Avskaffa TV-licensen

TV-licensen är en sällsynt dum konstruktion som lider av ett flertal brister.

Storebror ser dig

TV-licensen gör att staten har ett register över alla bostäder där det finns TV-mottagare. Den informationen borde staten inte ha.

Under nazi-Tysklands ockupation av Norge under andra världskriget sände Storbritannien anti-nazist-radio över Norge. På den tiden var det inte så vanligt att folk hade en radiomottagare och tyskarna försökte leta upp dem för att förstöra dem och straffa innehavarna. Tänk om Norge före ockupationen hade haft radiolicens och norska staten haft ett register över alla radioinnehavare i Norge. Det skulle förenklat jobbet för tyskarna betydligt. Om Sovjetunionen hade ockuperat Sverige på 60-talet skulle de kunnat utnyttja statens TV-licensregister.

Nu är TV-innehavet så utbrett att registret troligtvis inte är lika intressant längre. Men det är ändå onödigt och olämpligt att staten sitter på ett sådant register.

Snart springer tekniken ifrån

I en snar framtid kommer många att titta på TV via Internet och mobiltelefon istället för på en traditionell TV-apparat. Då kommer dagens licenssystem få stora problem. Ska man behöva betala licens för att ha dator och mobiltelefon i framtiden?

Dålig träffsäkerhet

Syftet med TV-licensen är att finansiera Sveriges Television, Sveriges Radio och Utbildningsradion, de som bedriver public service-verksamhet i Sverige. Men kriteriet för att betala avgift är att inneha TV-mottagare. Det innebär att de som bara vill titta på TV3 och MTV också behöver betala TV-licens, medan de som skanar TV men lyssnar mycket på P1 på radio slipper betala.

Dyr administration

TV-licensen hanteras av det statliga bolaget Radiotjänst, vars enda syfte är detta. Om TV-licensens avskaffades kunde Radiotjänst läggas ner. Radiotjänst kostar 156 miljoner per år, att hantera det på annat sätt skulle säkerligen bli betydligt billigare.

Alternativ finansiering av public service

Om vi ska behålla public service i dagens form så bör det finansieras genom de statliga skatterna, precis som allt annat som staten sysslar med. Många menar att det är olämpligt att finansiera public service genom vanliga anslag i statsbudgeten, eftersom det hotar oberoendet av regeringen. Det finns dock sätt att lösa detta på.

Antingen kan man stifta en lag som säger att public service varje år ska tilldelas ett visst indexreglerat belopp (som automatiskt räknas upp med inflationen) ur statskassan. Då blir regeringen bunden av detta när den gör statsbudgeten.

Eller så kan man bygga upp en fond vars avkastning går till public service. Det kan lämpligtvis göras med intäkterna från de försäljningar av statliga bolag som planeras. Då blir det en indirekt skattefinansiering eftersom dessa intäkter annars hade kunnat användas för att amortera på statsskulden och därmed minska statens ränteutgifter.

(Detta inlägg är också postat på Bloggregeringen, kommentera där.)