Satir om islam

Kjell Magnusson skriver om islamsatir på SvD Brännpunkt med anledning av gårdagens terrordåd i Paris.

Magnusson är kritisk mot att icke-muslimer i väst sprider satirisk kritik mot islam, och menar att sådan bör komma inifrån. Han jämför med antisemitiska teckningar från början av 1900-talet.

Det finns dock en viktig skillnad. Jude är inte bara en religiös identitet, det är också en etnicitet. Antisemitism riktar sig minst lika mycket mot judar som etnisk grupp, och är därför rasistisk.

Islam är enbart en religiös identitet. Världens muslimer utgörs av många olika etniska grupper, och det finns knappast någon etnisk grupp där alla är muslimer. Bland araber – den etniska grupp där islam ursprungligen uppstod – finns det flera betydande minoriteter som är kristna eller tillhör någon annan religion.

Muslim är inte något man föds till och alltid förblir hela livet. Islam är en missionerande religion som aktivt uppmuntrar icke-muslimer att konvertera till islam i vuxen ålder, och så vitt jag förstått så ställer man inga särskilda krav på konvertitens etniska bakgrund. Det finns exempel på infödda svenskar utan muslimsk bakgrund som i vuxen ålder konverterat till islam.

Det är också möjligt att lämna islam. Att lämna islam brukar i och för sig ofta fördöms av det muslimska etablissemanget, på vissa håll i världen är det till och med belagt med dödsstraff, men det bevisar ju att det är möjligt och förekommer.

Att vara muslim är ett val, precis som att vara kristen, buddist eller ateist; eller för den delen socialist eller libertarian. Det är inte någon medfödd och oföränderlig egenskap. Sen så bör människors val i största möjliga mån respekteras, det är därför vi har religionsfrihet.

Att icke-muslimer bedriver med islamsatir går inte att fördöma med samma argument som används mot antisemitiska teckningar från början av 1900-talet, och det är inte rasistiskt.

Karikatyrer mot araber hade varit rasistiskt, men så vitt jag sett så har såväl Charlie Hebdo som Jyllands-Posten och Lars Vilks tydligt riktat sin satir mot islam som religion, och inte syftat till rent rasistiska stereotyper av araber. Ilskan mot dem har ju uteslutande varit på religiösa grunder, och ilskan mot Jyllands-Postens var särskilt stor i Pakistan som inte bebos av araber.

Precis som Magnusson konstaterar så har islamism, en politiska ideologi som grundar sig i religionen islam, ambitioner även i Sverige och andra västländer. Och dessa ambitioner kommer, om de blir framgångsrika, påverka även oss icke-muslimer. Därför är det inte rimligt med något tabu mot att satirisera islamism och dess grunder, precis som att icke-socialister måste få satirisera marxism.

Magnusson avslutande mening

I en global värld är europeisk kultur ingen självklar norm; en satirisk kritik måste komma inifrån.

tycker jag är snudd på självmotsägande. Globaliseringen gäller även islam. Det bor idag muslimer i nästan alla världens länder. Muslimer utnyttjar, precis som alla andra, Internet för att kommunicera globalt. Det gör att detta “inifrån” blir luddigt.

Man kan fortfarande tycka att det är olämpligt och kontraproduktivt med denna typ av islamsatir, men då måste man använda rätt argument för detta.

(Det jag har skrivit om islam gäller i stor utsträckning även för kristendom, förutom att kristna tenderar att vara mindre fördömande mot människor som lämnar.)

Uppdatering:

Läs även Devin Rexvids replik på SvD Brännpunkt.

Uppdatering 2:

Läs även Henrik Lundberg replik på SvD Brännpunkt.

Kommentarer

Kommentar av Isak Grunewald den 2015-05-15 06:11:55

Kan islamsatir betraktas som kulturell rasism?

Kommentar av Mikael Ståldal den 2015-05-15 10:02:08

Det finns säkert kulturrasister som ägnar sig åt islamsatir. Det innebär dock inte att islamsatir per automatik är kulturrasism.

Tvärt emot kulturrasister så menar jag att islam, och andra religiösa identiteter, inte är essentiella egenskaper hos en människa.