Fövirring kring uppladdning i IPRED-debatten

Det råder förvirring kring hur kan ska tolka begreppet “uppladdning” i debatten kring IPRED-lagen.

Vissa av lagens förespråkare talar om att den bara ska användas emot de som olovligen laddar upp upphovsrättsskyddat material, och menar att 1000-2000 personer står för 90 procent av detta i Sverige. De många fler som bara laddar ner för eget bruk ska inte drabbas.

Vissa av lagens kritiker, t.ex. Christian Engström från Piratpartiet, menar att detta är fullkomligt nonsens. Han pekar på att den dominerande fildelningstekniken BitTorrent bygger på att den som laddar ner en fil också samtidigt automatiskt tillhandahåller samma fil till andra, och därmed kan sägas “ladda upp” den.

Vad Engström inte verkar inse är att man måste skilja mellan teknik och juridik. Man kan inte i juridisk mening säga att den som genom att ladda ner en fil via BitTorrent bidrar till att den sprids vidare till andra också laddar upp denna fil.

Dels så krävs det i juridiken ett uppsåt, och det blir svårt att påvisa eftersom det som använder BitTorrent kanske inte ens är medveten om att filen sprids vidare.

Dels så finns det en helt annan uppenbar juridisk tolkning av begreppet uppladdning, nämligen att aktivt och medvetet föra in en ny fil i fildelningsnätverket som inte fanns där tidigare. Detta sker inte automatiskt vid nerladdning, och alla som laddar ner sysslar inte med uppladdning i denna mening.

Problemet är dock att det inte finns något i lagrådsremissen som säger att bara de som laddar upp kan sättas dit. Och företrädare för musikindustrin förbehåller sig rätten att sätta dit även de som bara laddar ner.

Om lagen bara ska gälla för uppladdning så måste detta tydligt föras in i den kommande propositionen. Diverse muntliga utfästelser från borgerliga riksdagsledamöter är inte värt något om lagen blir som lagrådsremissen ser ut idag.

Se tidigare inlägg.

Kommentarer

Kommentar av Christian Engström (pp) on 2008-11-15 17:28:27 +0100

Om det verkligen är “originaluppladdare” de menar blir det inte fullt lika mycket nonsens, det håller jag med om. (Men hur har de gjort för att få fram just den siffran i så fall?)

Men äver om det är det de menar är det fortfarande en lika stor lögn. Det finns ingenting i lagtexten som begränsar den ens till uppladdare, än mindre “originaluppladdare”. Och vi vet från andra länder (som Danmark) att de ger sig på helt vanliga fildelare med sina utpressningsbrev.

Så, visst, jag kan tänka mig att ta tillbaka anklagelsen om nonsens om det är det de menar. Men det är lika mycket lögn.

Kommentar av Hoffa on 2008-11-16 04:53:19 +0100

Talar inte lagförslaget om att tillgängligöra verk ? I så fall så gäller det klart mer än orginaluppladdaren.

Det vore kanske på sin plats om lagstiftare såg till att definiera vad de menar med de ord de använder i sina lagar. Trodde det var sådant förarbetena var till för.

Kommentar av Rikard on 2008-11-16 05:13:45 +0100

Helt oavsett vad de menar med “uppladdare” så avser de skicka kravbrev till abonnenter (folk som står som tecknare på internetabonnemang) helt oavsett upp- eller nedladdning och helt oavsett omfattningen.

Argumentet att IPRED kommer användas för att stoppa notoriska uppladdare är falskt och ohederligt. Senast bekräftade Universals VD i radions P1 att man visst kommer gå på även folk som laddat ned enstaka låtar. Brott är brott var motiveringen.

Vi kan därmed sluta tjafsa om vad som avses med uppladdare eftersom alla kommer bli lovligt byte om någon via ens IP-nummer (om man nu är abonnent) så mycket som laddat ned ett verk.

Barnfamiljer: look sharp!

Kommentar av Jörgen L on 2008-11-17 01:48:22 +0100

“Dels så finns det en helt annan uppenbar juridisk tolkning av begreppet uppladdning, nämligen att aktivt och medvetet föra in en ny fil i fildelningsnätverket som inte fanns där tidigare. ”

Vad har du för underlag till det påståendet? I inget fall hittills har det gjorts nån skillnad på ifall det handlat om “Orginaluppladdare” eller någon som tillgängliggjort något som redan fanns på nätet. Inga såna skillnader finns heller i lagstiftningen. Visst det BORDE kanskae finnas, men det finns faktiskt ingen sådan distinktion i lagen.

Det talas bara om att tillgängliggöra verk, och det gör man om man laddar ner med bittorrent, man tillgängliggör den del av filen man har fått hem, och när laddningen är klar så tillgängliggör man hela filen tills dess man aktivt tar bort torrenten.

Diskussionen om uppsåt är iofs intressant, men det är mycket tveksamt om det skulle hålla i en rättegång, framför allt inte i ett civilrättsligt skadeståndsmål. Där handlar det inte om att att straffa för brott och att det krävs bevis för att fälla, utan om att ersätta den påstådda skada som ens handlande orsakat. Då är det inte bevis bortom allt rimligt tvivel och uppsåt att skada som gäller, utan mycket mera trovärdighet och ifall man borde insett vad det var man gjorde.

Där skulle det antagligen bedömas som en oaktsamhet som man borde insett, och det skulle hävdas att man genom att titta på skärmen där det står saker som “Upload speed” etc. borde begripit att man faktiskt laddar upp samtidigt som man laddar ner.