Samtycke för sex?

En statlig utredning, SOU 2010:71, föreslår bl.a. att ett nytt brott sexuellt övergrepp införs vilket innebör att det blir förbjudet att ha sex med någon som inte gett samtycke. Se artikel i DN.

Denna nya lagparagraf föreslås lyda (i brottsbalkens 6:e kapitel):

Den som, i annat fall än som
avses i 1 och 2 §§, genomför en
sexuell handling med en person
utan den personens tillåtelse, döms
för sexuellt övergrepp till fängelse
i högst fyra år.

(1 och 2 §§ avser våldtäkt, sexuellt tvång och sexuellt utnyttjande.)

Det kan ju vid en ytlig betraktelse låta bra, man bör inte ha sex med någon som inte gett tillåtelse till det. Men i praktiken kan det bli problematiskt.

Det brukar inte funka så att man direkt frågar innan man har sex, utan kommunikationen sker genom mer subtila signaler. Detta är utredaren på det klara med, i författningskommentarerna står det:

En tillåtelse kan likaså vara av indirekt slag och lämnas genom fysiska signaler, vilka kan vara mer eller mindre subtila. En successivt ökad intimitet där någon verbal kommunikation kanske inte alls sker, eller endast sker i begränsad utsträckning, kan alltså utgöra en tillåtelse. Tillåtelsen manifesteras då genom en faktisk handling, ett medagerande.

Men jag förstår inte hur man ska kunna hantera och bevisa något sådant i en rättsprocess. Sex har man ju oftast avskilt, och då finns det inga vittnen eller annan dokumentation över vilken form av tillåtelse som eventuellt föreligger.

Så vitt jag kan bedöma så skulle en sådan lag antingen bli helt meningslös genom att det i stort sett aldrig skulle gå att bevisa att någon brutit mot den, eller så sänker man beviskraven och då blir det stor risk att oskyldiga blir dömda. (Man skulle också kunna få absurda situationer där två personer som haft sex anklagar varandra för detta brott.)

Det förekommer naturligtvis att folk misstolkar de subtila signalerna kring sex och skrider till verket trots att motparten inte avsett att ge tillåtelse. Och det förekommer även att hänsynslösa personer avsiktligt misstolkar. Och det kan leda till att motparten mår dåligt efteråt, vilket är tragiskt. Men detta är i grund och botten en fråga om uppfostran och moral, och kan inte till fullo lösas med lagstiftning.

Det händer också ibland att folk ångrar sig efteråt när de har haft sex, trots att de verkligen ville och gav samtycke när det väl hände. Det kan inte uteslutas att vissa personer i den sitsen kan få för sig att anmäla motparten för detta nya brott, antingen av hänsynslöshet eller för att de intalar sig själva att de aldrig velat och att de därmed blivit utsatta för ett övergrepp. Det är inte tänkt att sådana efterhandskonstruktioner ska dömas enligt lagförslaget, men hur ska en domstol kunna skilja dem från övriga som ska dömas?

Och även om falska anmälningar inte blir så vanligt så kan det bli så att samvetsgranna personer med ett moraliskt oklanderligt sexliv tvingas gå runt med en obehaglig känsla att inte vara helt säkra på att ha följt lagen till punkt och pricka. Och det är inte bra med sådana lagar.

Slutligen så riskerar att denna typ av lagstiftning ger en bild av att sex är något huvudsakligen problematiskt och dåligt, istället för naturligt och bra som det borde ses som.

Kommentarer

Kommentar av Mats Henricson den 2010-10-28 23:02:09

Håller med 100%!