Krångligt kring Vattenfall

Näringsminister Maud Olofsson (C) skriver på DN Debatt att hon vill sälja delar av statliga Vattenfall.

Men det är oklart hur det egentligen ska gå till. Det ser ut som om planen är att helt enkelt sälja en minoritet av aktierna i Vattenfall AB. Men samtidigt så vill hon behålla kontrollen över svensk Vattenkraft och menar att det är oviktigt att behålla kontrollen över utländsk kol- och kärnkraft.

Jag håller med om att svenska staten bör behålla kontrollen över vattenkraften i Sverige, och att det inte finns någon anledning till att svenska staten ska äga eller kontrollera utländska kraftverk (och inte heller utländska elnät).

Men varför drar inte Olofsson den uppenbara slutsatsen av detta, nämligen att stycka upp Vattenfall i flera bolag, sälj ut vissa delar i sin helhet och behålla andra delar helstatliga? Det torde vara mycket enklare och effektivare än att släppa in andra ägare i dagens “stor-Vattenfall” och ändå behålla full kontroll över vissa delar.

Som jag ser det så bör staten behålla kontrollen och ägandet av vattenkraft och elnät i Sverige (dock inte i samma bolag, se tidigare inlägg), resten bör styckas av och privatiseras helt. Utländska elnät bör säljas till den utländska staten ifall den vill köpa.

Samtidigt så är kritiken från socialdemokraterna avslöjande, de tycker att det är bra att staten äger tysk kolkraft så länge som det ger pengar till statskassan.