USA:s skuldkris och teparty
Mikael Ståldal
Efter ett chicken race i kongressen om att höja lånetaket har USA har fått sitt kreitbetyg sänkt av Standard & Poor’s från AAA till AA+.
Detta kommenterar Peter Wolodarski på DN:s ledarsida. Han skyller det mesta på Tea Party-rörelsen och delar av republikanska partiet, och menar att USA inte bör ha alltför bråttom att få mer sitt budgetunderskott. Det är märkligt eftersom S&P motiverar sin sänkning bl.a. med att de sänkningar av underskottet man kom överens om i Washington inte var tillräckliga.
Wolodarskis bedömning går alltså stick i stäv med S&P:s. Och man kan ju i och för sig tycka att S&P har fel, kreditvärderingsinstitut är inga övernaturliga orakel med någon slags mystisk genväg till den absoluta sanningen. Men Wolodarski låssas inte om detta, han framför ingen uttrycklig invändning eller kritik mot S&P.
I det här fallet så tror jag att S&P har mer rätt än Wolodarski. Det är bråttom att få ner USA:s underskott. Det stämmer att USA inte befinner sig i någon akut skuldkris på samma sätt som t.ex. Grekland. Men helt klart är det så att USA har orimligt stort och långsiktigt ohållbart underskott och statsskuld. Därför är det angeläget att snabbt få situationen under kontroll för att undvika att senare hamna i en akut skuldkris.
Jag tror att detta chicken race faktiskt var positivt (även om det hade kunnat skötas bättre). För det realistiska alternativet var ju att kongressen snällt och utan villkor bara hade höjt lånetaket ännu en gång, och då hade underskottet bara fortsatt att växa okontrollerat. Det var positivt att någon till slut satte ner foten och sa att så här kan vi inte fortsätta. Och det förefaller som att det till stor del är Tea Party-rörelsen som kan ta på sig äran för detta.
Sen så instämmer jag i kritiken att Tea Party-rörelsen är väl kategoriskt mot skattehöjningar. Jag tycker förvisso inte om höga skatter, men jag tycker ännu mindre om stora och ständiga budgetunderskott. Som en del av saneringen av USA:s budgetunderskottet så förefaller det rimligt att man höjer vissa skatter.
Fast det är ju inte upp till mig som svensk och europé att ha alltför detaljerade åsikter om vilket skattesystem USA ska ha. Jag nöjer mig med att kräva att USA balanserar sin statsbudget, hur det sen sker i avvägning mellan skattehöjningar och utgiftsminskningar är upp till amerikanerna att besluta om.