Den svenska kollektivavtalsfixeringen

Efter att ha sett debatten efter Uppdrag Granskning så drar jag slutsatsen att Sverige lider av en osund kollektivavtalsfixering. Om kollektivavtal saknas så förefaller både fack och rättsväsende stå handfallna.

Även om man tycker att kollektivavtal är bra och att det är önskvärt att så många arbetsplatser som möjligt omfattas så måste man inse att en 100 %-ig täckning är en utopi. Det kommer alltid finnas folk som jobbar utan kollektivavtal. Detta måste man förhålla sig till och kunna hantera.

När det gäller de fall som uppdagades i Uppdrag Granskning så kan man i och för sig tycka att de fick orimligt låg lön, men det var inte det enda – eller ens största – problemet. Det fick i vissa fall inte fick ut den avtalade lönen alls. Dessutom bröts det mot lagar om anställningstrygghet, arbetsmiljö, arbetstid etc. Det borde inte behövas kollektivavtal för att hantera det.

Även om kollektivavtal saknas så har man rätt att kräva att det individuella anställningsavtalet samt lagarna om anställningstrygghet, arbetsmiljö, arbetstid, semester, etc följs. Om så inte sker så borde facket hjälpa de anställda med det, istället för att bara beklaga sig över att kollektivavtal saknas. Det måste också finnas rimliga rättsliga möjligheter att få rätt mot en oschysst arbetsgivare utan kollektivavtal, men det verkar i praktiken vara dåligt med det. Jag tror att ett skäl till detta är att dessa tvister avgörs i den partssammansatta arbetsdomstolen. Det vore bättre att avskaffa arbetsdomstolen och låta arbetsrättsliga tvister avgöras i vanliga domstolar (se tidigare inlägg om detta).

Västerpartiet och LO borde koncentrera sig på att detta funkar istället för att kräva kollektivavtalens lönenivå ska gälla även de som inte omfattas. För det blir konsekvensen av deras krav att en anställd med låg lön ska kunna kräva att få ut mellanskillnaden upp till kollektivavtalsnivå. Ett helt orimligt krav som fullständigt skulle avskaffa avtalsfriheten på arbetsmarknaden och ge facket ytterligare makt. Det skulle bli samma elände som på hyresmarknaden.

Det är dessutom lätt att instämma i Sofia Appelgrens ifrågasättande av fackets agerande. Även om man tycker att Appelgrens salladsbar i princip borde ha kollektivavtal (vilket är tveksamt) så borde facket se över sina prioriteringar. Nu silar man mygg och sväljer kameler.

Ett annat orimligt krav som framfördes var att företag skulle göras juridiskt ansvariga för arbetsrättsliga missförhållanden hos sina underleverantörer. En stor poäng med att anlita underleverantörer istället för att anställa själv är att slippa ta de risker som anställning medför, och istället betala någon annan för att göra det. Utan den möjligheten skulle det bli svårare att driva företag i Sverige och drabba vår ekonomi negativt. Som tur är så tog arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin (m) avstånd från detta.

Se tidigare inlägg.