Yrkespolitiker

KDU:s förbundsordförande Aron Modig skriver på SvD Brännpunkt om problemen med att alltför många av våra politiker jobbar med politik på heltid under en stor del av sitt liv, och ger förslag på hur man kan motverka detta.

Jag instämmer till fullo i problembeskrivningen. Det är inte bra att politiker nästan bara sysslar med politik i hela yrkeslivet, vilket jag skrivit om tidigare.

Det är kanske bra att politiker uppmuntras att även syssla med annat medan de är politiker, men framförallt bör det uppmuntras att folk omväxlande är politiker och har andra jobb utanför politiken under sitt yrkesliv.

Jag håller helt med om att man bör minska antalet riksdagsledamöter, i de stora partierna finns det idag alltför många menlösa ledamöter som inte tillför något.

Jag håller också med om att man bör ta bort personvalsspärren, så att det blir som i Finland. Risken med detta är att oseriösa b-kändisar från dokusåpor på TV3 får lättare att ta sig in i riksdagen, men den risken är värd att ta eftersom fördelarna överväger.

Statsvetarprofessor Leif Lewin skriver att politiker inte måste likna folket för att kunna representera dem. Det håller jag också med om. Politikerna bör utgöra en form av elit som är duktigare, smartare, bättre utbildade och/eller mer erfarna än vad folket är. Men denna elit bör vara bredare än vad den är idag, och i större utsträckning bygga på icke-politiska meriter. Politiska meriter är förvisso viktiga, men bör inte vara så allenarådande som de är idag.