Skadestånd och brottsskadeersättning

När någon blir utsatt för misshandel, våldtäkt eller liknande brott så brukar domstolen, förutom sedvanligt straff, dömma gärningsmannen att betala skadestånd till offret. Om gärningsmannen inte kan betala skadeståndet så kan offret istället få brottsskadeersättning av Brottsoffermyndigheten.

Domstolar och Brottsoffermyndigheten gör dock inte alltid samma bedömning. I många fall så ger Brottsoffermyndigheten lägre ersättning, eller ingen ersättning alls, än domstolens skadestånd. Brottsskadeersättningen kan säknas eller utebli om offret t.ex. medvetet umgåtts med kriminella, och kanske själv begått brott. När skadestånd utdöms så tas inte dessa hänsyn. Detta har Dagens Nyheter uppmärksammat i dagens ledare, och tycker att det är ett problem.

Jag tycker att dagens ordning i huvudsak är rimlig. Skadestånd ska gärningsmannen betala till offret, det är inte bara en ersättning till offret utan också en del av gärningsmannens straff. Brottsskadeersättning betalas av staten (alltså skattebetalarna) till offret och har inget med gärningsmannen eller straffet att göra.

Det är rimligt att en kriminell person som råkar i luven på sina kumpaner och därför får stryk inte kan räkna med någon brottsskadeersättning från staten. Däremot borde han kunna få skadestånd precis som alla andra.

Vad som möjligtvis borde ändras är att staten i högre utsträckning borde hjälpa offret att få ut skadeståndet, och ställa högre krav på gärningsmannen att betala det. När skadestånd döms ut i brottsmål så borde staten per automatik kräva in skadeståndet från gärningsmannen, och sen betala ut det till offret. Offret ska inte själv behöva kontakta gärningsmannen och kräva att skadeståndet betalas ut.