Sverige genomgår just nu ett coronahaveri. Det är tydligt att Covid-19, precis som vanlig influensa, är en starkt säsongsbetonad sjukdom. Vi hade stor smittspridning i våras, men framåt maj började smittan gå ner och under juli-augusti låg den på mycket låga nivåer. Sedan ökade smittan igen när hösten kom, och nu är vi mitt uppe i denna andra våg.

Situationen just nu är mycket allvarligare än vad den var i början av året. Det var först i början av mars som smittan hade fått ordentligt fäste i Sverige, och då hade vi cirka tre månader innan säsongseffekten hjälpe oss i maj. Ni har vi redan nått samma nivåer av smittspridning och belastning på sjukvården som under våren, och vi har fem månader kvar tills maj. Troligtvis kommer vi nu få hjälp av vaccin, men räkna inte med att vi hinner vaccinera tillräckligt många före maj för att det ska ha någon stor effekt på smittspridningen. Vaccinet kommer däremot förhoppningsvis göra att vi slipper en tredje våg under hösten 2021, och vi bör kunna lägga denna pandemi till handlingarna lagom till Midsommar 2021. Men nu måste vi härda ut ytterligare fyra-fem månader innan det lättar.

Chefer för de stora energibolagen Fortum, Vattenfall och Uniper varnar i SvD för att EU:s nya s.k. taxonomiförordning skulle skapa problem för Sverige elförsörjning då de energikällor som Sverige är beroende av skulle kunna missgynnas. Sara Skyttedal (KD) tar upp samma farhågor på Europaportalen. De efterlyser att regeringen bättre tar tillvara Sveriges intressen i EU-förhandlingarna.

Man skulle kunna tro (eller kanske hoppas) att denna hållbarhetstaxonomi kommer bli ännu en i raden av menlösa pappersprodukter från EU som får föga betydelse i verkligheten. Så verkar dock inte bli fallet den här gången. Den kommer inte bara styra vart de omfattande stöden från EU kommer att gå, utan också påverka hur den privata finansmarknaden kommer agera när det gäller att finansiera olika investeringar, bl.a. ligga till grund för hur s.k. gröna fonder eller hållbara fonder utformas.

Sandro Scocco från Arena Idé skriver tillsammans med två andra ekonomer en debattartikel i Expressen och hävdar att invandrare arbetar mer än inrikes födda. De menar att debatten är obalanserad som huvudsakligen fokuserar på arbetslöshet och sysselsättningsgrad, som är betydligt sämre hos invandrare. Men de påpekar att invandrare i snitt ändå fler timmar per person. Detta beror på att en större andel av invandrarna är i arbetsför ålder, medan hos inrikes födda är en större andel barn och pensionärer. Deras slutsats är att invandringen är lönsam för Sverige, trots att invandrare har hög arbetslöshet och låg sysselsättningsgrad; och att en minskad invandring skulle skapa problem.

Nu råder total förvirring gällande hanteringen av coronapandemin i Sverige.

Å ena sidan häver man de särskilda rekommendationerna för 70+ och riskgrupper, och öppnar för större publik på idrotts- och kulturarrangemang. Å andra sidan skärper man reglera för nattklubbar. Se SVT.

Detta mot bakgrund av att smittspridningen låg på en stabilt låg nivå i drygt två månader under sommaren, och vi sett en tydlig ökning av smittspridningen sedan mitten av september. Detta inte bara i Sverige, vi ser liknade mönster i många andra länder. Det borde inte vara så svårt att dra slutsatsen att sommarlov och/eller sommarklimat minskade smittspridningen, och att det tilltagande vinterklimatet nu kan komma att förvärra situationen framöver och att det inte kommer bli bättre före jul (och troligtvis inte förrän våren är här).

Efter en jobbig vår var smittspridningen av coronavirus mycket låg under sommaren. Men nu börjar den stiga till oroväckande höga nivåer igen, i synnerhet i större städer som Stockholm och Uppsala.

Sin vana trogen misslyckades Folkhälsomyndigheten fullständigt med att förutspå detta. Trots att det inte krävdes så mycket fantasi för att oroa sig för vad avslutat sommarlov, återöppnade gymnasieskolor och höstklimat kan göra. Inte ens när siffrorna på ökad smittspridning både i Sverige och andra länder, enligt flera sätt att mäta, talade sitt tydliga språk hissades någon större varningsflagg.

Enligt SVT:s granskning går större delen av klimatbonusen till tunga hybridbilar, främst SUV:ar som väger över 2 ton. Det råkar dessutom vara så att de flesta av bilarna är tillverkade av Volvo, vilket Sveriges finansminister applåderar.

Det marknadsfördes som en åtgärd för miljön och klimatet, men visade sig vara protektionism. Regeringen vill tydligen väldigt gärna vilja gynna ett kinesiskt bolag som råkar har en stor del av sin produktion i Sverige.

Om man ska ha bonus för nya bilar bör det endast gälla de som är bäst för miljön, t.ex. rena elbilar. Som den gamla supermiljöbilspremien. Men det är tveksamt om det behövs längre. Nog bättre att låta bli eftersom den här typen av styrmedel ofta skapar bieffekter och inte ger det resultat man förväntade sig.

För snart 10 år sedan befarade jag att skrivkonsten var hotad av den digitala utvecklingen, och påpekade att skolan har en mycket viktig roll att se till våra unga ändå lär sig skriva.

Nu verkar det som om mina farhågor har besannats. Många av de som föddes efter millinieskiftet, och nu börjar gå ut gymnasiet, har enligt både arbetsgivare och högskolelärare påtagliga svårigheter att uttrycka sig skriftligt.

Den digitala utvecklingen har fortgått ungefär som väntat, och skolan har inte tagit sitt ansvar. Det blir underkänt för svenska skolan!

Jag bor sedan ett par år tillbaka i Stockholmsförorten Högdalen. Det är en gammal förort från 1950-talet, och byggdes alltså före miljonprogrammet.

Liksom de flesta andra förorter ser Högdalen mycket annorlunda ut än Stockholms innerstad. I innerstaden finns huvudsakligen stadsmässig bebyggelse i form av slutna kvarter och kommersiella lokaler (butiker, restauranger, caféer) i botten av bostadshusen är vanligt. I Högdalen finns det mest fristående bostadshus, och kommersiella lokaler är sällsynt.

Om man får tro prisläget på bostadsrätter föredrar de flesta att bo i Stockholms innerstad, men en förort som Högdalen har vissa fördelar. Det är mindre trafik, mindre buller, mindre trängsel, renare luft och närmare till grönområden och skogspartier.

Som jag skrivit tidigare lägger staten ner stora summor på korttidspermitteringar. Nu föreslår regeringen också ett omställningsstöd för företag som som drabbas av minst 30 procents minskad omsättning under mars och april i år.

Så vitt jag uppfattat så är det inget parti i Riksdagen som rakt av avfärdar detta förslag, oppositionspartierna vill göra i princip samma sak men lite annorlunda. Det är bara Vänsterpartiet som antyder en principiell invändning när de talar om att företag med kapitalstarka ägare inte borde få stödet.

Utvecklingen av COVID-19-epidemin i Sverige ser inte bra ut, och det är mycket möjligt att vi inom kort behöver vidta fler åtgärder för att begränsa smittspridningen.

Jag är glad att Sverige inte har genomfört någon drakonisk lockdown som många andra länder gjort, det kan inte vara rätt att införa en fascistisk polisstat och äventyra både demokrati och ekonomi.

Hur bör man då resonera kring åtgärder? De ska vara rimligt effektiva, och ha så långa biverkningar som möjligt. Vi måste i möjligaste mån minimera inskränkningar i personlig frihet och integritet för hela befolkningen, och säkerställa att samhällsviktiga funktioner som sjukvård, läkemedel, livsmedel, el och annan infrastruktur fortfarande fungerar. Att ekonomin, företag och jobb drabbas av minskad efterfrågan på en rad varor och tjänster får vi nog acceptera i viss mån under en begränsad tid.