Den svenska modellens egenheter illustreras ibland på oanade ställen: Speltidningen Level, nr 16, hyser ett reportage om ett gäng ungdomar i Norrköping som ville försörja sig på dataspel. Finansiärer saknades. Lösning? A-kassan, vad annars? Vi tog de pengarna och delade på dem. Haken var att det fanns en sorts arbetsmarknadsåtgärd för att arbetslösa ungdomar skulle komma i arbete. Så vi tvingades att gå en kurs om hur man använde datorer – vilket av förklarliga skäl inte kändes meningsfullt och gjorde att vi inte kunde arbeta så mycket med spelen som vi ville.

Folkpartiet funderar på det här med tillfällig föräldrapenning, populärt kallat vab för vård av sjukt barn, och kommer fram till något alldeles utmärkt. Den tillfälliga föräldrapenning som tidigare var föräldrarnas privilegium och som på senare tid har varit en möjlighet för den som avstår sitt vanliga jobb, ska i framtiden kunna kvitteras ut av studenter, pensionärer och professionella vabbare. Staten backar ytterligare något litet steg ut ur barnkammaren. Makten överlåter ytterligare en liten bit till medborgaren att styra över.

Från att ha ägt debatten till att guppa i bakvattnet, detta är historien om den borgerliga alliansen. De gick till val på återställare mot massarbetslöshet, flumskola och utlovade 1000 kr/mån i skattelättnader till alla. Många är besvikna, det blev inga 1000 kr, det kanske bara blev 300 kr. Att alliansen har över tre år till på sig att förverkliga sina vallöften glöms iof bort i den luddiga debatten. Samtidigt som oppositionen med Ulvskog i spetsen vill grundlagsskydda statlig egendom, och på detta sätt förhindra utförsäljning av statliga bolag.

Jag tycker att debatten om privatimport av alkohol är lite märklig. Man diskuterar några lådor av Rioja, som om det vore viktigt, eller så pratar man om principen om fri rörlighet, dvs att hinder mot privatimport är ett handelshinder och skulle skada den fria konkurrensen, vilket inte är en rimlig inställning. Från motståndarsidan hävdar man att privatimporten kommer skada folkhälsan, som om dom som privatimporterar alla kommer bli alkisar på kuppen, detta trots att om man privatimporterar så måste man fortfarande betala svensk alkoholskatt.

Förre ministern Morgan Johansson och en fd planeringschef i socialdepartementet kritiserar det nya pensionssytemet i DN idag: Försämrad förtidspension är ett brott mot pensionsuppgörelsen, anser de. Dessutom lönar det sig för mycket att arbeta i det nya systemet, verkar de tycka: Med rimliga antaganden […] får en industriarbetare som arbetat minst fyrtio år och går i pension vid 65 i genomsnitt 53 procent av sin tidigare inkomst i allmän pension. Skulle han gå i pension vid 63 år, sjunker pensionen med hela fem procentenheter till 48 procent.

Varför låtsas regeringen att de så kallade trygghetslagarna på den svenska arbetsmarknaden fungerar bra? Svaret är såklart att en borgerlig regering aldrig kan komma undan med att förändra LAS. Däremot kan den försämra akassan och sänka skatterna, det är ju strikt sett bara vad man förväntar sig av en borgerlig regering. När det gäller ändringar i LAS är det dock socialdemokraterna som är veto-spelaren. Johan påpekar att s-riksdagsgruppens chef Åsa Larsson prioriterar flexibilitet, inte anställningstrygghet, när socialdemokraterma tvingas säga upp folk efter valförlusten:

Ekonomiprofessor Lars Calmfors skriver på DN Debatt idag att regeringens förslag att höja a-kasseavgiften är mindre lyckat. Precis vad Bloggregeringen påpekade för drygt två veckor sedan.

Det är bra att regeringen nu stramar åt a-kassan genom att trappa ner och tidsbegränsa ersättningen. Det främsta syftet med arbetslöshetsförsäkringen är att man ska slippa att snabbt och drastiskt sänka sin levandsstandard under en kortare period av arbetslöshet. Det vore t.ex. synd ifall folk tvingas sälja sin bostad p.g.a. ett halvårs arbetslöshet. Och ifall man inte hittar något nytt jobb så kan man under ordnade former anpassa sig till en lägre ekonomisk standard.

Regeringen presenterade igår sin budget. En budget nästan kliniskt ren från överraskningar, och även om det är tråkigt, så är det nog bra. Budgeten är egentligen bara en expansion och en detaljering av regeringsförklaringen, som i sin tur nästan är exakt valprogrammet rakt av. Och det är unikt i svensk politik. För första gången i mitt meddellånga liv har folket röstat på en politik och fått just det som lovades. Visst hade jag hoppats på mer liberalism i budgeten, och det har jag inte fått.

Att som liberal sätta sig ner för att granska kristdemokrater känns lite som att sparka på nån som ligger. Men då KD har både socialminister och folkhälso- och socialtjänstminister så är det dom som sitter på vårdfrågan, och måste granskas. Och resultet är rätt väntat. Småländskan Maria Larsson har blivit Folkhälso- och socialtjänstminister. Dom motioner hon har lagt fram i riksdagen ger tyvärr inga som helst indikationer på att hon kommer föra en speciellt vettig politik på det här området.

Välfärd är att ha det bra. Men vad är att ha det bra? I valrörelsen kastades påståenden om bidragsnivåer, lönenivåer och ojämlikhetsmått fram och tillbaka. Ett enda parti pläderade systematiskt för att välfärd är något utöver den materiella levnadsstandarden: Det var miljöpartiet, med en rad förslag som alla går ut på att betala folk för att ha ledigt. På samma sätt som det kan finnas ett egenvärde i att människor ges möjlighet till fritid, kan det finnas ett egenvärde i att människor ges möjlighet att bidra till sin egen försörjning.