FRA – vad göra nu?

Ikväll var jag på en hearing om FRA som Folkpartiet Stockholms län anordnade. Panelen bestod av FRA:s generaldirektör Ingvar Åkesson och två andra FRA-medarbetare, Mark Klamberg och Cecilia Wigström (fp).

Det var mycket intressant att ställa FRA mot väggen. Men min grundinställning ändrades inte, jag tycker fortfarande att det är djupt olyckligt att FRA ges befogenhet och uppdrag att bygga upp en teknisk infrastruktur som ger möjlighet till långtgående massövervakning av vår elektroniska kommunikation (även om det inte är tillåtet och inte kommer ske till att börja med).

Jag ser helst att FRA inte får tillåtelse att spana i kabel över huvud taget (förutom i krigstid, och utomlands där Sverige har trupp som t.ex. Afghanistan). I övrigt så är den skärpta regleringen av FRA:s spaning i etern bra.

Näst bäst vore om FRA från kabeloperatörerna bara får tillgång till trasittrafik (d.v.s. där varken avsändare eller mottagare befinner sig i Sverige). Centerpartiet har föreslagit något liknande, men om det ska innebära någon meningsfull skillnad mot dagens lag så måste det vara kabeloperatörerna som filtrerar ut transittrafiken och bara ger denna till FRA, snarare än att FRA får allt och filtrerar själva.

Jag frågade en FRA-medarbetare som jobbade med inhämtning av information om denna idé. Han var skeptisk, han menade att operatörerna är ovilliga att utföra denna filtrering, det medför tydligen omfattande kostnader för dem. Dessutom är det tydligen inte möjligt att göra en helt entydig filtrering. Och elaka operatörer ges möjlighet att sabotera FRA:s verksamhet.

Dåså, om detta inte är möjligt så återstår bara att FRA inte får spana i kabel alls. För dagens lag är helt oacceptabel.

Se tidigare inlägg.