Villaägarna kan inte räkna
Mikael Ståldal
Villaägarna är upprörda över de höga elpriserna på vintern. De är missnöjda med att regeringen säger att man inte kan göra något på kort sikt och föreslår bl.a. att man ska sänka elskatten för att kompensera. De hävdar att detta varken skulle påverka statens budget eller vår miljö.
Det resonemanget går dock inte ihop. Om man säker elskatten så kommer de ofrånkomligen att påverka antingen statens budget eller vår miljö (eller båda). Om elanvändningen inte påverkas så minskas statens intäkter från elskatten och statens budget påverkas. Om elanvändningen ökar så kan statens budget bli opåverkad, men då påverkas istället vår miljö eftersom ökad elanvändning på kort sikt huvudsakligen innebär att mer kolkraft importeras från Tyskland, Polen eller Danmark. Kolkraft har kraftig miljöpåverkan, inte bara koldioxidutsläpp utan dessutom kväveoxider, svaveldioxid, partiklar o.s.v.
Att sänka skatten för att kompensera för höga marknadspriser är dessutom en farlig väg att gå. Elpriserna är höga p.g.a. att det är brist på el. Stigande elpriser leder förhoppningsvis till att användningen minskar och därmed kan bristsituationen avhjälpas. Så fungerar marknadsprissättning. Om man sänker elskatten för att kompensera stigande elpriser så sätter man denna mekanism ur spel och det kan då leda till en förvärrad brist och i förlängningen till ett kollapsande elsystem eller ransonering av el.
Sen så kan man i och för sig tycka att elskatten är för hög, och att den borde sänkas. Och det är en rimlig ståndpunkt. Men då ska man sänka skatten i ett läge med mer normala elpriser och balans mellan produktion och användning. Absolut inte när priserna är höga och stigande p.g.a. en bristsituation.
Samma sak gäller bensinskatt och andra bränsleskatter. Sänk absolut inte bensinskatten i ett läge där bensinpriset stiger p.g.a. brist.