Vad är orättvist i Sverige?
Mikael Ståldal
I Sverige är det vanligt att beklaga sig över att inkomstskillnaderna är så orättvisa. Nu senast gör P C Jersild det i DN som hävdar att inkomstskillnader huvudsakligen i slutändan beror på slumpen.
Men det är sällsynt att folk bygger upp en förmögenhet genom välbetalt jobb i Sverige. De vanligast sätten att bli rik på i Sverige är att vinna högvinst på lotteri, göra en rejäl reavinst när man säljer en villa eller bostadsrätt eller ärva en förmögenhet.
Men det är sällan som någon klagar på att det skulle vara orättvist att vissa på ren tur vinner mångmiljonbelopp i (oftast statliga) lotterier. Eller på att det skulle vara orättvist att vissa gör rejäla klipp genom att sälja sin bostad vid ett gynnsamt tillfälle.
Denna syn avspeglar sig i skattesystemet. Höga inkomster av arbete beskattas med drygt 55 % på marginalen. Reavinster på bostäder beskattas med 20 %, och detta kan man lätt få uppskov med om man köper en ny dyrare bostad. Vanliga kapitalvinster (ränta på banken, reavinster på aktier, etc) beskattas med 30 % och uppskovsmöjligheterna är begränsade.
Jag har väldigt svårt att se att inkomstskillnader skulle vara en större källa till orättvisa än lotterier och bostadsklipp. Lotterier beror per definition bara på slumpen, och bostadsklipp har väldigt lite med skicklighet eller ansträngning att göra.
Inkomstskillnader däremot beror inte alls bara på slumpen. Man kan välja att börja jobba på ett lågbetalt jobb direkt efter grundskola eller gymnasium, eller så kan man genomgå en krävande högskoleutbildning som kan ge ett bättre betalt jobb. Man kan välja att anstränga sig extra mycket på sitt jobb och därigenom få chansen till befordran och högre lön, eller bara göra precis vad som krävs för att behålla sitt nuvarande jobb.
Visst finns det inkomstskillnader som beror på slumpen, eller som av andra skäl kan upplevas som orättvisa. Men det håller inte att betrakta alla inkomstskillnader som orättvisa.
Det finns olika sätt att se på rättvisa. Vissa menar att rättvisa är frihet, lika rättigheter och lika spelregler. Då blir utfallet av frivilliga avtal och överenskommelser per definition rättvisa, även om de är ojämlika. Med den synen så blir såväl inkomstskillnader, lotterier och bostadsklipp oproblematiska om de existerar på en fri marknad.
Andra menar att rättvisa är samma sak som jämlikhet, att det är rättvist om alla har lika mycket. Då blir inkomstskillnader problematiska, men lotterier och bostadsklipp borde vara ännu mer problematiska. Att bara klaga på inkomstskillnader blir lite som att sila mygg och svälja kameler.
Kommentarer
Kommentar av Tom on 2006-12-25 20:51:20 +0100
Ack, här hade jag en bra kommentarom varför PC Jersild inte ska tas på allvar6 men CAPTCHA-FUCKED! och raderad. (Svaret var för övrigt korrekt, vilket är ännu mer irriterande.)
Kommentar av Mikael Ståldal on 2006-12-25 22:56:06 +0100
Beklagar. Nu har jag ändrat så att man får se sin text igen om det blir fel i captchan.
Kommentar av Tom on 2006-12-25 23:12:22 +0100
OK, ursäkta min surmulenhet. Ett försök till:
Min första observation är att utbildningspremien i Sverige generelltsett är låg: löneskalan är sammanpressad, skatterna höga, gini-koefficienten extrem osv. Detta anses vara rättvist, men gör också att den vanlige lönearbetaren får små möjligheter att förbättra sin situation genom lönearbete.
För det andra: det är också roande, eller oroande, att DN:s ledarsida tar in koluminister i ekonomiska ämmen som uppenbarligen inte klarat av grundkursen i ekonomi. Vad betyder begrepp som utbud, efterfrågan, prissignaler och så vidare för en man som skriver “[d]e människor som lägger manken till och gör så gott de kan borde ha lika mycket betalt oavsett yrkesområde”? Nej, den enda respons detta och andra exempel förtjänar är ett gapskratt. Det är som att ta in ett passionerat argument för Velikovskys teorier (se Wikipedia) eller att jorden är platt, i vetenskapsdelen. Jag undrar ifall DN:s ledarredaktion rodnade när de beslutade att trycka detta alster?
Uppenbarligen anför Jersild i sin artikel “equality of outcome”, och kan därmed kategoriseras som tillhörande extremvänstern. Det är en för mig ovan känsla, men plötsligt känns Johan Ehrenberg klok, opåläst och realistisk, åtminstone i sådant sällskap. (Kanske en lämplig efterträdare på DN när Jersild drar sig tillbaka?)
Kommentar av Jörgen on 2006-12-26 12:42:11 +0100
Det man anser är orättvist är inte att människor har det olika bra. Då skulle ju lotterivinster vara ett problem. Istället är man rädd för *förmätenhet*, att om man förtjänat sina stora pengar, tror att man är bättre än andra. Jersilds, och andra inom vänsterns problem, är att de avskyr denna (påstådda) förmätenhet.
Om man får en lotterivinst så är man fortfarande tacksam, och förstår att det inte är på grund av en själv man lyckats. Man förstår att livet är större än en självt (på väg mot någon slags religiositet). Attityden har två historiska drivkrafter, socialism och religion.
Kommentar av RS on 2006-12-26 18:40:14 +0100
Nej, de flesta som är mycket rika i Sverige är det för att de driver företag. Det går alldeles utmärkt att bli rik i Sverige trots att vi så länge haft en s-regering.
Men att tro att vd:arna för storföretagen är så mycket duktigare än de människor som föds handikappade, är en illusion.
Visst tusan är svenska samhället liksom livet orättvist.
Och det kommer livet alltid att vara.
Däremot kan politik se till att höja grundnivån, att vi fördelar överflödet i sverige lite, lite mer.
Och det tycker jag Jersild formulerade mycket bra.
Kommentar av Mikael Ståldal on 2006-12-26 19:26:26 +0100
RS,
Jersild må ha formulerat sin frustration över de orättvisor han upplever, men några konkreta förslag på åtgärder har han inte presterat. Och inte du heller.