Barnlöshet

Landstingspolitikern Gilbert Tribo (FP) m.fl. skriver på SvD Brännpunkt om barnlöshet och vill att staten ska ta över ansvaret från de senfärdiga och initiativlösa landstingen.

Att flytta ansvaret till staten är nog en god idé. Landstingen har huvudsakligen ansvar för hälso- och sjukvård, och idag så ser man barnlöshet som ett huvudsakligen medicinskt problem. Jag tror det är olyckligt med en så ensidig medicinsk fokusering, och att låta staten ta över ansvaret skulle kunna ändra på det.

Tibro m.fl. tar upp en mycket viktig sak som bara staten kan åtgärda, nämligen att se över incitamenten för att uppmuntra folk att föda barn tidigare. Detta skulle minska problemen med barnlöshet då fertiliteten (i synnerhet hos kvinnor) minskar med stigande ålder. Se tidigare inlägg om detta.

I det individuella fallet bör barnlöshet i första hand lösas genom internationell eller inhemsk adoption.

Om problemet är att en fertil man saknas så kan insemination vara en bra lösning, och rutinerna kring detta bör förenklas så att det kan bli billigare. Det bör kunna göras så billigt att någon subvention inte är nödvändig.

Däremot är jag skeptisk till att subventionera dyra och komplicerade medicinska åtgärder som provrörsbefruktning. En kvinna med åldersrelaterade fertilitetsproblem har gjort ett medvetet val att inte skaffa barn när hon var ung och fertil, och bör då få ta konsekvenserna av detta och inte kräva att skattebetalarna ska pröjsa provrörsbefruktning åt henne. För även om det finns incitament mot att skaffa barn tidigt så är det inte förbjudet eller omöjligt.

Man bör även tillåta (men ej subventionera) surrogatmödraskap och se det som en möjlig lösning på barnlöshet.