Sådan är frånvaron av kapitalism

Lena Andersson beskriver i en lysande ledare i DN vad som skulle hända om man på allvar avskaffade kapitalismen.

Kapitalism är en konsekvens av individuell frihet, och det går inte att avskaffa kapitalism utan att avskaffa en stor del av den individuella friheten som vi i dagens Sverige tar för självklar. Om man ändå skulle göra detta så kommer troligtvis mer av den individuella friheten än man från början kan tro att försvinna på sikt.

Avskaffad kapitalism innebär avskaffad ekonomisk frihet. Men ekonomisk frihet går inte att helt separera från personlig frihet. Tar man bort det ena så blir det andra lidande.

Omvänt så är det inte tillräckligt med ekonomisk frihet och kapitalism ifall personlig frihet och demokrati saknas. Länder som Kina och Singapore är inga föredömen.

Fast det var knappast bättre i Kina innan de införde en viss ekonomisk frihet. Och i bästa fall kan införande av ekonomisk frihet i ett i övrigt ofritt och odemokratiskt samhälle på sikt leda till att man även får demokrati och verklig frihet. Exempel på detta är Sydkorea och Taiwan. Medan länder som hårdnackat vägrar ekonomisk frihet, som Nordkorea och Kuba, än idag är helt ofria och odemokratiska utan ljusning i sikte.

Detta innebär inte att vi måste acceptera problem som skuldkris som finns i dagens kapitalistiska samhälle. Men vi måste hitta andra lösningar än avskaffad kapitalism.

Även miljöproblem kan lösas inom ramen för ett kapitalistiskt samhälle. Och miljöproblem löses inte automatiskt för att man avskaffar kapitalismen. Samhällen utan eller med relativt svag kapitalism, som det forna Sovjetunionen och Kina, var/är värre drabbade av miljöproblem än mer utpräglat kapitalistiska samhällen.