Storebror ser dig?

Det blir vanligare och vanligare att staten övervakar offentliga platser (gator, torg, tunnelbanor, parker, etc) med kameror, och syftet sägs vara brottsbekämpning. Detta förekommer i många länder, även Sverige, men längst har utvecklingen gått i Storbritannien (se artikel om detta i DN).

Jag tycker det är svårt att ta ställning till detta. Det är inte per automatik integritetskränkande med öppen kameraövervakning (d.v.s. att kameran är synlig eller det finns skyltar som upplyser om att kameror övervakar) av offentliga platser, eftersom man ändå inte kan vara privat där. Finns det inga kameror så kan ändå någon person – polis eller privatperson – spana.

Samtidigt så kan kameraövervakning avskräcka potentiella brottslignar och göra det enklare att klara upp de brott som ändå begås (rån, misshandel, våldtäkt, etc). Så det finns klara fördelar med kameraövervakning.

Å andra sidan så kan det bli integritetskränkande om kameraövervakningen blir alltför omfattande. I synnerhet om bilderna lagras under lång tid i en databas som blir sökbar med tekniker som automatisk igenkänning av bilars nummerplåter (finns redan) och människors ansikten (håller på att utvecklas).

Det är svårt att avgöra var gränsen går, och jag tror att man bör utarbeta några principer. Det är inte rimligt att helt förbjuda kameraövervakning, och det blir också svårt att sätta en gräns för antalet kameror. När olika automatiska igenkänningstekniker blir tillgängliga så kommer det att vara mycket svårt att förhindra att de används. Vad man främst bör rikta in sig på är lagringen. En princip bör vara att bilder och information som automatiskt extraheras ut bilderna bara får lagras i en begränsad tid, förslagsvis en vecka.

Längre lagring tillåts bara om det finns en konkret misstanke om ett någorlunda allvarligt brott (nedskräpning, snatteri eller plankning i tunnelbanan bör inte räknas, men däremot stöld, rån, misshandel, våldtäkt, skadegörelse och våldsamt upplopp). Och då bara bilder som är relevanta för utredningen. När utredningen och eventuell rättsprocess är klar så ska bilderna raderas. Beslut om förlängd lagring bör inte kunna tas direkt av polisen, utan av åklagare.

Om bilderna lagras i en vecka så hinner den som blivit utsatt för något brott anmäla detta och då kan de relevanta bilderna lagras längre.