Sternrapporten

Jag har just läst Sternrapporten (eller rättare sagt sammanfattningen av den) som publicerades 30 oktober 2006.

Den uppskattar de kostnaderna som klimatförändringen kommer leda till om vi inte gör något för att minska utsläppen, och jämför det med kostnaden för att minska utsläppen. Slutsatsen är att kostnaden för ett ambitiöst men rimligt sätt minska utsläppen är betydligt mindre än kostnaderna för klimatförändringen om vi inte gör något. Det är något som jag haft på känn länge, och det är intressant att en så tung rapport slår fast det.

Särskilt påpekas att åtgärder för att minska utsläppen i många fall kan ha andra positiva effekter. Så som att minska andra miljö- och hälsofarliga utsläpp genom minskad koleldning och skydda den biologiska mångfalden genom att motverka skogsskövling. Det förutsätter dock att åtgärderna utformas på ett vettigt sätt. T.ex. så bör man verka för att bevara oexploaterad skog (t.ex. regnskog) snarare än att plantera ny skog.

Rapporten tar upp utsläppsrätter och förespråkar att de auktioneras ut. Något som jag skrivit om tidigare.

Rapporten varnar för överinvesteringar i långlivad kolintensiv infrastruktur under det kommande decenniet. Ett konkret exempel på det är byggandet av nya kolkraftverk, något som jag varnat för tidigare.

Att minska utsläppen är ett långsiktigt program som sträcker sig åtminstone fram till 2050. Kyotoprotokollet som siktar på 2010 (eller 2012) är överspelat och vi måste redan nu sätta globala mål till 2020. Då måste givetvis USA och alla i-länder vara med. Dessutom Kina och Indien eftersom de är stora länder vars utsläpp ökar i snabb takt. Man bör kanske ställa lägre krav på Kina och Indien, men vissa krav måste ställas på dem redan nu. Fattigare länder i t.ex. Afrika kan man nog lämna utanför ett tag till.

Ett rimligt krav att ställa på i-länderna är att minska utsläppen med 30 % till 2020 jämfört med 1990. Hur denna minskning fördelas inom i-länderna spelar ingen roll, och det vore bra med ett utsläppshandelssystem som spänner över alla i-länder.

Jag är dock skeptisk till möjligheten att länka utsläppshandelssystem i i-länder till åtgärder i u-länder som inte har egna åtaganden att minska utsläppen. Möjlighet till detta finns i Kyotoprotokollets Clean Development Mechanism. Det är naturligtvis bra att i-länder satsar pengar på åtgärder som minskar utsläppen i u-länder, men detta bör ske separat från utsläppshandeln inom i-länderna. Om bara i-länderna har åtaganden att minska sina utsläpp så undergrävs detta genom möjligheter att växla utsläppsminskningar på hemmaplan mot åtgärder i u-länderna, eftersom det blir väldigt svårt att veta om de totala utsläppen verkligen minskar. Åtgärden i u-landet hade kanske genomförts ändå.

I-länderna måste minska sina egna utsläpp, och inga vägar att smita undan detta bör ges. På sikt så måste i-länderna minska sina egna utsläpp även om hela övriga världen eliminerat sina utsläpp helt och hållet (vilket knappast lär ske), eftersom bara i-länderna nuvarande utsläpp är för stora.

Kommentarer

Kommentar av Kurre den 2007-04-28 17:38:17

Tack Mikael, för denna redogörelse. Jag är också stark skeptisk till Stern-rapporten och den klimathysteri den gett upphov till. Hade detta hänt för 20 år sedan hade det legat nära till hands att alltihop är något som KGB drömt ihop för att sabotera för den fria världen.

Tack för en informativ och läsvärd blogg!

Kommentar av Mikael Ståldal den 2007-04-29 10:51:18

Kurre,

Jag förstår inte hur du kan tolka mitt inlägg som som att jag skulle vara starkt skeptisk till Sternrapporten. Det är jag inte. Jag är skeptisk till några av rekommendationerna i Sternrapporten, men positiv till rapporten som helhet.

Kommentar av Kurre den 2007-04-29 13:13:36

Hej Mikael,

Det skulle vara intressant att höra vad du tycker om den här artikeln från 1974:

http://www.time.com/time/magazine/article/0,9171,944914-1,00.html

Mvh
Kurt G. Rantzén