för att skydda de individuella friheterna.

Om gasledningen från Ryssland till Tyskland byggs, och mycket talar för att den kommer att göra det, så kommer rysk militär befinna sig mycket nära Sveriges gränser. Ryssland är inte vilket land som helst. Det är ett land som bryter mot mänskliga rättigheter både i krig och fred, som använder sina energitillgångar och sin militära styrka för att hota och trakassera grannländer, som impliceras i vad som tycks vara ett mordförsök i London, och som alltmer agerar efter en paranoid agenda.

Carl Bildt måste sälja alla sina värdepapper i oljebranschen, närmare bestämt i Lundin Petroleum. Olja har blivit centralt i relationer länder emellan, och utrikespolitiska avvägningar kommer att ha inverkan på oljepriserna. Det räcker inte med att sälja aktierna i Vostok Nafta, och det finns ingen anledning för honom att utan justeringar, hålla fast vid sina optioner i samma företag över årsskiftet. Oljetillgångar fungerar idag som en slags Diktaturernas sista bastion runt vilken de kan gruppera sig i en slags “money for nothing”-system, där befolkningen inte har ett värde.

av Mikael Ståldal och Jörgen Modin EU har tyvärr satt sig i ett säkerhetspolitisk dåligt läge gentemot framförallt Ryssland. Orsaken heter energi: EU har idag ett stort beroende av rysk energi och det kommer att bli större. Denna utveckling måste brytas. Till EU:s toppmöte i finska Lahtis var Rysslands president Vladmimir Putin inbjuden i syfte att diskutera energi. Se artikel i DN. Problemet Sverige är idag, genom elnätet, hoplänkat med övriga Europa.

Regeringen presenterade igår sin budget. En budget nästan kliniskt ren från överraskningar, och även om det är tråkigt, så är det nog bra. Budgeten är egentligen bara en expansion och en detaljering av regeringsförklaringen, som i sin tur nästan är exakt valprogrammet rakt av. Och det är unikt i svensk politik. För första gången i mitt meddellånga liv har folket röstat på en politik och fått just det som lovades. Visst hade jag hoppats på mer liberalism i budgeten, och det har jag inte fått.

Bloggregeringen protesterar mot Kinas avrättande av tibetaner som försöker ta sig ur Kina, och uppmanar den svenska regeringen att lämna in en formell protest till Kina. Här finns videobevis på vad som pågår vid Kinas gräns, hittad via Blogge Bloggelitos regeringsblogg. Danska politiken hade en artikel för några dagar sedan som noterades av mig och Björn.

Nordkorea har genomfört en sprängning som tros vara någon slags atombomb. Nordkorea är ett land som haft ihjäl en stor del av sin egen befolkning, likt många andra kommunistdiktaturer. Men få kommunistdiktaturer har så hårt gått i botten över hela samhället som Nordkorea. Detta gör att det är riskfyllt att anta att landet ska handla långsiktigt rationellt. Landet kan komma att i framtiden använda atomvapen, eller sälja dem, det senare gör att hotet kan komma oss i Europa så mycket närmare.

Framgångsrik utrikespolitik kommer inte att handla så mycket om möten mellan ambassadörer och andra officiella representanter. Den kommer istället att handla om Riktade fysiska insatser (pga svagheten i ekonomiska sanktioner) En formell skillnad i skyldigheter och rättigheter gentemot diktaturer Ett massivt, distribuerat kulturellt och ekonomiskt inflytande, som riktas mot problemzoner Kalla krigets skarpa lans måste bytas mot tusen röster och miljoner affärskontakter. Vi lever i en möjligheternas tid. Ny teknik och ökad kommunikation gör varje individ mer kraftfull.