Till arbetskraftsinvandringens försvar

I en lite märklig artikel hävdar DN att regeringen missade målet med nya lagen om arbetskraftsinvandring. DN menar att målet med lagen var att få hit mer högkvalificerad arbetskraft, men att det huvudsakligen blivit lågkvalificerad arbetskraft som kommit.

De högkvalificerade har ökat också, även om antalet lågkvalificerade ökat mer. Men vad är det för problem med det? Om utomeuropéer vill komma hit och jobba, och arbetsgivare i Sverige vill anställda dem, så är det bra oavsett om det är ett låg- eller högkvalificerat yrke.

Enligt en annan artikel så är rasar facken mot den ansvarige ministern. Flera av fackföreträdarna ger prov på en trist och föga konstruktiv protektionism. TCO har dock en mer sansad och konstruktiv inställning och ger förslag som regeringen bör ta till sig.

För att tillstånd för arbetskraftsinvandring ska ges så ska det finnas ett jobberbjudande med skälig lön och anställningsvillkor i övrigt. Då är det rimligt att detta erbjudande ska vara bindande för arbetsgivaren och att det följs upp att arbetsgivaren håller sig till det över tid.

Dessutom så borde man ta bort regeln som knyter uppehållstillståndet till en viss arbetsgivare under två år, för det kan leda till en för stark beroendeställning till denna arbetsgivare. Detta har jag skrivit om tidigare.

Det sägs att kravet på att lediga jobb skall annonseras ut i tio dagar i Sverige och EU innan utomeuropeisk arbetskraft kan bli aktuell bara är en formalitet utan praktisk betydelse. Det är bra, för det är ett dumt krav som borde avskaffas. Så vitt jag förstått så kräver det dock ändring av EU-regler.