Miljömålen som ska göra den nya stadsdelen Norra Djurgårdsstaden till en helt fossilbränslefri stadsdel 2030 är orealistiska, enligt en rapport från Stockholms stad, se artikel i DN. Det borde vem som helst som har alla hästar hemma kunna ha räknat ut i förväg. Att ens sätta upp en sådan målsättning för en stadsdel är bara fånigt. En stadsdel är, som namnet antyder, en del av staden. En stadsdel bör inte isoleras, utan bör tvärt om vara så integrerad med resten av staden som möjligt.

Medborgarlön ger oss möjlighet att sluta skapa jobb, och dra full nytta av den teknologiska utvecklingen för att öka välfärden för alla människor. Effektivisering och automatisering blir en möjlighet, och inte ett problem. Med medborgarlön kan vi slippa Fas 3 och liknande system som aldrig blir bra. Arbetslinjen kan ersättas med ett enkelt ekonomiskt incitament, det ger mer pengar i plånboken om man jobbar än om man inte jobbar. Med medborgarlön kan vi skala bort en hel del statlig byråkrati, och många människor kan slippa jobbig och integritetskrävande behovsprövning av diverse bidrag.

Piratpartiet vill på tio års sikt införa medborgarlön. Mot bakgrund av vad jag nyligen skrivit om jobbskapande och arbetslinjen så vore det en naturlig utveckling som jag stödjer. Djävulen ligger dock i detaljerna, det är viktigt hur medborgarlönen utformas, och hur befintliga bidrags- och socialförsäkringssystem ändras i samband med detta. Under tio år hinner man utreda detta noga, och dessutom göra gradvisa in- och utfasningar av olika system som kan vara nödvändigt.

Nuförtiden är ekonomisk skuld inte är något absolut, det finns för såväl privatpersoner som företag möjlighet att reducera eller helt bli av med skulder genom skuldsanering respektive företagsrekonstruktion. Jag tycker mig se en tendens i samhället att man tar mer och mer lättvindigt på skuldsättning. Som jag skrivit tidigare så är jag skeptisk till företagsrekonstruktion, men jag tycker det är bra att det finns möjlighet till skuldsanering för privatpersoner. Jag tycker dock inte att man bör ta lättvindigt på skuldsättning.

Sivert Aronsson (FP) och Kalle Bäck (KD) efterlyser i Göteborgs-Posten nolltolerans mot drogromantik. De vill inte bara behålla dagens nolltolerans mot narkotikabruk, de vill också ha nolltolerans mot relativisering kring narkotiska preparat. Det är oklart vad denna nolltolerans mot drogromantik och relativisering skulle innebära i praktisk politik. I bästa fall bara ökat offentligt stöd till informationskampanjer mot narkotika. I värsta fall blir det någon form av inskränkning av yttrandefriheten. Hur som helst så har jag sällan läst en så oansvarig debattartikel av företrädare från etablerade politiska partier.