Mellan extrem feminism och extrem antifeminism

I en artikel i Humanisten skriver Sören Holst om en förrädisk könsrasism.

Holst har en del klara poänger i början av artikeln. Visst finns det sociala förväntningar som försvårar för individer att göra livsval som strider mot stereotypen för deras kön, och det är ett problem (för både män och kvinnor). Men det är väl inget nytt?

Men sen bygger Holst upp en diffus grupp av särartsfeminister och “konservativa debattörer” (som ju kan betyda lite vad som helst). Denna grupp anklagas sen för att ta forskningsresultat om biologiska skillnader mellan könen som intäkt för att “män och kvinnor har olika plats i samhället”, att “inrätta samhället därefter” och inskränka “den individuella medborgarens rätt att själv välja livsväg”. Denna anklagelse kryddas med en skojig jämförelse med höger- och vänsterhänta.

Holst antyder sen, så tydligt det går utan att skriva det rätt ut, att detta utgör den huvudsakliga kritiken mot feminismen. Det finns förvisso de som resonerar just så som Holst beskriver, men jag vill hävda att de utgör en högst marginell grupp i dagens Sverige och de tas (som tur är) sällan på allvar i samhällsdebatten. Denna grupp utgörs till stor del av religiösa fundamentalister (som i och för sig hellre hänvisar till sina religiösa urkunder än till moderna forskningsresultat).

Men det går ju att vara kritisk till feminism utan att tillhöra denna extrema grupp. Jag tycker att feminister alltför ofta hakar upp sig på statistiska skillnader i utfall, t.ex. ojämn könsfördelning i olika utbildningsinriktningar, yrken och bolagsstyrelser. Dessa ojämnafördelningar brukar feminister ofta utan vidare förklara med könsdiskriminering eller skev uppfostran och vilja motverka med politiska medel. Här missar feminister ofta helt att medfödda biologiska könsskillnader kan utgöra en signifikant (del)förklaring till dessa ojämna fördelningar.

Man kan förklara statistiskt ojämna fördelningar med biologiska skillnader, och följdaktligen inte anse att de utgör något problem. Det är dock något helt annat än att inskränka “den individuella medborgarens rätt att själv välja livsväg”. Att acceptera att fler kvinnor än män är sjuksköterskor är något helt annat än att vilja förhindra män (eller uppmuntra kvinnor) att bli sjuksköterskor.

Många feminister gör misstaget att tro att lika möjligheter per automatik leder till jämn fördelning, och att ojämn fördelning därmed tyder på att det inte råder lika möjligheter.

Intressant nog så avslutar Holst artikeln med att anklaga feminismkritiker för att haka upp sig på en extrem och orimlig variant av feminismen men ändå tro sig kunna avfärda hela feminismen. Här kastar han sten i glashus, ty han gör precis samma sak åt andra hållet.

Kommentarer

Kommentar av Johan Richter on 2009-02-22 21:56:00 +0100

“Man kan förklara statistiskt ojämna fördelningar med biologiska skillnader, och följdaktligen inte anse att de utgör något problem.”

Det är väl inte uppenbart att det skulle någon roll om de är biologiskt grundade. Ur en normal liberal synvinkel brukar vi ju förespråka att man ska respektera preferenser oavsett var de kommer ifrån och anse att diskussioner om homosexualitetens biologiska grund som rätt ointressanta ur normativ synvinkel. Det har Gertmund Herslow framfört och jag tycker själv det är en av hans bättre poänger i hans kamp mot feminismen.

Jag uppfattar det inte heller som om vänstersidan egentligen bryr sig om löneskillnaderna beror på diskriminering eller någon annan förklaring. Det ska vara rättvist (dvs exakt lika) helt enkelt, oavsett vilka hinder som ligger i vägen för rättvisa.

Kommentar av Mikael Ståldal on 2009-02-22 23:12:07 +0100

Johan,

Naturligtvis ska man respektera preferenser oavsett var de kommer ifrån.

Men om det inte finns några statistiska medfödda preferensskillnader mellan könen så borde det ju inte bli några signifikanta statistiska skillnader i utfallet mellan könen, om man betraktar en tillräckligt stor population.

Och det är väl ganska uppenbart att vi har signifikanta statistiska skillnader i utfallet mellan könen, över en stor population och stabilt över lång tid. Och det måste ju bero på något.

Kommentar av Johan Richter on 2009-02-23 22:56:44 +0100

“Och det är väl ganska uppenbart att vi har signifikanta statistiska skillnader i utfallet mellan könen, över en stor population och stabilt över lång tid. Och det måste ju bero på något.”

Själv tror jag det till största delen* beror på könsroller som inlärts sen tidig ålder och som lärs vidare i nästa generation, om man menar sådant som könssegregeringen på arbetsmarknaden . (Ibland kan även medfödda skillnader i förmågor vara en orsak, det förklarar onekligen rätt bra varför få män föder barn, och varför Usain Bolt har få kvinnliga konkurrenter.)

Det jag ifrågasätter är om det måste vara ett problem med socialt betingade könsroller.

Två olika barn med olika föräldrar kommer aldrig få en identisk uppfostran, hur perfekta föräldrar de än har. Det kan bero på slump, skillnader föräldrarnas kulturella bakgrund eller reaktioner på barnens personlighet. Och sedan påverkas barnen av olika kamratgäng och andra kulturella influenser. Det uppfattas sällan som ett problem av liberaler och få menar att barnen inte har ett fritt val är de väljer yrken senare i livet på grund av det. Även om de har samma föräldrar kommer de inte få identisk uppfostran och inte heller det reagerar några liberaler emot.

Men spelar det då någon roll om skillnaden skulle bero på barnens kön? (För att vara väldigt tydlig, tänk skillnader av typen att de får olika typer av dockor och olika färg på kläderna.)

• I någon väldefinierad mening där man kan kvantifiera vilka faktorer som spelar störst roll.