Gruvbrytning

På SvD Brännpunkt har det varit en lång debatt om gruvdrift i Sverige.

Å ena sidan har jag svårt att förstå varför Sverige ska ha bråttom prospektera så mycket som möjligt. Metallerna ligger ju där de ligger, och om vi tar det lugnt nu så finns de kvar i framtiden. Efterfrågan på metaller lär knappast minska de närmaste decennierna, eller hur? Så varför ska Sverige anstränga sig för att på kort sikt få hit så många utländska prospektörer som möjligt? De kommer nog hit tids nog i alla fall. Detta luktar särintresse på lång väg (tyvärr undertecknat av nuvarande S-ledaren).

Som Hans Lööf skriver så är argumentet att det skapas arbetstillfällen här otillräckligt. Dels är det svårt att få den ekonomiska kalkylen att gå ihop. Dels är det inte entydigt positivt att det skapar jobb, se tidigare inlägg om detta (det resonemanget gäller för gruvbrytning också).

Därför är det inte svårt att instämma i ungdomskritiken mot denna brådska.

Kritiken från nätverket Budkavlen innehåller en del felaktigheter och bygger delvis på osund nationalism, men de har ändå ett par relevanta invändningar som ingen i den följande debatten tar upp (därför utgår jag ifrån att de är korrekta):

• Det finns inga garantier för att gruvbolagen återställer landområdena efter sig när gruvdriften avslutas
• Sverige har en av världens mest generösa minerallagar, gruvbolagen betalar endast en halv promille av sina intäkter för mineralerna i avgift till staten

Det vore rimligt att ställa krav på att den som får rätt att bedriva gruvbrytning i Sverige fonderar pengar för avveckling av verksamheten och återställning av området när gruvdriften upphör. Detta kan ske på ett liknande sätt som kärnkraftverken fonderar pengar för avveckling, rivning och avfallshantering.

Jag har i allmänhet inga problem med att utländska företag etablerar sig i Sverige och att eventuell vinst går till utländska ägare. Men när det gäller att exploatera naturresurser kommer saken i ett annat läge, då är det rimligt att en betydande del av vinsten går till staten. Det gäller även om det är ett privatägt svenskt bolag.

Jag är ingen stor vän av statliga bolag, men i det här fallet är det nog bra att en stor del av dagens gruvdrift i Sverige utförs av ett statligt bolag, och detta bolag bör förbli statligt. Kanske borde detta, eller något annat statligt, bolag vara mer aktivt i prospekteringen av nya metallfyndigheter i Sverige? Svenska staten skulle inte ha några problem att finansiera detta.

(Samma resonemang gäller även för vattenkraft, och den del av Vattenfall som sysslar med vattenkraft bör förbli statlig, se tidigare inlägg om detta.)

Å andra sidan måste vi inse att världen behöver metaller, och det är orealistiskt att tro att det ska lösa sig utan att några nya gruvor öppnas. Mot bakgrund av detta är det inte rimligt att helt sätta stopp för nya metallgruvor i Sverige. Argument som i praktiken är NIMBY måste avfärdas.