Frihandel bortom handelsrundorna

WTO:s förhandlingar i den s.k. Doharundan har nyligen strandat, efter fem års förhandlingar. Lotta Fogde skriver i DN att det är orealistiskt att det går att få fart på förhandlingarna igen, och att man istället borde pröva nya grepp. Hon föreslår mindre omfattande förhandlingar, och bilaterala förhandlingar.

Det är helt klart att lägga de allomfattande multialterala handelsrundorna på is. Men alternativet behöver inte bara vara bilaterala förhandlingar, det finns ytterligare ett alternativ värt att pröva. Nämligen unilateral frihandelspolitik. Det innebär att ett land (eller block av länder som EU) monterar ner sina handelshinder mot omvärden utan att kräva att andra gör detsamma. Man ska naturligtvis välkommna och uppmuntra andra att också monterar ner sina handelshinder, men inte ställa det som krav för att själv göra det.

Dagens förhandlingar, både multilaterala och bilaterala, bygger på föreställningen att det är en uppoffring att montera ner sina egna handelshinder. Jag tror dock att det oftast inte är så, i synnerhet inte på lite längre sikt. Ett land som tar bort tullar på bilar riskerar förvisso att dess bilindustri får ökad konkurrens och kanske delvis slås ut, vilket kan vara jobbigt på kort sikt. Det kan dock lika gärna bli så att landets bilbranch sporras av den ökade konkurrensen, effektiviserar sig och efter ett tag står starkare än tidigare. I båda fallen får landets medborgare fördelen att kunna köpa billigare och/eller bättre bilar (importerade eller inhemska).

Att skydda inhemska producenter med tullar tenderar att minska konkurrenstrycket och gör att effektiviseringar går långsamare. Branchen blir då med tiden mer och mer sårbar för utländsk konkurrens. Samtidigt som landets medborgare får betala mer än andra för sina varor.

Att montera ner sina handelshinder bör inte ses som en eftergift, utan snarare som något som på sikt gynna alla. Att vägra montera ner sina handelshinder om inte andra också gör det är ungefär lika begåvat som att envisas med att gå omkring med ena armen bunden på ryggen eftersom någon annan också gör det.

Om en stor aktör, som t.ex. EU, skulle börja tillämpa unilateral frihandelspolitik så tror jag att fler aktörer skulle följa efter, åtminstonde på sikt.

Man kan även rent ideologiskt argumentera för frihandel och mot handelshinder. Handel sker inte mellan länder, utan mellan individer och företag. Internaltionell handel uppstår när två handlande parter befinner sig i olika länder. Handelshinder är att staten inskränker avtalsfriheten bara för att motparten råkar befinna sig i ett annat land.