Det står nu klart att riksdagen beslutade att anta FRA-lagen. Debatten var hård och det blev återremiss till Försvarsutskottet som återkom med ett något modifierat förslag.

Tyvärr så förändrar dessa modifikationer inget i grunden. FRA har nu fått befogenhet och uppdrag att bygga upp en teknisk infrastruktur för storskalig avlyssning av elektronisk kommunikation. De integritetsskyddsmekanismer som nu i sista sund lades till kommer enkelt att kunna plockas bort av framtida regimer som så önskar, men den tekniska infrastrukturen består.

På onsdag 18 juni röstar riksdagen om den s.k. FRA-lagen (proposition 2006/07:63).

Den ger FRA möjlighet att avlyssna kommunikation i kabel som passerar landets gränser, och inte bara radiovågor i etern som nu. Det kan tyckas vara en liten skillnad, men det är det inte.

För att lyssna på radiovågor i luften behöver man inga särskilda befogenheter, det är bara att sticka upp en antenn i luften och börja lyssna. För att göra det i stor skala så krävs det givetvis en del resurser, men i princip kan vem som helst göra det.

Läkaren Bengt Järhult sågar på SvD Brännpunkt regeringens förslag om en reformerad sjukskrivningsprocess. Socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson går i svaomål.

Det är lustigt, ju mer jag läser Järhults artikel, desto mer gillar jag regeringens förslag. Järhult är helt fast i synsättet att man har samma arbetsgivare under hela sitt yrkesliv och det värsta som kan hända är att förlora denna arbetsgivare. Denna syn är förlegad och skadlig, och i sig själv en av orsakerna till de alltför höga sjuktalen.

Regeringens Globaliseringsråd har kommit med en rapport som säger att man ska storsatsa på elbilar. Det är mycket välkommet, troligtvis är elbilar den enda långsiktigt hållbara lösningen.

Forskningsminister Lars Leijonborg säger att elbilar ska stödjas mer än andra miljöbilar, bl.a. genom dubbelt så stor miljöbilspremie.

Det är hög tid att helt avskaffa miljöbilspremie och andra stöd för övriga “miljöbilar” (främst E85-bilar) och enbart gynna elbilar (och andra utsläppsfria bilar så som vätgasbränslecell).

Metro har en artikel om att färre och färre unga har körkort och bil. Det gäller framförallt i storstäderna.

Motormännen ondgör sig över detta och talar om bil som en “klassfråga”.

Jag tror dock snarare att unga storstadsbor har insett att det går utmärkt att leva i en storstad utan att ha bil, att bil ofta skapar mer problem än den löser, inte minst genom svårigheter att hitta parkering. Och det tycker jag i grunden är positivt. Mindre bilåkande ger mindre trängsel, mindre miljöpåverkan och bättre hälsa.

Två läkare skriver på SvD Brännpunkt om att Sverige behöver en ny sexualmoral.

Det är befriande att läsa ett offentligt inlägg på detta tema som inte ifrågasätter fri abort, som inte kräver någon ny lagstiftning eller nya myndighetsingripanden och som inte förespråkar återgång till gammaldags religiös sexualmoral.

Den gamla religiösa sexualmoralen (ingen sex utom äktenskapet) har vi lämnat bakom oss, men istället har vi hamnat i ett läge där det knappt finns någon gemensam sexualmoral alls. Det är bra att den gamla religiösa sexualmoralen är borta eftersom den både var orimligt restiktiv och dessutom inte fungerade.

Vattenfall, som är helägt av svenska staten, skryter med att man satsar stort på vindkraft och forskar på avskiljning och lagring av koldioxid från kolkraftverk (CCS). Man talar dock tyst om att det ännu idag investeras mycket mer i konventionell kolkraft (utan CCS), se artiklar i DN och Arbetaren.

Regeringen, med näringsminister Maud Olofsson (c) i spetsen, nöjer sig dock med att ställa krav på att Vattenfall ska producera en viss mängd förnybart (bl.a. vindkraft). Det är i och för sig bra, men det långt ifrån tillräckligt.

Jag skrev tidigare om SNF:s miljömärkning av el och att man borde miljömärka elbolag istället för el som SNF gör.

Nu har Greenpeace gjort just detta. Greenpeace rankning av elbolag är bättre än SNF:s miljömärkning av el.

Tyvärr lider Greenpeace rakning av elbolag av samma problem som SNF:s miljömärkning av el, nämligen att kärnkraft betraktas som miljöfarligt. Det är osakligt och dumt eftersom kärnkraft har väldigt liten miljöpåverkan. Trist nog lider både SNF och Greenpeace av allvarligt kärnkraftsfobi. Jag hoppas på snar tillfriskning.

Metros artikel om bomblarmet i Oskarshamns kärnkraftverk är onödigt alarmistisk. Artikeln innehåller denna bild som antyder att en bomb skulle kunna få konsekvenser upp till 20 mil från reaktorn.

En bomb skulle kunna förstöra viktiga delar av reaktorn och göra den obrukbar för en lägre tid. Det skulle bli väldigt dyrt och leda till utebliven elproduktion. Men att det skulle kunna orsaka utsläpp som får konsekvenser 20 mil bort är ytterst osannolikt. Alla svenska reaktorer har en tät inneslutning av tjock betong, och det krävs betydligt mer än en liten bomb för att spräcka den. Det står inte heller något i artikeltexten om någon sådan risk, man gör bara denna ogrundade antydan med bilden.

Brundtlandkommissionen (egentligen World Commission on Environment and Development) myntade i sin rapport Our Common Future 1987 begreppet sustainable development. Den mest grundläggande definitionen av hållbar utveckling lyder:

En utveckling som tillfredställer dagens människors behov utan att inskränka framtida generationer av människors möjligheter att tillfredställa sina behov.

Denna rapport utgjorde grunden för FN-toppmötet i Rio de Janeiro 1992 som resulterade i Riodeklarationen och Agenda 21.

Många tolkar hållbar utveckling så att allt som man inte kan fortsätta med hur länge som helst är ohållbart och snarast måste upphöra, t.ex. förbrukning av ändliga naturtillgångar. Denna tolkning leder till att enbart förnybara energikällor accepteras och såväl fossila bränslen som kärnkraft avfärdas som ohållbara eftersom de är beroende av bränsle som någon gång tar slut.