Före valet lovade Alliansen att Lagen om kärnkraftens avveckling skulle upphävas. Avvecklingslagen ger regeringen rätt att beordra stängning av kärnkraftverk, den används för att tvinga fram stängningen av Barsebäck. Att ta bort avvecklingslagen är viktigt för att göra det helt klart att någon ytterligare tvångsavveckling av kärnkraft i Sverige inte är aktuell. Det ger industrin en välbehövlig trygghet så att de vågra göra långsiktiga investeringar. Det är nu hög tid för regeringen att avveckla avvecklingslagen!

Göran Hägglund har föga förvånande inte kommit med mycket vettigt på vårdområdet. I höstas kom förslaget att en ny myndighet skall granska vården, eftersom Göran Hägglund menar att socialstyrelsen är för involverad i vården för att kunna sköta det jobbet objektivt. Dessutom skall man satsa pengar på att utveckla system som gör det möjligt för olika vårdgivare att läsa patientjournaler hos varandra. Inget av dom här förslagen är i sig fel.

När man dör så ärvs det man äger i första hand av sina barn (eller barnbarn om barnen är döda), i andra hand av föräldrar/syskon/syskonbarn och i tredje hand av mor/farföräldrar eller mor/farsyskon. Genom att skriva ett testamente så kan man delvis sätta dessa regler ur spel och själva bestämma vem som ska få det man äger. Den möjligheten är dock inskränkt genom den s.k. laglotten som innebär att bröstarvingar (barn eller barnbarn) har rätt att få hälften av deras andel oavsett vad testamentet säger.

Regeringen har lovat att införa en miljöbilspremie, nu senast upprepat på DN Debatt. Det är dock ännu öppet hur den ska utformas, och för hur en miljöbil ska definieras. Jag hoppas att man vågar gå ifrån det nu rådande konceptet att man delar in alla bilar i två grupper “miljöbilar” och “icke miljöbilar”. En sådan indelning är olycklig eftersom alla bilar har större eller mindre miljöpåverkan, och en gruppering blir godtycklig.

Då och då kommer år som på ett eller annat sätt känns historiska. Ibland är dom tveklöst vändpunkter, ibland känns dom bara som början på nåt nytt, och om dom är vändpunkter eller parenteser kan bara framtiden utvisa. 2006 är ett sådant år för Sverige, och den eventuellt historiska händelsen är såklart den borgerliga valsegern. Det historiska med 2006 är i framförallt två stora saker. Dels har det svenska folket för första gången på 60 år bestämt sig för att socialdemokratiernas konservativa program inte duger ens i goda tider.

Miljöminister Anders Carlgren har skrivit till EU-kommissionen och begärt att Sverige ska få fler utsläppsrätter för växthusgaser. Detta samtidigt som Svenska regeringen vill att EU ska minska utsläppen med 30 % till 2020. Genom att kräva fler utsläppsrätter till Sverige så har regeringen dessvärre missat chansen att föregå med gott exempel. Detta visar också på hur bra det vore om utsläppsrätters tilldelades via en öppen auktion. Då skulle denna auktion kunna hållas på EU-nivå och medlemsstaterna behöver inte alls vara inblandade i utsläppsrätterna.

Idag har Sven-Otto Littorin blivit intervjuad i SR:s lördagsintervju, och det man har ekande i huvudet efter att ha lyssnat färdigt är detta ständiga försvar av facket, kollektivavtalen, arbetsrätten, Vaxholm och HRF:s kampanj mot salladsbaren. Oavsett vad som händer så ställer sig Littorin på fackets och kollektivets sida mot individen, och det är ju inte vidare liberalt, och det får mig att undra om det inte vore bra med en liten blodig maktkamp inom Rosenbad som tog ner Littorin några steg.

Förre ministern Morgan Johansson och en fd planeringschef i socialdepartementet kritiserar det nya pensionssytemet i DN idag: Försämrad förtidspension är ett brott mot pensionsuppgörelsen, anser de. Dessutom lönar det sig för mycket att arbeta i det nya systemet, verkar de tycka: Med rimliga antaganden […] får en industriarbetare som arbetat minst fyrtio år och går i pension vid 65 i genomsnitt 53 procent av sin tidigare inkomst i allmän pension. Skulle han gå i pension vid 63 år, sjunker pensionen med hela fem procentenheter till 48 procent.

Carl Bildt har hållit ett anförande på utrikespolitiska institutet, där han drar upp förutsättningarna för utrikespolitiken. Speciellt följande delar är intressanta i hans analys: “I stora delar av denna värld – inte minst i det Asien som nu håller på att återta sin historiska plats – spirar en stark optimism om en än bättre framtid inte bara ekonomiskt och socialt utan också vad gäller de egna nationernas möjligheter. Och i vår del av världen kan vi konstatera att vårt Europa aldrig varit så fritt, så fredligt och så välmående som det är i dag.

Jag har spenderat de senaste dagarna i ett av mina barndomshem, beläget mitt bland de många sjöarna och skogarna i Småland. Med sjöutsikt och två vackra hästar i hagen mitt emot fönstret kunde man tro att landet, grusvägarna och hödoften var den idylliska oas att hamna i, tidigt en svensk sommar med 25°+, sol och jordgubbsstånd längs med landsvägarna. Småland är vackert. När man en lördagskväll kan höra texten till dansbandslåtarna som spelas på den lokala fotbollsplanen någon kilometer bort blir Småland charmigt, och när man kan räkna antalet passerande bilar till noll under en söndagspromenad, skulle jag vilja kalla den lilla byn för riktig idyll.