Ömhet och försoningsknull?

Jessica Zandén och Cecilia Gyllenhammar tycker att “jämställdheten kväver oss” och vill ha “tillbaka den riktige mannen”.

Deras inlägg är tämligen ostrukturerat, och det är inte helt enkelt att följa tankegången. Jag tror dock att de är något intressant på spåren, och det hade kunnat bli början på bra debatt. Tyvärr så har de med följande helt absurda (och för huvudsaken onödiga) stycke mitt i:

När vågar vi erkänna att det kan finnas ömhet i ett slag över munnen? Och hur kan vi hjälpa misshandlade kvinnor, om vi hymlar med den magnifika kraften i ett försoningsknull?

Detta stycke har naturligtvis gjort en massa debattörer (med rätta!) upprörda, och mycket av kritiken fokuserar på just detta.

I ett andra inlägg så anklagas kritikerna för moralpanik och de försvarar sin märkliga formulering med metafysiskt dravel:

vi ser det som symbolik, ett poetiskt anslag, att försöka ta i vårt eget mörker o smärta. Hur kan vi förändra våra liv om vi ständigt lägger över detta mörker på den andre. Låt oss lyfta oss över debattklimatet och skapa större spelrum och uppriktighet.

När Gyllenhammar ställs mot väggen i Debatt så blir det också liknande metafysiskt dravel.

Det här duger inte! Vill man ha en meningsfull debatt så bör man strukturera sina egna tankar innan man skriver, skippa onödig metafysik och undvika distraherande provokationer som ligger vid sidan av huvudsaken. Gör om, gör rätt!

Kommentarer

Kommentar av jörgen den 2008-09-01 07:44:01

Det är möjligt att damerna inkluderade den passusen bara för att provocera, men det kan också vara så att de menar det. Och i så fall så är det väldigt bra att de skrev det. Om det är så de föredrar sina män så, är det ju bra att de erkänner det och går ut öppet med det. Man bör alltid utgå från verkligheten, och man ska inte undvika att beskriva vad man tycker eller känner bara för att det inte är politiskt korrekt. Annars jobbar man med felaktiga data.

Kommentar av Mikael Ståldal den 2008-09-01 10:52:39

Det är svårt att veta. Efter kritiken så står de ju inte upp för vad de skrivit, utan gömmer sig bakom diverse metafysiskt dravel.