Utifrån mitt resonemang om sedvanerätt så tycker jag att man kan härleda att självständiga nationalstater är principiellt acceptabla. Och i dagens värld är de dessutom pragmatiskt önskvärda.

Vi kan konstatera att det på flera håll i världen råder elände i form av krig (Syrien), förtryck (Nordkorea), kaos (Somalia) eller fattigdom (Kongo). På andra håll, bl.a. här i Sverige, fungerar det mesta relativt bra.

Jag tror inte att man kan lösa detta genom någon form av direkt global utjämning i form av uppluckrade gränser, omfattande migration eller överstatlig ekonomisk omfördelning. Det riskerar istället leda till att problemen sprids till de nu välfungerande länderna, utan att människorna som stannar i de idag illa fungerande länderna får det särskilt mycket bättre.

Sverige har på senare tid tagit emot synnerligen många invandrare, i huvudsak flyktingar och deras anhöriga. Dessa kommer i många fall från länder med en kultur som skiljer sig kraftigt från den svenska. Detta skapar utmaningar för integrationen, och det svenska etablissemanget har i många fall agerat förvirrat och inkonsekvent. I vissa fall rent av självutplånande genom att antyda att den svenska kulturen antingen inte existerar, eller saknar värde.

Det har begåtts en del uppenbara dumheter som det är tacksamt att raljera över och skratta åt. Men skrattet fastnar i halsen när man inser att det i en del fall inte finns några enkla svar och att man själv i samma situation också hade känt sig vilsen.

Det senaste islamistiska terrordådet i Paris följer ett tydligt mönster, gärningsmannen är sedan tidigare känd av polisen och kriminellt belastad. Gärningsmannen i det här fallet har suttit i fängelse flera gånger. Senast 2014 dömdes han till fyra års fängelse för våldsamt rån, men av oklar anledning släpptes han fri redan 2015.

Precis som i terrordådet i Bryssel mars 2016 så hade detta dåd kunnat förhindrats om de som döms till fängelse sitter inlåsta eller hålls under sträng övervakning tills strafftiden löper ut.

Forskarna Alexander Betts och Paul Collier har intressanta och tänkvärda saker att säga om flyktingkrisen och vår oförmåga att hantera den på ett vettigt sätt.

Det är inte rimligt att vår huvudsakliga hantering av flyktingkriserna i länder som Syrien, Somalia och Eritrea är att ta emot de som på egen hand lyckas ta sig den långa vägen från hemlandet till vår gräns och söka asyl här. Det är ett synnerligen passivt och ogenomtänkt sätt, dessutom dyrt och ineffektivt.

Den som utförde fredagens terrordåd i centrala Stockholm var en 39-årig man från Uzbekistan. Han kom till Sverige 2014 och sökte asyl, men fick avslag 16 juni 2016. Han lämnade dock inte landet utan avvek och har sedan dess levt som s.k. papperslös här. Sedan 24 februari har han varit efterlyst för att utvisas från Sverige. Dessutom har Säpo haft spaning på honom. Se artikel i DN.

Han är inte ensam, enligt Polisen finns det 12500 personer i liknande situation i Sverige, personer som fått avslag på ansökan om uppehållstillstånd och sedan avvikit och lever som papperslösa.

Socialdemokraterna och LO går nu till attack mot den fria arbetskraftsinvandring som Sverige haft sedan 2008, se artiklar i DN.

På senare tid har ett antal fall där högkvalificerade arbetskraftsinvandrare blivit utvisade p.g.a. orimligt stelbenta regler uppmärksammats. Detta tar nu Socialdemokraterna och LO som intäkt för att vilja rulla tillbaka utvecklingen och återinföra den arbetsmarknadsprövning som rådde före 2008, alltså att staten ska avgöra vilka yrken som är bristyrken och vilka som är kvalificerade.

Patent- och Marknadsöverdomstolen har i en prejudicerande dom ålagt Bredbandsbolaget att blockera sina kunders åtkomst till The Pirate Bay och Swefilmer p.g.a. att dessa begår upphovrättsintrång.

Domen är prejudicerande och inte möjlig att överklaga. Detta innebär att vi kan få se fler liknande domar mot andra Internetleverantörer och gällande andra sajter framöver.

Detta är olyckligt och allvarligt av flera skäl.

Dels underminerar det den viktiga mere conduit-principen som säger att Internetleverantörer, liksom postoperatörer, inte kan hållas ansvariga för vilken information som skickas.

Enligt en artikel i Fokus så kommer USA:s ledande roll i världen på korruptionsbekämpning att försvagas nu när Donald Trump är president.

Om man ska försöka sig på en välvillig tolkning av Trumps uttalanden så skulle man kunna säga att det kanske inte bör vara statens roll att lägga sig i om det mutas inom näringslivet, så länge övriga lagar och regler följs.

Problemet är dock att i många fall så sker inte korruptionen strikt inom det privata näringslivet, utan något stat/delstat/kommun är också inblandad i form av politiker, myndigheter eller bolag med någon form av statligt sanktionerat monopol (t.ex. på någon form av infrastruktur).

Återigen uppmärksammas en orimlig utvisning av en arbetskraftsinvandrare. En person med tillsvidareanställning i Sverige vägras förlängt uppehållstillstånd och utvisas till Pakistan eftersom en tidigare arbetsgivare slarvat med en tjänstepensionsförsäkring.

Det är helt orimligt att slarv från arbetsgivarens sida ska leda till att den anställde blir utvisad. Detta visar tydligt att lagstiftningen måste ändras. Lösningen är att det arbetserbjudande som ligger till grund för arbetstillståndet blir juridiskt bindande för arbetsgivaren när arbetstillstånd beviljas och anställningen inletts. Om Migrationsverket senare upptäcker att arbetsgivaren inte uppfyllt sina åtaganden så får man helt enkelt tvinga arbetsgivaren att göra det, med hjälp av Kronofogden om så krävs. Även om den anställde har bytt jobb under tiden.

Den före detta politiska reporten Wilhelm Behrman ondgör sig i Expressen över dagens medietränade politiker.

Det här problemet har dock två sidor. Journalisterna har lika stort skuld i att problemet uppkommit, och delar ansvaret att lösa det. Det är inte så konstigt att politiker blir defensiva när journalister ofta anstränger sig för att sätta dit politiker, och fokuserar mer på det politiska spelet än på sakpolitik.

Behrmans eget exempel är en bra illustration över det: