FRA-lagen blev antagen

Det står nu klart att riksdagen beslutade att anta FRA-lagen. Debatten var hård och det blev återremiss till Försvarsutskottet som återkom med ett något modifierat förslag.

Tyvärr så förändrar dessa modifikationer inget i grunden. FRA har nu fått befogenhet och uppdrag att bygga upp en teknisk infrastruktur för storskalig avlyssning av elektronisk kommunikation. De integritetsskyddsmekanismer som nu i sista sund lades till kommer enkelt att kunna plockas bort av framtida regimer som så önskar, men den tekniska infrastrukturen består.

Det är nedslående att se de tidigare så kritiska centerpartisterna Fredrick Federley och Annie Johansson rösta ja. Jag har full förståelse för att deras väljare känner sig svikna och blir arga, och ordet hyckleri känns inte alls främmande.

Det största hyckleriet står dock Socialdemokraterna för, som nu röstade nej fastän det var de som drev fram förslaget förra mandatperioden och så sent som ett drygt år sedan deklarerade att de i princip var för. Jag är övertygad om att om vi idag hade haft en socialdemokratiska regeringen så hade den drivit fram FRA-lagen (möjligtvis med några obetydliga skillnader) lika hårt som den nuvarande regeringen, och det enda som eventuellt hade stoppat dem hade varit motstånd från Västerpartiet och Miljöpartiet.

Till ljuspunkterna hör de två folkpartister som var de enda i Alliansen som inte röstade ja. Camilla Lindberg röstade nej och Birgitta Ohlsson avstod. Att avstå är förvisso rätt så mesigt, men ändå bättre än att rösta ja eller se till att bli utkvittad (vilket i praktiken blir att rösta med partilinjen).

Starkt och bra gjort Camilla! Det behövs fler som du i riksdagen.

Se tidigare inlägg.