Valet 2006: jobb vs. bidrag

Jag såg just på Duellen mellan statsministerkandidaterna Göran Persson (s) och Fredrik Reinfeldt (m).

Debatten blev som tydligast när jobben, arbetslösheten och utanförskapet skulle diskuteras. När debattanterna konfronterades med en förtidspensionerad 36-årig kvinna som hade svårt att få pengarna att räcka till så fokuserade Göran Persson hårt på vilka bidrag som han ville höja för att förbättra hennes situation, och angrep Reinfeldt för att han ville försämra bidragen. Persson reflekterade inte en sekund över om det är rimligt mängder med människor i en åldern är förtidspensionerade på heltid. Det gjorde dock Reinfeldt, han trodde att många förtidspensionerade egentligen hade arbetsförmåga och ville satsa på att uppmuntra och ta tillvara den. Samma sak när det handlade om arbetslösa ungdomar. Persson ville förbättra de bidrag de kunde få, medan Reinfeldt ville satsa på att de får jobb.

Reinfeldt konstaterade helt riktigt att den som lever på bidrag ofta känner sig pressad av myndigheternas olika krav som är förknippade med dessa bidrag. Persson undrade då hur någon kan känna sig pressad av ett bostadsbidrag som gör att han/hon kan hyra sig en lägenhet. Reinfeldt fick inte möjlighet att svara på det, men jag gissar att han skulle svarat att det är pressande p.g.a. marginaleffekten, att bidraget sänks eller försvinner om man får jobb. Att ha ett jobb som man försörjer sig på gör att man för större kontroll på sin ekonomi och livssituation.

Sammanfattningsvis så står riksdagsvalet om en vecka mellan socialdemokraternas bidragskramande och Alliansens satsningar på att få fler i arbete.